Året i korthet

För ECB:s penningpolitik var 2022 en vändpunkt. Inflationsutsikterna förändrades abrupt i och med att två olika störningar samtidigt drabbade ekonomin. För det första drabbades euroområdet av en aldrig tidigare skådad serie negativa utbudschocker till följd av pandemirelaterade störningar i leveranskedjorna, Rysslands orättfärdiga invasion av Ukraina och den därpå följande energikrisen. Detta ledde till kraftigt ökade insatskostnader för alla sektorer i ekonomin. För det andra uppstod en positiv efterfrågechock när ekonomin åter öppnades efter pandemin. Detta gjorde att företagen kunde låta de stigande kostnaderna slå igenom på priserna betydligt snabbare och starkare än tidigare.

Redan i slutet av 2021 meddelade vi att vi gradvis skulle minska nettotillgångsköpen inom APP-programmet (programmet för köp av tillgångar) och avsluta dem inom PEPP-programmet (stödköpsprogram föranlett av pandemin) i slutet av mars 2022. Vår övergripande penningpolitiska inriktning, som var anpassad efter det senaste decenniets mycket låga inflation och deflationsriskerna i början av pandemin, var dock fortfarande mycket ackommoderande. Vi vidtog därför en rad åtgärder för att normalisera penningpolitiken och snabbt reagera på utmaningen med den växande inflationen.

I mars påskyndade vi minskningen av nettoköpen inom APP och i april meddelade vi att vi förväntade oss att avsluta dem under det tredje kvartalet. I juli höjde vi styrräntorna för första gången på elva år och fortsatte att höja dem med flera stora steg vid de penningpolitiska sammanträden som följde. Takten i denna anpassning var en viktig signal till allmänheten om att vi var fast beslutna att få ner inflationen. Detta bidrog till att förankra inflationsförväntningarna även när inflationen tog fart.

Parallellt med detta agerade vi för att vår penningpolitiska inriktning – i takt med att penningpolitiken normaliserades – skulle få ett fortsatt smidigt genomslag via finansmarknaderna i hela euroområdet. Detta uppnåddes genom två centrala åtgärder. För det första beslutade vi att tillämpa flexibilitet vid återinvestering av kommande förfall i PEPP-portföljen i syfte att motverka risker mot den penningpolitiska transmissionsmekanismen relaterat till pandemin. För det andra lanserade vi ett nytt instrument för transmissionsskydd.

Men allteftersom inflationsutsikterna utvecklades stod det klart att det inte skulle räcka med en i stort sett neutral penningpolitisk inriktning. Inflationen beräknades ligga alltför långt över vårt medelfristiga 2 procentsmål under alltför lång tid. I takt med att pristrycket breddades och den underliggande inflationen stärktes såg vi tecken på att den började bli mer varaktig. Mot denna bakgrund behövde vi flytta räntorna till restriktivt territorium och dämpa efterfrågan.

Efter årets sista penningpolitiska sammanträde meddelade vi därför i december att räntorna alltjämt skulle behöva stiga avsevärt i en stadig takt för att nå nivåer som var tillräckligt restriktiva för att säkerställa att inflationen skulle återgå till vårt mål inom rimlig tid. Samtidigt konstaterade vi att ECB:s styrräntor visserligen är vårt främsta verktyg för att ange den penningpolitiska inriktningen, men att vi från och med mars 2023 skulle börja minska APP:s värdepappersportfölj i en måttlig och förutsägbar takt. Därefter beslutades i oktober att omkalibrera villkoren för den tredje serien riktade långfristiga refinansieringstransaktioner och därigenom undanröja en avskräckande faktor för frivillig förtida återbetalning av utestående medel. De penningpolitiska tillgångarna i vår balansräkning minskade med omkring 830 miljarder euro mellan slutet av juni (när nettotillgångsköpen upphörde) och slutet av december, vilket bidrog till att vår balansräkning normaliserades.

Utöver våra åtgärder för att motverka hög inflation fortsatte vi att undersöka och bemöta de bredare hot mot vårt mandat som härrör från ett föränderligt klimat. Under 2022 vidtog vi ytterligare åtgärder för att väga in klimatförändring i våra penningpolitiska transaktioner. Bland annat genomfördes ett första klimatstresstest av flera av de finansiella exponeringarna i vår balansräkning och framsteg gjordes för att få en bättre bild av klimatförändringens effekter i vår makroekonomiska modeller. Från och med oktober började vi minska koldioxidutsläppen från innehaven av företagsobligationer i våra penningpolitiska portföljer. Detta gjorde vi genom att byta ut dessa värdepapper mot sådana från emittenter med bättre klimatprestanda. Vi beslutade även att begränsa hur stor andel tillgångar emitterade av icke-finansiella företag med högt koldioxidavtryck som motparter kan ställa som säkerhet vid upplåning från Eurosystemet.

Under 2022 fortsatte vi våra ansträngningar för att fortsätta ligga i framkant av den tekniska utvecklingen inom betalningssystem och marknadsinfrastrukturer. Detta omfattade förberedelser inför övergången från Target2 till ett nytt, moderniserat bruttoavvecklingssystem i realtid samt flera åtgärder för att säkerställa att betaltjänstleverantörer i TIPS-systemet (Target Instant Payment Settlement) kan nås i hela Europa. Under 2022 var det 17 gånger fler omedelbara betalningar via TIPS än under 2021.

Under året var det också 20 år sedan eurosedlar och euromynt infördes – en milstolpe i Europas historia och en påtaglig symbol för europeisk integration. Kontanter är fortfarande det vanligaste betalningsmedlet för Europas invånare, och står för nästan 60 procent av betalningarna. Det råder ingen tvekan om att de kommer att spela en fortsatt viktig roll i människors liv. Men i takt med en alltmer digitaliserad ekonomi måste vi se till att européerna också har tillgång till säkra, effektiva och smidiga digitala betalningsmetoder. Därför undersöker Eurosystemet möjligheten att ge ut en digital euro. Som en del av den pågående utredningsfasen enades Eurosystemet 2022 om de viktigaste användningsområdena och flera viktiga utformningsbeslut om en digital euro.

När året närmade sig sitt slut utvidgades euroområdet än en gång med en ny medlem när Kroatien anslöt sig den 1 januari 2023. Detta visar att euron fortfarande är en attraktiv valuta som ger medlemsländerna stabilitet.

Inget av ovanstående skulle ha varit möjligt utan ECB-medarbetarnas engagerade arbete och beslutsamhet att arbeta för människorna i Europa.

Frankfurt am Main, maj 2023

Christine Lagarde

Ordförande

Året i siffror

1 Hög inflation i ett läge med ökande osäkerhet och långsammare ekonomisk tillväxt

Den globala tillväxten mattades av under 2022. Rysslands invasion av Ukraina, hög inflation och stramare finansiella förhållanden tyngde såväl utvecklade ekonomier som tillväxtekonomier. Det globala inflationstrycket ökade betydligt till följd av höga och volatila råvarupriser, globala flaskhalsar i utbudet och strama arbetsmarknader. Euron försvagades gentemot US-dollarn, men förstärktes gentemot många andra valutor och var därför mer stabil i nominella effektiva termer.

I euroområdet ökade inflationen till 8,4 procent under 2022 från 2,6 procent under 2021. Ökningen avspeglade framför allt en kraftig ökning av energi- och livsmedels­priserna till följd av kriget i Ukraina. Tidigare flaskhalsar i utbudet och en viss uppdämd efterfrågan från coronapandemin (covid-19), tillsammans med höga insatskostnader inom produktionen till följd av ökade energipriser, ledde till ökat pristryck i många ekonomiska sektorer. Efter ett starkt första halvår, då framför allt tjänstesektorn gynnades av att pandemirelaterade restriktioner hävdes, bromsade tillväxten in i euroområdet, främst på grund av effekterna av kriget i Ukraina.

1.1 Konjunkturinbromsning i både utvecklade ekonomier och tillväxtekonomier

Den globala ekonomiska tillväxten sjönk till 3,4 procent 2022 från 6,4 procent 2021, eftersom Rysslands krig i Ukraina och andra geopolitiska faktorer skapade osäkerhet samtidigt som inflationen steg och de finansiella förhållandena blev stramare. Inbromsningen var brett baserad i såväl utvecklade ekonomier som tillväxtekonomier (diagram 1.1, panel a). Den skedde efter en stark återhämtning 2021, framför allt till följd av lättnaderna i pandemirelaterade restriktioner och en efterföljande uppgång i den globala efterfrågan. I början av 2022 utlöste kriget i Ukraina ytterligare en stor chock för världsekonomin. Detta ledde till en kraftig uppgång och mycket hög volatilitet i råvarupriserna och en försämrad livsmedelstrygghet, särskilt för tillväxtekonomier. Stigande energi- och livsmedelspriser förstärkte inflationstrycket globalt, sänkte hushållens reala disponibla inkomster och fick centralbanker att snabbt strama åt penningpolitiken. I ett klimat av stigande räntor, sjunkande börsvärden och förhöjd riskaversion blev de globala finansiella förhållandena betydligt stramare.

Diagram 1.1

Global BNP och handelsutveckling

(årlig procentuell förändring)

Den globala handeln minskade under 2022, även om den fortfarande låg över det historiska genomsnittet (diagram 1.1, panel b). Detta berodde främst på svag tillverkningsaktivitet. Under det första halvåret var den globala handeln fortfarande förhållandevis motståndskraftig, eftersom effekterna av Rysslands krig i Ukraina och kvarvarande flaskhalsar i det globala utbudet delvis uppvägdes av återhämtningen i rese- och transporttjänster då de pandemirelaterade restriktionerna lättades. Under andra halvåret bromsade handeln dock in kraftigt, vilket framför allt avspeglade lägre import från tillväxtekonomier. Integrationen av den globala värdekedjan har stagnerat sedan den globala finanskrisen, samtidigt som pandemin och den geopolitiska utvecklingen har gett företagen större incitament för att återgå till inhemsk produktion och diversifiera sina leverantörer, vilket i framtiden skulle kunna leda till en fragmentering av de globala värdekedjorna.

Det globala inflationstrycket – avspeglat både i mätningar av total inflation och i mätningar av inflationen exklusive energi och livsmedel – ökade betydligt under 2022 (diagram 1.2). Inflationstrycket drevs på av höga och volatila råvarupriser, globala flaskhalsar i utbudet, ihållande effekter av att ekonomin öppnades på nytt efter pandemin samt strama arbetsmarknader. I de länder som tillhör Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) nådde den totala inflationen en sammanlagd topp på 10,7 procent i oktober, för att sedan börja sjunka. Samma månad nådde inflationen exklusive energi och livsmedel en topp på 7,8 procent. I de flesta länder avspeglade inflationsökningen under det första halvåret främst högre råvarupriser. Ökningen i inflation exklusive energi och livsmedel senare under året pekade på att inflationstrycket hade blivit allt mer brett baserat i både utvecklade ekonomier och i tillväxtekonomier. Underliggande inflationstryck drevs också på av stigande lönetryck, eftersom arbetsmarknaderna i viktiga utvecklade ekonomier var fortsatt strama trots dämpningen i global ekonomisk aktivitet.

Diagram 1.2

Inflation i OECD

(årlig procentuell förändring, månadsdata)

Energipriserna ökade kraftigt under 2022 men sjönk i viss mån i slutet av året. Oljepriserna ökade med 6 procent till följd av leveransstörningar, främst på grund av Rysslands invasion av Ukraina, som ledde till att oljepriserna nådde en topp under våren. Leveransstörningarna uppvägdes delvis av lägre efterfrågan mot bakgrund av den globala ekonomiska inbromsningen och nedstängningar i Kina. Invasionen av Ukraina och minskade gasleveranser till Europa ledde också till att de europeiska gaspriserna steg till de högsta nivåerna någonsin. Direkt efter den ryska invasionen ökade de med mer än 240 procent jämfört med årets början. Den snabba höjningen av gaspriserna gjorde starkt avtryck på de europeiska energipriserna i stort, eftersom den också ledde till att elpriserna ökade i grossistledet. Gaspriserna planade ut under det sista kvartalet, då ökad import av flytande naturgas och gasbesparande åtgärder ledde till att EU hade stora gaslager i början av uppvärmningssäsongen, vilket innebar att gaspriserna i slutet av 2022 låg på i stort sett samma nivåer som före invasionen, men de var ändå 14 procent högre än i början av året.

Euron försvagades med 6 procent gentemot US-dollarn 2022 men var mer stabil i nominella effektiva termer (+0,8 procent), om än med betydande variationer under året. Dollarn förstärktes gentemot de flesta andra valutor, då den amerikanska centralbanken Federal Reserve System stramade åt penningpolitiken och det globala risksentimentet var dämpat. Euron pressades också av höga energipriser och de försämrade ekonomiska utsikterna för euroområdet. Den stärktes dock gentemot andra stora valutor, som det brittiska pundet, den japanska yenen och den kinesiska renminbin.

I den stora osäkerhet som rådde i slutet av 2022 omfattades utsikterna för global ekonomisk tillväxt av bl.a. följande större risker: mer omfattande konsekvenser av kriget i Ukraina, spridningseffekter från en mer betydande avmattning i den kinesiska ekonomin och stramare finansiella förhållanden till följd av en snabbare indragning av penningpolitisk stimulans i viktiga utvecklade ekonomier. Det sistnämnda ansågs kunna utlösa större utflöden av kapital från tillväxtekonomier och störa finans­marknaderna. Dessutom var de globala råvarumarknaderna fortsatt känsliga för utbudsrisker. Högre råvarupriser och en starkare överföring till konsumentpris­inflationen skulle urholka köpkraften i ännu högre grad och kunna tynga den globala efterfrågan. Förnyat tryck på globala försörjningskedjor och en ökande fragmentering av det globala handelssystemet skulle också kunna hämma tillväxten och driva på inflationen.

1.2 Tillväxten i euroområdet försvagades kraftigt under 2022

Euroområdets reala BNP ökade med 3,5 procent under 2022 efter en ökning med 5,3 procent 2021, då ekonomin återhämtade sig från den pandemirelaterade recessionen (diagram 1.3). Tillväxten under 2022 avspeglade främst ett robust bidrag från inhemsk efterfrågan. Vid årets slut var produktionen i euroområdet 2,4 procent högre än före pandemin, dvs. jämfört med sista kvartalet 2019. Tillväxten varierade dock kraftigt mellan länderna, vilket avspeglade de olika ekonomiska strukturerna och hur mycket enskilda länder gynnades av att tjänstesektorn öppnades på nytt och påverkades av Rysslands invasion av Ukraina. När den kraftiga återhämtningen i efterfrågan på kontaktintensiva tjänster under första halvåret tappade fart började snabbt stigande energipriser att dämpa konsumtionen och produktionen i hela ekonomin. Euroområdet påverkades också av en försvagad global efterfrågan och stramare penningpolitik i många större ekonomier, mot bakgrund av hög ekonomisk osäkerhet och minskande förtroende hos såväl företag som hushåll.

Diagram 1.3

Euroområdets reala BNP

(årlig procentuell förändring; bidrag i procentenheter)

Under 2022 drogs det penningpolitiska stödet tillbaka samtidigt som finanspolitiken inriktades på att ge skydd mot ökade energipriser. Normaliseringen av den penningpolitiska inriktningen inleddes redan i december 2021, men penningpolitiken i stort var fortsatt ackommoderande, särskilt under första halvåret. Under andra halvåret drogs emellertid det penningpolitiska stödet snabbt tillbaka i osedvanligt stora steg (se avsnitt 2.1). Regeringarna i euroområdet vidtog finanspolitiska åtgärder för att dämpa effekterna av höga energipriser. I stället för att främst inriktas på att skydda de mest sårbara hushållen och företagen var åtgärderna till största delen icke-riktade. Ungefär hälften av åtgärderna påverkade marginalkostnaden för energiförbrukning i stället för att vara utformade för att skapa incitament för minskad energiförbrukning. Samtidigt bedrevs en fortsatt strukturpolitik för att öka euroområdets tillväxtpotential. Det pågående genomförandet av ländernas investerings- och strukturreformsplaner inom programmet Next Generation EU (NGEU) gav ett viktigt bidrag till dessa mål.

Tillväxten i privatkonsumtion var motståndskraftig under 2022 då arbetsinkomsterna var fortsatt stabila och besparingar understödde uppdämd efterfrågan (diagram 1.4). Den positiva utvecklingen drevs främst av tjänstekonsumtionen, som steg kraftigt när de pandemirelaterade restriktionerna hävdes. Tillväxten i privatkonsumtion avtog dock under året till följd av de låga utgifterna för konsumtionsvaror samtidigt som den reala disponibla inkomsten sjönk och det fanns en kvardröjande osäkerhet. Totalt sett ökade hushållens utgifter med 4,3 procent under 2022. Stark tillväxt i sysselsättning och gradvis ökande löner innebar att arbetsinkomster, som i högre grad brukar användas för konsumtion än andra inkomstkällor, blev den främsta bidragande faktorn till stigande disponibla inkomster under 2022. Mot slutet av året dämpades emellertid den reala disponibla inkomsten alltmer av stigande inflation, som tog ut de gynnsamma effekterna av den motståndskraftiga arbetsmarknaden och det finanspolitiska stödet.

Diagram 1.4

Euroområdets reala privatkonsumtion

(årlig procentuell förändring; bidrag i procentenheter)

Tillväxten i andra investeringar än bygginvesteringar – en proxyvariabel för privata investeringar som inte avser bostäder – varierade kraftigt under 2022 (diagram 1.5).^[1] Exklusive den särskilt volatila komponenten för irländska investeringar i immateriella tillgångar^[2] mattades tillväxten i andra investeringar än bygginvesteringar av under året. Den inledde året kraftfullt, då den drevs på av hög efterfrågan, stabila vinster hos företagen och fördelaktiga finansieringsförhållanden, när pandemirelaterade restriktioner hävdes. Rysslands krig i Ukraina och den därpå följande energikrisen tillsammans med neddragningen i penningpolitisk stimulans medförde dock stigande energi- och finansieringskostnader för företagen. Tillsammans med den sjunkande inhemska och globala efterfrågan i ett klimat av hög osäkerhet minskade detta deras incitament för att göra investeringar. I fråga om nivåer låg andra investeringar än bygginvesteringar i slutet av 2022 långt under nivån från fjärde kvartalet 2019, som hade stärkts av en betydande ökning i investeringar i immateriella tillgångar. Exklusive irländska immateriella tillgångar hade de redan återhämtat sig i slutet av 2020. Totalt sett ökade andra investeringar än bygginvesteringar med 5,2 procent 2022.

Diagram 1.5

Euroområdets reala investeringar

(kvartalsvis procentuell förändring; bidrag i procentenheter)

Bostadsinvesteringarna ökade snabbt under första kvartalet 2022, då efterfrågan på bostäder upprätthölls av fördelaktiga finansieringsförhållanden, uppbyggnad av en stor stock av besparingar och inkomststödjande åtgärder. De minskade emellertid under de efterföljande kvartalen, då efterfrågan försvagades till följd av stigande bolåneräntor och osäkerhet i samband med kriget i Ukraina, samtidigt som tillgången påverkades av snabbt stigande kostnader till följd av brist på material och arbetskraft. Vid utgången av 2022 var bostadsinvesteringarna ungefär 3 procent högre än nivån före pandemin och ökade med 1,1 procent under 2022 som helhet.

Euroområdets handelsbalans förändrades till underskott 2022, framför allt på grund av den ökade kostnaden för energiimport och ett dämpat exportresultat. På importsidan åtföljdes en stabil tillväxt, som drevs av energihamstring och ökande import av insatsvaror, av kraftigt ökande priser, särskilt på importerad energi. Varuexporten hämmades av att flaskhalsarna på utbudssidan förstärktes ytterligare under första halvåret 2022. Den var fortsatt dämpad eftersom den globala efterfrågan försvagades, samtidigt som störningarna i leveranskedjorna endast gradvis förbättrades. Export av tjänster, särskilt turismtjänster, gynnades däremot av lättnaderna i och med det gradvisa avskaffandet av pandemirelaterade restriktioner. Totalt sett var handelns bidrag till euroområdets tillväxt i BNP i stort sett neutralt under 2022.

Arbetsmarknader

Arbetsmarknaden fortsatte sin markanta återhämtning från pandemin samtidigt som den ekonomiska aktiviteten i euroområdet ökade. Fram till det fjärde kvartalet 2022 hade den totala sysselsättningen och det totala antalet arbetade timmar överträffat nivåerna från fjärde kvartalet 2019 med 2,3 procent respektive 0,6 procent (diagram 1.6). Arbetskraftsdeltagandet i åldersgruppen 15–74 år ökade till 65,2 procent under fjärde kvartalet 2022, vilket är 0,5 procentenheter högre än under fjärde kvartalet 2019. I linje med den ökade sysselsättningen minskade arbetslösheten ytterligare, från en redan historiskt låg nivå på 6,9 procent i januari 2022 till 6,7 procent vid utgången av 2022 (diagram 1.7). Permitteringsprogrammen, som hade begränsat uppsägningarna under krisen, användes i mindre utsträckning och de arbetstagare som omfattades av dessa program återgick i stort sett till sina vanliga arbetstimmar.

Diagram 1.6

Sysselsättning, arbetade timmar och arbetskraftsdeltagande

(vänster skala: index, kv 4 2019 = 100; höger skala: andel av befolkningen i arbetsför ålder)

Diagram 1.7

Arbetslöshet och arbetskraft

(vänster skala: procentuella förändringar i förhållande till föregående kvartal, bidrag i procentenheter; höger skala: procent av arbetskraften)

Euroområdets arbetsmarknad var överlag motståndskraftig under 2022, trots Rysslands krig i Ukraina, vilket också framgår av det fortsatt höga antalet vakanser i slutet av året. Utvecklingen på arbetsmarknaden och enkätindikatorerna för efterfrågan på arbetskraft dämpades dock under andra halvåret. I ruta 1 jämförs utvecklingen på arbetsmarknaderna i USA och euroområdet för att ge en bättre förståelse av skillnaderna och likheterna i drivkrafterna för återhämtningen från pandemin och utsikterna för sysselsättning och löner.

1.3 Finanspolitiska åtgärder för att tackla en levnadskostnadskris

Under 2022 ställdes regeringarna i euroområdet för tredje året i rad inför nya utmaningar som krävde handlingskraftig finanspolitik. Det offentliga underskottet i euroområdet minskade till 3,5 procent av BNP 2022, från 5,1 procent 2021 (diagram 1.8), eftersom pandemirelaterade stödåtgärder löpte ut och endast delvis uppvägdes av nya stödåtgärder. De sistnämnda syftade till att motverka stigande energipriser och deras konsekvenser, dvs. ökade levnadskostnader för hushåll och högre kostnader för företag. I mindre utsträckning finansierade de även utgifter relaterade till Rysslands krig i Ukraina. Samma utveckling avspeglas i den finanspolitiska inriktningen som under 2022 stramades åt något, för andra året i rad.^[3] Som framgår av diagrammet nedan har dock endast lite drygt en tredjedel av lättnaderna 2020 återställts.

Diagram 1.8

Saldot i de offentliga finanserna i euroområdet samt finanspolitisk inriktning

(i procent av BNP)

När energipriserna började stiga kraftigare i slutet av 2021 införde regeringarna i euroområdet stödåtgärder som uppgick till ungefär 0,2 procent av BNP. Åtgärderna bestod av subventioner, indirekta skattesänkningar och transfereringar till hushåll och företag. Under 2022, då Ryssland invaderade Ukraina, utökade regeringarna snabbt dessa åtgärder till ungefär 1,9 procent av BNP (diagram 1.9), vilket också innefattade kapitaltransfereringar till energiproducerande företag. Dessutom ökade de det offentliga stödet med 0,2 procent av BNP till följd av bl.a. flyktingrelaterade och militära utgifter. Energi- och inflationsstödsåtgärderna kompenserades endast i mindre utsträckning av nya finansieringsåtgärder såsom högre direktbeskattning av energiproducenter som gjorde stora oväntade vinster. Detta innebar att nettobudgeteffekten förblev betydande, på ungefär 1,7 procent av BNP. Totalt sett utgjorde därför det diskretionära stödet brutto (energi- och inflationsstöd plus flyktingrelaterade och militära utgifter) 2,1 procent av euroområdets BNP och netto efter ny finansiering 1,9 procent av BNP (diagram 1.10).

Diagram 1.9

Euroområdets budgetstöd relaterat till höga energipriser och inflation

(i procent av BNP, nivåer per år)

Diagram 1.10

Euroområdets budgetstöd relaterat till höga energipriser, inflation och Rysslands krig i Ukraina

(i procent av BNP 2022, nivåer per år)

Stödåtgärder bör vara tillfälliga, inriktade på de mest sårbara hushållen och företagen samt skräddarsydda för fortsatta incitament att minska energiförbrukningen. Finanspolitiska åtgärder som inte uppfyller dessa principer kommer sannolikt att förvärra inflationstrycket, vilket skulle göra det nödvändigt med en kraftfullare penningpolitisk respons och tynga de offentliga finanserna. Eftersom endast en mindre andel av dessa åtgärder var riktade (12 procent enligt Eurosystemets prognoser i december 2022^[4]) är det viktigt att regeringarna anpassar dessa åtgärder i enlighet med detta.

Pandemin, Rysslands krig i Ukraina och offentliga utgifter för att kompensera för hög inflation utgör flera stora chocker i rad för de offentliga finanserna. Dessa skedde samtidigt som den offentliga skuldsättningen i förhållande till BNP redan var hög. Pandemin ledde till höga kostnader för de offentliga finanserna och kriget i Ukraina har ökat riskerna för utsikterna för ekonomisk tillväxt, men inflationschockens nettoeffekt på skuldnivåerna är inte lika tydlig. Högre skatteinkomster kommer att i viss mån trycka ner skuldsättningen, men den höga inflationen har föranlett en normalisering av penningpolitiken, vilket i sin tur har lett till högre finansieringskostnader. Dessutom tenderar offentliga utgifter med tiden att komma ikapp inkomsterna, samtidigt som inflationen påverkar produktionstillväxten negativt.

Påfrestningarna på de offentliga finanserna kommer sannolikt att öka. Detta beror bl.a. på behovet av att öka takten i energiomställningen och öka investeringarna i en grönare och mer digital ekonomi, parallellt med stigande finanspolitiska kostnader på grund av den åldrande befolkningen. Därför är det viktigt att den ökade sårbarheten i euroområdets offentliga finanser hanteras både genom tillväxtstärkande reformer och en gradvis minskning av höga skuldsättningsnivåer. Detta kommer att kräva ett snabbt genomförande av investerings- och strukturreformsplanerna inom programmet Next Generation EU och en försiktig finanspolitik under de kommande åren.

1.4 Kraftigt ökad inflation i euroområdet

Den totala inflationen i euroområdet mätt med det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) var 8,4 procent i genomsnitt 2022, vilket är en kraftig ökning jämfört med genomsnittet på 2,6 procent 2021. Inflationen steg under hela året och ledde till höga nivåer på ungefär 10 procent på årsbasis under de sista månaderna. Energipriserna var den viktigaste komponenten i den totala inflationsuppgången och livsmedelspriserna steg också allt snabbare, särskilt efter Rysslands invasion av Ukraina i februari. Andra faktorer som bidrog till inflationstrycket var ihållande flaskhalsar på utbudssidan för industrivaror, återhämtning i efterfrågan efter lättnaderna i pandemirelaterade restriktioner, särskilt inom tjänstesektorn, samt eurons depreciering (diagram 1.11). Totalt sett spred sig prispressen i allt fler sektorer, delvis på grund av de höga energikostnadernas indirekta effekter på ekonomin som helhet. Skillnaderna i inflationstakt mellan euroländerna ökade också avsevärt, vilket främst speglade olika grader av exponering för råvaru- och energiprischockerna. De flesta mått på underliggande inflation visade på en betydande ökning under året. I slutet av 2022 förväntades faktorerna bakom den snabba inflationsökningen få minskad betydelse och inflationen väntades sjunka under 2023.

Diagram 1.11

Total inflation och dess viktigaste komponenter

(årlig procentuell förändring; bidrag i procentenheter)

Utvecklingen i energipriskomponenten svarade direkt för nästan hälften av den totala inflationsuppgången under 2022. Energiinflationen var redan hög vid årets början och ökade återigen kraftigt efter Rysslands invasion av Ukraina, på grund av oro över att energiförsörjningen skulle kunna störas. I oktober var energiinflationen 41,5 procent, med stora bidrag från gas- och elpriser, för vilka de underliggande grossistpriserna hade frikopplats från oljepriserna. Regeringarna vidtog betydande finanspolitiska åtgärder som bidrog till att något dämpa de kortsiktiga effekterna av de stigande energipriserna (se avsnitt 1.3). Den varierande intensiteten i dessa åtgärder bidrog till skillnaderna i energiinflation mellan euroländerna, där de baltiska staterna noterade de högsta siffrorna. De kraftigt ökande energikostnaderna ledde också till betydande uppåttryck på livsmedelspriserna, som påverkades med olika grader av eftersläpning. Kriget i Ukraina fick också en mer direkt inverkan på livsmedelspriserna eftersom både Ryssland och Ukraina är viktiga exportörer av spannmål och av mineraler som används för produktion av gödningsmedel.^[5] Den totala livsmedelsinflationens bidrag till den totala HIKP-inflationen uppgick till 2,9 procentenheter i december 2022, vilket är betydligt högre än 2021 och avspeglar en ökning i såväl oförädlade som förädlade komponenter.

Indikatorer på underliggande inflation ökade avsevärt under 2022, om än med vissa tecken på utplaning i slutet av året. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel på 2,3 procent låg högre än ECB:s inflationsmål redan i början av året och ökade till 5,2 procent i december. I genomsnitt ökade inflationen för industrivaror exklusive energi till 4,6 procent 2022, medan inflationen på tjänster uppgick till 3,5 procent. Prispressen berodde till stora delar på samma faktorer: kraftigt ökade insatskostnader, delvis på grund av de ökade energiråvarupriserna, samt pandemirelaterade faktorer såsom globala flaskhalsar i utbudet och effekter av att ekonomin öppnades på nytt. Eurons försvagning under större delen av året bidrog också till inflationstrycket. När störningarna i leveranskedjorna gradvis minskade under andra halvåret 2022 och råvarupriserna sjönk, dämpades pressen i de tidiga leden i prisbildningskedjan efter sommaren. Eftersläpande genomslagseffekter innebar dock att inflationen var fortsatt hög. Uppdämd efterfrågan efter avskaffandet av pandemirelaterade restriktioner bidrog till ett fördelaktigt prisbildningsklimat för företagen, särskilt för kontaktintensiva tjänster. Totalt sett blev prispressen allt mer ihållande och brett baserad. Detta ledde till att alla indikatorer på underliggande inflation steg.

Det inhemska kostnadstrycket i euroområdet, mätt med tillväxten i BNP-deflatorn, ökade i genomsnitt med 4,7 procent 2022, och fortsatte på den bana som inletts 2021 (diagram 1.12). Trycket från löneutvecklingen var fortsatt måttligt under första halvåret, men blev mer uttalat i slutet av året. Den årliga ökningen i ersättning per anställd steg under 2022, till i genomsnitt 4,5 procent, efter 3,9 procent 2021 och ett genomsnitt på 1,7 procent under perioden före pandemin (mellan 2015 och 2019). Ökningen jämfört med föregående år berodde delvis på en ökning i det genomsnittliga antalet arbetade timmar, när permissionsprogrammens effekter avtog. Avtalslönerna, som påverkades i mindre omfattning av statliga åtgärder, steg med en genomsnittlig årstakt på 2,8 procent 2022, något mindre än den faktiska lönetillväxten, vilket återspeglar att lönetrycket intensifierades i slutet av året. Inflationskompensation blev en allt viktigare aspekt i löneförhandlingarna under 2022, särskilt eftersom arbetsmarknaderna var fortsatt starka. Ökade arbetskraftskostnader uppvägdes i viss utsträckning av ökad arbetsproduktivitet. Vinsten per enhet i olika sektorer bidrog positivt till BNP-deflatorn under året, vilket pekar på att företagen kunde föra över de ökade insatskostnaderna till försäljningspriserna.

Diagram 1.12

Analys av BNP-deflatorn

(årlig procentuell förändring; bidrag i procentenheter)

Professionella prognosmakares långsiktiga inflationsförväntningar, som hade legat på 1,9 procent i slutet av 2021, steg något under året, till 2,2 procent fjärde kvartalet 2022 (diagram 1.13). Andra enkätdata, t.ex. från ECB:s Survey of Monetary Analysts och från Consensus Economics, tydde också på att de långsiktiga inflationsförväntningarna var förankrade vid eller strax över 2 procent, trots högre förväntningar på kortare sikt. Marknadsbaserade mått på långsiktig inflations­kompensation, särskilt den femåriga inflationsindexerade swapräntan fem år framåt, sjönk i början av året i och med en förväntan om en åtstramad penningpolitik, men efter utbrottet av Rysslands krig i Ukraina, steg de gradvis och uppgick till 2,38 procent i slutet av december. Det är dock viktigt att notera att marknadsbaserade mått på inflationskompensation inte är ett enkelt mått på marknadsaktörernas verkliga inflationsförväntningar, eftersom de införlivar riskpremier för att kompensera för osäkerhet om inflationen.

Diagram 1.13

Enkät- och marknadsbaserade indikatorer på inflationsförväntningar

(årlig procentuell förändring)

1.5 Stramare kredit- och finansieringsförhållanden i takt med att penningpolitiken normaliseras

Eftersom inflationstrycket steg i hela ekonomin (se avsnitt 1.4) vidtog ECB kraftfulla åtgärder 2022 för att normalisera penningpolitiken och förhindra att de långsiktiga inflationsförväntningarna tappade sin förankring över målet på 2 procent (se avsnitt 2.1). De riskfria räntorna var mer volatila än under 2021, delvis på grund av mycket hög osäkerhet om inflationen och de monetära myndigheternas reaktioner runt om i världen, däribland i euroområdet. De långa räntorna steg överlag. Euroområdets tioåriga BNP-viktade genomsnitt för räntor på statsobligationer följde nära den riskfria räntans utveckling (diagram 1.14). Vad gäller ränteskillnader i statsobligationer på nationell nivå förekom visserligen en del variationer, men överlag var förändringarna begränsade. Detta berodde till viss del på ECB-rådets tillkännagivande i juni om att det skulle tillämpa flexibilitet vid återinvestering av förfall inom PEPP-portföljen samt på godkännandet i juli av instrumentet för transmissionsskydd (se avsnitt 2.1). Euroområdets BNP-viktade genomsnitt för tioåriga nominella räntor på statsobligationer var 3,26 procent den 31 december 2022, nästan 300 punkter högre än vid utgången av 2021.

Diagram 1.14

Långa räntor och upplåningskostnader för företag respektive hushåll (bostadslån)

(procent per år)

Förväntningarna på högre räntor och lägre långsiktiga vinstökningar skapade ett nedåttryck på aktiekurserna. Totalt sett var aktiekurserna i euroområdet mycket volatila och sjönk under 2022. Den 31 december 2022 var de breda aktieindexen för icke-finansiella företag och banker i euroområdet (diagram 1.15) ungefär 16 procent respektive 4,4 procent lägre än motsvarande nivåer vid utgången av 2021. Eftersom räntorna på företagsobligationer också ökade avsevärt, för både investment grade och högavkastande kategorier, stramades finansieringsförhållandena i euroområdet åt betydligt.

Diagram 1.15

Aktiemarknadsindex i euroområdet och USA

(index: den 1 januari 2021 = 100)

Mot bakgrund av normaliseringen av penningpolitiken och den allmänna marknadsutvecklingen ökade bankernas finansieringskostnader och utlåningsräntor kraftigt under 2022. Den övergripande uppåtgående trenden i räntor på bankobligationer, den gradvisa ökningen i ersättningen för kundinlåning och en förändring i villkoren för den tredje serien riktade långfristiga refinansierings­transaktioner (TLTRO III) i slutet av året bidrog till en ökning i bankernas finansieringskostnader. Detta ledde till att de nominella banklåneräntorna under 2022 steg till nivåer som senast observerades 2014. Enkäten om bankernas utlåning i euroområdet visade också att bankernas kreditkrav (dvs. interna riktlinjer eller kriterier för att bevilja lån) för lån till hushåll och företag skärptes kraftigt. Den sammansatta bankutlåningsräntan för bostadslån till hushåll var 2,94 procent vid utgången av 2022, vilket är en sammanlagd uppgång med 163 punkter sedan utgången av 2021, och motsvarande ränta för icke-finansiella företag var 3,41 procent, en ökning med 205 punkter (diagram 1.14). I förhållande till förändringarna i ECB:s styrräntor låg denna utveckling i stort sett i linje med tidigare perioder av penningpolitisk åtstramning och skillnaderna i utlåningsräntor mellan olika länder förblev begränsade. Detta tydde på att förändringarna i ECB:s penningpolitik fick ett smidigt genomslag i hela euroområdet.

Kredittillväxten ökade under första halvåret 2022, men ny utlåning dämpades efter sommaren, då kreditvillkoren hade skärpts (diagram 1.16). Den årliga tillväxten i banklån till hushåll försvagades till 3,8 procent för året, vilket avspeglade stigande räntor, skärpta kreditkrav och lägre konsumentförtroende. Den årliga tillväxttakten i banklån till företag fortsatte att öka under 2022 och uppgick till 6,3 procent. Bakom denna siffra döljer sig dock olika utvecklingstrender under året. Den nominella tillväxten var robust under större delen av året, vilket avspeglade företagens behov av att finansiera rörelsekapital och lager mot bakgrund av fortsatta flaskhalsar i utbudet och förhöjda kostnader. Under årets sista månader minskade emellertid bankutlåningen till företag markant, vilket återspeglar de stramare finansierings­förhållandenas effekter på utbuds- och efterfrågefaktorer. Nettoemissionen av räntebärande värdepapper, som hade blivit dyrare för företag, minskade också under året. Totalt sett minskade nettoflödena av extern finansiering till icke-finansiella företag under 2022, främst till följd av att koncerninterna lån inte användes lika mycket som finansieringsform (diagram 1.17). Enkäten om företags tillgång till finansiering indikerade dessutom att företagen blev alltmer pessimistiska om den framtida tillgången till de flesta externa finansieringskällor.

Diagram 1.16

M3-tillväxt och kredittillväxt för icke-finansiella företag och hushåll

(årlig procentuell förändring)

Diagram 1.17

Nettoflöden av extern finansiering till icke-finansiella företag

(årliga flöden, miljarder euro)

Ackumuleringstakten i inlåning dämpades från pandemins höga nivåer, vilket främst berodde på ökade utgifter till följd av stigande priser och högre avkastning på alternativa sparformer i linje med normaliseringen av penningpolitiken. Den årliga tillväxten i det breda penningmängdsmåttet (M3) dämpades ytterligare till 4,1 procent 2022 (diagram 1.16), vilket avspeglar att Eurosystemets nettotillgångsköp upphörde i juli, att det var en lägre nivå av nya krediter under sista kvartalet 2022 samt att det förekom monetära nettoutflöden till omvärlden kopplat till euroområdets högre energikostnader.

Ruta 1
Arbetsmarknadens utveckling i euroområdet och USA 2022

I ett klimat av hög osäkerhet 2022 var arbetsmarknadsanalyser en viktig faktor för att bedöma läget i ekonomin och dess outnyttjade resurser. Denna ruta innehåller en granskning av likheter och skillnader mellan euroområdets och USA:s arbetsmarknader när det gäller återhämtningen från pandemin.

Utveckling i totala antalet arbetade timmar

Under 2022 återgick det totala antalet arbetade timmar till nivåerna före pandemin i både euroområdet och USA, men återhämtningen avspeglade olika banor för tillgångs- och efterfrågekomponenterna i arbetskraften. Arbetslösheten återgick 2022 till samma nivåer som före krisen i USA och blev till och med lägre än så i euroområdet, men graden av stramhet på arbetsmarknaden, mätt som kvoten mellan vakanser och arbetslöshet, verkade vara större i USA.^[6] Denna utveckling kan förklaras både med olika politiska reaktioner på pandemin och med strukturella skillnader i tillgång och efterfrågan på arbetskraft i de båda ekonomierna.

Utveckling i efterfrågan på arbetskraft

De båda ekonomierna befann sig i olika konjunkturfaser 2022. Den konjunkturberoende efterfrågan på arbetskraft var större i USA och förklarade därför delvis den stramare arbetsmarknaden. I euroområdet återhämtade sig den ekonomiska aktiviteten från pandeminedgången senare än i USA. Real BNP i euroområdet återgick till sin nivå före krisen under sista kvartalet 2021, medan motsvarande nivå i USA hade uppnåtts under första kvartalet 2021. Detta avspeglade till viss del att många euroländer hade haft mer restriktiva och omfattande nedstängningsåtgärder under pandemins andra våg än USA samt även att det var skillnader i vaccinationstakten. En viktigare faktor var dock skillnaden i de finanspolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning. Det finanspolitiska stödet i euroområdet koncentrerades till att dämpa sysselsättningsförluster genom att stötta företag och låta automatiska stabilisatorer arbeta. Det amerikanska finanspolitiska stödet var större och mer direkt inriktat på att stötta hushållens inkomster och därmed deras konsumtion via utbetalnings­checkar och stärkta arbetslöshetsförmåner. Det innebar att privatkonsumtionen i euroområdet återgick till nivåerna före krisen ännu senare än den ekonomiska aktiviteten i stort, dvs. först under det andra kvartalet 2022.

Ur ett mer strukturellt perspektiv tenderar den amerikanska arbetsmarknaden också att reagera kraftigare på konjunkturcykeln än arbetsmarknaden i euroområdet. Mått på ”överskottsrörlighet” (churning) visar att den amerikanska arbetsmarknaden är mer dynamisk strukturellt. Begreppet ”överskottsrörlighet” avser den takt med vilken anställda lämnar och ersätts inom ett företag eller organisation under en viss tidsperiod. Ett grovt mått på överskottsrörlighet pekar på att varje månad sedan tidigt 2000-tal är det i genomsnitt ungefär 4 procent av alla amerikanska arbetstagare som byter jobb. Indikatorer för överskottsrörlighet finns inte för euroområdet och den mest jämförbara statistiken handlar om personer som nyligen lämnat respektive påbörjat en anställning (även om dessa uppgifter även omfattar personer som går från inaktivitet/arbetslöshet till sysselsättning och vice versa). Dessa tyder på en ökning i antalet som påbörjar en anställning framför allt under 2022, men ökningen är mindre uttalad än vad som konstaterades i USA. Denna dynamik är också synbar i vakansnivån för de båda ekonomiska regionerna: den var högre 2022 i USA än i euroområdet (med betydande variationer mellan euroländer^[7]), där fokus främst hade legat på att låta kvarvarande personal återgå till normala arbetstider (diagram A).

Sammanfattningsvis satte en starkare strukturell dynamik på den amerikanska arbetsmarknaden ökat tryck på en redan mer kraftfull efterfrågan på arbetskraft.

Diagram A

Stramhet på arbetsmarknaden i euroområdet och i USA

(förhållandet mellan vakanser och arbetslöshet)

Utveckling i tillgång på arbetskraft

Under pandemikrisen minskade tillgången till arbetskraft och den återhämtade sig långsammare från nedgången under andra kvartalet 2020 i USA än i euroområdet. Skillnaden i återhämtningstakt hängde delvis samman med skillnaderna i den politik som hade förts. För det första gick återhämtningen i arbetskraftsdeltagande långsammare i USA. Detta avspeglar delvis att fler uppsägningar i USA ledde till att vissa arbetstagare lämnade arbetskraften, medan det förhållandevis generösa inkomststödet gjorde det möjligt för människor att stanna kvar utanför arbetskraften under längre tid eller rentav höjde den lön till vilken de skulle vara beredda att återgå till sysselsättning. Under hela 2022 fortsatte arbetskraftsdeltagandet i USA att vara lägre än nivån före pandemin, i skarp kontrast till euroområdet, där deltagandet var högre än före pandemin. För det andra formas den senaste tidens utveckling i arbetskraftsdeltagandet också delvis av långsiktiga trender. Över tid har andelen äldre arbetstagare i arbetskraften, som vanligtvis deltar mindre på arbetsmarknaden än yngre arbetstagare, ökat i båda områdena. I Europa sammanföll denna förändring med en positiv trend i deltagandet till följd av ökat deltagande bland kvinnor och stärktes av pensionsreformer. Trenden fortsatte under pandemin och äldre arbetstagare understödde ökningen i arbetskraftsdeltagandet under 2022. I USA dämpade den demografiska utvecklingen i stället arbetskraftsdeltagandet 2022. Slutligen påverkades nettoinflödet av migrantarbetare negativt av pandemin i båda regionerna, men i USA hade det börjat plana ut tidigare, efter skärpningen av invandringspolitiken mellan 2017 och 2020. På senare tid har dock nettoinflödet av migrantarbetare återhämtat sig starkt i båda regionerna.

Löneutveckling

Skillnaden i lönetillväxt mellan USA och euroområdet har ökat på senare år och detta var särskilt märkbart 2022. Detta kan till stor del förklaras av skillnader i utvecklingen av tillgång och efterfrågan på arbetskraft, som beskrivs ovan. Från andra kvartalet 2020 ökade den nominella lönetillväxten i USA avsevärt, till 5,5 procent andra kvartalet 2022, mätt som kostnaderna för arbetskraften (privat industri). Den dämpades efter detta, men var fortfarande hög. Ökningen i euroområdets lönetillväxt under denna period var mer gradvis och begränsad, med en förhandlad lönetillväxt (som påverkas mycket mindre av permitteringsprogram än ersättning per anställd eller timme) på 2,9 procent fjärde kvartalet 2022 (diagram B). Den strukturellt mer dynamiska arbetsmarknaden i USA kan också stärka lönernas reaktion på stramhet i arbetsmarknaden, vilket avspeglas i den högre lönetillväxten hos personer som bytte jobb.

Diagram B

Mått på lönetillväxt i euroområdet och i USA

(årlig procentuell förändring)

2 Penningpolitiken på en normaliseringsbana

ECB fortsatte att normalisera sin penningpolitik under 2022 för att bekämpa en exceptionellt hög inflation, mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina och kvarvarande pandemieffekter. Under den första fasen av normalisering avslutade ECB-rådet nettotillgångsköpen inom PEPP-programmet (stödköpsprogram föranlett av pandemin) i slutet av mars och inom APP (programmet för köp av tillgångar) i början av juli. Under den andra fasen höjdes ECB:s viktigaste styrräntor för första gången på mer än tio år och inlåningsfaciliteten lämnade negativt territorium för första gången sedan 2014. Styrräntorna höjdes med sammanlagt 250 punkter under årets sista fyra sammanträden, vilket innefattade de största enskilda räntehöjningarna någonsin (diagram 2.1). ECB-rådet godkände också instrumentet för transmissions­skydd för att säkerställa en ordnad transmission av penningpolitiken i euroområdet. Den flexibilitet som var möjlig för återinvesteringar inom PEPP-programmet fungerade också som en första försvarslinje för att motverka pandemirelaterade risker för transmissionen. I december beslutade ECB-rådet att minska den portfölj av penningpolitiska värdepapper som Eurosystemet förvärvat inom APP, i en måttlig och förutsägbar takt från och med mars 2023. Eurosystemets balansräkning nådde en historiskt hög nivå i juni 2022 på 8 800 miljarder euro för att sedan sjunka till 8 000 miljarder euro vid årets slut. Minskningen härrörde främst från förfallna transaktioner och förtida återbetalningar inom den tredje serien riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III). Förtida återbetalningar stöddes genom ECB-rådets beslut i oktober om att ändra villkoren för TLTRO III-transaktionerna. I linje med normaliseringen av penningpolitiken började ECB också fasa ut de lättnadsåtgärder för säkerheter som införts som en reaktion på pandemin, för att på så sätt gradvis återställa de risktoleransnivåer som rådde före pandemin i Eurosystemets kredittransaktioner.

2.1 Minskad penningpolitisk ackommodering

En första fas av penningpolitisk normalisering: en långsammare takt i tillgångsköpen och förutsättningarna för räntehöjningar

I början av 2022 fortsatte ekonomin i euroområdet att återhämta sig från pandemin och arbetsmarknaden förbättrades ytterligare, inte minst som resultat av offentliga stödåtgärder. Utsikterna på kort sikt för den ekonomiska tillväxten var dock fortfarande dämpade, mot bakgrund av nya toppar i antalet coronainfektioner till följd av spridningen av omikronvarianten. Brist på material, utrustning och arbetskraft fortsatte att hålla nere produktionen i vissa industrier och höga energikostnader slog redan mot de reala inkomsterna. Inflationen i det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) hade ökat kraftigt under de föregående månaderna och var återigen högre än väntat i januari. Detta berodde främst på högre energikostnader som drev upp priserna i många sektorer, och även på högre livsmedelspriser. På grundval av uppgifter i början av året bedömde ECB-rådet i februari att inflationen sannolikt skulle fortsätta att vara förhöjd under en längre period än man tidigare hade räknat med, men att den skulle minska under året.

Mot denna bakgrund bekräftade ECB-rådet sitt beslut från det penningpolitiska sammanträdet i december 2021 om att fortsätta att stegvis sänka takten i tillgångsköpen under de följande kvartalen. ECB-rådet hade beslutat att avsluta nettotillgångsköpen inom PEPP-programmet vid utgången av mars 2022 samt att återinvestera förfall av värdepapper som förvärvats inom PEPP-programmet fram till åtminstone slutet av 2024. ECB-rådet betonade att om det skulle uppstå förnyad marknadsfragmentering kopplat till pandemin skulle PEPP-återinvesteringarna kunna anpassas flexibelt över tid, tillgångsklasser och jurisdiktioner om hot mot den penningpolitiska transmissionen äventyrade prisstabiliteten. Detta skulle kunna omfatta köp av obligationer utgivna av Grekland utöver överrullning av inlösen för att undvika ett avbrott i köpen i den jurisdiktionen, vilket skulle kunna motverka den penningpolitiska transmissionen till den grekiska ekonomin som fortfarande höll på att återhämta sig från pandemins effekter.

Rysslands invasion av Ukraina i februari blev en vattendelare för Europa. Det orättfärdiga kriget inverkade kraftigt på den ekonomiska aktiviteten och inflationen under 2022, även i euroområdet, genom högre energi- och råvarupriser, störningar i den internationella handeln och sämre förtroende. I mars gjorde ECB-rådet bedömningen att omfattningen av dessa effekter skulle vara beroende av krigets utveckling, sanktionernas inverkan och eventuella ytterligare åtgärder. ECB-rådet var medvetet om den mycket osäkra omvärlden och övervägde en rad olika scenarier utöver ECB-experternas vanliga makroekonomiska prognoser för euroområdet. Konsekvenserna av kriget bedömdes mot bakgrund av inkommande data som pekade på att de underliggande förhållandena i euroområdets ekonomi fortfarande var stabila, med hjälp av betydande politiskt stöd. Ekonomins pågående återhämtning förstärktes av de minskande effekterna av coronavirusets omikronvariant. Flaskhalsar i utbudet visade vissa tecken på att lätta och arbetsmarknaden förbättrades ytterligare. Enligt grundscenariot i prognoserna från mars, som innefattade en första bedömning av krigets konsekvenser, nedreviderades emellertid BNP-tillväxten på kort sikt. Före ECB-rådets penningpolitiska sammanträde i mars hade inflationen fortsatt att vara högre än väntat, framför allt på grund av oväntat höga energikostnader. Pris­ökningarna hade också blivit mer brett baserade över olika sektorer. Jämfört med Eurosystemets prognoser i december 2021 reviderades grundscenariot för HIKP-inflationen upp kraftigt i marsprognoserna, medan de långsiktiga inflationsförväntningarna för en rad olika mått låg i linje med ECB:s medelfristiga inflationsmål på 2 procent.

På grundval av denna uppdaterade bedömning och med hänsyn till den osäkra omvärlden ändrade ECB-rådet inköpsplanen för APP vid sitt penningpolitiska sammanträde i mars och beslutade att de månatliga nettoköpen skulle vara 40 miljarder euro i april, 30 miljarder euro i maj och 20 miljarder euro i juni. Kalibreringen av nettoköpen för det tredje kvartalet skulle vara avhängig av inkommande data. ECB-rådet bekräftade också sitt tidigare beslut att eventuella justeringar av ECB:s styrräntor skulle göras en tid efter det att nettoköpen inom APP hade avslutats. Banan för ECB:s styrräntor fastställdes fortfarande genom ECB-rådets framåtblickande vägledning och avspeglade det strategiska åtagandet om att stabilisera inflationen till 2 procent på medellång sikt.

Inflationen steg återigen kraftigt i maj, framför allt på grund av krigets inverkan och fortsatt kraftigt ökade energi- och livsmedelspriser. Samtidigt hade inflationstrycket breddats och intensifierats och priserna på många varor och tjänster ökade kraftigt. Detta liksom grundscenariot i Eurosystemets juniprognoser, som förutspådde en inflation över målet på 2 procent vid utgången av prognosperioden, ledde till att ECB-rådet den 9 juni beslutade att vidta ytterligare åtgärder för att normalisera penningpolitiken, väglett av principerna om handlingsutrymme, databeroende, gradvis genomförande och flexibilitet.

För det första beslutade ECB-rådet att avsluta nettotillgångsköpen inom APP den 1 juli 2022. ECB-rådet konstaterade att det hade för avsikt att fortsätta att fullt ut återinvestera förfall av de värdepapper som köpts inom APP under en längre period efter det att ECB:s styrräntor börjat höjas och under alla omständigheter under så lång tid som behövs för att upprätthålla tillräckligt med likviditet och en lämplig grad av penningpolitisk ackommodering.

För det andra konstaterade ECB-rådet i juni att den framåtblickande vägledningens villkor för att börja höja ECB:s styrräntor hade uppfyllts. Därför, och i enlighet med tidigare signaler om ordningsföljden för politiska åtgärder, tillkännagav ECB-rådet sin avsikt att höja ECB:s styrräntor med 25 punkter vid det penningpolitiska sammanträdet i juli och att ytterligare en höjning väntades i september.

För det tredje förväntade sig ECB-rådet, mot bakgrund av bedömningen i juni, att det efter september skulle vara lämpligt med en gradvis men varaktig bana med fortsatta räntehöjningar, beroende på inkommande data och bedömningen av inflationens utveckling på medellång sikt.

Besluten den 9 juni avspeglade betydande steg mot en normalisering av den penningpolitiska inriktningen. Vid ett extrainsatt sammanträde den 15 juni bedömde ECB-rådet situationen på finansmarknaderna och potentiella fragmentiseringsrisker och underströk sin beslutsamhet när det gällde att upprätthålla en ordnad transmission av den penningpolitiska inriktningen i hela euroområdet. Framför allt bedömde ECB-rådet att pandemin hade lämnat efter sig varaktiga sårbarheter i euroområdets ekonomi, som bidrog till en ojämn transmission av ECB:s normaliserade penningpolitik inom olika jurisdiktioner.

På grundval av denna bedömning beslutade ECB-rådet att tillämpa flexibilitet i återinvestering av uppkommande förfall i PEPP-portföljen i syfte att upprätthålla den penningpolitiska transmissionsmekanismens funktion. Dessutom gav ECB-rådet de berörda kommittéerna i Eurosystemet och ECB i uppdrag att påskynda färdigställandet av ett nytt antifragmenteringsinstrument.

En andra fas av politisk normalisering: instrumentet för transmissionsskydd och räntehöjningar

Det nya instrumentet för transmissionsskydd (TPI) godkändes av ECB-rådet vid sammanträdet den 21 juli. ECB-rådet ansåg att det var nödvändigt att inrätta det nya instrumentet för att stödja den effektiva transmissionen av penningpolitiken, särskilt under perioden av penningpolitisk normalisering. Instrumentet skulle säkerställa att den penningpolitiska inriktningen fick ett smidigt genomslag i alla euroländer. TPI utgör ytterligare ett instrument i ECB:s verktygslåda och kan aktiveras för att motverka obefogade, störande marknadskrafter som utgör ett allvarligt hot mot den penningpolitiska transmissionen i euroområdet. Förutsatt att de fastställda kriterierna är uppfyllda kan Eurosystemet på andrahandsmarknaden köpa värdepapper emitterade i jurisdiktioner med försämrade finansieringsförhållanden som inte är motiverade sett till landspecifika fundamenta, med syftet att motverka risker för transmissionsmekanismen i den utsträckning som krävs. TPI-köpens omfattning, om instrumentet aktiveras, skulle bero på hur allvarliga riskerna är för den penningpolitiska transmissionen – inköpen skulle inte begränsas på förhand. Vidare betonade ECB-rådet i juli att flexibiliteten i återinvesteringarna av förfall inom PEPP-portföljen under alla omständigheter fortfarande utgjorde den första försvarslinjen mot pandemirelaterade risker för transmissionsmekanismen. ECB-rådet framhöll också i juli att det fortfarande hade handlingsutrymme att genomföra direkta monetära transaktioner för länder som uppfyllde de nödvändiga kriterierna. Syftet med TPI är att skydda en smidig transmission av penningpolitiken i alla euroländer, medan direkta monetära transaktioner kan aktiveras om det uppstår allvarliga snedvridningar på statsobligationsmarknaderna som framför allt beror på investerarnas ogrundade farhågor om eurons upplösning.

ECB-rådet beslutade också i juli om den första styrräntehöjningen sedan 2011 och höjde ECB:s tre styrräntor med 50 punkter. Rådet bedömde att det var lämpligt att ta ett större första steg på räntenormaliseringsbanan än vad som hade signalerats vid det föregående sammanträdet. Beslutet baserades på ECB-rådets uppdaterade bedömning av inflationsriskerna och det stärkta stöd som tillhandahölls av TPI för den effektiva transmissionen av penningpolitiken. ECB-rådet signalerade också att det skulle vara lämpligt med en fortsatt räntenormalisering under de följande månaderna.

Genom att tidigarelägga avskaffandet av negativa räntor i juli kunde ECB-rådet övergå från framåtblickande vägledning om räntorna till att besluta om räntorna från sammanträde till sammanträde. Denna omställning verkade motiverad med hänsyn till den exceptionella osäkerheten kring utsikterna för inflationen och ekonomin.

I september beslutade ECB-rådet att höja ECB:s styrräntor med ytterligare 75 punkter, den största enskilda höjningen av dessa räntor någonsin. Rådet fattade detta beslut eftersom inflationen fortfarande var alldeles för hög och inkommande data tydde på att den skulle ligga kvar över målet under en längre period. Kraftigt stigande energi- och livsmedelspriser, efterfrågetryck inom vissa sektorer till följd av att ekonomin hade öppnats på nytt och flaskhalsar i utbudet fortsatte att driva upp inflationen, som hade stigit till 9,1 procent i augusti. Precis som under de föregående månaderna fortsatte prispressen att förstärkas och breddas i ekonomin. ECB:s experter hade reviderat upp sina inflationsprognoser betydligt i september jämfört med juniprognoserna, och förväntade sig att HIKP-inflationen skulle minska under prognosperioden, men fortfarande ligga över målet på 2 procent det sista året. Dessutom pekade inkommande data på en betydande avmattning i den ekonomiska tillväxten i euroområdet och ekonomin väntades stagnera senare under året och under första kvartalet 2023. Mycket höga energipriser fortsatte att minska köpkraften i människors inkomster och flaskhalsar i utbudet begränsade fortfarande den ekonomiska aktiviteten. Dessutom tyngde det geopolitiska läget, särskilt Rysslands krig i Ukraina, förtroendet hos företag och konsumenter. Mot denna bakgrund nedreviderades septemberprognoserna för den ekonomiska tillväxten kraftigt för resten av 2022 och hela 2023.

Höjningen i ECB:s styrräntor med 75 punkter i september innebar en tidigareläggning av övergången från en mycket ackommoderande nivå på styrräntorna till nivåer som skulle säkerställa att inflationen i rimlig tid återgick till ECB:s medelfristiga mål på 2 procent. ECB-rådet konstaterade att det baserat på sin bedömning förväntade sig att höja räntorna ytterligare vid de kommande sammanträdena för att dämpa efterfrågan och skydda mot risken för en ihållande uppväxling i inflations­förväntningarna. Eftersom räntan på inlåningsfaciliteten hade höjts till över noll var det tvåledade systemet för förräntningen av överskottsreserver dessutom inte längre nödvändigt. Därför beslutade ECB-rådet att avskaffa det tvåledade systemet genom att sätta multiplikatorn till noll. För att upprätthålla en effektiv penningpolitisk transmission och säkerställa en fungerande marknad beslutade ECB-rådet dessutom att tillfälligt ta bort räntetaket på 0 procent för förräntningen av inlåning från staten. Taket fastställdes tillfälligt till räntan på inlåningsfaciliteten eller den korta euroräntan (€STR), beroende på vilken som är lägst, även vid en positiv ränta på inlåningsfaciliteten. Avsikten var att åtgärden skulle fortsätta att tillämpas till och med den 30 april 2023 och den var utformad för att förhindra hastiga utflöden av inlåning till marknaden i ett läge när vissa segment av repomarknaderna i euroområdet visade tecken på avsaknad av säkerheter. Den skulle också möjliggöra en ingående bedömning av hur penningmarknaderna anpassade sig till återgången till positiva räntor.

En tredje fas i normaliseringen av penningpolitiken: fortsatta räntehöjningar och minskning av balansräkningen

Inflationen steg till 9,9 procent i september och till 10,6 procent i oktober, den högsta nivån i den gemensamma valutans historia. Kraftigt stigande energi- och livsmedelspriser, flaskhalsar i utbudet och en återhämtning i efterfrågan efter pandemin hade lett till att prispressen breddats ytterligare och att inflationen ökat under sommaren. Därför beslutade ECB-rådet i oktober att på nytt höja ECB:s tre styrräntor med 75 punkter och betonade att med denna tredje stora styrräntehöjning i rad hade det gjorts betydande framsteg när det gällde att minska den penningpolitiska ackommoderingen.

ECB-rådet beslutade också i oktober att ändra villkoren för TLTRO III. Rådet justerade räntorna för transaktionerna från och med den 23 november genom att indexera den utbetalade räntan till de genomsnittliga tillämpliga ECB-styrräntorna och erbjöd bankerna ytterligare tre datum för frivilliga förtida återbetalningar. Under pandemins akuta fas spelade detta instrument en avgörande roll för att motverka nedåtriskerna för prisstabiliteten. Med tanke på den oväntade och extraordinära inflationsökningen behövde det dock kalibreras om för att säkerställa överensstämmelse med den bredare normaliseringen av penningpolitiken och stärka transmissionen av styrräntehöjningar till bankens utlåningsvillkor. ECB-rådet förväntade sig att omkalibreringen av TLTRO III-villkoren skulle bidra till normaliseringen av bankernas finansieringskostnader. Den efterföljande normaliseringen av finansierings­förhållanden skulle i sin tur utöva nedåttryck på inflationen och bidra till att återställa prisstabilitet på medellång sikt. Genom omkalibreringen avlägsnades också avskräckande effekter för frivillig förtida återbetalning av utestående TLTRO III-medel. Frivilliga förtida återbetalningar skulle minska Eurosystemets balansräkning och på så sätt bidra till den övergripande normaliseringen av penningpolitiken. Omkalibreringen av TLTRO III och de efterföljande återbetalningarna ledde till att överskottslikviditeten minskade betydligt.

För att förräntningen av minimireserver som kreditinstitut innehar hos Eurosystemet skulle anpassas närmare till de förhållanden som råder på penningmarknaden beslutade ECB-rådet slutligen att fastställa förräntningen för minimireserver till den ränta som gäller för inlåningsfaciliteten.

I december höjde ECB-rådet räntorna för fjärde gången i rad, denna gång med 50 punkter, eftersom inflationen fortfarande var alldeles för hög och bedömdes ligga över ECB:s mål under alltför lång tid. ECB-rådet slog också fast att räntorna fortfarande skulle behöva höjas avsevärt i stadig takt för att nå nivåer som var tillräckligt restriktiva för att säkerställa att inflationen skulle återgå till målet i rimlig tid. Genom att hålla räntorna på restriktiva nivåer skulle inflationen sjunka över tid genom att efterfrågan dämpades och det skulle också skydda mot risken för en varaktig uppväxling i inflationsförväntningarna. Inflationen var 10,1 procent i november, något lägre än de 10,6 procent som noterades i oktober. Nedgången berodde framför allt på lägre energiprisinflation. Inflationen i livsmedelspriser och underliggande prispress i ekonomin hade förstärkts och väntades kvarstå viss tid. Mot bakgrund av en exceptionell osäkerhet hade Eurosystemet reviderat upp sina inflationsprognoser avsevärt i december och förväntade sig att den genomsnittliga inflationen skulle nå 8,4 procent 2022 för att sedan minska till 6,3 procent under 2023, då inflationen beräknades sjunka markant. Därefter förväntades inflationen sjunka ytterligare, till ett genomsnitt på 3,4 procent 2024 och 2,3 procent 2025. Enligt prognoserna skulle ekonomin i euroområdet kunna komma att försämras kring årsskiftet 2022/2023 till följd av energikris, hög osäkerhet, försvagad global ekonomisk aktivitet och stramare finansieringsförhållanden. Bedömningarna tydde dock på att en eventuell konjunkturnedgång sannolikt skulle bli förhållandevis kortvarig och inte särskilt djup, men tillväxtutsikterna för 2023 hade ändå reviderats ner betydligt jämfört med de föregående prognoserna.

I december diskuterade ECB-rådet också principerna för att minska värdepappers­innehavet inom APP. Det beslutade att APP-portföljen från och med början av mars 2023 skulle minskas i en måttlig och förutsägbar takt, eftersom Eurosystemet inte fullt ut skulle återinvestera förfall av värdepapper. Minskningen skulle uppgå till i genomsnitt 15 miljarder euro per månad fram till utgången av andra kvartalet 2023 och takten efter det skulle fastställas efterhand. ECB-rådet framhöll också att ECB fram till utgången av 2023 skulle se över det operativa styrsystemet för korta räntor, vilket skulle ge information om slutpunkten för normaliseringen av balansräkningen.

Diagram 2.1

Förändringar i ECB:s styrräntor

(procentenheter)

2.2 Eurosystemets balansräkning utvecklas i takt med att penningpolitiken normaliseras

Under första halvåret 2022 dämpades tillväxttakten i Eurosystemets balansräkning, när nettoköpen inom APP- och PEPP-programmen fasades ut. Under andra halvåret bidrog den pågående normaliseringen av penningpolitiken till att balansräkningen gradvis minskade. Balansräkningen nådde sin historiskt högsta nivå i juni, på 8 800 miljarder euro innan nettotillgångsköpen inom APP avslutades den 1 juli (diagram 2.2). Vid årets utgång hade den minskat till 8 000 miljarder euro, framför allt till följd av att TLTRO III-transaktioner förföll och att det gjordes betydande förtida återbetalningar, särskilt sedan TLTRO III-villkoren hade ändrats i linje med den bredare normaliseringen av penningpolitiken.

Vid utgången av 2022 uppgick de penningpolitiskt relaterade tillgångarna i Eurosystemets balansräkning till 6 300 miljarder euro, en minskning med 700 miljarder euro jämfört med utgången av 2021. Lån till kreditinstitut i euroområdet motsvarade 17 procent av de totala tillgångarna (en minskning från 26 procent i slutet av 2021) och tillgångar förvärvade för penningpolitiska ändamål motsvarade 62 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 55 procent vid slutet av 2021). Andra finansiella tillgångar i balansräkningen utgjordes främst av utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet samt icke-penningpolitiska portföljer i euro.

På skuldsidan minskade det totala beloppet för kreditinstituts reservinnehav och utnyttjande av inlåningsfaciliteten till 4 000 miljarder euro i slutet av 2022 (från 4 300 miljarder euro i slutet av 2021) och motsvarade 50 procent av de totala skulderna (i linje med nivån i slutet av 2021). Sedlar i cirkulation ökade till 1 600 miljarder euro (från 1 500 miljarder euro i slutet av 2021) och motsvarade 20 procent av de totala skulderna (en ökning från 18 procent).

Diagram 2.2

Utvecklingen i Eurosystemets konsoliderade balansräkning

(miljarder euro)

APP- och PEPP-portföljernas fördelning över tillgångsklasser och jurisdiktioner

APP består av fyra program för köp av tillgångar: det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). PEPP infördes 2020 som respons på pandemin. Alla tillgångskategorier som är godtagbara enligt APP är också godtagbara inom PEPP. Ett undantag från kraven på godtagbarhet har beviljats för värdepapper som emitterats av Grekland. Eurosystemet slutförde nettoköpen inom PEPP vid utgången av mars 2022 och inom APP per den 1 juli 2022, samtidigt som det fortsatte att fullt ut återinvestera förfall inom båda programmen. Köpen fortsatte att genomföras smidigt och i linje med rådande marknadsförhållanden.

I slutet av 2022 uppgick APP-innehaven till 3 300 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). PSPP utgjorde den största andelen av dessa innehav och uppgick till 2 600 miljarder euro eller 79 procent av det totala APP-innehavet vid utgången av året. Inom PSPP fördelades förvärven mellan euroområdets jurisdiktioner genom ECB:s fördelningsnyckel på stockbasis. Dessutom köpte vissa nationella centralbanker värdepapper som emitterats av EU:s överstatliga institutioner. Den vägda genomsnittliga löptiden för PSPP:s innehav uppgick till 7,2 år i slutet av 2022, med vissa skillnader mellan olika jurisdiktioner. ABSPP stod för mindre än 1 procent (23 miljarder euro) av de totala APP-innehaven vid årets slut, CBPP3 för 9 procent (302 miljarder euro) och CSPP för 11 procent (344 miljarder euro). Av programmen för köp i den privata sektorn var det CSPP som bidrog mest till ökningen av APP-innehav under 2022, med 34 miljarder euro i nettoköp. Köpen av företagsobligationer och säkerställda obligationer görs på grundval av referensvärden som återspeglar marknadskapitaliseringen av alla godtagbara utestående företags­obligationer. Från och med oktober 2022 inkluderades klimatförändrings­överväganden i referensvärdet för företagssektorn. Detta beskrivs närmare i avsnitt 11.5.^[8]

I slutet av 2022 uppgick PEPP-innehaven till 1 700 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). Innehaven av säkerställda obligationer stod för mindre än 1 procent (6 miljarder euro) av det totala innehavet, företagssektorns innehav stod för 3 procent (46 miljarder euro) och den offentliga sektorns innehav för 97 procent (1 629 miljarder euro).

Vid köp av värdepapper från den offentliga sektorn inom PEPP används ECB:s fördelningsnyckel som referensvärde för fördelningen, som görs på stockbasis mellan de olika jurisdiktionerna. Samtidigt genomfördes köpen på ett flexibelt sätt, vilket ledde till variationer i fördelningen av köpflöden över tid samt mellan tillgångsklasser och jurisdiktioner. Den vägda genomsnittliga löptiden för PEPP:s värdepappersinnehav i den offentliga sektorn uppgick till 7,6 år i slutet av 2022, med vissa skillnader mellan olika jurisdiktioner.

Eurosystemet återinvesterade förfall av värdepapper i APP- och PEPP-portföljerna. Inlösen av värdepapper från den privata sektorn uppgick till 77 miljarder euro 2022, medan inlösen av värdepapper från den offentliga sektorn inom PSPP och PEPP uppgick till 446 miljarder euro. De tillgångar som har köpts in inom PSPP, CSPP, CBPP3 och PEPP fortsatte att göras tillgängliga för värdepappersutlåning för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden. På grund av den ökade efterfrågan på värdepapper mot bakgrund av bristen på säkerheter på repomarknaderna beslutade ECB-rådet i november 2022 att höja Eurosystemets gräns för värdepappersutlåning mot kontantsäkerhet till 250 miljarder euro.

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Vid utgången av 2022 var det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner 1 300 miljarder euro, vilket motsvarar en minskning med 878 miljarder euro jämfört med utgången av 2021. Förändringen avspeglar främst frivilliga förtida återbetalningar (826 miljarder euro) och transaktioner som förföll till betalning (54 miljarder euro) inom TLTRO III-serien. Av de förtida återbetalningarna gjordes 744 miljarder euro efter den förändring i TLTRO III-villkoren som trädde i kraft den 23 november 2022. Dessutom hade de långfristiga refinansieringstransaktionerna med anledning av pandemin (PELTRO) till största delen löpt ut i slutet av 2022, med endast 1 miljard euro i utestående transaktioner jämfört med 3,4 miljarder euro i slutet av 2021. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom utestående refinansieringstransaktioner i Eurosystemet minskade från ungefär 1,7 år vid utgången av 2021 till 0,9 år vid utgången av 2022.

Gradvis utfasning av lättnadsåtgärder för säkerheter i samband med pandemin

I mars 2022 tillkännagav ECB att pandemirelaterade lättnadsåtgärder för säkerheter gradvis skulle fasas ut. Dessa åtgärder var en central del av ECB:s penningpolitiska respons på pandemin och gjorde det lättare för bankerna att få tillgång till Eurosystemets kredittransaktioner och ökade volymen godkända säkerheter. Enligt beräkningar från ECB:s experter kunde ungefär 10 procent av de totala säkerheter som mobiliserats vid utgången av februari 2022 hänföras till lättnadsåtgärderna.^[9] Bidraget berodde främst på den tillfälliga minskningen i värderingsavdrag för alla tillgångsklasser med en fast faktor på 20 procent samt på utvidgningen av ramverken för ytterligare kreditfordringar (ACC) för vissa nationella centralbanker.

I det första steget av den gradvisa utfasningen, som inleddes i juli 2022, reducerades den tillfälliga minskningen av värderingsavdrag från 20 procent till 10 procent. Dessutom gjordes en utfasning av flera åtgärder med mer begränsad effekt och räckvidd. Bl.a. skulle godtagbarheten inte längre bibehållas för vissa omsättbara tillgångar med sänkt kreditbetyg och emittenter av dessa tillgångar som hade uppfyllt kreditkvalitetskraven den 7 april 2020. Dessutom skulle gränsen på 2,5 procent återställas för skuldinstrument utan säkerhet som ingår i ett kreditinstituts säkerhetsmassa och som är utgivna av någon annan bankgrupp.

Ytterligare två steg i utfasningen kommer att genomföras i juni 2023 och mars 2024. Som ett led i det andra steget kommer en ändring av schemat för värderingsavdrag att träda i kraft från och med den 29 juni 2023 och omfatta en fullständig utfasning av den tillfälliga sänkningen av värderingsavdrag. Ändringen av schemat beskrivs närmare i avsnitt 2.3. De återstående lättnadsåtgärderna för säkerheter i samband med pandemin kommer i princip att fasas ut i det tredje steget i mars 2024, efter en omfattande översyn av ramverken för ytterligare kreditfordringar. Undantaget från minimikravet på kreditbetyg för omsättbara räntebärande värdepapper som emitterats av Grekland kommer att fortsätta att tillämpas åtminstone så länge som återinvesteringarna i grekiska statsobligationer fortsätter inom PEPP.

Utveckling i godtagbara omsättbara tillgångar och mobiliserad säkerhet

Värdet av godtagbara omsättbara tillgångar ökade med 759 miljarder euro under 2022 och nådde 17 100 miljarder euro i slutet av året (diagram 2.3). Den största tillgångsklassen utgjordes fortfarande av statspapper (9 300 miljarder euro). Andra tillgångsslag omfattade företagsobligationer (1 900 miljarder euro), säkerställda obligationer (1 700 miljarder euro) och icke-säkerställda bankobligationer (1 700 miljarder euro). Regionala värdepapper (595 miljarder euro), värdepapper med bakomliggande tillgångar (562 miljarder euro) och andra omsättbara tillgångar (1 300 miljarder euro) stod vardera för en relativt liten del av de godtagbara tillgångarna.

Diagram 2.3

Utveckling i godtagbara omsättbara tillgångar

(miljarder euro)

Mobiliserade säkerheter minskade med 314 miljarder euro till 2 500 miljarder euro i slutet av 2022 (diagram 2.4). Kreditfordringar (inklusive ytterligare kreditfordringar), för vilka mobiliserade belopp uppgick till 881 miljarder euro, fortsatte att utgöra den viktigaste tillgångsklass som används som säkerhet. Säkerställda bankobligationer (640 miljarder euro), värdepapper med bakomliggande tillgångar (392 miljarder euro) och statspapper (330 miljarder euro) mobiliserades också i betydande omfattning. Icke-säkerställda bankobligationer, regionala värdepapper och företagsobligationer användes i mindre utsträckning, motsvarande 113 miljarder euro, 62 miljarder euro respektive 55 miljarder euro.

Diagram 2.4

Mobiliserade säkerheter – utveckling

(miljarder euro)

2.3 Finansiella risker vid penningpolitisk normalisering

Alla penningpolitiska instrument innebär finansiella risker som Eurosystemet hanterar genom särskilda ramar för riskhantering i sin strävan att uppnå sina penningpolitiska mål. När det finns flera sätt att genomföra penningpolitiken strävar Eurosystemets riskhanteringsfunktion efter att skapa riskeffektivitet: att uppnå de penningpolitiska målen med minsta möjliga risk för Eurosystemet.^[10]

Under 2022 ändrade Eurosystemet sina ramar för riskhantering med hänsyn till den gradvisa normaliseringen av penningpolitiken och i enlighet med den handlingsplan mot klimatförändringar som ECB-rådet fastställt. ECB-rådet beslutade att gradvis fasa ut de lättnadsåtgärder för säkerheter som hade införts som svar på pandemin och att återställa de risktoleransnivåer som gällde före pandemin i Eurosystemets kredittransaktioner. Det införde också klimatförändringsöverväganden i ramverket för köp av värdepapper inom företagssektorn. Stigande räntor kommer att minska Eurosystemets lönsamhet under överskådlig framtid.

Regelbunden översyn av ramverket för riskkontroll av kredittransaktioner

Under 2022 gjorde ECB sin regelbundna översyn av ramverket för riskkontroll av penningpolitiska kredittransaktioner, vilket ledde till ett uppdaterat schema för värderingsavdrag. Resultatet av översynen kommer att genomföras i juni 2023 med det andra steget av den gradvisa utfasningen av lättnadsåtgärderna för säkerhet. Utfasningsprocessen beskrivs i avsnitt 2.2. Detta kommer gradvis att återställa Eurosystemets risktoleransnivåer för kredittransaktioner till läget före pandemin, samtidigt som man undviker tröskeleffekter i fråga om tillgången till säkerheter.

De viktigaste förändringarna i schemat för värderingsavdrag kan sammanfattas på följande sätt: i) EU-obligationer (skuldinstrument som emitterats av Europeiska unionen) kommer att flyttas till avdragskategori I från avdragskategori II och därmed behandlas på samma sätt som statligt emitterade skuldinstrument, ii) alla säkerställda obligationer reglerade genom lagstiftning och multi-cédulas kommer att finnas i avdragskategori II och därmed görs inte längre någon åtskillnad mellan obligationer av jumbo-typ och andra säkerställda obligationer, iii) samma värderingsavdrag kommer att gälla för omsättbara skuldinstrument med både rörlig och fast kupong, iv) den längsta återstående löptidskategorin (över tio år) kommer att delas i tre för att få en bättre täckning av riskerna med obligationer med lång löptid, v) den fasta teoretiska värdenedsättningen på 5 procent kommer att ersättas med en nedsättning som varierar beroende på löptid och dess tillämpning kommer att utökas till alla teoretiskt värderade omsättbara tillgångar med undantag för dem som ingår i avdragskategori I.

Totalt sett kommer hela utfasningen av den tillfälliga sänkningen av värderingsavdrag att baseras på ett uppdaterat schema för värderingsavdrag som kommer att säkerställa en lämplig nivå av riskskydd, ge mer enhetliga metoder och förbättra tillgångarnas riskekvivalens och samtidigt säkerställa tillgången till säkerheter.

Hantering av risker med tillgångsköp inom APP och PEPP

Under 2022 fortsatte tillgångsköpen för penningpolitiska ändamål inom APP och PEPP, för vilka det finns särskilda ramverk för finansiell riskkontroll. I dessa beaktas programmens penningpolitiska mål samt egenskaperna och riskprofilerna hos de olika tillgångsslag som köps. Ramverken omfattar kriterier för att tillgångarna ska vara godtagbara för köp, kreditriskbedömningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet, prissättningsstrukturer, referensvärden och limiter. De gäller nettotillgångsköp, återinvestering av förfall samt innehav så länge de finns kvar i Eurosystemets balansräkning. I tabell 2.1 sammanfattas de nuvarande centrala inslagen i dessa ramverk, som avspeglar de ändringar som infördes 2022.

Som en del av den penningpolitiska responsen på pandemin genomförde Eurosystemet betydande köp av företagscertifikat inom PEPP. Med tanke på att nettotillgångsköpen inom PEPP och APP kommer att avslutas väntas de framtida köpen av företagscertifikat i allmänhet bli begränsade. Eventuella framtida köp av företagscertifikat kommer att inriktas på APP och genomföras på prisnivåer som fungerar som en säkerhetsmekanism.^[11]

Från och med oktober 2022 omfördelade Eurosystemet sina återinvesteringar från förfall av värdepapper inom företagssektorn mot emittenter med bättre klimatprestanda. Denna åtgärd förklaras närmare i avsnitt 11.5.^[12]

Tabell 2.1

Viktigaste delarna i APP:s och PEPP:s ramverk för riskkontroll

Stigande räntor kan påverka Eurosystemets vinster

ECB höjde sina styrräntor flera gånger under 2022 som respons på de ovanligt stora störningarna för inflationsutsikterna. De höga räntorna påverkade i sin tur vinsterna för ECB och de nationella centralbankerna i euroländerna och kan till och med leda till finansiella förluster. Detta beror på att kostnaden för skulderna på centralbankernas balansräkningar på kort och medellång sikt är mer räntekänsliga än de inkomster som genereras av deras tillgångar. Över tiden förväntas inkomsterna från Eurosystemets tillgångar också att öka, vilket kommer att förbättra lönsamheten.

Under föregående år har finansiella buffertar byggts upp som kan användas för att uppväga eventuella förluster. Om dessa buffertar utnyttjas fullt ut kan eventuella återstående förluster redovisas i balansräkningar och avräknas mot framtida vinster, utan att detta direkt påverkar förmågan hos centralbankerna i Eurosystemet att fungera effektivt.^[13]

3 Den europeiska finanssektorn: förutsättningarna för den finansiella stabiliteten försämras

Förutsättningarna för den finansiella stabiliteten försämrades i euroområdet under 2022 mot bakgrund av hög inflation, stramare finansiella förhållanden och svagare tillväxtutsikter. Viktiga sårbarheter ökade under hela året. Bland dessa kan nämnas i) farhågor för skuldhållbarheten hos vissa företag, hushåll och stater, ii) värderingar av finansiella tillgångar som kanske inte har avspeglat de mer negativa utsikterna för tillväxt, inflation och finansiella förhållanden, iii) uttänjda värderingar på fastighets­marknader, iv) ökad kreditrisk för banker, och v) exponeringar mot kredit- och likviditetsrisk hos andra finansinstitut än banker. För att ta itu med riskerna till följd av dessa sårbarheter skärpte makrotillsynsmyndigheterna gradvis de kapitalbaserade och/eller låntagarbaserade policyåtgärderna. För att ytterligare öka det finansiella systemets motståndskraft på lång sikt fortsatte dessutom arbetet med att stärka regelverket för banker och makrotillsynen för andra finansinstitut än banker.

3.1 Den finansiella stabiliteten 2022

Förhållandena för den finansiella stabiliteten försämrades i euroområdet under 2022, vilket återspeglar hög inflation, stramare finansiella förhållanden och svagare tillväxtutsikter. Rysslands invasion av Ukraina ledde till kraftigt höjda råvaru- och energipriser, vilket tillsammans med press på de globala försörjningskedjorna drev på inflationstrycket. Detta föranledde stora centralbanker att anpassa sin penningpolitiska inriktning, vilket bidrog till stramare globala finansiella förhållanden, större volatilitet på finansmarknaderna och korrigeringar av tillgångspriser. Omfattande finansiellt stöd i ett läge med stigande statsobligationsräntor ledde till ökade skuldbetalningskostnader, särskilt för mer skuldsatta länder, samtidigt som hög inflation tyngde bostädernas reala inkomster och företagens kostnader. Detta ledde till ökad oro över tillgångskvaliteten hos bankerna i euroområdet, även om de också gynnades av högre räntor. Andra finansinstitut än banker fortsatte att ställas inför förhöjda kredit- och likviditetsrisker, även om de vidtog åtgärder för att i viss utsträckning minska portföljrisknivåerna.

Hög inflation och en åtstramning av de finansiella förhållandena tyngde den finansiella situationen för stater, företag och hushåll under 2022. Med redan höga skuldnivåer till följd av pandemin tillhandahöll regeringarna i euroområdet nytt omfattande finanspolitiskt stöd för att dämpa effekterna av högre energipriser och inflation. Samtidigt ökade statsobligationsräntorna kraftigt, vilket på nytt väckte oro över fragmentering på statsobligationsmarknaderna i euroområdet. Dessa dämpades till viss del av penningpolitiska åtgärder, såsom tillkännagivandet av ECB:s instrument för transmissionsskydd. Inom företagssektorn skapade högre energi- och råvarupriser framför allt utmaningar för de energiintensiva sektorer som i mindre utsträckning kunde föra över högre kostnader till kunderna, t.ex. vissa allmännyttiga företag och byggföretag. Små och medelstora företag gynnades mindre än stora företag av konjunkturåterhämtningen efter pandemin och var fortsatt extra sårbara för en inbromsning i den ekonomiska aktiviteten och högre upplåningskostnader. Hushållens skuldbetalningsförmåga försvagades av den höga inflationens urholkning av reala disponibla inkomster och besparingar, i kombination med högre räntor, särskilt i länder där hushållens skulder är högre. Samtidigt som fastighetspriserna fortsatte att öka starkt i euroområdet fanns det tecken på att de senaste årens expansion inom fastighetssektorn skulle kunna upphöra, eftersom det bedömdes vara höga övervärderingar, räntorna på nya bolån steg och bolånetillväxten avtog. En vändning i fastighetskonjunkturen skulle kunna förvärra sårbarheterna i hushållens inkomster och den ekonomiska situationen i euroområdet.

Finansmarknaderna i euroområdet upplevde stora prisfall under 2022, vilket till största delen avspeglade den direkta effekten av högre räntor. Dessa korrigeringar genomfördes i allmänhet på ett ordnat sätt, men det fanns en ovanligt stark samrörlighet i priser på en rad olika tillgångsklasser, vilket försvårade diversifieringsstrategierna. Under andra halvåret 2022, och framför allt efter september, följde börsindex en annan bana än obligationsmarknaden och ökade i hela Europa, med stöd av stigande bankindex. Aktiviteten på förstahands­marknaderna – inbegripet börsintroduktioner och emittering av högavkastande företagsobligationer – minskade avsevärt jämfört med föregående år. Trots marknadskorrigeringarna verkade priserna på vissa riskfyllda tillgångar fortfarande vara uttänjda och avspeglade kanske inte helt och hållet de mer negativa utsikterna för tillväxt, inflation och finansiella förhållanden. Stora förändringar i råvarupriser och åtföljande marginalkrav ledde dessutom till utmaningar för likviditetshanteringen i fråga om vissa deltagare på derivatmarknaderna.

Lönsamheten hos bankerna i euroområdet var fortsatt stabil under 2022, underbyggd av lägre driftkostnader, fortsatt lägre avsättningar för kreditförluster och ökat rörelseresultat tack vare större marginaler och högre utlåningsvolymer. Trots avsevärt försämrade ekonomiska utsikter uppvisade tillgångskvaliteten för banker i euroområdet inga tecken på någon brett baserad försämring och andelen nödlidande lån minskade ytterligare. Trenderna i fråga om ”underpresterande lån” (steg 2 i de tre kategorierna enligt IFRS 9, International Financial Reporting Standards) tydde dock på en viss ökning av kreditrisken. Högre räntor skulle kunna öka kreditriskerna till följd av bankernas exponeringar mot sårbara sektorer. Dessa har ökat på senare år, framför allt på marknaderna för bostadsfastigheter. På skuldsidan ökade obligationsfinansieringskostnaderna markant för banker under 2022, främst till följd av förväntningar på penningpolitiska åtgärder. Stigande räntor på ny inlåning och finansiering som förfaller till betalning inom den tredje serien riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III) började dessutom att få genomslag i form av högre genomsnittliga finansieringskostnader för banker. Denna ökande konjunkturmotvind förvärrades av mer långsiktiga utmaningar till följd av låg kostnadseffektivitet, begränsad intäktsdiversifiering och överkapacitet i vissa delar av banksektorn i euroområdet.

Den övergripande exponeringen mot kreditrisk var fortsatt hög för andra finansinstitut än banker under 2022, vilket innebar att de riskerade betydande kreditförluster vid avsevärt försämrade fundamenta för företagssektorn, särskilt bland energiintensiva branscher. Utöver likviditetsbehov till följd av investerares inlösen, förfallna försäkringsavtal och tilläggssäkerheter var den brett baserade nedgången i finansiella tillgångspriser den främsta orsaken till den betydande minskningen av det totala tillgångsvärdet inom den del av finanssektorn som inte utgörs av banker. Investeringsfonders innehav av likvida medel ökade från och med inledningen av 2022, men deras innehav av likvida tillgångar förblev förhållandevis begränsat. Detta innebar att de sannolikt skulle förstärka en marknadskorrigering genom ett konjunkturförstärkande försäljningsbeteende om ett negativt scenario utlöste stora inlösen. Löptidsrisken för andra finansinstitut än banker förblev också hög, vilket exponerade sektorn mot ytterligare portföljomvärderingsförluster. I synnerhet sektorerna livförsäkringsbolag och pensionsinstitut skulle dock gynnas av omställningen till en miljö med högre räntor på grund av deras strukturella negativa löptidsgap. Andra finansinstitut än banker reagerade emellertid på de stigande räntorna och de försämrade ekonomiska utsikterna med att börja minska sina innehav av företags- och statsobligationer med lägre ränta, och minskade på så sätt risken i sina portföljer.

Utöver riskerna för enskilda sektorer fortsatte klimatförändringen att innebära risker för den finansiella stabiliteten i euroområdet 2022. Banker, fonder och försäkringsbolag i euroområdet behöver hantera följderna av omställningen till en grönare ekonomi, inklusive koncentrationsrisker i samband med klimatrelaterade exponeringar. Ökande cyberrisker hotade dessutom det finansiella systemet i euroområdet, vilket understryker behovet av att finansiella institut kontinuerligt investerar i cyberinfrastruktur och cybersäkerhet och att myndigheter utökar övervakningen.

3.2 Makrotillsynsåtgärder för att stärka den finansiella sektorns motståndskraft mot ackumulerade sårbarheter

ECB har i uppdrag att bedöma de makrotillsynsrelaterade kapitalåtgärder för banker som planeras av nationella myndigheter som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen, det europeiska systemet för banktillsyn. Framför allt har ECB befogenhet att vid behov vidta strängare kapitalåtgärder.^[14] Denna roll var särskilt viktig under 2022 på grund av de makrofinansiella sårbarheter som hade byggts upp på senare år, bl.a. under pandemin.

Främja motståndskraft i det finansiella systemet och identifiera prioriteringar för reformering av regelverket

Även om de makroekonomiska utsikterna och förhållandena för den finansiella stabiliteten försämrades i euroområdet under 2022 hade de banker som står under europeisk banktillsyn fortfarande god förmåga att stå emot de nya ekonomiska utmaningarna. Förbättrad reglering och aktiv användning av tillsynsåtgärder hade lett till att bankerna hade starkare balansräkningar och kapitalpositioner. Samtidigt fanns det risker på medellång sikt till följd av ackumulerade sårbarheter, framför allt i samband med bostadsutvecklingen, men även mer generellt, med stark kredittillväxt och ökande skuldsättning hos den icke-finansiella privata sektorn. Rysslands invasion av Ukraina försvårade det makrofinansiella läget, förvärrade dessa sårbarheter och ökade sannolikheten för att risker skulle materialiseras på kort sikt.

För att ta itu med dessa risker på medellång sikt beslutade flera av de länder som deltar i den europeiska banktillsynen att skärpa de kapitalbaserade makrotillsyns­åtgärderna. Fram till slutet av 2022 hade elva länder tillkännagett en höjning av den kontracykliska kapitalbufferten och tre länder hade infört en (sektorsbaserad) systemriskbuffert eller tillkännagett en höjning.^[15] ECB förde diskussioner med de nationella myndigheterna och bedömde åtgärderna. Banken hade inga invändningar mot dessa beslut, som ansågs vara i linje med ECB:s egen bedömning av behovet av att upprätthålla motståndskraften inom banksektorn. Vid utgången av 2022 hade femton länder också tillämpat låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder.

I november 2022 utfärdade ECB-rådet ett uttalande där man framhöll makrotillsynsbuffertarnas betydelse för att bevara och stärka banksektorns motståndskraft i en makrofinansiell miljö med stora utmaningar.^[16] Förutsatt att procykliska effekter kan undvikas skyddar åtstramade kapitalbuffertar, även sent i den ekonomiska eller finansiella cykeln, mot ackumulerade sårbarheter och bidrar till att göra kapital tillgängligt när det behövs, eftersom buffertarna kan frigöras om en negativ utveckling materialiseras. Detta stärker i sin tur bankernas förmåga att absorbera förluster och samtidigt fortsätta att tillhandahålla viktiga finansiella tjänster för ekonomin. I uttalandet noterades det befintliga kapitalutrymmet över de lagstadgade kraven och det framhölls att det var viktigt att undvika procykliska effekter av en alltför stor skärpning av kreditvillkoren, särskilt genom att skräddarsy makrotillsynsåtgärderna på rätt sätt efter de specifika förutsättningarna i varje land. ECB-rådet hänvisade också till vikten av att ta itu med risker för den finansiella stabiliteten i den del av finanssektorn som inte utgörs av banker ur ett systemriskperspektiv. I december 2022 tillkännagav ECB-rådet att det hade reviderat den tillämpliga golvmetoden för kapitalbuffertar för andra systemviktiga institut (O-SII). Den reviderade metoden kommer att öka motståndskraften hos systemviktiga banker och tillämpas från och med den 1 januari 2024.

ECB fortsatte att informera om sina analyser av och synpunkter på aktuella makrotillsynsfrågor under 2022. Banken menade att det finansiella systemets motståndskraft på medellång sikt skulle stärkas av att det skapades mer makrotillsynsutrymme genom att beloppet för tillgängliga buffertar ökade och effektiviteten hos de befintliga kontracykliska kapitalbuffertarna förbättrades.^[17] I kapitlen om makrotillsyn i 2022 års maj- och novembernummer av ECB:s Financial Stability Review förklarades också varför det var viktigt att snabbt stärka banksystemets motståndskraft och samtidigt anpassa tidpunkten och takten för tillsynsåtgärderna efter den förhöjda osäkerheten och de specifika förhållandena i varje land.^[18] Sist men inte minst ägnade ECB oktobernumret 2022 av Macroprudential Bulletin åt en analys av samspelet mellan fastighetsmarknaderna, den finansiella stabiliteten och makrotillsynspolitiken, mot bakgrund av att de senaste årens ackumulering av sårbarheter i fastighetsmarknaderna med rätta uppmärksammades på nytt.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

Under 2022 fortsatte ECB att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat med analyser, statistik, logistiktjänster och administration.^[19] Framför allt deltog ECB som medordförande i en arbetsgrupp inom ESRB för att besvara Europeiska kommissionens begäran om rådgivning om granskningen av EU:s regelverk för makrotillsyn.^[20] ECB gav också stöd till ESRB:s arbete med i) en makrotillsynsstrategi för riskerna för den finansiella stabiliteten till följd av cyberincidenter,^[21] ii) policyreformer för att öka motståndskraften hos penningmarknadsfonder,^[22] iii) övervakning av sårbarheter i samband med finansförmedling utanför banksektorn,^[23] iv) mätning och modellering av klimatrelaterade risker för EU:s finansiella stabilitet,^[24] och v) analys av sårbarheterna inom EES-områdets sektor för kommersiella fastigheter.^[25]

Under 2022 utfärdade ESRB flera varningar och rekommendationer. I januari och februari offentliggjorde ESRB rekommendationer om att öka motståndskraften hos penningmarknadsfonder och upprätta ett ramverk för samordning av åtgärder mot systemiska incidenter^[26] samt fem varningar och två rekommendationer om sårbarheter inom bostadsfastighetssektorn.^[27] Mot bakgrund av ökande risker för den finansiella stabiliteten utfärdade ESRB sin första generella varning i september 2022.^[28] Dessutom utfärdade ESRB en rekommendation om sårbarheter i den kommersiella fastighetssektorn i december 2022.^[29]

Mer ingående information om ESRB finns på systemrisknämndens webbplats och i dess årsrapporter.

3.3 Mikrotillsyn för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

Efter Rysslands invasion av Ukraina genomförde ECB en sårbarhetsanalys som bekräftade att euroområdets banksektor generellt sett var motståndskraftig mot krigets makroekonomiska och finansiella konsekvenser. Några banker lämnade dock marknaden till följd av de sanktioner som infördes. I februari bedömde ECB att Sberbank Europe AG och dess två dotterbolag i bankunionen, Sberbank d.d. i Kroatien och Sberbank banka d.d. i Slovenien, fallerade eller var på väg att fallera på grund av försämrad likviditetssituation. Dessutom fattade ECB beslut som rörde RCB Banks utfasning av bankverksamheten.

ECB justerade under 2022 fokus för sina riktade granskningar och inspektioner på plats till de risker där krigets påverkan är mest direkt: energirelaterade exponeringar, ränterisker i bankboken, fastighetsexponeringar och motpartskreditrisk. Dessa riskområden samt en uttalad osäkerhet kring de makroekonomiska utsikterna och ihållande farhågor om bankernas styrning och interna riskkontroller innebar att bankernas totala poäng inte förbättrades i 2022 års översyns- och utvärderings­process, trots bättre tillgångskvalitet och lönsamhetsmått. För att ta hänsyn till eventuella effekter av kriget och normaliseringen av penningpolitiken inkluderades geopolitiska risker och finansieringsrisker i tillsynsprioriteringarna för 2023–2025.

ECB gjorde också avgörande framsteg med sin klimatriskagenda. I det första klimatrelaterade tillsynsstresstestet bedömdes bankernas beredskap för att förutse och hantera finansiella och ekonomiska chocker till följd av klimatrisker. Resultatet, som offentliggjordes i juli, visade att bankerna ännu inte i tillräcklig omfattning införlivar klimatrisk i sina stresstestningsramar och interna modeller, även om vissa framsteg har gjorts sedan 2020. I november offentliggjorde ECB dessutom resultatet av 2022 års tematiska översyn av klimat- och miljörelaterade risker, där det konstaterades att de flesta banker fortfarande behövde förbättra sin riskpraxis för att uppfylla de tillsynsförväntningar som anges i ECB:s vägledning om klimat- och miljörelaterade risker. Två rapporter med en sammanställning av god praxis som hade konstaterats i översynen och i stresstestet offentliggjordes i november och december.

Som ett led i sina fortsatta ansträngningar att öka öppenhet och ansvarighet inledde ECB den 28 september 2022 ett offentligt samråd om sitt utkast till vägledning om förfaranden för kvalificerade innehav. ECB förtydligade sina riktlinjer för utnyttjande av de alternativ och det handlingsutrymme som får tillämpas vid tillsyn av banker, efter ett offentligt samråd som avslutades den 30 augusti 2021. I juni 2022 utfärdade ECB ett uttalande om den metod som skulle användas för att utnyttja det handlingsutrymme som får tillämpas vid tillsyn i fråga om gränsöverskridande exponeringar inom bankunionen i bedömningsramen för globala systemviktiga banker (G-SIB).

ECB utfärdade sanktioner för tre banker under 2022.^[30]

Slutligen offentliggjorde ECB två samförståndsavtal om tillsyn (med den gemensamma resolutionsnämnden respektive Commissione Nazionale per le Società e la Borsa) som reviderades 2022. ECB:s banktillsyn fortsatte också sin skrivbordskartläggning av de internationella banker som hade beslutat att flytta sin verksamhet från London efter brexit till dotterbolag i de länder som deltar i den europeiska banktillsynen, för att säkerställa att alla enheter som står under tillsyn av den gemensamma tillsynsmekanismen har sunda tillsynsarrangemang för riskhantering och en lokal närvaro som möjliggör effektiv tillsyn och är förenlig med de risker som de ger upphov till.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns på webbplatsen och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2022.

3.4 ECB:s bidrag till europeiska politiska initiativ för den finansiella sektorn

Betydande framsteg gjordes med regelverket för den finansiella sektorn under 2022. Samtidigt behövs ytterligare arbete för att genomföra de slutliga Basel III-reformerna, fullborda bankunionen, förbättra regelverket för makrotillsyn och ta itu med klimatriskerna samt för att reglera kryptotillgångar, kapitalmarknader och andra finansinstitut än banker.

Förbättra regelverket för banker

Europeiska kommissionen offentliggjorde sina förslag om genomförandet av Basel III-reformerna i EU den 27 oktober 2021. Sedan dess har ECB aktivt gett stöd till lagstiftningsprocessen. Under 2022 offentliggjorde ECB yttranden om de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet.^[31] ECB informerade också om sina synpunkter på bankpaketet vid flera tillfällen.^[32]

Diskussionerna om att fullborda bankunionen fortsatte under 2022 och ECB deltog aktivt i dem. Som Eurogruppen beslutade i juni kommer arbetet nu att inriktas på att stärka ramverket för bankernas krishantering och i juli offentliggjorde ECB ett bidrag till Europeiska kommissionens riktade samråd om utvärdering av reglerna om statligt stöd till banker i svårigheter.

Översynen av regelverket för makrotillsyn i EU, som syftade till att säkerställa att de relevanta myndigheterna kan ta itu med systemrisker snabbt, konsekvent och heltäckande i alla jurisdiktioner, var ett annat viktigt arbetsflöde för ECB under 2022. I sitt svar på Europeiska kommissionens begäran om rådgivning identifierade ECB ett antal prioriterade områden där det behövdes lagstiftningsåtgärder för att göra EU:s verktygslåda för makrotillsyn mer ändamålsenlig och effektiv.

Som en del av sin övergripande klimatagenda övervakade ECB fortlöpande klimatrelaterade finansiella risker och bidrog till europeiska och internationella policydiskussioner. ECB offentliggjorde tillsammans med ESRB en rapport som visade hur klimatchocker kan påverka det finansiella systemet. I rapporten bedömdes också utrymmet för makroprudentiell tillsyn som del av en bredare politisk respons, som komplement till mikrotillsynsarbetet för att ta itu med klimatförändringarnas finansiella konsekvenser. När det gäller mikrotillsyn genomförde ECB en bedömning av bankers rapportering och en tematisk granskning av klimat- och miljörelaterade risker samt ett klimatstresstest (se avsnitt 3.3). Dessutom deltog ECB i arbetsgruppen om klimatrelaterade finansiella risker inom Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) som publicerade vanliga frågor för att förtydliga hur klimatrelaterade risker kan hanteras med befintliga regleringsstandarder samt principer för effektiv hantering och tillsyn av klimatrelaterade finansiella risker. På EU-nivå bidrog ECB till Europeiska bankmyndighetens analys av miljöriskernas roll i regelverket för tillsyn.

Stärkt reglering av kapitalmarknader och andra finansinstitut än banker samt utveckling av ett regelverk för kryptotillgångar

Under 2022 fortsatte ECB att framhålla vikten av att komma framåt med kapitalmarknadsunionen.^[33] ECB offentliggjorde flera yttranden om lagförslag, bl.a. om i) förbättrad marknadstransparens, ii) inrättandet av den europeiska gemensamma kontaktpunkten och dess funktionssätt, iii) värdepapperscentraler och iv) direktivet om alternativa investeringsfonder. ECB upprepade också behovet av att genomföra Europeiska kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen från 2020 fullt ut och utan dröjsmål samt välkomnade de lagförslag som offentliggjordes i december 2022. Dessa förslag inriktas på strukturella hinder för integrationen av EU:s kapitalmarknad, såsom nationella skillnader i insolvensregler. Förslagen kommer också att göra det mindre betungande för företag att notera värdepapper och skaffa fram kapital på offentliga börser samt stärka EU:s system för central clearing. ECB vill att fler framsteg görs i fråga om investerarskydd och harmonisering av beskattning, att den gränsöverskridande tillsynen av kapitalmarknader stärks och att regelverken för riskkapital harmoniseras i euroområdet. Detta skulle stödja aktie- och riskkapital­marknaderna och göra det lättare att finansiera innovation.

ECB fortsatte att betona vikten av att ta itu med strukturella sårbarheter i den del av finanssektorn som inte utgörs av banker och förbättra den relevanta policyramen ur ett makrotillsynsperspektiv. Policyförslag för att ta itu med likviditetsobalans inom sektorn för penningmarknadsfonder granskades i ECB:s Macroprudential Bulletin och ECB bidrog också till det ekonomiska resonemanget för ESRB:s rekommendation om en reform av regelverket för penningmarknadsfonder, som offentliggjordes i januari 2022.^[34] ECB har fortsatt att betona att genomförandet av dessa reformer inte får skjutas upp. När det gäller öppna investeringsfonder bidrog ECB till Financial Stability Boards (FSB) bedömning av effektiviteten i FSB:s rekommendationer från 2017 om likviditetsobalansen i sådana fonder.^[35] FSB kommer nu att se över rekommendationerna för att hantera obalansen bättre.^[36]

ECB bidrog också aktivt till diskussionerna om ett regelverk för kryptotillgångar i internationella forum såsom FSB, BCBS och kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur (CPMI).^[37] Det gjordes viktiga framsteg med att säkerställa att alla kryptotillgångsaktiviteter som utgör en risk för den finansiella stabiliteten kommer att omfattas av heltäckande, globalt samordnad reglering, tillsyn och övervakning och att det finns en globalt överenskommen tillsynsbehandling av bankers exponeringar mot kryptotillgångar.

Ruta 2
Starka regler, starka banker – bankpaketet

Under 2022 offentliggjorde ECB yttranden om Europeiska kommissionens förslag till ändringar av kapitalkravsdirektivet (CRD VI) och kapitalkravsförordningen (CRR III), som är två avgörande delar i EU:s senaste ”bankpaket”.^[38] Dessa förslag syftar till att genomföra de utestående Basel III-reglerna i EU och ytterligare stärka EU:s tillsynsregelverk, t.ex. genom att öka harmoniseringen och täppa till kryphål i regelverket samt genom att fokusera mer på risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. ECB ger dessa målsättningar sitt starka stöd. Starkare regler kommer att skapa starkare banker och på så sätt gynna motståndskraften hos EU:s banksystem.

Genomföra de utestående Basel III-reglerna

Genomförandet av de utestående delarna av Basel III är det sista steget i översynen av det globala finansiella regelverket efter den globala finanskrisen. Dessa regler har utvecklats och beslutats internationellt av centralbanker och banktillsynsmyndigheter som svar på lärdomarna av krisen. De införlivar också förslag och justeringar från EU:s företrädare i Baselkommittén.

ECB har konsekvent argumenterat för ett fullständigt, snabbt och noggrant genomförande av Basel III-standarderna i EU. Detta kommer att vara avgörande för att EU:s banksystem ska vara fortsatt säkert och sunt. Det lagförslag som Europeiska kommissionen lade fram i oktober 2021 innehåller flera avvikelser från de överenskomna Basel III-reglerna, och ECB tog upp sina farhågor om detta i sina yttranden. Framför allt påpekade ECB att förslaget till kapitalkravsförordningen omfattar övergångsbestämmelser för exponeringar mot fastigheter och företag utan kreditbetyg som avviker från Basel III-standarderna. Dessa avvikelser är inte motiverade ur tillsynsperspektiv eller med hänsyn till den finansiella stabiliteten och kan leda till att vissa riskområden inte hanteras. ECB anser att alla avvikelser bör undanröjas eller, om de bibehålls, vara begränsade och enbart tillfälliga. Under den pågående lagstiftningsprocessen har emellertid medlagstiftare lagt fram förslag och uppmaningar om att avvika ännu mer från Basel III-standarderna än vad Europeiska kommissionen föreslår. Sådana ytterligare avvikelser skulle i ännu högre grad försvaga det säkerhetsnät som Basel III utgör och öka gapet mellan EU:s regelverk och dessa viktiga internationella minimistandarder. De skulle också göra regelverket mer komplicerat, höja efterlevnadskostnaderna för bankerna och försvåra tillsynsmyndigheternas arbete. Om regleringsstandarderna sänks under den internationella miniminivån, skulle detta äventyra säkerheten och konkurrenskraften hos EU:s banksektor och öka sektorns finansieringskostnader.

Alltför många betydande justeringar i förhållande till Basel III-standarderna skulle också kunna leda till att EU:s efterlevnad av Basel III-regelverket ifrågasätts. Om Basel III inte följs skulle detta kunna försämra EU:s anseende och äventyra unionens ställning i framtida internationella förhandlingar. Om standarderna inte genomförs enhetligt på global nivå, skulle detta dessutom kunna leda till att jurisdiktionerna börjar tävla om att ha minsta möjliga finansiella reglering. Detta vore olyckligt, eftersom pandemin har visat att starka banker ger motståndskraft.^[39] Denna ökade motståndskraft hos banksektorn beror till stor del på de Baselstandarder som redan hade genomförts och bör bibehållas genom att de återstående reglerna genomförs fullt ut.

Stärkt bankreglering: mer harmonisering och minskade kryphål

Vissa regler och befogenheter för tillsyn har ännu inte harmoniserats i EU. I bankpaketet föreslås ytterligare harmonisering, så att regler och befogenheter ska kunna tillämpas konsekvent på banker oavsett i vilket land de har sitt säte. Bankpaketet innehåller bl.a. följande förslag till åtgärder:

• Harmonisera tillsynspraxis i fråga om tredjelandsfilialer, dvs. EU-filialer till banker med huvudkontor i länder utanför EU. EU-länderna använder i dag olika tillsynspraxis, vilket skapar olika villkor och hindrar ECB från att få en tydlig översikt över tredjelandsgruppers verksamhet. De föreslagna ändringarna kommer att säkerställa lika villkor för tredjelandsgrupper i EU och EU-baserade kreditinstitut och göra tillsynen mer effektiv.
• Harmonisera tillsynsprocessen med ”lämplighetsbedömningar”^[40]. ECB fungerar visserligen redan som grindvakt i detta avseende, men arbetet har hämmats av lapptäcket av olika nationella bestämmelser. ECB välkomnar därför starkt harmoniseringen inom detta område, men håller med Europeiska kommissionen om att proportionaliteten måste säkerställas, t.ex. genom att man fokuserar på direktörerna för de största europeiska bankerna.
• Undanröja skillnader mellan europeiska länder i fråga om andra tillsynsbefogenheter, t.ex. sanktionsbefogenheter. Bankpaketet ger t.ex. ECB befogenhet att förelägga viten för banker från alla länder som deltar i den europeiska banktillsynen.

Harmoniseringen av tillsynsregler och tillsynsbefogenheter kommer att göra ECB:s banktillsyn mer effektiv och skapa en mer integrerad och motståndskraftig banksektor.

Fokus på risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning

Risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG) har betydelse för stabiliteten hos både enskilda banker och det finansiella systemet som helhet, särskilt med tanke på klimatförändringen. ECB välkomnar därför att kravet på att bankerna ska hantera alla väsentliga risker, inklusive ESG-risker, inkluderas i det föreslagna bankpaketet.

Detta paket innehåller ett nytt rättsligt krav på att bankerna ska upprätta särskilda planer för att övervaka och ta itu med ESG-risker som uppstår på kort, medellång och lång sikt. Detta kommer att säkerställa att bankerna grundligt bedömer de strukturella förändringar som sannolikt kommer att ske inom de branscher som de är exponerade mot enligt de övergångsmöjligheter som fastställs i EU:s rättsliga ram.^[41]

Diagram A

Tidslinje för lagstiftningsprocessen för bankpaketet

4 Välfungerande marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemet har en central roll i arbetet för att utveckla, driva och övervaka marknadsinfrastruktur och arrangemang som främjar ett säkert och effektivt flöde av betalningar, värdepapper och säkerheter i euroområdet. Det fungerar också som katalysator för integration och innovation på betalnings- och värdepappers­marknaden. Under 2022 har Eurosystemet sett över och förnyat nuvarande marknadsinfrastruktur, policyer och strategier och utforskat ny teknik och en eventuell digital euro.

4.1 Target-tjänster samt innovation och integration av marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemets Target-tjänster omfattar tre olika avvecklingstjänster: Target2, ett bruttoavvecklingssystem i realtid för betalningstransaktioner i euro som stöder Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, överföringar mellan banker samt kommersiella betalningar, Target2-Securities (T2S), en gemensam flervalutaplattform för värdepappersavveckling i Europa, och Target Instant Payment Settlement (TIPS), som avvecklar omedelbara betalningar i centralbankspengar.

Omkring 1 000 banker använder Target2 för att initiera transaktioner i euro, antingen för egen del eller också för sina kunders räkning. Om man räknar med filialer och dotterbolag kan mer än 41 000 banker världen över nås via Target2. Under 2022 behandlade Target2 i genomsnitt 399 653 betalningar per dag med ett genomsnittligt dagsvärde på 2 219 000 miljarder euro. Detta innebar att den dagliga betalningsvolymen ökat med 7 procent jämfört med 2021. För första gången behandlade Target2 över 100 miljoner betalningar per kalenderår.

Under 2022 uppnådde Target2 en teknisk tillgänglighet på 100 procent. Vidare genomförde Eurosystemet till stor del handlingsplanen för att gå vidare med 2020 års incidenter i Target-tjänsterna.^[42]

För att verifiera att Target2 håller en hög cybersäkerhetsnivå genomfördes ett TIBER-EU^[43]-test 2022. Vid TIBER-EU-test efterliknar man verkliga cyberangripares taktik, metoder och förfaranden, baserat på särskilda hotunderrättelser. Genomförandet av sådana test bidrar till en djupare förståelse av Target2:s förmåga att stå emot cyberangrepp.

Sedan Kroatiens anslutning till euroområdet den 1 januari 2023 godkänts formellt ägnades hela 2022 åt förberedelsetestning och samordning med Hrvatska narodna banka och den kroatiska finanssektorn inför övergången från det nationella bruttoavvecklingssystemet i realtid till Target2.

För att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen, nya regelkrav och förändrade användarbehov har Eurosystemet arbetat med att införa T2, ett nytt system för bruttoavveckling i realtid och en funktion för central likviditetsförvaltning som optimerar likviditetsförvaltningen för samtliga Target-tjänster. Startdatumet för T2, som var planerat till november 2022, har flyttats till mars 2023.

T2S-plattformen kopplar samman 19 värdepapperscentraler från 20 europeiska marknader och möjliggör värdepappersavveckling i euro och danska kronor. Under 2022 behandlade T2S i genomsnitt 707 879 transaktioner per dag med ett genomsnittligt dagsvärde på 716,67 miljarder euro. Utöver detta undertecknade den kroatiska värdepapperscentralen (SKDD), den bulgariska värdepapperscentralen (CDAD) och den bulgariska nationalbankens avvecklingssystem för statspapper T2S-ramavtalet 2022 och bedömer lämpliga övergångsdatum. Testningen för att ansluta nya värdepapperscentraler till T2S fortsätter under 2023.

Under 2022 genomfördes två större förbättringar av T2S. För det första flyttades sanktionsmekanismen över från torrkörnings- till produktionsfas. Det här är en mekanism som syftar till att hjälpa värdepapperscentralerna att fullgöra sina skyldigheter enligt den ordning för avvecklingsdisciplin som fastställs i förordningen om förbättrad värdepappersavveckling. För det andra driftsattes version 6.0 av T2S-plattformen och i och med detta kommer komponenter att delas mellan Target-tjänsterna (så kallade gemensamma komponenter) inom T2S.

För att stödja införandet av omedelbara betalningar i euroområdet slutförde Eurosystemet ett antal åtgärder för att säkerställa att de är tillgängliga i hela Europa via TIPS. Efterhand som fler banker och nationella grupperingar anslöt sig till TIPS ökade transaktionsvolymerna. De var 17,1 gånger större än 2021, med en topp på 18,7 miljoner transaktioner i december 2022 (vilket kan jämföras med 1,6 miljoner i december 2021). Europeiska kommissionen har lagt fram ett lagstiftningsförslag om att betaltjänstleverantörer i EU som redan erbjuder överföringar i euro ska vara skyldiga att även erbjuda omedelbara betalningar inom en fastställd period. Mot denna bakgrund väntas införandet av omedelbara betalningar i euro ske ännu snabbare.

TIPS kapacitet att hantera flera valutor har väckt intresse bland centralbanker utanför euroområdet. I maj 2022 slutförde Sveriges riksbank den första fasen av migreringen till TIPS, vilket banar väg för direktavveckling av betalningar i svenska kronor via TIPS. Danmarks Nationalbank kommer att erbjuda avveckling i danska kronor via Target-tjänsterna inklusive TIPS under andra kvartalet 2025. Även Norges Bank har uttryckt intresse för att eventuellt ansluta sin nationella valuta till TIPS. Något som undersöks just nu är en valutaövergripande funktion som skulle möjliggöra omedelbara betalningar mellan de valutor som avvecklas på plattformen.

Utöver de tre avvecklingstjänsterna utvecklar Eurosystemet en ny Target-tjänst: Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS). Detta ska bli ett enhetligt system för att förvalta de tillgångar som används som säkerhet i Eurosystemets kredittransaktioner för samtliga jurisdiktioner i euroområdet. Startdatum för ECMS flyttades från november 2023 till april 2024 för att minska effekterna av det ändrade startdatumet för T2.

Vad gäller betalningar fortsätter Eurosystemet att arbeta för de mål som fastställts i strategin för massbetalningar. Detta inbegriper att stödja en alleuropeisk lösning för massbetalningar vid interaktionspunkten (dvs. vid det fysiska försäljningsstället och inom mobil- och e-handelsområdet, som regleras av europeiska privata enheter) liksom en utbredd användning av omedelbara betalningar samt att åstadkomma förbättringar i fråga om gränsöverskridande betalningar. Eurosystemet ska även arbeta för att se till att alla européer har tillgång till säkra, effektiva och smidiga betalningar med tanke på ekonomins ökande digitalisering. Som del i detta har det publicerats en rapport där tillgången till massbetalningar i EU har kartlagts. De viktigaste slutsatserna pekar på att den ökande digitaliseringen visserligen medför särskilda utmaningar för utsatta personer och grupper, men samtidigt skapar möjligheter till bättre tillgänglighet genom särskilda innovativa lösningar.

Parallellt med att verka för Eurosystemets strategi för massbetalningar stöder ECB arbetet för att utveckla innovativa betaltjänster, även inom Euro Retail Payments Board (ERPB). ERPB har framför allt drivit på utvecklingen inom s.k. open banking, vilket innebär att tredjepartsleverantörer med bankkunders godkännande kan få tillgång till data om betalningskonton samt initiera betalningar via öppna API:er. Detta gör i sin tur att tredjepartsleverantörer kan erbjuda smidiga och attraktiva betalningslösningar. Efter inbjudan av ERPB har Europeiska betalningsrådet (EPC) börjat arbeta med en framtida SEPA-ordning för tillträde till betalningskonton (SPAA), med regler, praxis och standarder som ska möjliggöra datautbyte om betalningskonton samt gör det lättare att initiera betalningstransaktioner för mervärdestjänster som banker tillhandahåller till tredjepartsleverantörer. Europeiska betalningsrådet publicerade en första version av regelverket för SPAA-ordningen i november 2022.

Digital innovation leder till förändringar inte bara för massbetalningstjänster, utan även för finansiella transaktioner på institutionell nivå. Finansmarknadernas aktörer har experimenterat med ny teknik, t.ex. teknik för distribuerade liggare, under ett antal år nu. För att bättre bedöma denna teknik inledde EU den 23 mars 2023 en pilotordning för marknadsinfrastrukturer som baseras på teknik för distribuerade liggare som ska pågå i tre år, med möjlighet till en förlängning. Med denna ordning kan leverantörer av investeringstjänster, marknadsföretag och värdepapperscentraler driva en multilateral handelsplattform, ett avvecklingssystem eller ett handels- och avvecklingssystem som bygger på DLT-teknik. I det hypotetiska scenariot att DLT eller annan ny teknik för transaktioner på institutionell nivå skulle bli vanligt förekommande på finansmarknaderna kan det också komma att leda till förändrade behov hos användarna av Eurosystemets avvecklingstjänster på institutionell nivå, dvs. Target2 och T2S. För att minska riskerna för det finansiella systemet och se till så att centralbankspengar bibehåller sin funktion som den säkraste avvecklingstillgången för finansiella transaktioner på institutionell nivå undersöker Eurosystemet olika möjligheter att använda ny teknik för att tillhandahålla centralbankspengar för avveckling av finansiella transaktioner på institutionell nivå. Här behöver Eurosystemet noggrant analysera de potentiella effekterna på styrning, avvecklingseffektivitet och likviditetsförvaltning, utan att utgå från någon specifik policyinriktning.

I linje med sitt mål att främja integrationen av de europeiska finansmarknaderna fortsatte Eurosystemets rådgivande grupp för marknadsinfrastrukturer för värdepapper och säkerheter (AMI-SeCo) att rapportera om de nationella marknadernas framsteg vad gäller efterlevnaden av de standarder man enats om inom SCoRE-initiativet (Single Collateral management Rulebook for Europe). I SCoREBoard-rapporten för H2 2022 konstaterade AMI-SeCo att även om det förekom en del fördröjningar bland intressenterna var det fortfarande möjligt att säkerställa fullständig efterlevnad till tidsfristen. I och med att startdatumet för Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS) flyttats till april 2024 enades AMI-SeCo om att senarelägga tidsfristen för efterlevnad av SCoRE-standarderna i linje med detta.

Vidare fortsatte AMI-SeCo att övervaka och diskutera framsteg och utveckling i fråga om T2S harmoniseringsagenda och företagshändelser, inbegripet branschstandarder för aktieägaridentifiering. AMI-SeCo inkom även med svar till Europeiska kommissionens och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens offentliga samråd om källskatteförfaranden och genomförandet av det andra direktivet om aktieägares rättigheter.

4.2 Utredningsfas för den digitala euron

Utredningsfasen av projektet för den digitala euron inleddes i oktober 2021 och är i full gång. Den väntas bli klar under andra halvåret 2023. ECB-rådet kommer då att ha tagit del av slutsatser från utredningsfasen, rekommendationer för om man ska gå vidare med en förberedelsefas eller ej samt en projektplan för denna efterföljande fas. Ett eventuellt beslut om att gå vidare till förberedelsefasen föregriper inte något beslut om att ge ut en digital euro.

Eurosystemet rapporterade regelbundet om hur det gick med utredningsfasen för den digitala euron och publicerade två lägesrapporter i september respektive december. Under 2022 enades Eurosystemet om de främsta användningsområdena och fattade många viktiga beslut om hur en digital euro skulle vara utformad. I samband med detta beaktades olika aspekter som rör integritets- och regleringskrav samt behovet av att kunna erbjuda både online- och offlinelösningar för att betala med en digital euro. Dessa beslut återspeglar även mellanhändernas viktiga roll som distributörer av en digital euro samt en särskild ordning som önskad distributionsmodell. Beslut togs om att inleda förberedelserna av ett regelverk för en digital euro. För detta anställdes en regelverksansvarig och en uppmaning till intresseanmälan för marknadsaktörer som vill delta i beredningen offentliggjordes. Arbetet med detta regelverk inleddes under första kvartalet 2023.

Inom ramen för projektet fortskred prototyparbetet för en digital euro planenligt tillsammans med Eurosystemets nationella centralbanker samt privata företag. Resultaten kommer att rapporteras under första halvåret 2023 och relevanta delar tillämpas i en framtida förberedelsefas av projektet.

För att säkerställa att en digital euro utvecklas på ett positivt sätt för alla intressenter utgår projektet från regelbunden samverkan med marknadsaktörer och framtida användare i olika forum och format. Under 2022 omfattade detta särskilda tekniska sammankomster i ERPB, bilaterala återkopplingsmöten med större intressentgrupper, möten i marknadsrådgivningsgruppen för den digitala euron, fokusgruppsträffar och seminarier för civilsamhället. Parallellt med detta hade ECB ett nära samarbete med de europeiska institutioner som kommer att besluta om det regelverk som krävs för en eventuell utgivning av en digital euro.

4.3 Tillsyn och rollen som utgivande centralbank

För att säkerställa att finansiella infrastrukturer och betalningar i euroområdet fungerar säkert och effektivt fastställer Eurosystemet tillsynsmål i förordningar, standarder, riktlinjer och rekommendationer, övervakar hur de genomförs och verkar för förändring där så krävs. Som utgivande centralbank för euron deltar Eurosystemet i samarbeten som rör övervakning och tillsyn samt krishantering för finansiella infrastrukturer med ändamålsenlig verksamhet i euro.

Vad gäller systemviktiga betalningssystem (SIPS) utövar Eurosystemets tillsynsfunktion direkt tillsyn över Target2, Euro1, Step2-T och Mastercard Clearing Management System. Särskilt fokus lades under 2022 på Eurosystemets konsolideringsprojekt för T2-T2S (se avsnitt 4.1). Eurosystemet gjorde en förhandsbedömning av den konsoliderade plattformen med fokus på större förändringar av Target2 och övervakade projektet för att se om det fanns några risker för att plattformen inte skulle kunna tas i drift som planerat och fungera smidigt efter drifttagandet. Vidare gjorde Eurosystemet en omfattande bedömning av Mastercard Clearing Management System i förhållande till SIPS-förordningen och tillsyns­förväntningarna i fråga om cyberresiliens. Utvecklingen och den operativa motståndskraften i fråga om alleuropeiska system för omedelbara betalningar, t.ex. TIPS och RT1, övervakades också noga.

Vad gäller betalningsinstrument har arbetet inriktats på att genomföra Eurosystemets tillsynsram för elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang (PISA-ramen). På basis av en harmoniserad poäng­bedömning underrättades förvaltningsmyndigheter för identifierade betalningsordningar om dessa kommer att omfattas av tillsyn, övervakning eller undantag inom ramen för PISA-ramens tillsynsverksamhet. För betalnings­arrangemang är denna process nästan klar. Omfattande bedömningar inleddes också för en första grupp betalningsordningar.

Som utgivande centralbank för euron fortsatte Eurosystemet att ingå i tillsynskollegierna för EU:s centrala motparter i enlighet med förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir). I denna egenskap bedömde Eurosystemet olika förslag om utökade tjänster eller större ändringar i riskhanteringen samt granskade återhämtningsplaner som utarbetats i enlighet med EU-förordningen om återhämtning och resolution för centrala motparter. I samband med förberedelserna inför revideringen av Emir-förordningen inkom Eurosystemet med synpunkter till Europeiska kommissionens samråd i mars 2022.

Eurosystemet övervakade även hur centrala motparter påverkades av ökad marknadsvolatilitet. ECB genomförde analysarbete om volatiliteten på energi­marknaden för att undersöka hur clearingdeltagare påverkas av krav på stora tilläggssäkerheter. Resultaten understödde ECB:s bidrag till det policyarbete som utförs på EU-nivå och internationell nivå i syfte att minska risken för att det plötsligt skulle uppstå krav på stora tilläggssäkerheter och eventuella följdverkningar av detta.

Vad gäller värdepappersavveckling bidrog Eurosystemet i egenskap av utgivande centralbank till den regelbundna utvärderingen av värdepapperscentraler i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler. Eurosystemet inledde också förberedelserna för att bidra till tillämpningen av förordning (EU) nr 2022/858 om en pilotordning för marknadsinfrastrukturer som baseras på teknik för distribuerade liggare.

Vad gäller T2S-tillsyn slutförde Eurosystemet under första kvartalet 2022 den första bedömningen av T2S i förhållande till tillsynsförväntningarna på cyberresiliens. Under 2022 slutförde Eurosystemet också bedömningen av de ändringar som genomförts i T2S (se avsnitt 4.1).

De finansiella infrastrukturernas cyberresiliens fortsätter att vara en viktig fokusfråga, både inom Target-tjänsternas verksamhetsområde (se avsnitt 4.1) och inom tillsynen. Under 2022 gjordes en översyn av Eurosystemets/ECBS tillsynsstrategi för finansiella infrastrukturers cyberresiliens och vissa av strategiverktygen lanserades. Ännu en omgång av cyberresiliensenkäten avseende finansiella infrastrukturer slutfördes. Euro Cyber Resilience Board arbetade med informationsutbyte (särskilt vad gäller den ryska invasionen av Ukraina), krissamordning och tredjepartsrisk. Inom ramen för TIBER-EU har TIBER-EU:s kunskapscentrum utvecklat bästa praxis för så kallad purple teaming, en samverkansaktivitet som genomförs i ett visst skede av ett TIBER-test.

5 Marknadsoperationer och finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

De flesta likviditetslinor i euro till andra centralbanker som varit upprättade eller aktiverade sedan 2020 fortsatte att gälla under 2022 och nya linor upprättades med Narodowy Bank Polski och Andorras finansmyndighet. ECB erbjöd fortsatt transaktioner i US-dollar till motparter i euroområdet och tillhandahöll därigenom en säkerhetsmekanism för marknadsbaserad finansiering. ECB intervenerade inte på valutamarknaden.

ECB fortsatte att ansvara för administrationen av olika finansiella transaktioner för Europeiska unionens räkning och hade en samordnande funktion vad gäller Eurosystemets reservförvaltningstjänster.

ECB:s ränteändringar överfördes fullständigt och omedelbart till euroområdets penningmarknader (ruta 3) i segmentet för korta räntor utan säkerhet, medan ökningen var långsammare för fasta räntor utan säkerhet. Räntehöjningarna fick också i stort sett ett smidigt genomslag på penningmarknaderna med säkerhet, även om olika segment anpassade sig olika snabbt.

5.1 Utveckling i fråga om marknadsoperationer

Likviditetslinor i euro och utländska valutor

Eurosystemets swap- och repolinor är penningpolitiska instrument som används som stabiliserande verktyg under perioder av stress på de globala finansmarknaderna.

När Eurosystemet tillhandahåller euro till centralbanker utanför euroområdet tillgodoser likviditetslinorna eventuella behov av eurolikviditet i länder utanför euroområdet om det skulle uppstå störningar på marknaderna. På så sätt förhindrar de att det uppstår spridningseffekter till euroområdets finansmarknader och ekonomier till följd av uppåttryck på korta penningmarknadsräntor eller panikförsäljningar av tillgångar som skulle kunna inverka negativt på en smidig transmission av ECB:s penningpolitik. Likviditetslinor förhindrar även att bristen på eurolikviditet leder till risker för den finansiella stabiliteten.

När ECB får valuta från en annan centralbank (t.ex. US-dollar från Federal Reserve System) och tillhandahåller euro som säkerhet, säkerställer likviditetslinorna i utländsk valuta att det är möjligt att fortsätta tillhandahålla lån i utländsk valuta. Detta förhindrar abrupt skuldnedväxling, extrema prisrörelser och störningar i kreditflödet till följd av spänningar på de internationella finansieringsmarknaderna.

De flesta likviditetslinor i euro som har varit upprättade eller aktiverade sedan 2020 fortsatte att gälla och förlängdes först till den 15 januari 2023 och därefter till den 15 januari 2024. Detta gäller med undantag för swapavtalen med Българска народна банка (Bulgariens nationalbank) och Hrvatska narodna banka samt repoavtalet med Serbiens nationalbank, som löpte ut i slutet av mars 2022. Under 2022 upprättades nya likviditetslinor med Narodowy Bank Polski och Andorras finansmyndighet. Tabell 5.1 visar vilka likviditetslinor i euro som var aktiva den 31 december 2022, varigenom Eurosystemet kunde tillhandahålla eurolikviditet till utländska centralbanker. Uttag från likviditetslinor i euro har begränsats till kvartalsslut.

Det ömsesidiga swapavtalet med People’s Bank of China förlängdes i ytterligare tre år till oktober 2025.

Under 2022 fortsatte ECB att tillhandahålla likviditet i US-dollar i samarbete med Federal Reserve System, Bank of Canada, Bank of England, Bank of Japan och Swiss National Bank, vanligtvis med en löptid på sju dagar. Tillhandahållandet av US-dollar i större jurisdiktioner bidrog till att minska trycket på globala finansieringsmarknader och fortsatte att fungera som säkerhetsmekanism för privata finansieringsmarknader.

Tabell 5.1

Översikt över aktiva likviditetslinor

Rapportering om valutainterventioner

ECB genomförde inga interventioner på valutamarknaden under 2022. Sedan eurons start har ECB intervenerat på valutamarknaden två gånger – 2000 och 2011. Information om valutainterventioner publiceras kvartalsvis på ECB:s webbplats och i Statistical Data Warehouse, med ett kvartals fördröjning. Uppgifterna som publiceras i denna kvartalstabell sammanställs även på årsbasis i ECB:s årsrapport (tabell 5.2). Om det inte har skett några valutainterventioner under respektive kvartal anges detta uttryckligen.

Tabell 5.2

ECB:s valutainterventioner

Rapporteringsramen omfattar valutainterventioner som har genomförts av ECB unilateralt och samordnat med andra internationella myndigheter samt valutainterventioner ”vid marginalerna” inom växelkursmekanismen (ERM2).

5.2 Administration av EU:s upp- och utlåningstransaktioner

ECB har ansvar för administrationen av upplånings- och utlåningstransaktioner inom systemet för medelfristigt stöd (MTFA)^[44], Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)^[45], det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure)^[46] och programmet Next Generation EU (NGEU)^[47]. Under 2022 godtog ECB även Europeiska kommissionens förfrågan om tillhandahållande av betalningsombudstjänster. Detta innebär en utvidgning av ECB:s nuvarande tjänster som fiskalt ombud. Förberedelser pågår och driftsättning sker under 2023.

Under 2022 administrerade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Det totala utestående nominella beloppet för detta system uppgick den 31 december 2022 till 200 miljoner euro. Under 2022 administrerade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Det totala utestående beloppet för denna mekanism uppgick den 31 december 2022 till 46,3 miljarder euro. Under 2022 administrerade ECB utbetalningar av Sure-lån till olika EU-medlemsstater samt relaterade räntebetalningar. Det totala utestående beloppet för detta instrument uppgick den 31 december 2022 till 98,4 miljarder euro. Slutligen administrerade ECB under 2022 utbetalningarna av NGEU-lån och NGEU-bidrag till olika medlemsstater.

ECB har även ansvar för administrationen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[48] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[49]. Under 2022 administrerade ECB olika ränte- och avgiftsbetalningar av ett lån inom EFSF.

ECB ansvarar slutligen för administrationen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[50] Det totala utestående beloppet för detta avtal uppgick den 31 december 2022 till 44,8 miljarder euro.

5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2022 erbjöds en rad olika finansiella tjänster inom ramen för Eurosystemets reservförvaltningstjänster (ERMS), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders reservtillgångar i euro. Ett antal nationella centralbanker i Eurosystemet tillhandahåller finansiella tjänster inom detta ramverk ‒ på harmoniserade villkor och i enlighet med marknadsstandard, till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet ‒ samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, kontrollerar så att tjänsterna fungerar smidigt, främjar förändringar som förbättrar systemet och utarbetar rapporter till ECB:s beslutande organ.

I slutet av 2022 hade ERMS 270 rapporterade kundkonton, vilket kan jämföras med 265 i slutet av 2021. De totala tillgodohavandena (inklusive likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS för 2022 minskade med cirka 6 procent jämfört med 2021.

Ruta 3
ECB-styrräntornas genomslag på penningmarknadsräntorna i euro

Mellan juli och december 2022 höjde ECB styrräntorna med 250 punkter, vilket innebar att ECB:s ränta på inlåningsfaciliteten lämnade negativt territorium och uppgick till 2,0 procent vid årets slut. Denna räntehöjningscykel är historisk sett till räntehöjningarnas storlek (två räntehöjningar på 50 punkter och två räntehöjningar på 75 punkter), takten i styrränteändringar (de genomfördes under en femmånadersperiod) och genomförandet i ett läge med rekordhög överskottslikviditet på över 4 biljoner euro.

Denna ruta ger en översikt över hur styrränteändringarna överfördes till penningmarknaderna, vilket utgör den första länken i den penningpolitiska transmissionskedjan. Transmissionen var sammanfattningsvis fullständig och omedelbar i segmentet för korta räntor utan säkerhet, vilket återspeglades i den korta euroräntan (€STR), medan de fasta räntorna utan säkerhet reagerade långsammare. På den säkerställda penningmarknaden var transmissionen till reporäntor till viss del fördröjd eller till och med försvagad, främst beroende på en ökad brist på säkerheter under 2022. Den begränsade tillgången och den ökade efterfrågan på korta värdepapper bidrog dessutom till att endast en del av styrräntehöjningarna fick genomslag på obligationsräntorna.

De korta penningmarknadsräntorna utan säkerhet anpassade sig väl till styrräntehöjningarna, medan ökningen var långsammare för långa räntor utan säkerhet.

€STR ökade med 249 punkter mellan juli och december 2022, vilket innebär en justering som nästan helt motsvarar styrräntehöjningen på 250 punkter (diagram A). Penningmarknadens transaktionsräntor som ligger till grund för €STR och som samlas in i enlighet med ECB:s förordning om penningmarknadsstatistik var fortfarande jämnt fördelade. Detta återspeglas i att de räntor som ligger till grund för €STR har en oförändrad spread mellan den 25:e och 75:e percentilen. De kortfristiga handelsvolymerna utan säkerhet ökade rejält, särskilt sedan räntorna åter hamnat i positivt territorium. Framför allt ökade den genomsnittliga handelsvolym som ligger till grund för €STR mellan september och december 2022 med 20 procent jämfört med den genomsnittliga handelsvolymen fram till september 2022. De fasta räntorna utan säkerhet, som återspeglas i Euribor-räntan, reagerade däremot långsamt på räntehöjningarna för korta löptider (diagram B). Den fördröjda justeringen av de fasta räntorna berodde till stor del på den ökade efterfrågan på kortfristiga penningmarknadsinvesteringar i ett läge då det var stor osäkerhet om styrräntornas framtida nivå samt på bankernas påslag för att ta emot inlåning till fast ränta.

Transmissionen av räntehöjningar till säkerställda penningmarknader var slutligen också i stort sett slutförd, även om olika segment anpassade sig olika snabbt.

Repor fungerar i princip som kortfristiga lån mot säkerhet där kontanter utbyts mot ett värdepapper enligt ett kontrakt om att transaktionen ska gå åt motsatt håll (normalt nästa dag). Från och med sista kvartalet 2021 steg efterfrågan stort på värdepapperslån och säkerställda kortfristiga investeringar. Detta ökade klyftan mellan reporäntorna och räntan på ECB:s inlåningsfacilitet eftersom det blev mer ont om den typ av säkerheter som backade upp den handeln. Vad gäller transmissionen av de tre räntehöjningarna i juli, oktober och december 2022 fick de i stort sett genomslag på de korta reporäntorna med underliggande statsobligationer i de flesta euroländer. Genomslaget till de högst värderade statsobligationerna, t.ex. tyska statsobligationer, skedde däremot med viss fördröjning. För räntehöjningen på 75 punkter i september 2022, som innebar att styrräntan åter hamnade i positivt territorium, fördröjdes och försvagades transmissionen till reporäntorna i större utsträckning. Under de första dagarna efter räntehöjningen var det betydande nedåttryck på reporäntorna i samtliga euroområdets jurisdiktioner, då det fanns farhågor om att efterfrågan på säkerheter skulle öka kraftigt när investerarna skyndade sig att investera kontantinnehav på repomarknaden i och med återgången till positiva räntenivåer. För längre repo- och statsobligationsräntor var det också ett ofullständigt genomslag. Detta berodde främst på att det var begränsad tillgång och ökad efterfrågan på sådana investeringar. Tillgången på säkerheter förbättrades mot slutet av 2022, vilket återspeglades i en allt smalare spread mellan säkerställda penningmarknadsräntor och ECB:s styrräntor. Detta berodde inte minst på ett antal initiativ för Eurosystemets och nationella statsskuldsförvaltande myndigheters räkning om att åtgärda bristen på säkerheter. I slutet av december 2022 observerades den sedvanliga volatiliteten vid årets slut (diagram A och B).

Diagram A

Räntehöjningarnas genomslag på korta penningmarknadsräntor med och utan säkerhet

(i procent, volymviktade genomsnitt)

Diagram B

Räntehöjningarnas genomslag på fasta penningmarknadsräntor med och utan säkerhet

(i procent, volymviktade genomsnitt)

6 Kontanter är fortfarande EU-medborgarnas vanligaste betalningsmedel och har låg förfalskningsnivå

Under 2022 fortsatte eurosedlarna i cirkulation att öka, med 4,5 procent räknat i antal och med 1,8 procent räknat i värde. Cirkulationen påverkades främst av Rysslands krig i Ukraina och ECB:s styrräntehöjningar från och med juli.

ECB:s undersökning av konsumenters betalningsvanor i euroområdet visade att kontanter var den vanligaste betalningsmetoden vid försäljningsställen och stod för 59 procent av alla betalningar. I den första undersökningen av företagens kontantanvändning konstaterades att 96 procent av de företag som mestadels har privatkunder tog emot kontanter och att över 90 procent kommer att fortsätta göra det framöver.

Förfalskningsnivån är fortfarande påfallande låg. Nya säkerhetsdetaljer för sedlar fortsätter att utvecklas för att ligga steget före förfalskarna och ytterligare förbättra sedlarnas motståndskraft och integritet.

6.1 Eurosedlar i cirkulation

Vid utgången av 2022 uppgick antalet eurosedlar i cirkulation till 29,5 miljarder och det totala värdet till 1 570 000 miljarder euro. Detta motsvarar en positiv årlig tillväxttakt på 4,5 procent och 1,8 procent räknat i antal sedlar respektive sedlarnas värde. Två stora händelser påverkade cirkulationen av eurosedlar under 2022: För det första Rysslands invasion av Ukraina som ledde till högre efterfrågan på eurosedlar under februari och mars 2022, eftersom människor ville ha tillräckligt med pengar om det skulle uppstå störningar i betalningsekosystemen. Efterfrågan på eurosedlar stabiliserades från och med april 2022. För det andra ECB:s styrräntehöjningar från och med den 27 juli 2022 som innebar att det blev dyrare att ha utestående innehav av kontanter i euro än räntebärande instrument. Detta ledde till att en mindre del av eurosedlarna i cirkulation återgick till Eurosystemet, med en nedåteffekt på eurosedlarna i cirkulation (diagram 6.1).

Diagram 6.1

Eurosedlar i cirkulation, antal och värde

(vänster skala: miljarder euro; höger skala: miljarder)

För att upprätthålla kvaliteten på eurosedlarna i cirkulation och förtroendet för dem processade de nationella centralbankerna i Eurosystemet 24,8 miljarder eurosedlar. Av dessa måste 3,2 miljarder utslitna sedlar ersättas med nytryckta sedlar.

Värdet av euromynt i cirkulation ökade också, med 4,0 procent på årsbasis, och uppgick vid utgången av 2022 till 32,5 miljarder euro. Detta motsvarar sammanlagt 145 miljarder euromynt i cirkulation.

År 2002 infördes eurosedlar och euromynt i fysisk form, vilket var en milstolpe i Europas historia. Det sågs som en anmärkningsvärd händelse, även globalt, eftersom det utgjorde – och fortfarande utgör – världens största valutaomställning.

6.2 Undersökningar av konsumenters betalningsvanor och företags kontantanvändning i euroområdet

Undersökning av konsumenters betalningsvanor i euroområdet

Mellan oktober 2021 och juni 2022 genomförde ECB undersökningen av konsumenters betalningsvanor i euroområdet för att bedöma konsumenters betalningsvanor och betalningspreferenser samt deras tillgång till olika betalningsinstrument. Undersökningen visade att kontanter var den vanligaste betalningsmetoden vid försäljningsstället: 59 procent av alla betalningar gjordes kontant, även om andelen kontantbetalningar hade minskat från 72 procent 2019. Räknat i värde stod kort för en större andel av betalningarna (46 procent) än kontanter (42 procent). Kontanter accepterades vid 95 procent av transaktionerna på fysiska betalningsställen i euroområdet, medan andra betalningsinstrument än kontanter kunde användas vid 81 procent av transaktionerna.

De flesta konsumenter i euroområdet var nöjda med kontanttillgången. Det stora flertalet konsumenter (90 procent) tyckte att det var ganska lätt eller mycket lätt att ta sig till en uttagsautomat eller bank.

Företagens kontantanvändning i euroområdet

Under 2022 publicerade ECB resultaten från den första undersökningen av företags kontantanvändning som gav en bild av företagens strategiska synpunkter på nuvarande och framtida användning och acceptans av kontanter. Kontanter kommer sannolikt att fortsätta vara en betalningsmetod att räkna med, eftersom över 90 procent av de företag som nu tar emot kontanter tänker fortsätta med det. Säkerhet och tillförlitlighet är de viktigaste kriterierna när företag bestämmer om de ska ta emot ett betalningsmedel.

6.3 Låg förfalskningsgrad och utveckling av eurosedlar

Påfallande låg förfalskningsgrad av eurosedlar

Under 2022 togs 376 000 förfalskade eurosedlar ur cirkulation. Med 13 upptäckta förfalskningar per 1 miljon äkta sedlar i cirkulation är detta den näst lägsta förfalskningsnivån i förhållande till antalet sedlar i cirkulation sedan eurosedlarna infördes (diagram 6.2). Det totala antalet förfalskningar som togs ur cirkulation ökade med 8,4 procent jämfört med 2021. Detta återspeglar även uppgången i ekonomisk aktivitet under 2022 efter det att de flesta pandemirelaterade restriktioner har hävts. Kvaliteten på förfalskningarna är fortsatt låg. De kan således mycket snabbt och enkelt upptäckas med hjälp av testet ”känn-titta-vicka”.

Diagram 6.2

Antal årligen upptäckta förfalskningar per 1 miljon äkta sedlar i cirkulation

Utveckling av eurosedlar

För att säkerställa eurosedlarnas höga kvalitet och se till så att de är motståndskraftiga mot förfalskningar framöver fortsätter nya säkerhetsdetaljer att utvecklas. Här beaktas även de fördelar som nya tekniska framsteg kan ge. Andra viktiga mål för framtida sedlar är t.ex. ny utformning av eurosedlar och minskad miljöpåverkan. Beslut har ännu inte fattats om faktisk produktion och utgivning av nya eurosedlar.

7 Statistik

Med de nationella centralbankernas hjälp tar ECB fram, samlar in, sammanställer och sprider ett brett spektrum av statistik och data som behövs som underlag för ECB:s penningpolitik, den finansiella stabiliteten och andra uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska systemrisknämnden. Statistiken används även av offentliga myndigheter, internationella organisationer, finansmarknadens aktörer, medier och allmänhet och hjälper ECB att skapa ökad transparens kring sitt arbete.

Under 2022 fokuserade ECB på ny euroområdesstatistik: förbättrad publicering av värdepappersstatistik, utveckling av indikatorer för OIS (overnight index swaps) på europenningmarknaden baserat på data från rapporteringen av penningmarknads­statistik (MMSR), information om specialföretag (SPE) samt bilateral statistik över euroländernas utrikeshandel med Ryssland. Experimentella indikatorer till stöd för klimatförändringspolitiken utvecklades och arbete inleddes med designfasen av det integrerade rapporteringsramverket (IReF). Vidare inkluderades nya data om andra finansinstitut än banker i de kvartalsvisa finansräkenskaperna.

7.1 Ny, förbättrad statistik för euroområdet och annan utveckling

ECB-rådet antog en ny riktlinje om värdepappersdata och statistik över värdepappersemissioner.^[51] I riktlinjen fastställs ändrade krav på kvalitets­granskningen för ECBS centrala värdepappersdatabas (CSDB) samt nya krav för att producera statistik över värdepappersemissioner baserat på CSDB-data.

Sedan riktlinjen antagits började ECB publicera nya uppdelningar för statistik över värdepappersemissioner, uppdelat efter värderingsmetod, löptid och räntetyp för samtliga EU-länder. Detta är ECBS första mikro-till-makro-dataset, där CSDB-mikrodata används för att sammanställa officiell makrostatistik i linje med internationella statistikstandarder. Dessa data är tillgängliga med betydligt bättre aktualitet. ECB utökade också betydligt publiceringen av statistik över värdepappersinnehav, med nya uppdelningar efter enskilt euroland samt innehavs- och emittentsektorer. Dessa nya data ger en mer aktuell och fullständig bild av de finansiella marknaderna, så att man bättre kan följa verksamheten på första- och andrahandsmarknaden.

ECB började publicera ny statistik över OIS på europenningmarknaden, baserat på MMSR-data som har samlats in från 47 banker i euroområdet.^[52] Dataserien innehåller information om spot- och terminsmarknader för OIS vad gäller totalt och dagligt genomsnittligt nominellt belopp samt viktat genomsnitt. Den nya statistiken kompletterar de data om penningmarknadssegment utan och med säkerhet som har publicerats regelbundet sedan november 2017 respektive januari 2019. Publiceringen av denna nya statistik syftar till att ge ökad marknadstransparens och på så sätt förbättra penningmarknadens funktionssätt.

I maj 2022 antog ECB-rådet ändringen av riktlinjen om extern statistik, som syftade till att samla in statistikinformation om specialföretag.^[53] Detta kommer att göra det möjligt att bättre förstå vilken roll specialföretagen spelar i euroområdets ekonomiska och finansiella system. Den första överföringen av data som rör gränsöverskridande transaktioner och stockar för inhemska specialföretag inleddes i mars 2023, baserat på data för det fjärde kvartalet 2022. Historiska data från första kvartalet 2020 kommer däremot att överföras senast i september 2023.

I oktober 2022 började ECB publicera en delmängd av den bilaterala statistiken över euroländernas utrikeshandel med Ryssland.^[54] Den ökade detaljeringsgraden med kvartalsfrekvens ger värdefull statistisk detaljinformation för avgränsade analyser av gränsöverskridande transaktioner och positioner mellan euroländer och Ryssland.

7.2 Utveckling av experimentella indikatorer till stöd för klimatförändringspolitiken

Baserat på det arbete som slutförts 2022 publicerade ECB den 24 januari 2023 för första gången tre uppsättningar nya statistikindikatorer för hållbar finansiering, växthusgasutsläpp och fysisk risk. Detta utgör en del av ECB:s handlingsplan^[55] för att inkludera klimatförändringsöverväganden i sin penningpolitiska strategi. Att utveckla dessa klimatförändringsindikatorer var ett ytterst komplext arbete. För dessa indikatorer behövde man bl.a. matcha olika landsövergripande dataset på mikronivå, utveckla lämpliga imputeringsmekanismer för saknade data samt inspektera datakvaliteten sett till aspekter som konfidentialitet, replikerbarhet och representativitet. Dataseten innehåller en del skillnader kopplade till respektive datadelmängd och är i sig fortfarande ett ”pågående arbete”, med vissa brister som begränsar användningen av dessa indikatorer.

Följande tre dataset publicerades:^[56]

1. Indikatorer för hållbar finansiering: Dessa ger en överblick över emissioner och innehav av skuldinstrument med hållbarhetsegenskaper, uppdelade efter hemmahörande i euroområdet. Detta dataset är redan ganska omfattande och publiceras med uppgift om att datakvaliteten är ”experimentell”.
2. Indikatorer för växthusgasutsläpp från finansinstitut: Dessa ger information om växthusgasintensiteten i värdepappers- och låneportföljer för finansinstitut, t.ex. banker, och gör det därför enklare att bedöma sektorns roll för att finansiera omställningen till en utsläppsfri ekonomi och riskerna i samband med detta. Det underliggande datasetet behöver dock förbättras, särskilt vad gäller täckning. Indikatorerna måste därför tolkas med försiktighet och ska ses som ett pågående arbete av analytisk karaktär.
3. Indikatorer för fysiska risker i låne- och värdepappersportföljer: Genom dessa indikatorer bedöms risker i låne-, obligations- och aktieportföljer som uppstår till följd av faror i naturen orsakade av klimatförändringarna, t.ex. översvämningar eller skogsbränder. Det underliggande datasetet behöver förbättras ytterligare, t.ex. med mer detaljerad platsinformation. Indikatorerna måste därför tolkas med försiktighet och ska ses som ett pågående arbete av analytisk karaktär.

I linje med den handlingsplan som har fastställts av ECB-rådet håller dessa tre dataset på att förbättras. Detta görs dels efterhand som det kommer nya och bättre datakällor, dels genom framtida metodutveckling både inom ECBS och internationellt.

7.3 Framsteg med det integrerade rapporteringsramverket

ECB:s långvariga åtagande att minska bankernas rapporteringsbörda och förbättra kvalitet och jämförbarhet tog form under 2022. I december 2021 inleddes designfasen för IReF-programmet i syfte att integrera Eurosystemets statistikkrav för banker i ett gemensamt standardiserat ramverk. Detta kommer att vara tillämpligt i hela euroområdet och kan även antas av myndigheter i andra EU-länder.^[57]

Under designfasen identifierar Eurosystemet huvuddelarna i det nya ramverket (både sett till innehåll och dataprocesser) och utarbetar en effektivare organisation för Eurosystemets statistiska verksamhetsprocess. Vid utformningen av IReF bygger Eurosystemet vidare på relevanta intressenters bidrag genom en pågående utvärdering av kostnader jämfört med nyttan.^[58] Som ett led i den pågående bedömningen av kostnader jämfört med nyttan publicerades tre rapporter i september 2022. Var och en av dem behandlade specifika aspekter av det planerade rapporteringssystemet, närmare bestämt innehållsrelaterade frågor, teknisk integrering av landspecifika krav och förfarande- och genomförandeaspekter.^[59] Vidare anordnade ECB två workshops med banksektorn under 2022 för att diskutera läget i fråga om bedömningen av kostnader jämfört med nyttan.

IReF är ett första steg i riktning mot ett bredare initiativ för ett integrerat rapporteringssystem för statistik-, tillsyns- och resolutionsdata inom EU, vilket har efterfrågats av den europeiska banksektorn och begärts av Europaparlamentet och rådet. För att främja denna integrering har Europeiska bankmyndigheten (EBA), ECB, den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) och Europeiska kommissionen börjat samarbeta i en informell samordningsgrupp. Myndighetssamarbetet väntas bli formaliserat genom att det upprättas en kommitté för gemensam bankrapportering (JBRC) ‒ som ska omfatta ECBS, EBA, den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) och nationella behöriga myndigheter utanför SSM, den gemensamma resolutionsnämnden, nationella resolutionsmyndigheter och Europeiska kommissionen, enligt EBA:s genomförbarhetsstudie som publicerades i december 2021.^[60]

Ruta 4
Ny statistik över andra finansinstitut än banker i de kvartalsvisa finansräkenskaperna

Andra finansinstitut ‒ den näst största finanssektorn i euroområdet

De kvartalsvisa finansräkenskaperna, som publiceras av ECB, innehåller en ny uppdelning för andra finansinstitut (OFI). Räknat efter monetära finansinstitut (dvs. banker och penningmarknadsfonder) är andra finansinstitut den näst största finanssektorn i euroområdet (diagram A). I ECB:s översyn av den penningpolitiska strategin 2020–2021 uppmärksammades deras ökade betydelse. Den nya uppdelningen är ett viktigt steg för att göra det lättare att analysera händelseutvecklingen.^[61] Följande tre delsektorer anges:

• Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag ‒ dessa är framför allt holdingbolag och koncerninterna enheter, t.ex. finansiella bulvanföretag Denna undersektor utgör 17 procent av den finansiella sektorn i euroområdet och är koncentrerad till ett fåtal euroländer (där Irland, Luxemburg och Nederländerna står för över 85 procent av de koncerninterna finansinstituten).
• Andra finansförmedlare ‒ detta är t.ex. värdepappers- och derivathandlare och finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner. Denna delsektor utgör 4 procent av den finansiella sektorn i euroområdet. Data om andra finansförmedlare är viktiga för en fullständig analys av finansförmedlingen i euroområdet.
• Finansiella servicebolag ‒ dessa underlättar finansiella transaktioner utan att bli rättslig (eller ekonomisk) motpart. Exempel på detta är börser, förvaltare av pensionsinstitut och värdepappersfonder samt försäkringsmäklare. De utgör 1 procent av den finansiella sektorn i euroområdet.

Diagram A

Finansiella delsektorer i euroområdet

(utestående skuldförbindelser vid utgången av tredje kvartalet 2022 som andel av finanssektorns skuldförbindelser)

8 ECB:s forskningsverksamhet

Under 2022 inriktades ECB:s forskning på att bedöma inflationsutvecklingen och analysera de potentiella effekterna av penningpolitikens normalisering. De dataset som är tillgängliga via Household Finance and Consumption Network (HFCN) började också användas för att analysera heterogeniteter i hushållens ekonomi i euroområdet. Nya projekt har inletts på basis av den omfattande information som har samlats in via ECB:s enkät om konsumentförväntningar (CES). Även forskningen om klimat­förändringsrelaterade frågor intensifierades. Samarbetet med nationella central­banker inom Europeiska centralbankssystemets (ECBS) forskningskluster fortsatte och årliga workshops anordnades för att diskutera de mest angelägna frågorna inom respektive specialiseringsområde. Prisma-nätverket (Price-setting Microdata Analysis) slutförde sitt arbete och presenterade flera slutsatser som är relevanta för penningpolitiken (se ruta 5).

8.1 Uppdatering om ECB:s forskningsinitiativ

Ett viktigt fokusområde för ECB:s forskning under 2022 var att undersöka effekterna av normaliserade räntor och balansräkningar, inklusive transmissionskanaler och avvägningar. Ett brett spektrum av interna modeller med makrofinansiella kopplingar användes för att bedöma normaliseringens potentiella effekter på den finansiella stabiliteten. Merparten av denna forskning ledde till en viktig och bestående insikt: en normaliserad penningpolitik begränsar uppbyggnaden av finansiella sårbarheter och minskar svansrisker för inflationen på medellång sikt, på bekostnad av stramare finansieringsförhållanden och större nedåtrisker för tillväxten på kort sikt.

HFCN har tillhandahållit viktiga indata för räkenskaper för förmögenhetsfördelning i euroområdet och är en viktig informationskälla för flera forskningsprojekt som genomförs av ECB:s forskningsgrupp för heterogenitet.

Forskningen som baseras på HFCN-data inriktades på skillnader i förmögenhet och likvida tillgångar mellan immigranthushåll och andra hushåll i euroområdet, hushållens ekonomiska svårigheter, betydande skillnader i boende och bostadsägande mellan olika euroländer samt heterogenitet vad gäller pandemins effekter på hushållens ekonomi.

ECB:s enkät om konsumentförväntningar har kommit alltmer i fokus under 2022. Detta visade sig också genom att det utvecklades nya enkätmoduler om konsumenters ekonomi, bostäder, arbetsmarknader och andra centralbanksrelaterade frågor, att forskningsresultaten utökades och att det tillkom nya projekt som utgick från enkätens breda spektrum av ämnen. Arbeten som baseras på enkäten om konsument­förväntningar har spelat en betydande roll i ECB:s ekonomiska, monetära och finansiella analys och officiella publikationer. Som anges på den nya webbsidan för enkäten om konsumentförväntningar har publikationer med enkätdata lett till insikter om en rad olika frågor, däribland inflationsförväntningar, centralbankskommunikation, konsumtion och konsumentekonomi, penningpolitisk transmission till hushåll, energichocken och finanspolitiskt stöd till hushåll. På denna webbsida publiceras nu regelbundet de aggregerade resultaten från månadsenkäterna. Från och med augusti 2022 publiceras varje månad ett pressmeddelande med en sammanfattning av konsumenternas förväntningar i fråga om inflation, bostadsmarknad, tillgång till kredit, inkomst, konsumtion, arbetsmarknad och ekonomisk tillväxt.

Forskningen om klimatförändringar intensifierades under 2022. Forskarna fokuserade på olika aspekter av interaktion mellan finansiell stabilitet, finansmarknader, offentlig politik och grön omställning. ECB publicerade ett antal forskningsrapporter om olika aspekter av detta och drog följande slutsatser som är relevanta för penningpolitiken: i) bankutlåningen följer klimatpolitiken, på så sätt att det som respons på koldioxidskatterna har skett en märkbar omfördelning av den nationsöverskridande utlåningen till projekt med fossila bränslen^[62] och en betydande nedgång i utlåningen till växthusgasintensiva företag efter Parisavtalet^[63], ii) mer kapitalbaserade ekonomier minskar koldioxidutsläppen snabbare än mer skuldbaserade ekonomier^[64], iii) bristen på naturresurser föranleder energibesparande tekniska förändringar^[65] och iv) det är betydligt mer kostsamt för samhället att fastställa koldioxidskatter på nivåer som är lägre än optimalt än på nivåer som högre än optimalt^[66].

Inom en annan del av forskningen undersöktes hur klimatrelaterad risk och finansiell stabilitet hänger samman. Här beaktades följande tre huvuddimensioner: 1) data om respektive mätning av klimatrelaterade risker för det finansiella systemet, 2) stresstestbedömningar av klimatrelaterade risker och 3) vilka konsekvenser som klimatrelaterade risker får på makrotillsynen. Resultaten publicerades i en gemensam rapport från ECB/ESRB i juli 2022.

8.2 Uppdatering om arbetet i ECBS forskningskluster

De ordinarie forskningsnätverken fortsatte att samordna forskningsarbetet inom ECBS samt att upprätthålla kontakterna med forskare inom den akademiska världen. ECBS forskningskluster för ”Penningteori” (kluster 1), ”Internationell makroekonomi, finanspolitik, arbetsmarknadsekonomi, konkurrenskraft och EMU-styrning” (kluster 2), ”Finansiell stabilitet, makroreglering och mikrotillsyn” (kluster 3) och ”Klimat­förändring” (kluster 4) genomförde workshops om de mest angelägna frågorna inom sina respektive områden.

Kluster 1 höll sin årliga workshop i Paris den 10–11 oktober 2022. Denna workshop anordnades av Banque de France och fokus låg på frågor som inflation, räntor och interaktion mellan penning- och finanspolitik. Kluster 2 höll sin årliga workshop hos Bank of Greece den 29–30 september 2022. Fokus låg på de ekonomiska sanktionernas effekter, särskilt i fråga om handel, sysselsättning och produktion. Medlemmarna diskuterade även interaktionen mellan penning- och finanspolitik samt EU-institutionernas utformning inför hotet om upplösning. Kluster 3 höll sin årliga workshop hos Banco de Portugal i Lissabon 20–21 oktober 2022. Här behandlades alltifrån bankreglering och banktillsyn till bostadsmarknader och digitala centralbanksvalutor. Kluster 4 genomförde sin första årliga workshop virtuellt den 5–6 september 2022, med Deutsche Bundesbank som värd. Under denna workshop behandlades teoretisk och empirisk forskning om de makroekonomiska effekterna av klimatförändring och klimatpolitik samt konsekvenserna för olika finansiella marknader.

9 Verksamhet och skyldigheter inom det rättsliga området

Under 2022 tolkade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) för första gången begreppet ”andra former av krediter” i samband med förbudet mot monetär finansiering samt erkände de nationella centralbankernas finansiella oberoende (mål C-45/21). EU-domstolen satte också punkt för en nästan tioårig tvist gällande 2013 års resolutionsåtgärder i Cypern (mål T-200/18 och T-379/16) och kom med ytterligare klargöranden om viktiga aspekter av ECB:s tillsynsbefogenheter (mål T-275/19). ECB antog 14 yttranden om förslag till EU-rättsakter och 32 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde. Fem fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagstiftningsförslag konstaterades vad gäller nationell lagstiftning. ECB:s övervakning av centralbankernas efterlevnad av förbuden mot monetär finansiering och positiv särbehandling 2022 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget i allmänhet respekterades.

9.1 EU-domstolens behörighet i fråga om ECB

I september 2022 uttalade sig EU-domstolen (stora avdelningen) för första gången om hur begreppet ”andra former av krediter” ska tolkas. Detta är ett begrepp som används i artikel 123.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som definieras i artikel 1.1 b ii i rådets förordning (EG) nr 3603/93 som ”all finansiering av den offentliga sektorns åtaganden gentemot tredje man” (mål C-45/21). Enligt EU-domstolen innebär förbudet mot en kredit i den mening som avses med all finansiering av den offentliga sektorns åtaganden gentemot tredje man inte enbart att nationella centralbanker inte ska fullgöra redan befintliga skyldigheter som myndigheter eller offentliga organ har gentemot tredje man, utan även att den nationella centralbankens faktiska finansiering av åtaganden gentemot tredje man inte får härröra direkt från åtgärder som beslutats av andra myndigheter eller offentliga organ eller från deras val av politik. I denna begäran om förhandsavgörande erkände EU-domstolen för första gången också uttryckligen den ekonomiska dimensionen av de nationella centralbankernas oberoende och tolkade vad detta får för konsekvenser när en nationell centralbank fullgör nationella uppgifter utanför Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Enligt EU-domstolen skulle de nationella centralbankernas förmåga att på ett oberoende sätt fullgöra en uppgift inom ramen för ECBS äventyras om nationella uppgifter som faller utanför det tillämpningsområdet innebär att nationella centralbanker inte får bygga upp lämpliga finansiella resurser i form av reserver eller buffertar för att kompensera för förluster, i synnerhet om det gäller förluster som beror på penningpolitiska transaktioner.

I juli respektive november 2022 ogillade Europeiska unionens tribunal den sista pågående skadeståndstalan som hade väckts mot bl.a. ECB av vissa intressenter i två cypriotiska banker som var föremål för 2013 års resolutionsåtgärder (mål T-200/18 och T-379/16). Dessa beslut följer 2020 års dom från EU-domstolen i de förenade målen Chrysostomides och Bourdouvali^[67] som gällde liknande frågor. De sökande hävdade att de relevanta resolutionsåtgärderna hade ålagts av ECB och övriga svarande^[68] genom bl.a. deras deltagande i Eurogruppens möten, deras roll i samband med att det cypriotiska samförståndsavtalet förhandlades fram och antogs samt ECB-rådets olika beslut om akut likviditetsstöd. Tribunalen fann att ECB och övriga svarande inte hade åsidosatt rätten till egendom, skyddet för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen eller principen om likabehandling. Dessa beslut från tribunalen utgjorde slutpunkten för en nästan tioårig tvist gällande 2013 års resolutionsåtgärder i Cypern. ECB har vunnit längs hela linjen genom att visa att agerandet var rättsenligt.

I december 2022 avkunnade tribunalen fyra domar i mål där AS PNB Banka hade väckt talan mot ett antal tillsynsbeslut från ECB. Talan ogillades i samtliga fall. Domarna innehöll även vissa klargöranden om ECB:s tillsynsbefogenheter. Från januari 2019 till februari 2020 antog ECB ett antal tillsynsbeslut gällande AS PNB Banka. Vid sin granskning av dessa beslut bekräftade tribunalen att ECB är behörig att utöva alla utredningsbefogenheter i artiklarna 10–13 i SSM-förordningen för mindre betydande kreditinstitut och att detta även inbegriper inspektioner på plats. Tribunalen klargjorde också att det enligt tillämpligt regelverk inte finns några krav på att den inspekterade enheten ska yttra sig före beslutet att utföra en inspektion på plats (mål T-275/19). Vidare bekräftade tribunalen att ECB har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att använda sig av befogenheten att ta över den direkta tillsynen över ett mindre betydande institut när så krävs för att säkerställa en enhetlig tillämpning av hög tillsynsstandard (mål T-301/19). För det tredje slog tribunalen fast att ECB får motsätta sig ett tilltänkt förvärv av ett kvalificerat innehav om det finns rimlig anledning att göra detta på grundval av ett eller flera av de kriterier som anges i artikel 23.1 i direktiv 2013/36. ECB behöver då inte undersöka övriga kriterier (mål T-330/19). Vad gäller återkallelsebeslutet klargjorde tribunalen slutligen vissa aspekter vad gäller förhållandet mellan ett förslag från en nationell behörig myndighet och ECB:s slutliga återkallelsebeslut. Tribunalen slog t.ex. fast att ECB, som ju inte är bunden av den nationella behöriga myndighetens förslag, ska göra en egen bedömning med beaktande av de aspekter som anges i artikel 83.2 i ramförordningen om SSM. I det slutliga återkallelsebeslutet får ECB därför vid behov ange ytterligare skäl för återkallelsen utöver dem som ingick i den nationella behöriga myndighetens förslag (mål T-230/20).

9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB-yttranden publiceras i EUR-Lex. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning publiceras även i Europeiska unionens officiella tidning. Under 2022 antog ECB 14 yttranden om förslag till EU-rättsakter och 32 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

Fem fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagstiftningsförslag konstaterades vad gäller nationell lagstiftning och EU-rättsakter. Det första fallet gällde en finländsk lag om ett kontosystem inom försörjningsberedskapen. Detta fall bedömdes uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiella påverkan på ECBS uppgift att främja ett väl fungerande betalningssystem samt på Finlands Banks uppgifter. Det andra fallet gällde en italiensk lag om åtgärder för att förbjuda finansiering av företag som tillverkar truppminor, multipelbomber och substridsdelar, som innehöll krav på att relevanta myndigheter, däribland Banca d’Italia, skulle säkerställa att kreditinstitut efterlever förbudet mot finansiering av företag som tillverkar truppminor, multipelbomber och substridsdelar. Detta fall bedömdes som uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiella påverkan på Banca d’Italia till följd av att detta är en atypisk uppgift för en nationell centralbank. Det tredje fallet gällde lagen om Irish Land Development Agency, som innehåller bestämmelser om expropriering av mark som ägs av relevanta myndigheter, däribland Central Bank of Ireland. Detta fall bedömdes som uppenbart och väsentligt med tanke på dess potentiella påverkan på Central Bank of Ireland, särskilt dess finansiella oberoende. Det fjärde fallet gällde en litauisk lag om värdepapperisering och säkerställda obligationer som ledde till ändring av lagen om Lietuvos bankas, varigenom Lietuvos bankas utses till behörig myndighet med ansvar för offentlig tillsyn över värdepapperisering och säkerställda obligationer samt tilldelas relaterade tillsyns-, utrednings- och sanktionsbefogenheter. Detta fall bedömdes som uppenbart och väsentligt med tanke på dess påverkan på Lietuvos bankas uppgifter. Det femte fallet gällde EU-direktivet om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet att höra ECB med tanke på dess potentiella påverkan på ECBS uppgifter, särskilt att främja väl fungerande betalningssystem och medverka till de behöriga myndigheternas smidiga genomförande av riktlinjerna för det finansiella systemets stabilitet, samt på ECB:s uppgifter i fråga om tillsyn över kreditinstitut.

ECB antog 14 yttranden om förslag till EU-lagstiftning som gällde t.ex. införande av euron i Kroatien och omräkningskursen till euro för den kroatiska kunan, införande av en marknadskorrigeringsmekanism för gaspriset, centrala värdepappersförvarare, tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag vad gäller resolution (CRR III), tillsynsbefogenheter, sanktioner, filialer från tredjeland och risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (CRD VI), åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (AMLD 6) samt inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, åtgärder för att säkerställa en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen (NIS 2), marknader för finansiella instrument (MiFIR/MiFID II), förvaltare av alternativa investeringsfonder, harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data (dataakten), inrättandet av en europeisk gemensam kontaktpunkt som ger centraliserad tillgång till offentlig information som rör finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet samt systemet för national- och regionalräkenskaper i Europeiska unionen.

Vad gäller nationell lagstiftning, som ofta behandlar mer än ett ämne, antog ECB åtta yttranden om valutafrågor och betalningsmedel, 25 yttranden om nationella centralbanker, två yttranden om betalnings- och/eller värdepappersavvecklings­system, fyra yttranden om statistikfrågor, fem yttranden om det finansiella systemets stabilitet, två yttranden om penningpolitiska instrument och transaktioner samt sju yttranden om tillsyn över kreditinstitut.

9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

I artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tilldelas ECB uppgiften att övervaka hur de nationella centralbankerna i EU efterlever förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger myndigheter, offentligrättsliga organ, EU-institutioner eller EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden i den mån åtgärden inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar också de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahands­marknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldförbindelser utställda av den offentliga sektorn inte användas för att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

ECB:s övervakning vad gäller 2022 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget överlag respekterades.

ECB kommer att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav 2015 fortfarande kan anses utgöra en risk för monetär finansiering.

Central Bank of Ireland har under 2022 minskat sina tillgångar i Irish Bank Resolution Corporation genom att sälja av långa obligationer med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs och ökar förutsättningarna för att specialportföljen ska kunna upplösas helt under 2023. En fortsatt försäljning i lämplig takt skulle ytterligare dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

De nationella centralbankernas finansiering av den offentliga sektorns åtaganden gentemot Internationella valutafonden (IMF) ska inte anses som monetär finansiering, förutsatt att den resulterar i fordringar på utlandet som har karaktär av reserver eller tillgångar. Men finansiella donationer som gjordes 2022 och tidigare år av ett fåtal centralbanker via IMF för att ge skuldlättnader för kraftigt skuldsatta fattiga länder resulterade inte i fordringar på utlandet. Denna form av finansiella bidrag från nationella centralbanker till IMF-initiativ är därför inte förenlig med förbudet mot monetär finansiering och här behövs korrigerande åtgärder om de ännu inte har genomförts fullt ut (Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique, Banque de France, Banca d’Italia, Lietuvos bankas och Sveriges riksbank).

10 ECB i förhållande till EU och omvärlden

Under 2022 fortsatte ECB att samverka nära med europeiska och internationella partner. ECB:s förhållande till Europaparlamentet är en viktig del i ECB:s ramverk för ansvarighet. Under året deltog ECB i regelbundna utfrågningar och skriftväxlingar med Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON). Utöver detta höll ECB ytterligare möten med ECON inom ramen för det pågående arbetet med en digital euro. På internationell nivå deltog ECB i en konstruktiv och utmanande dialog med G20-ländernas finansministerier och centralbanker. ECB bidrog även till centralbanksrelevanta diskussioner vid Internationella valutafonden (IMF), med fokus på policyresponsen för att mildra konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för IMF:s medlemmar. ECB hade även ett nära samarbete med IMF om operatio­naliseringen av Resilience and Sustainability Trust för att underlätta frivillig överföring av särskilda dragningsrätter efter den allmänna fördelning av särskilda dragningsrätter som gjordes 2021 i linje med styrningsramverket för Ekonomiska och monetära unionen. ECB, ofta tillsammans med sina partner i Europeiska centralbankssystemet, fortsatte även sitt internationella engagemang utanför G20 och IMF i andra forum. Detta omfattade även centralbankssamarbete med Ukraina samt med andra potentiella EU-medlemsstater, utvecklingsländer och tillväxtekonomier.

10.1 ECB:s ansvarsskyldighet

ECB har beviljats oberoende enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), vilket innebär att ECB inte får ta emot instruktioner från EU-institutioner, nationella regeringar eller andra organ. På så sätt säkerställs att ECB kan fatta beslut i linje med sitt mål om att upprätthålla prisstabilitet utan att påverkas av politiska aktörer. Ansvarighet utgör den nödvändiga motvikten till detta oberoende. ECB är ansvarigt gentemot Europaparlamentet, det organ som består av EU-invånarnas folkvalda företrädare. Ett effektivt fullgörande av ECB:s ansvarighet gentemot Europaparlamentet är en viktig del i ECB:s arbete. Tvåvägsdialogen mellan ECB och Europaparlamentet gör det möjligt för ECB att förklara sina åtgärder och policyer för EU-medborgarnas företrädare och att lyssna på deras farhågor. Denna dialog har utvecklats efterhand och sträcker sig längre än de krav som fastställs i artikel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. ECB:s verksamhet kan också prövas rättsligt av Europeiska unionens domstol, vilket ger ett extra lager av ansvarsutkrävande.

Under 2022 deltog ECB:s ordförande i fyra ordinarie utfrågningar i ECON-utskottet samt i plenarsammanträdet om ECB:s årsrapport 2020 i februari. Under de ordinarie utfrågningarna besvarade ECB:s ordförande över 120 frågor från EU-parlamentets ledamöter om en rad olika ämnen. Merparten av frågorna gällde ECB:s penningpolitik och de ekonomiska utsikterna (75 %), men ledamöterna ställde även frågor om ekonomisk styrning (9 %), klimatförändringar (6 %) och finansiell lagstiftning (4 %). Vidare presenterade ECB:s vice ordförande ECB:s årsrapport 2021 för ECON-utskottet i april 2022. Vid detta tillfälle offentliggjorde ECB sin återkoppling på de synpunkter som lämnats av Europaparlamentet inom ramen för dess resolution om årsrapporten för 2020. I maj 2022 deltog dessutom en delegation av ledamöter från ECON-utskottet i det årliga besöket på ECB. Efter två år med virtuella besök på grund av pandemin genomfördes nu besöket på plats. Utöver dessa direkta kontakter svarade ECB även på 32 skriftliga frågor från Europaparlamentets ledamöter under året.

ECB hade också nära kontakter med ECON-utskottet inom ramen för sitt arbete med en digital euro.^[69] Under 2022 deltog direktionsledamot Fabio Panetta i tre utfrågningar vid ECON-utskottet för att diskutera de framsteg som har gjorts under utredningsfasen för den digitala euron. I samband med detta behandlades integritetsfrågor, finansiell stabilitet och den privata sektorns roll i ett ekosystem med en digital euro. ECB anordnade tekniska seminarier på tjänstemannanivå med Europaparlamentet och deltog i evenemang som anordnades av Europaparlamentets ledamöter för att diskutera en digital euro.

Eurobarometer-undersökningen för vintern 2022–2023, genomförd i januari och februari 2023, visade att 79 procent av de svarande i euroområdet var för euron. Även om dessa resultat är positiva visade samma undersökning också att en relativt sett mindre andel på 44 procent tenderade att känna förtroende för ECB. Det är viktigt att ECB arbetar för allmänhetens förtroende, både för att förankra inflationsförväntningar och för att skydda ECB mot politiska påtryckningar som skulle kunna undergräva dess oberoende. ECB kommer därför att fortsätta sitt arbete för att skapa förtroende bland allmänheten genom att föra en konstruktiv dialog med Europaparlamentet och euroområdets invånare i syfte att förklara sina beslut och ta del av deras farhågor.

10.2 Internationella förbindelser

G20

Den globala ekonomiska utvecklingen under Indonesiens G20-ordförandeskap 2022 dominerades av de allvarliga ekonomiska och humanitära konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina, som förstärkte de globala sårbarheterna och fördröjde den begynnande globala återhämtningen. G20:s finansministrar och centralbankschefer måste komma med en respons på de direkta och indirekta effekterna av kriget, t.ex. livsmedels- och energibrist, stigande global inflation och ökande skuldproblem, framför allt i sårbara länder. Högt upp på agendan stod dessutom fortfarande långsiktiga strukturella utmaningar, t.ex. att begränsa klimatförändringen, förbättra pandemiberedskapen och undvika protektionism och global fragmentering.

ECB fortsatte också att stödja G20-initiativen för att stärka finansiell stabilitet och motståndskraft. Detta innefattade att minska strukturella sårbarheter som härrör från förmedlingen av finansiella tjänster utanför banksektorn och göra framsteg vad gäller genomförandet av ett internationellt och jurisdiktionsomfattande regelverk för att begränsa riskerna från ekosystem för kryptotillgångar. ECB stödde även G20:s arbete för att utveckla ett ramverk som kan säkerställa rättvisa och överkomliga klimatomställningar samt påskynda flödet av hållbara investeringar. Vad gäller utsatta länder fortsatte ECB att stödja ett förutsebart, snabbt och samordnat genomförande av den gemensamma ramen för skuldbehandling samt åtgärder för ökad skuldtransparens.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

IMF spelade en viktig roll för att hjälpa Ukraina och andra medlemsländer som berörts av direkta och indirekta återverkningar av Rysslands krig i Ukraina, t.ex. energi- och livsmedelskriser. I samband med detta användes flera olika åtgärder, bl.a. ett nyligen inrättat Food Shock Window inom IMF:s instrument för katastroffinansiering samt en ny programövervakning där exekutivstyrelsen ingår. Detta gynnade Ukraina och flera andra länder. Ett administrerat konto upprättades för att givarländer på ett säkert sätt skulle kunna förmedla ekonomiskt stöd – lån eller bidrag – till Ukraina via IMF:s betalningsinfrastruktur. IMF har också haft ett nära samarbete med de ukrainska myndigheterna för att ge tekniskt stöd till Ukrainas ekonomisk-politiska åtgärder.

Vad gäller IMF:s låneverktyg godkändes den nya Resilience and Sustainability Trust (RST). Denna fond för ökad resiliens och hållbarhet föreslogs efter 2021 års allmänna fördelning av särskilda dragningsrätter och blev operativ före IMF:s årsmöten 2022. RST kommer att bidra till att förstärka de positiva effekterna av 2021 års allmänna fördelning av särskilda dragningsrätter genom att det blir enklare för medlemmar med starka externa positioner att frivilligt överföra särskilda dragningsrätter till låginkomstländer och sårbara medelinkomstländer. RST-finansiering kan användas för mer långsiktiga strukturella utmaningar, som klimatförändringar och pandemiberedskap, och på så sätt bidra till kommande betalningsbalansstabilitet. För bidrag från ECBS gäller liksom för andra överföringsalternativ via Poverty Reduction and Growth Trust (fonden för fattigdomsbekämpning och tillväxt) att fordringar på RST måste uppfylla kraven att klassas som reservtillgångar. Vad gäller särskilda dragningsrätter avslutade IMF i maj 2022 femårsöversynen av värderingen av särskilda dragningsrätter. Enligt denna översyn är euron fortfarande den näst största valutan efter US-dollar, räknat i andel.

Efter pandemin var det ökade sårbarheter på skuldsidan, som förstärktes ytterligare av Rysslands krig i Ukraina. Mot denna bakgrund fortsatte IMF att utveckla sin agenda för det skuldrelaterade arbetet och slutförde sin översyn av fondens policyer för staters betalningsdröjsmål och angränsande frågor under våren 2022. I översynen behandlades på nytt villkoren för att fonden ska kunna bevilja lån till ett medlemsland om staten har betalningsdröjsmål. I samband med detta beaktades hur förutsättningarna för kreditgivning har utvecklats, med nya officiella bilaterala och institutionella kreditgivare och instrument. Här specificeras ytterligare vilka fordringar som omfattas av policyn att inga betalningsdröjsmål godtas samt högsta nivån av IMF-skydd för fordringar från internationella finansinstitut och officiella bilaterala kreditgivare. Arbetet för skuldtransparens har fortsatt inom ramen för IMF:s och Världsbankens gemensamma flerstegsstrategi för att åtgärda sårbarheter på skuldsidan. I mars 2022 slutförde IMF också översynen av den institutionella ståndpunkten om avreglering och hantering av kapitalflöden. Detta utgör en del av IMF:s övervakning, som blir allt viktigare i ett läge med långsammare tillväxt, allt stramare finansiella förhållanden och effekterna av energi- och livsmedelskriser.

11 Främja god styrning, samhällsansvar och miljömässig hållbarhet

Under 2022 följde ECB uppmärksamt hur hållbarhetsrapporteringen utvecklades på europeisk och internationell nivå för att fortlöpande öka transparensen om den egna verksamheten sett till miljö, samhällsansvar och styrning (ESG). Under året gjordes stora insatser inom dessa områden. Bl.a. uppnåddes flera milstolpar som fastställts i ECB:s klimatagenda, informationskampanjer inleddes och rådgivningen i etikfrågor och korrekt agerande gjordes mer lättillgänglig med tanke på att etik- och efterlevnadsfrågor får allt större betydelse. ECB har också fått fler kanaler för att kommunicera med allmänheten och anpassat personalpolicyer och praxis till de nya arbetssätt som har växt fram efter pandemin.

11.1 ECB:s respons på hållbarhetsfrågor och relaterade effekter och risker

Under 2021 började ECB ta ett större helhetsgrepp på rapporteringen om miljö, samhällsansvar och styrning (ESG). Till grund för detta låg en väsentlighets­bedömning som angav vilka frågor som var viktigast för organisationen. Denna bedömning var även vägledande för ECB:s rapportering för 2022, som kompletterades ytterligare genom en första analys av de hållbarhetsfrågor som identifierats i de europeiska standarderna för hållbarhetsrapportering under 2022.^[70]

Som offentlig institution strävar ECB efter att iaktta högsta möjliga integritet och agera korrekt genom att hela tiden övervaka och anpassa sina ramverk så att de är ändamålsenliga i en snabbt föränderlig värld (se avsnitt 11.2). Vad gäller samhällspåverkan har ECB fortsatt att arbeta med att förklara sin policy för allmänheten: man har vänt sig till olika målgrupper, bemött invånarnas farhågor och samtidigt skapat förutsättningar för regelbundna samtal med allmänheten. I avsnitt 11.3 beskrivs de viktigaste insatserna inom detta område under 2022. ECB har även uppdaterat personalpolicyer och praxis i linje med de nya arbetssätt som uppstod som respons på pandemin. Man har t.ex. utvecklat en ny, flexibel policy för distansarbete, infört nya utbildningsprogram och vidareutvecklat initiativen för mångfald och inkludering, vilket beskrivs i avsnitt 11.4. Under 2022 har ECB fortsatt att fastställa sin klimatförändringsstrategi genom att utveckla ECB:s klimatagenda (se avsnitt 11.5).

Utöver att behandla ESG-aspekter från ett påverkansperspektiv bedömer ECB även hållbarhetsrisker inom sitt befintliga styrningsramverk, vilket framgår av kapitlet om riskhantering i årsbokslutet.

11.2 Stärka etik och integritet

ECB arbetar aktivt för en organisationskultur som präglas av etik och regelefterlevnad och som säkerställer att högre tjänstemän, ledning och övrig personal utför sitt arbete i enlighet med högsta uppförandestandard. Compliance and Governance Office (CGO) ansvarar för att fastställa etik- och styrningsregler för ECB:s personal samt för att övervaka hur reglerna efterlevs. CGO anordnar informationskampanjer, kurser och e-lärandeprogram och ger dessutom enskild rådgivning och vägledning i etiska frågor. Under 2022 gjordes insatser för att öka medvetenheten om dessa regler och göra rådgivningen i etiska frågor mer lättillgänglig. Eftersom det är viktigt att snabbt kunna ge god vägledning utvecklade CGO en chattbot för etikfrågor, ett slags textrobot som kan ge allmän information och generella svar på enkla frågor inom flera etiska områden i realtid. Detta ledde till att antalet förfrågningar till CGO minskade med nästan 20 procent: från runt 2 050 förfrågningar 2021 till 1 690 förfrågningar 2022. På så sätt kan experterna för etik och regelefterlevnad koncentrera sig på mer komplexa frågor (diagram 11.1).

Diagram 11.1

Översikt över förfrågningar från ECB:s medarbetare 2022

Utöver sin vanliga informations- och rådgivningsverksamhet satsade ECB på att ytterligare stärka sina ramverk för integritet och korrekt agerande. Under 2022 införde ECB ett strukturerat tillvägagångssätt för att hantera den risk som uppstår om uppdragstagare som arbetar inom känsliga områden inte följer ECB:s etikstandarder. Detta nya tillvägagångssätt kompletterar ECB:s ramverk för riskhantering av leverantörer och ger vägledning om hur uppföranderisk ska övervakas och hanteras under kontraktsgenomförandet.

En oberoende etikkommitté ger högre ECB-tjänstemän vägledning i etikfrågor, framför allt vad gäller privat verksamhet och avlönad anställning efter mandattiden, och bedömer deras intresseförsäkran. I linje med ECB:s åtagande att arbeta för transparens och ökat förtroende hos allmänheten publiceras etikkommitténs yttranden om intressekonflikter, avlönad anställning efter mandattiden och privat verksamhet samt de högre tjänstemännens intressedeklarationer på ECB:s webbplats.

Etikkommittén följer även den internationella utvecklingen inom etik och korrekt agerande och ger rekommendationer om hur ECB:s etiska regler för högre ECB-tjänstemän kan behöva utvecklas. I slutet av 2021 föreslog etikkommittén en översyn av reglerna för privata ekonomiska transaktioner för att ytterligare minska riskerna för missbruk av konfidentiell information samt eventuella intressekonflikter. Detta ledde till att ECB-rådet i november 2022 införde en förbättrad gemensam uppförandekod med ytterligare restriktioner för privata transaktioners investeringsuniversum och tidshorisont samt nya transparenskrav.^[71]

På Eurosystemsnivå understödde etik- och efterlevnadskonferensen, som omfattar ECB-tjänstemän med överordnat ansvar för etikfrågor, nationella centralbanker och nationella behöriga myndigheter, det pågående genomförandet av etikriktlinjerna. Dessa riktlinjer antogs 2021 och främjar att bestämmelserna tolkas på enhetligt sätt av de nationella instituten.^[72] Frågor som rör etik och regelefterlevnad blir allt viktigare och för att återspegla detta beslutade ECB-rådet att omvandla konferensen till en kommitté för etik och regelefterlevnad.

ECB deltar i gemensamma aktiviteter och kunskapsutbyten med etikfunktionerna hos EU-institutioner och internationella organisationer. För att främja en diskussion om etik- och integritetsfrågor anordnade kommittén för etik och regelefterlevnad tematräffar med gästtalare från europeiska och internationella organisationer. Under 2022 deltog ECB i interinstitutionella diskussioner om upprättandet av ett gemensamt oberoende etikorgan för samtliga EU-institutioner, bidrog till mekanismen för översyn av genomförandet av FN-konventionen mot korruption och agerade vice ordförande för etiknätverket för multilaterala organisationer.

11.3 Arbeta för ökad transparens och bättre förståelse av ECB:s policy

Inflationsuppgången, Rysslands invasion av Ukraina och den efterföljande energikrisen medförde utmaningar under 2022 och det gällde även för ECB:s kommunikation. I tider av exceptionell osäkerhet är det extra viktigt med en tydlig, trovärdig och konsekvent kommunikation för att förankra förväntningar och bidra till att allmänheten känner förtroende för ECB:s åtagande och förmåga att återställa prisstabilitet. ECB fortsatte därför sitt omfattande arbete för att främja en bättre förståelse för sina beslut bland både experter och en bredare allmänhet med hjälp av innovativa format och en strategi med flera olika språk.

Förklara ECB:s policy i osäkra tider och därefter

När inflationen steg till de högsta nivåerna någonsin i eurons historia och ECB vidtog kraftfulla penningpolitiska åtgärder, blev det extra viktigt att stärka kommunikationen och ge lättfattliga förklaringar. Detta handlade först och främst om att ge EU-medborgarna ny tillförsikt om ECB:s huvudåtagande – att få inflationen tillbaka till 2-procentsmålet på medellång sikt – och att ECB kan uppnå prisstabilitet med de verktyg som står till förfogande. Samtidigt var det viktigt att lyfta fram att hög inflation är en påfrestning för alla i ekonomin och att även den nödvändiga penningpolitiska åtstramningen kommer att kosta på.

ECB gjorde stora insatser för att förklara hur de penningpolitiska besluten kommer att påverka inflationen. Räntehöjningen i juli 2022 var den första på elva år. ECB genomförde en omfattande kommunikationskampanj för att förklara syftet med räntehöjningarna för den bredare allmänheten samt vad de konkret innebär för människor och deras ekonomiska val. Bl.a. publicerades en ny förklaring (på samtliga EU-språk). ECB:s direktionsledamöter och annan personal gjorde också ett antal TV- och radioframträdanden för att förklara de olika besluten och det bakomliggande resonemanget samt bemöta farhågor.

I ett särskilt avsnitt av ECB:s podcast förklarades också de grundläggande mekanismerna för hur högre räntor kan tygla inflationen. Detta följdes av en andra podcast om varför det behövs en fortsatt åtstramning av penningpolitiken trots att ekonomin försvagas.

Att i högre grad dela med sig av de insikter och analyser som ligger till grund för ECB:s beslut kan också bidra till att skapa förståelse för ECB:s penningpolitik bland en intresserad allmänhet. Under 2022 lanserades därför en omgörning av ECB:s blogg, som nu innehåller inlägg från både direktionsledamöter och annan ECB-personal.

Med uppfräschat utseende och ett jämnt flöde av intressanta och visuellt tilltalande inlägg har ECB:s blogg blivit en attraktiv kanal för den som vill veta mer om olika centralbanksfrågor. Här behandlas alltifrån skillnader mellan hur män och kvinnor ”uppfattar” inflationen till finansiering av grön innovation och kryptotillgångars uppgång och fall. Eftersom blogginlägg ska vara kortfattade och lättbegripliga lockar de ofta andra läsare än experter och akademiker.

Nya sätt att nå ut till den bredare allmänheten

Under 2022 följde ECB även upp sitt åtagande från översynen av den penningpolitiska strategin om att kommunikationen och engagemanget ska breddas till att omfatta mer än finansmarknader och experter och i stället mer inriktas på den bredare allmänheten. En intern undersökning visade att majoriteten av européerna (79 procent) hör talas om ECB via tv, men att radio och andra generella medier också spelade en mycket viktig roll. Mot denna bakgrund fokuserade ECB på dessa medier under 2022. Detta återspeglades i en betydande ökning av antalet radio- och TV-framträdanden för ECB:s direktionsledamöter (diagram 11.2).

Diagram 11.2

Ökning av TV- och radioframträdanden för ECB:s direktionsledamöter

(andel av alla medieengagemang)

Eftersom framför allt yngre personer alltmer får nyheter via digitala kanaler, stärkte ECB också sin onlinenärvaro genom att utveckla webbplatserna samt utöka sin verksamhet och använda nya format på en rad olika sociala medier. Detta ledde till att antalet följare fortsatte att öka.

Vad gäller resultatet av strategiöversynen hade ECB åtagit sig att lägga en strukturerad del av sin kommunikation på att direkt involvera och interagera med den bredare allmänheten – dvs. att utveckla envägskommunikationen till att även omfatta tvåvägskonversation. Konceptet ”ECB lyssnar på dig” utvecklades därför till ett nytt format, ”ECB och du”, som syftar till att möjliggöra direkt dialog mellan ECB:s högsta företrädare och allmänheten. Här eftersträvas största möjliga räckvidd, t.ex. via lämpliga TV-program i euroländerna. Det första evenemanget av det här slaget var ”College Tour”, ett nederländskt TV-program där lokala studenter fick möjlighet att interagera i direktsändning med ordförande Christine Lagarde och ställa en rad olika frågor, om t.ex. inflation, digital euro, kryptotillgångar och karriärtips.

För att mer effektivt nå ut till en bredare allmänhet måste ECB tala med människor på deras eget språk. Enda sättet att göra detta är att använda en flerspråksstrategi för kommunikationen. Stora delar av ECB:s webbplatser är därför tillgängliga på samtliga 24 officiella EU-språk, inklusive iriska från 2022.

Att ge tillgång till handlingar är en viktig del av ECB:s öppenhetspolicy. Under 2022 genomförde ECB flera olika initiativ för att göra det lättare att lämna och hantera förfrågningar om allmän tillgång till ECB-handlingar. Och inte minst: Som uppföljning till de policyer och metoder som föreslagits av Europeiska ombudsmannen för att genomdriva rätten till allmän tillgång till handlingar utvecklade ECB informationen på webbsidan Tillgång till handlingar genom att offentliggöra sin arkiverings- och bevarandeplan liksom sammanfattande information om de förfrågningar om allmän tillgång till handlingar som inkommit under förra året. Vad gäller rekommendationerna för inspelning av text- och direktmeddelanden som personal har skickat/tagit emot i sin yrkesutövning utarbetade ECB vägledning till personalen, där det slås fast att strikt begränsad användning och obligatorisk registrering gäller för text- och direktmeddelanden som sänds för verksamhetsändamål.

Europeiska ombudsmannen kunde inte konstatera några administrativa missförhållanden vad gäller ECB:s hantering av allmänhetens förfrågningar om tillgång till handlingar.

För att underlätta hanteringen av förfrågningar om allmän tillgång till ECB-handlingar inom ECB, Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen SSM utvecklade CGO en portal för öppenhet och tillgång till handlingar. På denna portal kan personal vid ECB, de nationella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna enkelt få tillgång till regelverket och de förfaranden som ska följas samt till information om tidigare ärenden. Portalen ökar också medvetenheten om transparensutvecklingen på EU-nivå och internationell nivå.

Under 2022 svarade ECB på cirka 10 400 förfrågningar från EU-medborgare. Detta var en ökning med 7 procent jämfört med 2021. Medborgarna efterfrågade mer information eller kom med synpunkter om en rad olika frågor, t.ex. inflationen, räntorna, Rysslands krig i Ukraina, klimatförändringen, euron och valutakurserna.

11.4 Ge medarbetarna förutsättningar att prestera för Europa

Efter att i över två år nästan uteslutande ha arbetat på distans började ECB:s medarbetare 2022 gradvis återgå till kontoret och förbereda sig för ett nytt arbetssätt. För att stödja dem under den här perioden utvecklade och anpassade vi våra personalpolicyer och -initiativ. Vi fortsatte att genomföra pulsmätningar för att undersöka arbetsmiljön, medarbetarnas mående, samhörighetskänsla och första erfarenheter av att hybridarbeta, dvs. arbeta både på distans och från arbetsplatsen. När vi gick över till en hybridarbetsmodell stärkte vi våra mångfalds- och inkluderingsinsatser för att skapa en arbetsplats där alla känner sig säkra, uppskattade och respekterade för den de är.

Gradvis återgång till kontoret

I maj 2022 gick ECB in i en övergångsfas då personalen gradvis återgick till kontoret. Kravet var att man skulle arbeta på plats minst åtta dagar per månad. Parallellt med detta inledde vi ett pilotprojekt för en hybridarbetsmodell för att samla in de första erfarenheterna av hybridarbete. Runt 1 400 medarbetare från sex olika affärsområden deltog. Resultaten från detta pilotprojekt samt ECB-personalens synpunkter som inkommit via olika kanaler, omfattande benchmarking och flera olika samråd med våra personalrepresentanter utgjorde underlag för ECB:s nya policy för distansarbete. Den nya policyn, som gäller från och med den 1 januari 2023, erbjuder en flexibilitet som inte många andra organisationer kan mäta sig med: ECB:s medarbetare har rätt att arbeta på distans upp till 110 dagar per år (cirka 50 procent av arbetstiden).

För att få inblick i våra medarbetares mående, produktivitet, samhörighetskänsla och första erfarenheter av hybridarbete fortsatte vi att genomföra pulsmätningar, med en deltagandegrad på cirka 60 procent. Medarbetarnas mående fortsatte att förbättras under det första halvåret, men försämrades igen mot slutet av året, trots att samhörighetskänslan hade ökat när de kom tillbaka till kontoret. Vår senaste pulsmätning visade att medarbetarna kände sig väl rustade att arbeta enligt en hybridarbetsmodell, att 83 procent kände stolthet över att arbeta för ECB och att 72 procent skulle rekommendera ECB som en bra arbetsplats.

Lärande och utveckling

Under 2022 erbjöd vi utbildningsinitiativ för att påskynda den digitala omställningen av verksamheten, förbereda vår personal för hybridarbete och stödja deras yrkesmässiga utveckling. Bl.a. lanserade vi en utbildningsportfölj med fokus på digital kompetens där vi erbjöd mästarklasser och e-baserade kurser för chefer och övrig personal. Utöver detta återinförde vi också ett program för ledarskapsutveckling för cheferna på ECB. Våra medarbetare fick möjlighet att ta del av utbildningsmaterial från Europeiska kommissionen och andra EU-institutioner samt LinkedIn Learning genom kommissionens utbildningsportal ”EU Learn”. Parallellt med detta lanserade vi vår nya virtuella utbildningsplattform Eureka (”European Expertise & Knowledge Academy”). Eureka främjar utbyte och samarbete inom kunskapsområdet. Här samlas också ECB:s möjligheter till utbildning och mobilitet på ett enda ställe. Från och med 2023 kommer plattformen även att omfatta möjligheter till utbildning och mobilitet mellan andra institutioner inom ECBS och SSM.

Vi använder mobilitet och intern rörlighet för att främja mångfald och attrahera begåvade personer som har nya perspektiv. Detta visade sig värdefullt under pandemin när ECB-medarbetare som hade utnyttjat möjligheten till intern rörlighet kunde flyttas tillbaka till sina tidigare affärsområden för att tillgodose angelägna verksamhetsbehov. Under 2022 minskade personalmobiliteten mellan ECB:s affärsområden något, till 4,3 procent (jämfört med 4,5 procent 2021). Mobiliteten inom ECBS och SSM ökade däremot tack vare två likartade initiativ: det återlanserade Schumanprogrammet och ett nytt pilotprogram för systemövergripande virtuella arbetsgrupper som gör att personal från såväl ECB som ECBS- och SSM-institutioner kan arbeta på distans med intressanta projekt (tabell 11.1).

Tabell 11.1

Mobilitetsprojekt

ECB vidtog flera åtgärder för att stödja ukrainska medborgare efter Rysslands invasion av Ukraina. Vi lanserade ett traineeprogram för ukrainare med högskoleexamen och erbjöd ukrainska yrkespersoner tidsbegränsade anställningar i form av korttidskontrakt. I september 2022 välkomnade vi 15 ukrainska traineer och två korttidsanställda. Vi såg också till att våra tjänsteleverantörer för barnomsorg och boende tog emot ukrainska flyktingar. Vi har även arbetat för att kunna erbjuda möjligheter för personal från Ukrainas nationalbank.

Mångfald och inkludering

Att kunna attrahera olika talanger är avgörande för att ECB ska kunna fatta bästa tänkbara beslut för medborgarna de arbetar för. För att uppnå detta deltog ECB under 2022 i flera arbetslivsmässor, däribland Europas största arbetslivsmässa för färgade personer, anordnad av ADAN (Afro Deutsches Akademiker Netzwerk), och EUROUT, Europas ledande LGBTQ+-konferens för personer med ekonomiutbildning. Vi startade även ett pilotprojekt i form av ett traineeprogram för sökande i autismspektret.

Vi fortsatte att följa våra framsteg för att nå våra mål för könsfördelning 2020–2026 genom förbättrade styrkort för könsfördelning. Under 2022 uppnådde ECB sitt mål om att anställa och befordra kvinnor för minst 50 procent av chefstjänsterna (alla chefer respektive högre chefer). Målen uppnåddes däremot inte för nivåerna (grupp)arbets­ledare, experter och analytiker. Här fattades mellan 10 och 6 procentenheter. När det gäller den totala andelen kvinnor i relevanta lönegrupper uppnåddes 2022 års mål på chefsnivå (alla chefer respektive högre chefer) och analytikernivå. Målen uppnåddes däremot inte för nivåerna (grupp)arbetsledare och experter. Här fattades 2 procentenheter respektive 1 procentenhet (tabell 11.2). Vi kommer att fortsätta stärka våra insatser för att uppnå balans mellan könen.

Tabell 11.2

Mål för intag och andel kvinnlig personal 2022

Vi vidtog även ytterligare åtgärder med fokus på kön i kombination med andra mångfaldsaspekter, t.ex. ålder, etnicitet och funktionsnedsättning. Ett exempel på en sådan åtgärd var lanseringen av vårt ECB-stipendium för kvinnor i nytt format.

På ECB strävar vi efter att skapa en arbetskultur där alla anställda känner sig inkluderade och respekterade och där varje människas bakgrund, erfarenheter och förmågor välkomnas och uppskattas. För att möjliggöra en sådan kultur och involvera våra anställda i detta fortsatte vi under 2022 att genomföra vårt inkluderingsprogram. Utöver att tillhandahålla utbildning och e-baserade kurser startade vi flera workshops om hur man kan agera inkluderande inom arbetsgrupper. Vidare undertecknade ordförande Christine Lagarde och cheferna för 28 nationella centralbanker och nationella behöriga myndigheter en stadga för jämställdhet, mångfald och inkludering för att främja en kultur som bygger på respekt, värdighet och inkludering inom ECBS och SSM.

ECB:s personal i siffror

11.5 Ta itu med miljö- och klimatrelaterade utmaningar

ECB är fast besluten att göra sin del i kampen mot klimatförändringen och att bemöta klimatrelaterade risker, inom ramen för sitt mandat. Under 2021 stärkte ECB styrningen av sitt klimatrelaterade arbete genom att inrätta centrumet för klimatförändringar (CCC), som rapporterar direkt till ECB:s ordförande och regelbundet uppdaterar direktionen om framsteg och prioriteringar.

Centrum för klimatförändringar (CCC) utformar och styr ECB:s klimatstrategi och för det klimatrelaterade arbetet framåt i samarbete med relevanta interna och externa intressenter. Regelbundna möten med ECB:s högre chefer utgör ett forum för samordning och informationsutbyte.

Klimatrelaterade överväganden är redan integrerade i ECB:s befintliga styrnings­strukturer, t.ex. vid bedömning av klimatrelaterade risker samt i penningpolitiska operationer, icke-penningpolitiska portföljer, finansiell stabilitet och operativ riskhantering, där detta är relevant. Under 2022 beslutade ECB även att godkänna ett internt ramverk till stöd för att målen i den europeiska klimatlagstiftningen integreras i ECB:s policyer, projekt och verksamheter samt att rapportera om dessa åtgärder i årsrapporten. Inom Eurosystemet inrättades ett nytt forum för klimatförändringar i syfte att fördjupa samarbetet om informationsutbyte och kapacitetsskapande samt främja innovation i klimatrelaterat arbete. Policyfrågor om klimatförändringen fortsätter att behandlas i Eurosystemets och ECBS relevanta kommittéer.

ECB:s klimatagenda lanserades 2022 och anger strategiska mål, prioriteringar och en färdplan för ECB:s arbete inom detta område. Agendan har tre vägledande strategiska mål. För det första hanterar och minskar ECB de finansiella riskerna i samband med klimatförändringen och bedömer ekonomisk påverkan. För det andra stöder ECB en ordnad omställning till en klimatneutral ekonomi med åtgärder som ligger inom dess mandat. För det tredje utbyter ECB erfarenheter i syfte att främja åtgärder utanför ECB. Klimatagendan kommer regelbundet att uppdateras med information om verksamhet som genomförs till stöd för de strategiska målen. Dessa grupperas i sex prioriteringsområden, se figur 11.1.

Figur 11.1

Strategiska mål för ECB:s klimatagenda

Prioriterade områden för klimatförändringsarbetet

Under 2022 vidtog ECB ytterligare åtgärder för att inom sitt mandat integrera klimatförändringsöverväganden i sin verksamhet, utifrån de aktuella uppgifterna.

Genom sitt analysarbete fortsatte ECB att bedöma klimatförändringens och begränsningspolitikens makroekonomiska påverkan på inflation och realekonomi. I Eurosystemets makroekonomiska prognoser för euroområdet från december 2022 gjordes en bedömning av vilken makroekonomisk påverkan som klimatförändrings­relaterade finanspolitiska åtgärder, t.ex. energiskatter, får på tillväxt och inflation. Huvudresultaten publicerades i Economic Bulletin. Analysarbetet inriktades bl.a. på att bedöma extrema väderhändelsers påverkan på inflationen. ECB gjorde även framsteg vad gäller att integrera klimatförändringsöverväganden i verktygslådan för makroekonomisk modellering.

Eurosystemet utvecklade klimatrelaterade statistikindikatorer, inklusive experimentella indikatorer för hållbara finansiella instrument samt analysindikatorer för finansinstituts exponeringar mot fysisk risk och koldioxidavtrycket från deras portföljer. Dessa indikatorer kommer att fortsätta utvecklas. I samband med detta strävar Eurosystemet även efter att förbättra tillgänglighet och kvalitet för klimatdata, t.ex. genom att bedöma och integrera offentliga datakällor för analys av omställningsrisk och fysisk risk samt upphandla kommersiella data för att åtgärda befintliga dataluckor.

För att förbättra bedömningen av klimatrelaterade finansiella risker genomförde Eurosystemet under 2022 ett första klimatstresstest av flera finansiella exponeringar i sin balansräkning. De viktigaste resultaten för portföljen för företagsobligationer publicerades i Eurosystemets klimatrelaterade finansiella redovisning i mars 2023. Eurosystemet utvecklade även gemensamma minimistandarder för att integrera klimatförändringsrisker i de interna kreditbedömningssystemen som nationella centralbanker använder för Eurosystemets säkerheter. Dessa standarder kommer att träda i kraft i slutet av 2024. ECB:s analys gav också ytterligare belägg för klimatriskernas systemkaraktär och visade på vikten av att anpassa befintliga makrotillsynsinstrument för att minska den här typen av risker för det finansiella systemet.^[73]

Klimat- och miljörisker integreras ytterligare i ECB:s banktillsyn och identifieras som tillsynsprioritering för 2023–2025. Information om 2022 års viktigaste åtgärder finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten.

Eurosystemet vidtog ytterligare åtgärder för att beakta klimatförändringen i sina penningpolitiska operationer. Från och med oktober 2022 började Eurosystemet minska koldioxidutsläppen från innehaven av företagsobligationer i sina penningpolitiska portföljer genom att omfördela innehaven mot emittenter med bättre klimatprestanda, mätt utifrån tidigare utsläpp, målsättningar i utsläppsminsknings­planer och rapporteringskvalitet.

I sitt ramverk för säkerheter beslutade Eurosystemet också att begränsa andelen tillgångar som är utgivna av icke-finansiella företag med högt koldioxidavtryck och som motparter kan använda som säkerhet vid lån från Eurosystemet. Denna begränsning kommer att börja tillämpas före utgången av 2024, förutsatt att de nödvändiga tekniska förutsättningarna är på plats. Vidare bedömde ECB i december 2022 för första gången klimatrisker under sina regelbundna översyner av värderingsavdrag för företagsobligationer som används som säkerheter. Vid 2022 års översyn av riskkontrollåtgärder hittades inga belägg för att ändra planen för värderingsavdrag baserat på klimatöverväganden, eftersom den uppdaterade planen för värderingsavdrag redan ger tillräckligt skydd mot klimatrelaterade finansiella risker. Andra åtgärder i ramverket för säkerheter är t.ex. att det för enheter som omfattas av direktivet för företags hållbarhetsrapportering införs redovisningsrelaterade godtagbarhetskrav, som väntas gälla från och med 2026, samt att riskbedömningen stärks enligt ovan.

Vad gäller policy och finansreglering på EU-nivå respektive internationell nivå deltog ECB aktivt i diskussionerna om hållbar finansiering i relevanta forum, däribland G7, G20, Financial Stability Board, Baselkommittén för banktillsyn, NGFS (centralbankernas och tillsynsmyndigheternas nätverk för miljöanpassning av det finansiella systemet), Europeiska bankmyndigheten och Efrag. Med detta vill ECB ytterligare utveckla regelverket för att hantera klimatförändringen, förbättra klimatriskanalys och klimatscenarier, fungera som katalysator för att förbättra rapporteringen utifrån sitt perspektiv, fylla dataluckor och i förlängningen bidra till att den privata och offentliga hållbara finansieringen ökar. Några exempel på ECB:s arbete vad gäller EU-lagstiftningen för hållbar finansiering och ett hållbart klimat är yttrandet om den föreslagna omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda och ECB:s bidrag till att utveckla de europeiska standarderna för hållbarhetsrapportering som observatör i Efrags Sustainability Reporting Board, ett särskilt råd för hållbarhetsrapportering. På internationell nivå är ECB nu också ordförande i arbetsgruppen för utformning och analys av scenarier samt NGFS-expertnätverket för rättsliga frågor.

I 2022 års miljöuttalande anges hur ECB planerar att anpassa sina verksamhetsmål till Parisavtalets mål. Planen är framför allt att minska miljöpåverkan kopplad till resor och konferenser och ha kontakt med leverantörer via verktyg som tillhandahålls genom hållbara upphandlingsprocesser, så att påverkan kan hanteras längs hela värdekedjan. Framsteg har också gjorts med att bedöma den andra serien eurosedlars potentiella miljöpåverkan under hela deras livslängd. Baserat på tillgänglig information har forskningsverksamhet inletts och policyåtgärder vidtagits för att minimera eurosedlarnas miljöpåverkan. Detta handlar t.ex. om att använda miljömässigt hållbar bomull i sedelpapper, förlänga sedlars cirkulationstid och använda mer hållbara metoder för att avyttra använda sedlar.

För att uppnå ökad transparens publicerade ECB och Eurosystemet i mars 2023 sin första klimatrelaterade finansiella redovisning av de icke-penningpolitiska portföljer i euro som innehas av ECB och Eurosystemets nationella centralbanker samt Eurosystemets företagsobligationsportfölj för penningpolitiska ändamål. I ECB:s rapport om icke-penningpolitiska portföljer förklaras ECB:s investeringsstrategi. Här kan man läsa mer om de framsteg som har gjorts med att minska koldioxidutsläppen från portföljen för egna medel respektive portföljen för pensionsfondsportföljen för den egna personalen.

12 Träffa våra medarbetare

Att byta jobb inom ECB eller tillfälligt arbeta på en annan centralbank eller partnerinstitution har blivit en integrerad del av medarbetarnas yrkesmässiga och personliga utveckling inom Eurosystemet och Europeiska centralbankssystemet. Dessa möjligheter till mobilitet och intern rörlighet är ett utmärkt sätt för medarbetarna att utöka kunskaper och färdigheter och samtidigt bidra med specifik expertis till viktiga projekt av betydelse för Europa.

Här nedan berättar några medarbetare som har deltagit i olika former av mobilitet och intern rörlighet om vilka olika typer av uppdrag de arbetar med.

Elena Bobeica, ledande ekonom, generaldirektoratet (GD) för ekonomi

Efter ett tillfälligt uppdrag på GD Sekretariat inom ramen för ECB:s program för intern rörlighet kom jag 2022 tillbaka till GD Ekonomi för att genomföra ett spännande projekt. Jag skulle vara med och leda en grupp experter från ECB och nationella centralbanker för att undersöka frågor som rör prognostisering av kostnader för ägarbebodda bostäder.

Intressant nog omfattar det nuvarande inflationsmåttet endast till viss del bostadsägarnas boendekostnader för att äga, underhålla och bo i sitt hem, trots att det rör sig om stora kostnadsposter. Det europeiska statistiksystemet genomför visserligen ett flerårigt projekt om hur dessa kostnader skulle kunna inkluderas i det harmoniserade indexet för konsumentpriser framöver, men att prognostisera inflationen och dess komponenter är en av huvuduppgifterna för en centralbank.

Eftersom jag tidigare hade arbetat med olika aspekter av inflationsprognostisering ville jag få en bild av utmaningarna med att prognostisera kostnader för ägarbebodda bostäder och undersöka hur dessa utmaningar skulle kunna hanteras. Något jag upplevde som särskilt givande var kontakterna med de nationella centralbankerna. Vi arbetade nära tillsammans i projektet och kunde utbyta olika insikter och information om nationella särdrag. Detta var extremt användbart eftersom bostadsmarknaderna i euroområdet är så heterogena. Jag upplevde att vi lyckades få en fördjupad förståelse av kostnaderna i samband med ägarbebodda bostäder och vilka effekter det skulle kunna få om dessa kostnader inkluderas i HIKP, sett till prognostisering och övervakning.

Daniel Gybas, senior ekonom, sekretariatet för NGFS (Network of Central Banks and Supervisors for Greening the Financial System)

Att bemöta klimatförändringarna är en global utmaning som kräver globala insatser, men centralbankerna bedriver verksamhet under helt andra omständigheter. Efter att ha varit med i GD Marknadsoperationers grupp som utformade ECB:s inledande synsätt om hur klimatförändringsöverväganden skulle integreras i det penningpolitiska ramverket, ville jag förstå hur andra centralbanker som arbetar under andra förutsättningar har tagit sig an denna utmaning. Tack vare ett särskilt mobilitetsinitiativ mellan EU:s nationella centralbanker (Schumanprogrammet) fick jag möjlighet att börja arbeta vid NGFS sekretariat (som drivs av Banque de France). Här stöder jag arbetsgruppen för penningpolitik. Mitt fokusområde är miljöanpassning av penningpolitiska operationer. Detta inbegriper att främja utbyte mellan mer erfarna centralbanker som ECB och centralbanker som undersöker möjligheten att klimatanpassa sina operativa ramverk.

Tack vare det här otroligt givande uppdraget har jag fått förstahandskunskap om centralbankernas åtgärder och initiativ och kunnat främja utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan olika institutioner. På det mer personliga planet var det kanske inte helt lätt att flytta familjen från Frankfurt am Main till Parisregionen, men det har gett oss möjligheter till personlig utveckling och minnen för livet.

Stefano Pagnano, senior expert inom affärsanalys, generaldirektoratet för informationssystem

När jag började på ECB var jag först på avdelningen för styrnings- och omställningstjänster, där jag arbetade med IT-styrning och digital omställning. Efter några år tänkte jag att det vore intressant att få lära känna ECB från ett annat perspektiv och använda mina erfarenheter i ett nytt sammanhang. Tack vare möjligheten till intern rörlighet började jag 2022 på avdelningen för data- och analystjänster inom GD Informationssystem. Min nya avdelning arbetar med mycket avancerade dataplattformar och analystillämpningar som hjälper ECB att nå sitt mål att bli en datadriven organisation.

För närvarande arbetar jag med Casper, en central plattform för datainsamling. Med denna plattform kan uppgiftslämnare på egen hand snabbt lämna information till ECB, var de än befinner sig. Över 3 000 användare och 175 olika institutioner använder nu plattformen för att fullgöra sina rapporteringsskyldigheter.

I min nya funktion arbetar jag med projektledning och affärsanalys. Tillsammans med kolleger från GD Statistik undersöker vi hela tiden hur vi ska bli bättre på det vi gör. Min nya avdelning har t.ex. tagit initiativ till ett program för gemensam dataförvaltning. Detta är ett komplext projekt som syftar till att bygga en ny generations dataförvaltnings- och analysplattform för samtliga ECBS- och SSM-användare. Omställningen innebär många utmaningar framöver, men vi är ett starkt team som arbetar med laganda och tänker konstruktivt!

Att utnyttja möjligheten till mobilitet har varit berikande, både yrkesmässigt och för mig som person. Jag har kunnat utöka mitt nätverk och arbeta med innovativa uppgifter där jag kan tillföra ett annat perspektiv tack vare att jag ser saker med nya ögon och samtidigt bidrar med mina tidigare erfarenheter.

Meri Sintonen, ekonom, generaldirektoratet för penningpolitik

Jag började på ECB:s avdelning för penningpolitisk strategi 2022 och är utlånad från Finlands Bank inom ramen för Schumanprogrammet, ett mobilitetsinitiativ för Eurosystemets personal. Som ekonom med erfarenhet inom betalningsområdet är jag med och analyserar de penningpolitiska effekterna av en digital euro tillsammans med kollegor från olika affärsområden inom ECB. En digital euro kan ge en rad olika fördelar, men även få konsekvenser för penningpolitik och finansiell stabilitet beroende på i vilken utsträckning den digitala euron skulle ersätta bankinlåningen.

Jag är med i ett projekt där vi försöker förutse den potentiella efterfrågan på en digital euro beroende på hur den utformas. Resultaten kan användas för att mäta hur införandet av en digital euro skulle påverka hushållens bankinlåning och kontantinnehav. Analysen gav också insikter som visade hur olika val av utformning påverkar efterfrågan på en digital euro och hur efterfrågan varierar beroende på hushållens egenskaper och mellan olika länder i euroområdet.

Att bli utlånad så här har gett mig en unik möjlighet att höja min kompetens, utöka mitt nätverk, lära känna ECB bättre och få vara med och bidra till ett otroligt intressant projekt. Det har varit inspirerande att se så många begåvade människor arbeta tillsammans mot gemensamma mål.

Årsbokslut

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2022