Förord

2016 var på många sätt ett besvärligt år men utmärktes även av tecken på framsteg. Även om året började fullt av ekonomisk osäkerhet slutade det med ekonomin stabilare än någonsin sedan krisen.

Medan den ekonomiska osäkerheten minskade ökade dock i stället den politiska. Vi stod inför en serie av geopolitiska händelser som kommer att forma det politiska landskapet många år framöver. Årets årsrapport beskriver hur ECB navigerade genom dessa stormiga hav.

2016 inleddes med farhågor om en förnyad global avmattning. Detta återspeglades genom ökad marknadsvolatilitet. Det fanns en risk för att återgången till en inflation som överensstämmer med vårt mål skulle försenas ytterligare och med den redan låga inflationen var risken för deflation överhängande. Liksom under 2015 fortsatte ECB-rådet att beslutsamt utnyttja alla verktyg inom sitt mandat för att uppnå sitt mål.

I mars införde vi således en serie av nya åtgärder för att utöka vår penningpolitiska stimulans med ytterligare sänkningar av våra styrräntor, utökning av programmet för köp av tillgångar (APP) från 60 miljarder till 80 miljarder euro per månad, inköp av företagsobligationer för första gången, samt nya riktade långfristiga refinansieringstransaktioner.

Precis som vi skriver i rapporten har dessa åtgärder visat sig väldigt effektiva för att förbättra finansieringsvillkoren, understödja återhämtningen och i förlängningen stödja en gradvis justering av inflationsnivåerna mot nivåer som ligger närmare vårt mål.

I och med vårt policyarbete förlängdes APP i december med nio månader för att säkerställa en längre tid av stöd för finansieringsvillkoren och en varaktig återgång till inflation under, men nära 2 procent. Volymen av köp återställdes emellertid till den ursprungliga nivån på 60 miljarder euro i månaden. Detta återspeglade framgången av våra åtgärder tidigare under året genom ökat förtroende för ekonomin i euroområdet och en minskad risk för deflation.

Samtidigt har penningpolitiken, parallellt med dessa fördelar, alltid bieffekter och under 2016 stod dessa ofta i fokus. I årets rapport tar vi upp några av frågorna och farhågorna kring de oavsiktliga följderna av våra åtgärder.

En sådan handlar om fördelningseffekterna, i synnerhet vad gäller ojämlikhet. Vi visar att penningpolitiken på medellång sikt har positiva fördelningseffekter eftersom den får arbetslösheten att sjunka, vilket gynnar mindre förmögna hushåll mest. Att få folk i arbete är trots allt en av de starkaste drivkrafterna för att minska ojämlikhet.

En annan svårighet rör lönsamheten hos banker, försäkringsbolag och pensionsfonder. Vi diskuterar hur finansinstitut har påverkats av och reagerat på det låga ränteläget. Vi visar att bankers anpassningsförmåga beror på deras specifika affärsmodeller.

Rapporten omfattar andra utmaningar för finanssektorn 2016. Framför allt ser vi på problemen med nödlidande lån, vad som behöver göras för att åtgärda detta och vilka hinder som återstår. Vi har även en artikel om ny teknologi och innovation inom sektorn, hur den kan komma att påverka sektorns struktur och funktion och vad detta innebär för tillsyns- och lagstiftningsmyndigheter.

Ingen genomgång av 2016 är komplett utan att ta i beaktande årets enorma politiska förändringar, inte minst Storbritanniens beslut att gå ur EU. Rapporten utvärderar Brexit ur ECB:s perspektiv. Framför allt betonar vi vikten av att bibehålla integriteten i den inre marknaden och enhetligheten i dess regler och tillämpningen av dessa.

Den politiska osäkerheten kommer sannolikt att hålla i sig in i 2017. Vi är emellertid övertygade om att den ekonomiska återhämtningen kommer att fortsätta, med stöd av vår penningpolitik. ECB har ett tydligt uppdrag, nämligen att upprätthålla prisstabilitet. Detta ledde oss framgångsrikt genom 2016 och kommer att fortsätta att göra så under det kommande året.

Frankfurt am Main, april 2017

Mario Draghi

ordförande

Euroområdets ekonomi, ECB:s penningpolitik och den europeiska finansiella sektorn under 2016

Ekonomin i euroområdet

Det globala makroekonomiska läget

Euroområdets ekonomi ställdes inför flera utmaningar i omvärlden 2016. Sett ur ett historiskt perspektiv var tillväxten blygsam i både de utvecklade ekonomierna och tillväxtekonomierna. Det förekom perioder med stor osäkerhet och kortvariga toppar i volatiliteten på finansmarknaderna, särskilt efter den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet i juni och det amerikanska presidentvalet i november. Den globala inflationen var dämpad på grund av den gradvis minskande effekten av tidigare oljeprisminskningar och fortsatt stor ledig kapacitet globalt.

Den globala ekonomiska tillväxten var fortfarande låg

Världsekonomin fortsatte gradvis att återhämta sig 2016, om än i något långsammare takt än året innan, till följd av inbromsningen i de utvecklade ekonomierna. Den ekonomiska aktiviteten tog fart först under andra halvåret, framför allt på tillväxtmarknaderna. Generellt var den globala BNP-tillväxten fortfarande lägre än före krisen (se diagram 1).

År 2016 präglades av några viktiga politiska händelser som dämpade de globala ekonomiska utsikterna. Resultatet av den brittiska folkomröstningen i juni 2016 skapade osäkerhet om utsikterna för Storbritanniens ekonomi, men de omedelbara finansiella och ekonomiska effekterna visade sig bli kortvariga och måttliga. Senare under året ledde resultatet av det amerikanska presidentvalet till ändrade förväntningar om den tillträdande regeringens politik, vilket ledde till en ny våg av ökad politisk osäkerhet.

Tillväxten fortsatte i de utvecklade ekonomierna, om än i långsammare takt än året innan. Den ekonomiska aktiviteten främjades av fortsatt gynnsamma finansieringsvillkor och förstärkt arbetsmarknad. Tillväxtekonomiernas tillväxt var också måttlig för året som helhet, även om utsikterna förbättrades avsevärt under andra halvåret. Två faktorer hade särskilt stor inverkan: Kinas ekonomi fortsatte att bromsa in gradvis och de djupa recessionerna i stora råvaruexporterande ekonomier lättade allt eftersom. Tillväxten hämmades dock av geopolitiska spänningar, överbelåning samt sårbarhet för omsvängningar i kapitalflöden. Råvaruexportörer hade dessutom problem med sin långsamma anpassning till lägre intäkter.

Tillväxten i den globala handeln var svag under 2016: världsimporten i volym ökade med bara 1,7 procent på årsbasis, jämfört med 2,1 procent föregående år. Det finns belägg för att vissa typer av strukturell utveckling som har stärkt handeln tidigare – som sjunkande transportkostnader, liberalisering av handel, framväxande globala värdekedjor och finansiell fördjupning – inte kommer att stödja handeln i samma omfattning på medellång sikt. Därför är det inte särskilt sannolikt att världshandeln kommer att växa snabbare än den globala ekonomiska aktiviteten inom överskådlig framtid.

De globala finansieringsvillkoren fortsatte att vara goda under hela året. De stora utvecklade ekonomiernas centralbanker behöll en ackommoderande penningpolitisk inriktning och Bank of England, Bank of Japan och ECB fortsatte sin expansiva penningpolitik. US Federal Reserve System återupptog sin normalisering av penningpolitiken genom att höja målintervallet för den federala styrräntan med 25 punkter i december 2016. Överlag var de finansiella marknaderna motståndskraftiga, trots perioder av ökad osäkerhet till följd av politiska händelser. De amerikanska långa statsobligationsräntorna ökade markant i slutet av året. Det är fortfarande oklart om denna ökning avspeglar förväntningar på ökad tillväxt och högre inflation, eller om det var en tillfällig uppgång i terminspremien på amerikanska långa statsobligationer. De flesta tillväxtekonomier gynnades av förbättrade externa finansieringsvillkor fram till det amerikanska valet i november. Därefter började emellertid den tidigare ökningen i kapitalflöden till tillväxtekonomier att avta, med ökande räntespreadar på statsobligationer och kraftigare press på valutorna i ett antal länder.

Stor ledig kapacitet fortsatte att dämpa den globala inflationen

Under 2016 påverkades den globala inflationen fortfarande av låga oljepriser och en stor ledig kapacitet globalt (se diagram 2). I OECD-området ökade den årliga inflationen gradvis mot slutet av året och uppgick till 1,1 procent för året som helhet, jämfört med 0,6 procent 2015. Den underliggande årliga OECD-inflationen (exklusive livsmedel och energi) ökade något, till 1,8 procent (se diagram 1).

Oljepriserna återhämtade sig från en bottennivå på 33 US-dollar per fat i slutet av januari 2016 till 55 US-dollar per fat i slutet av december. De amerikanska oljebolagens minskade investeringar och en plötslig ökning av mängden störningar i den globala oljeförsörjningen under första halvåret pressade upp priserna.^[1] Mot slutet av året påverkades oljepriserna kraftigt av Opecs försörjningsstrategi. Priset på Brentolja ökade efter beslutet den 30 november om att Opecländerna skulle sänka sin produktion (med 1,2 miljoner fat per dag) under första halvåret 2017. Uppgången förstärktes också av ett avtal mellan Opec och vissa producenter utanför Opec om att minska produktionen ytterligare (med 0,6 miljoner fat per dag) den 10 december.

De icke-oljerelaterade råvarupriserna återhämtade sig under 2016, även om prisuppgifterna visade att livsmedels- och metallsektorerna hade en motsatt utveckling. Priset på jordbruksråvaror ökade under årets första del till följd av väderrelaterade händelser och sjönk sedan åter under sommaren tack vare goda skördar av vete och annat spannmål. Metallpriserna låg kvar på låga nivåer i början av året, då Kina tillkännagav att landet skulle införa en miljöpolitik för att begränsa metallförbrukningen. Metallpriserna återhämtade sig sedan delvis när utsikterna för den framtida efterfrågan förbättrades i samband med möjliga nya infrastrukturinvesteringar i Kina och USA.

Sammantaget ledde långsamt minskande produktionsgap i utvecklade ekonomier, en liten minskning i den stora lediga kapaciteten i flera tillväxtekonomier och en avtagande effekt av tidigare sänkningar i olje- och andra råvarupriser till att den globala inflationen pressades upp något under andra halvåret 2016.

Tillväxten fortsatte i de stora ekonomierna

I USA bromsade den ekonomiska aktiviteten in under 2016. Efter en liten ökning under första halvåret återhämtade sig BNP-tillväxten under andra halvåret. Tillväxten berodde främst på konsumenternas konsumtion, ökad sysselsättning och förbättringar i hushållens balansräkningar. De lagerjusteringar och minskande energiinvesteringar som hämmade tillväxten under första halvåret minskade mot slutet av året, vilket bidrog till ökad aktivitet. Totalt sjönk BNP-tillväxten från 2,6 procent 2015 till 1,6 procent 2016. Den underliggande utvecklingen på arbetsmarknaden var också fortsatt god. Arbetslösheten minskade ytterligare, till 4,7 procent, och lönetillväxten tog fart vid årets utgång. Inflationen låg kvar en bra bit under målet för Federal Open Market Committee (FOMC). Totalt nådde den årliga inflationen enligt konsumentprisindex 2,1 procent 2016, medan den underliggande inflationen enligt konsumentprisindex (exklusive livsmedel och energi) ökade till 2,2 procent.

Penningpolitiken fortsatte att vara mycket ackommoderande under 2016. I december beslutade FOMC sig för att höja målintervallet för styrräntan med 25 punkter till 0,5–0,75 procent, vilket var allmänt väntat på de finansiella marknaderna. Den finanspolitiska inriktningen var något expansiv under budgetåret 2016. Budgetunderskottet ökade något till 3,2 procent av BNP till följd av ökade utgifter för hälso- och sjukvårdskostnader och högre räntebetalningar netto.

Japan uppvisade god tillväxt under 2016, med draghjälp av en ackommoderande penning- och finanspolitik, mer expansiva finansiella villkor och åtstramningar på arbetsmarknaden. I genomsnitt sjönk BNP-tillväxten något, till 1 procent 2016, från 1,2 procent under föregående år. Arbetslösheten minskade till 3,1 procent, men lönetillväxten var fortsatt dämpad. Den totala årliga inflationen i konsumentpriserna (KPI) blev negativ under 2016 och nådde -0,1 procent, vilket framför allt avspeglar sjunkande globala råvarupriser och en starkare yen. Bank of Japans mått på underliggande inflation – KPI exklusive färska livsmedel och energi – minskade något jämfört med föregående år och uppgick till 0,6 procent 2016. I september införde Bank of Japan kvantitativa och kvalitativa penningpolitiska lättnader med kontroll av avkastningskurvan. Banken åtog sig också att utöka den monetära basen tills den observerade inflationen överskrider bankens prisstabilitetsmål och ligger kvar stabilt över den nivån.

I Storbritannien var ekonomin fortsatt stark trots den osäkerhet som uppstod efter folkomröstningen om landets EU-medlemskap. Under 2016 ökade BNP med 2,0 procent enligt preliminära beräkningar, framför allt tack vare en stark privatkonsumtion.^[2] På de finansiella marknaderna var den mest märkbara reaktionen på folkomröstningen en kraftig depreciering av pundet. Inflationen ökade, från en mycket låg nivå. Penningpolitiken fortsatte dock att vara ackommoderande under 2016. I augusti sänkte Bank of Englands penningpolitiska kommitté den viktigaste styrräntan med 25 punkter till 0,25 procent, utökade sitt program för köp av tillgångar och inrättade ett system för finansiering på långt sikt för att underlätta räntornas genomslag i ekonomin. I november tillkännagav regeringen ett nytt finanspolitiskt mandat och riktade politiska åtgärder, framför allt i fråga om bostäder och infrastrukturinvesteringar, för att stödja ekonomin under övergångsfasen.

I Kina stabiliserades tillväxten under 2016 med stöd av stark konsumtion och stora infrastruktursatsningar. Den årliga BNP-tillväxten uppgick till 6,7 procent 2016, från 6,9 procent under föregående år. Investeringarna i tillverkningsindustrin var fortsatt låga, men investeringarna i fastigheter ökade något. Importefterfrågan återhämtade sig från sin låga nivå 2015 men var fortfarande lägre än tidigare. En förhållandevis dämpad utländsk efterfrågan försvagade exporten, vilket i sin tur påverkade importen negativt genom handeln för förädling. Den årliga konsumentprisinflationen ökade till 2 procent. Den årliga producentprisinflationen, som har varit negativ sedan mars 2012, ökade till -1,4 procent.

Eurons effektiva valutakurs var i stort sett stabil

Eurons nominella effektiva valutakurs var i stort sett stabil under 2016 (se diagram 3). Bilateralt sett rörde sig euron dock i förhållande till vissa av de andra stora valutorna. Euron var anmärkningsvärt stabil i förhållande till US-dollarn under större delen av 2016 då räntorna var i stort sett oförändrade på båda sidor om Atlanten, men försvagades mot slutet av året. En försvagning av euron gentemot den japanska yenen uppvägdes delvis av en appreciering gentemot det brittiska pundet.

Den danska kronan är för närvarande den enda valutan i den europeiska växelkursmekanismen (ERM2). Den danska kronan låg nära sin centralkurs inom ERM2, samtidigt som Danmarks Nationalbank höjde sin styrränta i januari 2016 och netto köpte utländsk valuta med danska kronor under 2016. Česká národní banka fortsatte att köpa utländsk valuta i linje med sitt åtagande om att gå in i utländska valutamarknader för att hindra den tjeckiska korunans växelkurs från att apprecieras över en viss nivå. Även Hrvatska narodna banka fortsatte att göra ingripanden i utländska valutamarknader inom ramen för sin ordning med styrd flytande växelkurs. Den bulgariska leven var fortsatt knuten till euron. Euron fortsatte också att vara förhållandevis stabil gentemot den schweiziska francen, den ungerska forinten och den rumänska leuen, men stärktes gentemot den svenska kronan och, i mindre omfattning, mot den polska zlotyn.

Finansiell utveckling

ECB:s fortsatta ackommoderande penningpolitik var under 2016 fortfarande en starkt pådrivande faktor för euroområdets finansmarknader. Den bidrog till att räntorna för statsobligationer i euroområdet gradvis sjönk under årets tre första kvartal. Men till följd av globala faktorer återhämtade sig räntorna på statsobligationer i euroområdet något mot slutet av året från minskningen tidigare under 2016. Penningmarknadsräntorna och kostnaderna för extern finansiering för icke-finansiella företag fortsatte att sjunka till historiskt låga nivåer. Finansieringsvillkoren för icke-finansiella företag och hushåll förbättrades ytterligare.

Penningmarknadsräntorna sjönk i euroområdet

Penningmarknadsräntorna fortsatte att sjunka under 2016, framför allt på grund av ytterligare penningpolitiska lättnader från ECB.

Dessa lättnadsåtgärder förklaras mer ingående i avsnitt 2.1. Sänkningen i inlåningsfacilitetens ränta slog igenom snabbt och fullständigt i Eonia (euro overnight index), som därefter stabiliserade sig på cirka -35 punkter (se diagram 4). Eonia följde det historiska mönstret och ökade tillfälligt i månadssluten, men ökningarna var mindre uttalade än i början av 2015 innan överskottslikviditeten började öka kraftigt till följd av programmet för köp av tillgångar (APP).

Tre månaders och sex månaders Euribor sjönk och blev än mer negativa. Sänkningen i Euribor var en följd av att flera lättnader införts i penningpolitiken. Dessutom tillkom en ytterligare press nedåt av en ökande överskottslikviditet. Överskottslikviditeten ökade med mer än 500 miljarder euro under året, vilket främst berodde på inköp inom ramen för programmet för köp av tillgångar och, i mindre grad, på den nya serien av riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO-II). Överskottslikviditeten uppgick till 1 200 miljarder euro vid årets utgång (se diagram 4).

På den säkerställda penningmarknaden fortsatte även repoavtalsräntorna att sjunka på grund av sänkningar av ECB:s nyckelräntor, goda likviditetsförhållanden och en jakt på säkerheter av hög kvalitet. Reporäntorna för säkerheter som emitterats av vissa euroländer var lägre än inlåningsfacilitetens ränta under större delen av året, vilket avspeglar efterfrågan på säkerheter av hög kvalitet.

Terminsräntorna på penningmarknaderna i euroområdet nådde sin botten efter den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet under senare delen av juni, samtidigt som marknaden förväntade sig ytterligare penningpolitiska lättnader från ECB. I slutet av året hade terminsräntorna emellertid vänt uppåt igen som en reaktion på marknadernas vikande förväntningar på ytterligare sänkningar av styrräntan och Eonias brantare terminsräntekurva. Att kurvan blev brantare samtidigt som räntorna på statsobligationer i euroområdet steg avspeglade utvecklingen i de globala mer långfristiga räntorna. Utvecklingen var kraftigast i USA.

Räntorna på statsobligationer i euroområdet steg i slutet av året

Euroområdets statsobligationsräntor var överlag lägre under 2016 än 2015, vilket avspeglar det fortsatta stödet från ECB:s inköp av statsobligationer i euroområdet och andra penningpolitiska åtgärder. Räntorna justerades avsevärt i både euroområdet och i USA till följd av den globala utvecklingen (se diagram 5). Den ökade osäkerheten angående de globala tillväxtutsikterna i början av året ledde till en kraftig nedgång för riskfria räntor. Resultatet av den brittiska folkomröstningen pressade ned räntorna ytterligare innan mer optimistiska globala utsikter och resultatet av det amerikanska presidentvalet ledde till höjda räntor i både euroområdet och USA. Överlag sjönk euroområdets BNP-viktade genomsnittliga tioårsräntor på statsobligationer med ungefär 30 punkter under 2016 och låg på cirka 0,9 procent vid årets utgång. Utvecklingen i räntespreadar på statsobligationer inom euroområdet var förhållandevis dämpad, med vissa skillnader mellan länderna.

Aktiekurserna var i stort sett oförändrade i euroområdet, efter tillfälliga nedgångar

År 2016 inleddes med en kraftig nedgång på de globala aktiemarknaderna när utvecklingen i Kina gav upphov till oro över den globala tillväxten (se diagram 6). När oron dämpades vände aktiemarknaderna uppåt igen och i april låg de på samma nivåer som i årets början. Ett liknande mönster noterades under perioden kring den brittiska folkomröstningen, när det skedde en kraftig nedgång dagarna efter folkomröstningen, men kurserna vände uppåt under de efterföljande månaderna. Under andra halvåret ökade euroområdets aktiemarknad markant till följd av bättre utsikter. Trots de förhållandevis stora rörelserna under året var euroområdets aktiemarknad i stort sett oförändrad och det breda EURO STOXX-index ökade med cirka 1 procent. Att det övergripande indexet ökade så pass lite maskerade en minskning i bankernas eget kapital, som påverkades negativt av bl.a. bankernas stock av nödlidande lån och fortsatt låga lönsamhet.

Aktiekurserna i USA uppvisade ett liknande mönster under året, men hade bättre resultat överlag och ökade med nästan 10 procent under 2016. I december 2016 nådde de viktigaste aktieindexen i USA en ny rekordnivå.

Icke-finansiella företag gynnades av lägre kostnader för extern finansiering

De penningpolitiska åtgärderna under 2016 överfördes också till den totala nominella kostnaden för extern finansiering för icke-finansiella företag, som nådde en historiskt låg nivå sommaren 2016 (se diagram 7). Framför allt bidrog den negativa räntan på inlåningsfaciliteten och de nya TLTRO-II-transaktioner som tillkännagavs i mars till att sänka kostnaderna ytterligare för bankernas utlåning till icke-finansiella företag. De nya inköpen av obligationer med hög kreditvärdighet (investment grade) som är emitterade i euro och har emitterats av företag utanför banksektorn drev tillsammans med de andra delarna i programmet för köp av tillgångar (APP) ned kostnaderna för marknadsfinansiering till betydligt lägre nivåer än under föregående år och även under bankernas utlåningsränta. Eftersom riskpremien för eget kapital var fortsatt hög minskade emellertid kostnaden för eget kapital endast marginellt under 2016. Kostnaderna för extern finansiering minskade bland annat till följd av den höga graden av penningpolitisk ackommodering och de stora skillnaderna i externa finansieringskostnader mellan euroländerna och mellan företag av olika storlek.

De externa finansieringsflödena stabiliserades under 2016

Under de första tre kvartalen 2016 stabiliserades de icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden och låg nära den genomsnittliga nivån för 2015 (se diagram 8). Ur ett mer långsiktigt perspektiv underlättas återhämtningen i de icke-finansiella företagens finansieringsflöden från lägstanoteringarna första kvartalet 2014 fortfarande av i) fortsatta sänkningar av finansieringskostnaderna, ii) lättnader i kreditbegränsningarna, ii) en fortsatt tilltagande ekonomisk aktivitet, och iv) ökad aktivitet inom sammanslagningar och förvärv. Dessutom har ECB:s ackommoderande penningpolitik bidragit till gynnsamma villkor för de icke-finansiella företagens tillgång till marknadsbaserad finansiering. Emitteringen av räntebärande värdepapper underlättades framför allt av att programmet för köp av tillgångar utökades i juni 2016 till att även omfatta företagsobligationer. Bättre kreditvillkor^[3] och lägre räntor ledde till att de icke-finansiella företagen ökade sin bankbaserade finansiering något, samtidigt som lån från icke-MFI och övriga världen minskade avsevärt under året. Onoterade aktier och andra ägarandelar var fortfarande den största komponenten i de icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden, med stöd av stora balanserade vinstmedel. Emitteringen av noterade aktier begränsades av den förhållandevis höga kostnaden för eget kapital. Den generella förbättringen i de icke-finansiella företagens tillgång till extern finansiering dämpade dessutom utvecklingen av handelskrediter och koncerninterna lån.

Snabbare tillväxt i hushållens nettoförmögenhet

Under de första tre kvartalen 2016 fortsatte hushållens nettoförmögenhet att växa i allt snabbare takt (se diagram 9). Det var framför allt de fortsatt stigande bostadspriserna som ledde till betydande kapitalvinster i hushållens innehav av fast egendom. De stigande aktiekurserna under 2016 ledde till högre värden i hushållens innehav av finansiella tillgångar och bidrog positivt till tillväxten i nettoförmögenhet.

Hushållens lånekostnader i euroområdet nådde en ny rekordlåg nivå, men fortsatte att variera mellan länder och löptider. Kostnaden för långfristiga lån minskade mer än för kortfristiga. Återhämtningen för hushållssektorns banklån fortsatte under 2016.

En bred återhämtning

Den inhemska efterfrågestyrda ekonomiska återhämtning som inleddes i euroområdet i början av 2013 fortsatte under 2016. Om vi ser till de faktorer som driver på den ekonomiska aktiviteten verkar den nuvarande ökande tillväxten vara mer motståndskraftig (se ruta 2 för mer information). Samtidigt har aktiviteten i euroområdets ekonomi hämmats av att tillväxten i utländsk efterfrågan fortfarande är dämpad på grund av den ökade globala osäkerheten. Detta ledde till att den genomsnittliga årliga tillväxten blev 1,7 procent 2016 (se diagram 10). Detta är bara marginellt lägre än de 2,0 procent som noterades 2015 och som stärktes av en särskilt hög BNP-tillväxt i Irland. Privatkonsumtionen ökade i ungefär samma takt som 2015 och drevs även nu på av stigande disponibla inkomster. Samtidigt ökade investeringarna något långsammare än föregående år, trots återhämtningen inom byggbranschen. Parallellt med detta ökade den offentliga konsumtionen snabbare under 2016 och bidrog positivt till den ekonomiska tillväxten (se avsnitt 1.6 i kapitel 1). Den ekonomiska återhämtningen var förhållandevis brett baserad i alla länder i euroområdet.

Ekonomin i euroområdet fortsatte att expandera

ECB:s mycket ackommoderande penningpolitiska inriktning fortsatte att överföras till den reala ekonomin och stödde den inhemska efterfrågan. Förbättrad lönsamhet hos företagen och mycket gynnsamma finansieringsvillkor bidrog också till återhämtningen i investeringarna. Dessutom fortsatte sysselsättningen att stiga, bland annat tack vare tidigare strukturreformer, och detta var en viktig faktor för återhämtningen. Att oljepriserna låg kvar på förhållandevis låga nivåer gav ytterligare skjuts åt tillväxten 2016. Samtidigt dämpades den inhemska efterfrågan av den offentliga och privata sektorns skuldsättning, som låg kvar på höga nivåer i vissa länder, med åtföljande behov av skuldnedväxling. Långsamma framsteg i genomförandet av strukturreformer fortsatte också att dra ned tillväxten.

Privatkonsumtionen i euroområdet ökade ytterligare under 2016, med en genomsnittlig årlig tillväxt på cirka 2,0 procent, vilket är på ungefär samma nivå som under föregående år. De faktorer som framför allt har drivit på den ökade privatkonsumtionen är det låga oljepriset, i synnerhet i början av året, de förbättrade arbetsmarknaderna i euroområdet och den åtföljande ökningen av arbetskraftens inkomster. Ökningen, som snarare avsåg antalet arbetstillfällen än själva lönerna, bidrog till en sammanlagd ökning av arbetskraftens nominella inkomster 2016. Låga räntor fortsatte att driva på privatkonsumtionen, då det blev billigare att låna och mindre lönsamt att spara. Trots att nettoränteintäkterna minskade marginellt under 2016 för hushållen i euroområdet, innebar de lägre räntorna framför allt en omfördelning av resurser från nettosparare till nettolåntagare, som brukar vara mer benägna att konsumera än nettosparare.^[9]

De penningpolitiska åtgärder som ECB har vidtagit de senaste åren, däribland det inköpsprogram för företagssektorn som tillkännagavs i mars 2016, har stimulerat efterfrågan och främjat investeringarna. Det ledde till att investeringarna fortsatte att bidra kraftigt till tillväxten under 2016, vilket också avspeglar företagens förbättrade lönsamhet, mindre återhållna efterfrågan och ökade kapacitetsutnyttjande. Dessutom har de penningpolitiska åtgärderna ökat företagens förtroende, minskat deras räntebetalningar netto och gett bättre finansieringsvillkor, även för små och medelstora företag, vilket ytterligare har förstärkt företagsinvesteringarna. Investeringar i transportutrustning bidrog till återhämtningen i framför allt affärsinvesteringar. Vissa faktorer kan trots detta ha dämpat företagens investeringsverksamhet, t.ex. den långvariga nedgången i förväntningarna på den långsiktiga tillväxten i euroområdet, de pågående balansräkningsjusteringarna i samband med företagens stora skuldsättning och den svagare globala handeln.

Bygginvesteringarna ökade också, om än från låga nivåer, parallellt med återhämtningen på euroområdets bostadsmarknader. Återhämtningen avspeglade en ökad efterfrågan, som i sin tur understöddes av ökade realinkomster samt fördelaktiga hypoteksräntor och lånevillkor till följd av de penningpolitiska åtgärderna samt även skatteincitament i vissa länder. Avkastningen på alternativa former för hushållens investeringar var dessutom fortfarande låg, vilket ytterligare stimulerade investeringar i bostäder. Det skedde en bred återhämtning på bostadsmarknaden i euroländerna.

Utvecklingen av den ekonomiska tillväxten 2016 hölls tillbaka av en svag omvärld, som mer än väl uppvägde de eftersläpande effekterna av den stora deprecieringen av euron 2014–2015 (se avsnitt 1.1 i kapitel 1). Euroområdets export till USA, Asien (utom Kina) och tillväxtekonomierna var fortsatt dämpad under 2016. Handelspartnerna i Europa och Kina stod dock emot denna motvind och bidrog i allt högre grad till euroländernas export. Handeln inom euroområdet ökade under 2016 och avspeglade den underliggande utvecklingen i den inhemska efterfrågan.

Produktionsökningen under 2016 var relativt brett baserad över olika sektorer (se diagram 11). Det totala bruttoförädlingsvärdet, som nådde högre under andra kvartalet 2015 än toppnivån första kvartalet 2008 före krisen, ökade med i genomsnitt cirka 1,7 procent under 2016. Förädlingsvärdets tillväxt bromsade in inom industrin (exklusive byggverksamhet), till cirka 1,6 procent under 2016. Samtidigt växte tjänstesektorn med 1,8 procent, vilket var något mer än 2015. I byggbranschen var förädlingsvärdets tillväxt fortfarande betydligt lägre än före krisen, men det ökade ändå med cirka 2,0 procent – den största tillväxt som har noterats sedan 2006. Detta bekräftar att utvecklingen blir allt mer positiv i byggbranschen efter den långa period av tillbakagång eller långsam tillväxt som inleddes 2008.

Sysselsättningen fortsatte att öka i euroområdet

Arbetsmarknaderna återhämtade sig ytterligare under 2016 (se diagram 12). Under tredje kvartalet 2016 var 1,2 procent fler personer sysselsatta i euroområdet än motsvarande period 2015, eller mer än 3 procent fler än den senaste bottennivån under andra kvartalet 2013. Sysselsättningen var dock ungefär 0 5 procent lägre än under sin toppnivå före krisen, första kvartalet 2008. Fördelat per sektor ökade sysselsättningen främst inom tjänstesektorn och, i mindre omfattning, inom industrin, exklusive byggverksamhet, medan sysselsättningen i stort sett var stabil inom byggbranschen.

Under de första tre kvartalen 2016 ökade antalet arbetade timmar ungefär i samma takt som antalet sysselsatta. Den årliga produktivitetstillväxten per syssel­satt var fortfarande låg och uppgick i genomsnitt till cirka 0,4 procent per kvartal under de första tre kvartalen 2016, jämfört med en årlig ökning på 1,0 procent 2015 (som dock stärktes av BNP-revideringen i Irland).

Arbetslösheten fortsatte att minska under 2016 och låg på 9,6 procent i december, vilket var den lägsta noteringen sedan mitten av 2009. Arbetslöshetsminskningen som inleddes andra halvåret 2013 har varit brett baserad över könen och över olika åldersgrupper. För 2016 som helhet låg arbetslösheten på i genomsnitt 10,0 procent, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 10,9 procent 2015 och 11,6 procent 2014. Det vidtas emellertid fortfarande en mängd bredare åtgärder för att hantera lediga resurser (s.k. slack på arbetsmarknaden).

Pris- och kostnadsutveckling

Inflationen i euroområdet under 2016, mätt enligt HIKP (harmoniserat konsumentprisindex), avspeglade främst energiprisernas inverkan. Denna inverkan förklarar den låga eller till och med negativa inflationen under de första månaderna 2016, men också uppgången senare under året, då det negativa bidraget från energi minskade. Den underliggande inflationen mätt som HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel visade inga tecken på att stiga, utan låg mellan 0,7 procent och 1,0 procent under året.

Inflationen drevs främst av energipriserna

Under 2016 låg HIKP-inflationen i euroområdet på i genomsnitt 0,2 procent, vilket är en ökning från 0,0 procent 2015. HIKP-inflationens profil styrdes till största delen av energiprisernas utveckling (se diagram 13). Inflationen totalt var negativ under våren, men ökade sedan gradvis. I december hade den ökat med mer än 1,25 procentenheter jämfört med bottennivån i april.

Olika alternativa mått på den underliggande inflationen visade däremot inga tydliga tecken på en stigande trend (se diagram 14). HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel låg mellan 0,7 procent och 1 procent under hela året. Att den under­liggande inflationen inte ökade berodde delvis på de indirekta nedpressande effekterna av de tidigare kraftiga fallen i oljepriserna och andra råvarupriser, som får genomslag med viss eftersläpning. Framför allt var det inhemska kostnadstrycket – i synnerhet till följd av löneökningar – också fortsatt dämpat (för mer information, se ruta 3).

Tittar vi på de viktigaste komponenterna i HIKP mer ingående ser vi att energiinflationen gav ett negativt bidrag på i genomsnitt -0,5 procentenheter till inflationen totalt under 2016. Detta berodde framför allt på oljeprisernas utveckling mätt i euro, som främst påverkade konsumentpriserna på flytande bränsle. Konsumentpriserna på gas påverkades också, men den överföringen är mindre direkt, svagare och sker med större eftersläpning.^[14]

Inflationen i livsmedelspriser sjönk till i genomsnitt 1,0 procent under 2016, efter en uppgång till 1,4 procent under fjärde kvartalet 2015. Den här nedgången och variationerna under året berodde framför allt på prisutvecklingen för oförädlade livsmedel, särskilt på frukt och grönsaker. De avspeglade i huvudsak tillfälliga effekter, såsom kraftiga väderrelaterade ökningar i juli och augusti och en efterföljande kraftig korrigering nedåt i september och oktober. Inflationen i priserna på förädlade livsmedel var däremot i stort sett stabil under året.

Den årliga förändringen i priserna på industrivaror exklusive energi ökade till 0,7 procent i januari och februari, men sjönk sedan och låg kvar på 0,3 procent från augusti till december. Nedgången drevs framför allt av priserna på varaktiga och delvis varaktiga varor. Dessa båda komponenter i gruppen industrivaror exklusive energi har den högsta importerade mängden insatsvaror vilket gör att de sannolikt har påverkats mer av den appreciering av eurons nominella effektiva växelkurs som inleddes under våren 2015. Inflationen för icke varaktiga varor var i stort sett stabil.

Konsumentpristrycket var fortsatt dämpat under 2016 i det här avseendet. Den årliga förändringen i importpriser minskade kraftigt under 2015 och har varit negativ sedan början av 2016. Detta beror framför allt på de direkta effekterna av apprecieringen av eurons nominella effektiva växelkurs (se diagram 15). Den inhemska producentprisinflationen i branscherna för andra konsumtionsvaror än livsmedel låg nära noll under hela året. Producentprisernas utveckling i branscherna för insatsvaror tyder på att priserna på råolja och andra råvaror har påverkat tidigare led i priskedjan avsevärt, vilket i sin tur har påverkat de senare leden (mätt i konsumtionsvarupriser).

Tjänsteprisinflationen låg kring 1,1 procent under hela 2016, vilket är betydligt lägre än genomsnittet på längre sikt. Posterna i HIKP:s tjänstekomponent tenderar att produceras på inhemsk nivå, vilket betyder att tjänstepriserna i högre grad är kopplade till inhemsk efterfrågan och arbetskraftskostnader. Den dämpade utvecklingen avspeglar därför sannolikt att det fortfarande finns förhållandevis stor ledig kapacitet inom euroområdets produkt- och arbetsmarknader.

Det inhemska kostnadstrycket var fortsatt lågt

Det inhemska kostnadstrycket till följd av arbetskraftskostnader fortsatte att vara dämpat under de första tre kvartalen 2016.

Ökningen av ersättningen per anställd och enhetsarbetskostnaderna i euroområdet var i genomsnitt 1,3 procent respektive 0,9 procent under de första tre kvartalen 2016 (se diagram 16). Att enhetsarbetskostnaderna återhämtade sig något under 2016 jämfört med 2015 berodde främst på att arbetsproduktivitetstillväxten sjönk samtidigt som ökningen av ersättningen per anställd fortfarande var låg. Det låga lönetrycket kan bland annat förklaras av att det fortfarande finns mycket ledig kapacitet på arbetsmarknaden. Strukturreformer i arbetsmarknaderna på senare år har dessutom lett till ökad flexibilitet nedåt i vissa länder i euroområdet samt till låg inflation.^[15]

Det inhemska kostnadstryck som kan hänföras till vinstutvecklingen (mätt genom driftsöverskott brutto) minskade något under 2016 jämfört med 2015. Detta kan tyda på att de låga oljeprisernas uppåtgående effekt på vinsterna i form av förbättrade terms-of-trade (kvoten mellan priset på ett lands export- och importvaror), som var den viktigaste faktorn för vinstökningarna under 2015, höll på att avta i takt med att oljepriserna fortsatte sin återhämtning från bottennivåerna i början av 2016.^[16] Detta innebar att vinsterna per producerad enhet var den viktigaste orsaken till att den årliga förändringen i BNP-deflatorn minskade något från fjärde kvartalet 2015 till tredje kvartalet 2016.

Stabiliserade långsiktiga inflationsförväntningar

De undersökningsbaserade långsiktiga inflationsförväntningarna stabiliserades under 2016. Uppgifter från ECB:s Survey of Professional Forecasters visade att förväntningarna om inflationen fem år framåt i tiden låg på 1,8 procent, i alla fyra omgångar under 2016. Förväntningarna om inflationen på längre sikt låg enligt Consensus Economics-enkäten i oktober 2016 något högre, på 1,9 procent. Förväntningarna om inflationen fem år framåt i tiden enligt räntorna på femåriga realränteswappar återhämtade sig efter att ha nått historiskt låga nivåer i juli. De marknadsbaserade långsiktiga inflationsförväntningarna var dock lägre än de undersökningsbaserade förväntningarna under hela året.

Penningmängds- och kreditutveckling

Penningmängds- och kreditutvecklingen fortsatte att understödjas av låga räntor och ECB:s penningpolitiska åtgärder. Tillväxten i penningmängden stabiliserades på en god nivå under 2016, samtidigt som kreditutvecklingen gradvis fortsatte att återhämta sig.

Tillväxten i penningmängden var i stort sett stabil

Under 2016 var tillväxten i den breda penningmängden i stort sett stabil, även om M3-utvecklingen försvagades något under andra halvåret 2016 (se diagram 17). I december 2016 var den årliga M3-tillväxten 5,0 procent jämfört med 4,7 procent i slutet av 2015. Tillväxten i M3 fortsatte att drivas av dess mest likvida komponenter, mot bakgrund av de låga alternativkostnaderna för att inneha likvid inlåning i en miljö som präglas av mycket låga räntor och en flack avkastningskurva. ECB:s extraordinära åtgärder, framför allt programmet för köp av tillgångar (APP) var också viktiga drivkrafter för penningmängdens utveckling i euroområdet. Tillväxten i M1, som gynnades av den höga tillväxten i inlåning över natten från både hushåll och icke-finansiella företag, var stark, men något mattare än under toppnivån i mitten av 2015. I december 2016 uppgick den till 8,8 procent jämfört med 10,7 procent i december 2015.

När det gäller de andra huvudkomponenterna i M3 bidrog den låga ersättningen för mindre likvida monetära tillgångar till den fortlöpande minskningen av annan kortfristig inlåning än inlåning över natten (dvs. M2 minus M1), vilket fortsatte att bromsa tillväxten i M3. Tillväxten i omsättbara instrument (dvs. M3 minus M2), som har en liten vikt i M3, återhämtade sig något, med stöd av en god tillväxt i andelar i penningmarknadsfonder och ökade innehav i bankernas kortfristiga räntebärande värdepapper.

Ökningen av den monetära basen drevs återigen på av inhemska källor

Andra inhemska motposter än utlåning till offentlig sektor påverkade M3 positivt under 2016 (se de blå staplarna i diagram 18). Å ena sidan avspeglade detta den gradvisa återhämtningen i tillväxten i utlåning till den privata sektorn. Å andra sidan understöddes tillväxten i M3 fortfarande av den kraftigt negativa årstakten i de monetära finansinstitutens långfristiga finansiella skulder (exklusive eget kapital). Utvecklingen kunde till en del förklaras av den förhållandevis flacka avkastningskurvan i samband med ECB:s penningpolitiska åtgärder, som har gjort långsiktig inlåning och långfristiga bankobligationer mindre lönsamma för investerarna. De riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) har varit ett attraktivt alternativ till långsiktig marknadsbaserad bankfinansiering, vilket också spelade in.

Inköp av räntebärande värdepapper inom ramen för förvärvsprogrammet för offentliga sektorn (PSPP) fick stor positiv effekt på tillväxten i M3 (se de röda staplarna i diagram 18). Krediter till offentlig sektor från monetära finansinstitut exklusive Eurosystemet gav däremot ett negativt bidrag (se de gröna staplarna i diagram 18). Nettotillgångarna gentemot utlandet för de monetära finansinstituten i euroområdet (som återspeglar nettoskulderna gentemot utlandet för icke-MFI i euroområdet, avvecklade via banker) utgjorde den största bromsklossen för den årliga tillväxten i M3 (se de gula staplarna i diagram 18). Utvecklingen avspeglar framför allt de pågående utflödena av kapital från euroområdet och portföljomfördelningen till fördel för investeringsinstrument utanför euroområdet. PSPP-relaterade försäljningar av statsobligationer i euroområdet från institut som inte är hemmahörande i euroområdet bidrog starkt till den här utvecklingen, eftersom vinsten på dessa försäljningar främst investerades i instrument utanför euroområdet.

Återhämtningen i kredittillväxten fortsatte i måttlig takt

Den successiva återhämtningen i kredittillväxten avspeglade utvecklingen i utlåning till den privata sektorn (se diagram 17). Årstakten i MFI:s kreditgivning till hemmahörande i euroområdet (inklusive offentlig sektor och privat sektor) ökade under hela 2016 och uppgick till 4,7 procent i december, jämfört med 2,3 procent i december 2015. Framför allt skedde en märkbar förbättring i utvecklingen av lån till icke-finansiella företag. Tillväxten i lån till icke-finansiella företag har förbättrats avsevärt jämfört med bottennivåerna under första kvartalet 2014. Utvecklingen underlättades av stora sänkningar i bankernas utlåningsräntor och ytterligare minskningar av bankernas finansieringskostnader, framför allt tack vare ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder. Tillväxten hämmas dock fortfarande av konsolideringen av bankernas balansräkningar och de fortsatt höga nivåerna av nödlidande lån i vissa länder.

Som framgår av euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning i januari 2017 bidrog förändringar i efterfrågan på lån inom alla kategorier också till en återhämtning i lånetillväxten, samtidigt som kreditkraven för lån till företag i stort sett håller på att stabiliseras. Undersökningen lyfte fram den generellt låga nivån på räntor, aktiviteten inom sammanslagningar och förvärv, företagens omstrukturering samt utsikterna för bostadsmarknaden som viktiga drivkrafter för att öka efterfrågan på lån. I detta sammanhang innebar programmet för köp av tillgångar (APP) nettolättnader i fråga om kreditkrav, framför allt kreditvillkor. Bankerna angav också att den extra likviditeten från programmet för köp av tillgångar och de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna användes för att bevilja lån och för att ersätta finansiering från andra källor. Dessutom ansåg de att ECB:s negativa ränta på inlåningsfaciliteten hade påverkat utlåningsvolymerna positivt, samtidigt som den hade bidragit till en minskande lånemarginal.

Bankutlåningsräntorna för hushåll och icke-finansiella företag sjönk till historiskt låga nivåer

ECB:s ackommoderande penningpolitiska inriktning, ett läge med förstärkta balansräkningar och generellt minskad splittring på finansmarknaderna har bidragit till att minska bankernas sammansatta finansieringskostnader, som nådde historiskt låga nivåer. Sedan juni 2014 har bankerna överfört minskningen i sina finansieringskostnader genom sänkta utlåningsräntor (se diagram 19), som även dessa nådde historiskt låga nivåer. Från början av juni 2014 (då ECB:s kreditlättnader inleddes) till december 2016 sjönk bankernas sammansatta utlåningsränta för icke-finansiella företag och hushåll med ungefär 110 punkter. Dessutom fortsatte skillnaderna i bankernas utlåningsräntor att minska mellan länderna, för både icke-finansiella företag och hushåll.

Finanspolitik och strukturreformer

Euroområdets budgetunderskott fortsatte att minska under 2016, framför allt tack vare lägre räntebetalningar och ett gynnsamt konjunkturläge, samtidigt som euroområdets finanspolitiska inriktning var expansiv. Den offentliga sektorns skuldkvot fortsatte att minska i euroområdet. Ett antal länder har dock fortfarande höga skuldnivåer. Det krävs därför ytterligare finanspolitiska åtgärder och en mer tillväxtvänlig finanspolitik för att få den offentliga sektorns skulder att börja sjunka på allvar. Euroområdets tillväxtpotential skulle öka om reformerna av företags- och regleringsklimatet skyndades på. Dessutom behövs omfattande reformer på arbetsmarknaderna för att stärka sysselsättningen.

Budgetunderskottet minskade ytterligare under 2016

Enligt de makroekonomiska framtidsbedömningar som Eurosystemets experter gjorde i december 2016 hade den offentliga sektorns underskott i euroområdet minskat från 2,1 procent av BNP 2015 till 1,8 procent av BNP 2016 (se diagram 20). Detta är på ungefär samma nivå som kommissionens ekonomiska prognos vintern 2017. Underskotten minskade tack vare lägre räntebetalningar och ett gynnsamt konjunkturläge som mer än väl uppvägde försämringen i det konjunkturrensade primärsaldot. Förbättringen i det aggregerade budgetunderskottet i euroområdet återspeglade förbättrade offentliga finanser i de flesta euroländer.

Euroområdets finanspolitiska inriktning, mätt som förändringen i det cykliskt justerade primärsaldot minus budgetpåverkan av statligt stöd till den finansiella sektorn, var expansiv under 2016 (se diagram 20).^[20] Detta berodde till största delen på diskretionära finanspolitiska åtgärder på intäktssidan, t.ex. sänkningar av direkta skatter i ett antal euroländer. Inriktningen fick också stöd av en förhållandevis dynamisk tillväxt i utgifterna för sociala transfereringar och insatsförbrukningen. Det finns belägg för att ett antal länder kan ha använt en del av räntebesparingarna för att öka de primära utgifterna i stället för att minska den offentliga sektorns skulder eller bygga upp buffertar. Inflödet av flyktingar påverkade de offentliga finanserna mindre än under det föregående året.

Den offentliga sektorns skuldkvot fortsatte att minska

I euroområdet fortsatte den offentliga skuldsättningen i förhållande till BNP att minska gradvis från sin toppnivå 2014. Enligt makroekonomiska prognoser från Eurosystemets experter i december 2016 minskade skuldsättningen i förhållande till BNP från 90,4 procent 2015 till 89,4 procent 2016. Tre faktorer bidrog i ungefär lika stora delar till förbättringen 2016: i) den gynnsamma utvecklingen i ränte-tillväxt-differensen, med låga räntor och ekonomisk återhämtning, ii) små primära överskott, och iii) minusnivåerna för underskott/skuldanpassning (se diagram 21).

I ett fåtal länder är den offentliga sektorns skulder emellertid fortfarande höga, eller ökar till och med. Detta är särskilt oroväckande eftersom en betungande offentlig skuldsättning ökar sårbarheten för makroekonomiska chocker och instabilitet på finansmarknaderna, samtidigt som finanspolitikens utrymme för att fungera som buffert mot chockerna minskar.^[21] Därför bör de länder som har en hög offentlig skuldsättning i förhållande till BNP se till att deras offentliga skuldkvoter börjar sjunka på allvar och att de följer stabilitets- och tillväxtpakten fullt ut. Att begränsa riskerna för skuldsättningens hållbarhet är också mycket viktigt på längre sikt, med tanke på de stora utmaningarna med en åldrande befolkning och åtföljande ökande kostnader för pensioner, hälso- och sjukvård och långtidsvård. I sin hälso- och sjukvårdsrapport 2016 belyste kommissionen behoven av viktiga reformer i EU-länderna för att begränsa utgiftstrycket inom området för hälso- och sjukvård och långtidsvård.^[22]

Budgetutrymmet varierade mellan länderna

Flera euroländer behöver konsolidera sina offentliga finanser ytterligare för att de ska bli hållbara, men andra länder har ett budgetutrymme som de kan använda och samtidigt följa stabilitets- och tillväxtpakten fullt ut. Stabilitets- och tillväxtpakten tillåter en viss flexibilitet som kan göra det lättare att hantera nationella stabiliseringsbehov. Bland annat finns det en viss frihet när det gäller offentliga investeringar och kostnader för strukturreformer.

Euroländernas budgetutrymme varierar och de har använt det på olika sätt. Vissa länder, t.ex. Tyskland, har bland annat använt det tillgängliga budgetutrymmet för att hantera den förhållandevis stora budgeteffekten av inflödet av flyktingar. Länder utan budgetutrymme var å andra sidan tvungna att vidta finanspolitiska åtgärder för att se till att de uppfyllde kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Några länder, t.ex. Italien, Lettland och Litauen, fick också ett utrymme för större underskott genom stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser om flexibilitet i fråga om offentliga investeringar, pensionsreformer och strukturreformer.

För att utnyttja det tillgängliga budgetutrymmet på bästa sätt bör länderna inrikta sina politiska åtgärder på välavvägda offentliga investeringar som kan väntas ge ett varaktigt bidrag till den ekonomiska tillväxten på medellång sikt. Även om det är osäkert hur stora de makroekonomiska effekterna blir kan offentliga investeringar väntas få positiva effekter för efterfrågan och öka den potentiella produktionen genom att stocken av offentligt kapital ökar.^[23]

För att stödja den ekonomiska stabiliseringen bör länderna också sträva efter en mer tillväxtvänlig finanspolitik. På utgiftssidan är utgiftsgranskningar en lovande metod för att identifiera vilka förmåner som inte nödvändigtvis ökar välfärden, vilket kan bidra till att de offentliga medlen används effektivare. På intäktssidan är det viktigt för ett antal länder att genomföra reformer för att göra skattesystemet mer tillväxtvänligt och begränsa skatteflykt. Framför allt kan en minskad skattekil för arbetstagare, dvs. skattetrycket på arbetsinkomster som är ett resultat av individuell inkomstskatt och sociala avgifter, få goda effekter på tillväxten och sysselsättningen.^[24]

Blandat resultat för efterlevnaden av EU:s statsfinansiella regler

Länderna måste se till att bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten följs noggrant och att risker för skuldsättningens hållbarhet åtgärdas snabbt. Under 2016 varierade euroländernas efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpaktens ganska mycket, samtidigt som det skulle ha varit välkommet med en mer kraftfull tillämpning av de statsfinansiella reglerna för att se till att stabilitets- och tillväxtpakten behåller sin trovärdighet.

Konsolideringen av de offentliga finanserna går framåt, vilket också hjälpte flera länder att avsluta sina förfaranden vid alltför stora underskott. Under 2016 avslutades förfarandena i god tid för Irland och Slovenien och även för Cypern som till och med genomfört korrektionen ett år tidigare än vad som krävdes enligt tidsfristen. Frankrike, Spanien och Portugal var de enda euroländerna som fortfarande låg kvar i den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten i början av 2017.^[25]

Kommissionen konstaterade dock att flera euroländer hade stora brister i konsolideringen med hänsyn till stabilitets- och tillväxttaktens krav för 2016 och framåt, men detta ledde inte till att de respektive förfarandena i stabilitets- och tillväxtpakten skyndades på.^[26] I samband med de landsspecifika rekommendationer som offentliggjordes i maj 2016 granskade kommissionen t.ex. brottet mot skuldkriteriet i Belgien, Italien och Finland under 2015. Kommissionen beslutade sig dock för att inte inleda något underskottsförfarande, med hänsyn till bedömningen av det numeriska skuldriktmärket och/eller de relevanta faktorer som anges i stabilitets- och tillväxtpakten. Trots att Spanien och Portugal underlät att vidta verkningsfulla åtgärder följde rådet i augusti 2016 dessutom kommissionens rekommendation om att inte utdöma några straffavgifter. I stället fick Spanien en förlängning med två år, fram till 2018, av stabilitets- och tillväxtpaktens tidsfrist och en kraftig sänkning av den justering som krävdes. För Portugal, som påverkades av offentliga kostnader för stödet till den finansiella sektorn 2015, förlängdes stabilitets- och tillväxtpakten med ett år, till 2016. Kommissionen lade inte heller fram något förslag om att delar av de europeiska struktur- och investeringsfonderna skulle avbrytas.

Kommissionen offentliggjorde sin bedömning av utkasten till budgetplaner för 2017 den 16 november 2016. Den konstaterade att sex länder som omfattades av den förebyggande delen, nämligen Belgien, Italien, Cypern, Litauen, Slovenien och Finland, löpte risk för bristande efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten.^[27] Bland de länder som omfattades av den korrigerande delen ansågs Frankrike och – efter att ha lämnat in ett uppdaterat utkast till budgetplan – även Spanien i stort sett uppfylla bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten. För Portugal väntades tröskelvärdet för en betydande avvikelse överskridas, om än med mycket liten marginal. Den 5 december 2016 konstaterade Eurogruppen att de länder som fortfarande omfattades av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del snabbt borde korrigera sina alltför stora underskott, se till att utvecklingen närmade sig målet på medellång sikt och respektera skuldregeln.^[28]

Bättre institutioner är avgörande för högre potentiell tillväxt

Även om den ekonomiska återhämtningen går framåt står tillväxten i euroområdet fortfarande inför strukturella utmaningar på medellång till lång sikt. En svag produktivitetstillväxt, höga skuldnivåer och strukturell arbetslöshet hindrar en starkare ekonomisk tillväxt och det krävs draghjälp av politiken på utbudssidan. Det finns gott om belägg för att en svag BNP-utveckling och sysselsättningsökning kan kopplas till lägre kvalitet på de nationella institutionerna (t.ex. kontroll av korruption och rättssäkerhet) och stela strukturer på arbets- och produktmarknaderna.^[29] Välfungerande institutioner och ekonomiska strukturer är i själva verket avgörande för euroområdets motståndskraft och välstånd på lång sikt (se diagram 22).^[30]

Ett antal indikatorer tyder på att reformhastigheten mattades av betydligt i euroområdet efter 2013 och att genomförandet har fallit tillbaka till nivåerna före krisen.^[31] Denna inbromsning av reformarbetet är beklaglig, eftersom det redan finns exempel på att trovärdiga och välriktade reformer som genomfördes under krisen har lett till betydande fördelar för euroländerna i fråga.^[32]

Det långsamma genomförandet av reformer skapar oro över euroområdets tillväxt- och sysselsättningsutsikter och hindrar andra förbättringar som är nödvändiga för den monetära unionens förmåga att absorbera chocker. I tabell 1 visas framstegen med att genomföra kommissionens landsspecifika rekommendationer för 2016. Det är uppenbart att genomförandet av reformer har varit ganska begränsat i euroländerna. T.ex. har ingen av rekommendationerna genomförts fullt ut och större framsteg noteras bara för 2 procent av dem. De flesta euroländerna hade dock gjort vissa förbättringar under 2016 när det gäller reformer av regelverkens villkor (t.ex. ökad effektivitet i insolvensreglerna, förbättrad omstrukturering av den privata sektorns skulder och ökad tillgång till finansiering för små och medelstora företag). Insatserna i fråga om finanspolitiska strukturreformer var fortfarande inriktade på att minska skattekilen för arbetskraft, samtidigt som vissa euroländer också försökte effektivisera den offentliga förvaltningen och skatteuppbörden. När det gäller reformer på arbetsmarknaden eller åtgärder för att öka konkurrensen inom tjänstesektorn har framstegen varit mycket mer begränsade eller saknats helt i de flesta euroländer. Om det har genomförts reformer har de oftast varit fragmenterade. Detta innebär att man inte har tagit vara på de potentiellt stora samverkande effekterna mellan olika reformområden och har missat tillfällen att integrera den stimulans av efterfrågan som uppstår när det skapas förväntningar på större framtida inkomster.^[33]

Generellt bör regeringarna skynda på genomförandet av företagsvänliga reformer. Det gjordes vissa ansträngningar för att förbättra företagsklimat och regelverk under 2016, men på senare år har framstegen varit alltför begränsade för att euroländerna ska kunna följa med i de bästa metoderna globalt. Som diskuteras i ruta 4 finns det fortfarande en outnyttjad potential för reformer som stärker produktiviteten och ökar sysselsättningen. Parallellt med åtgärder för att förbättra den offentliga infrastrukturen skulle insatser för att effektivisera insolvensreglerna och öka konkurrensen inom produkt- och tjänstemarknaderna också bidra till att öka investeringarna och i slutänden även den aggregerade efterfrågan. Som komplement till dessa prioriterade reformer behövs det omfattande reformer på arbetsmarknaden för att öka flexibiliteten, minska segmenteringen mellan olika anställningsavtal och lösa problemet med kompetensglapp. För att åtgärda den höga arbetslösheten bör arbetet med att utveckla humankapitalet och arbetskraftens rörlighet och aktiva arbetsmarknadsprogram dessutom intensifieras. En effektivare offentlig förvaltning skulle också bidra till ökad produktivitet och gynna den privata sektorn.

Det behövs också nya stimulanser för att genomföra reformer på EU-nivå. Den nya strukturen för ekonomisk styrning i kommissionens europeiska planeringstermin bör uppmuntra till reformer i hela euroområdet, men de begränsade framsteg som vi belyser här visar att det behöver göras mycket mer. Det behövs t.ex. en mer tvingande konvergensprocess mot motståndskraftiga ekonomiska strukturer på medellång till lång sikt, vilket beskrivs i de fem ordförandenas rapport^[34]. Att driva på utvecklingen av den inre marknaden samt skapa en äkta kapitalmarknadsunion och fullfölja bankunionen skulle också bidra till att skapa ett mer motståndskraftigt och tillväxtvänligt euroområde.

Penningpolitik som stöder återhämtningen i euroområdet och en ökad inflation

Behovet av ytterligare penningpolitiska åtgärder 2016

Försämrade ekonomiska och finansiella förhållanden behövde följas noggrant i början av året

ECB:s penningpolitiska åtgärder har på senare år varit inriktade på att stödja den ekonomiska återhämtningen i euroområdet och bidra till en inflation på nivåer som ligger under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Åtgärderna, som bl.a. har omfattat riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO), program för köp av tillgångar (APP) och negativ ränta på inlåningsfaciliteten, har införts i olika steg och har visat sig vara mycket effektiva för att stödja återhämtningen och motverka faktorer som dämpat inflationen. Under 2016 fördröjdes dock inflationens återgång till nivåer i linje med ECB-rådets mål på grund av motverkande faktorer. Det medförde behovet av fler penningpolitiska åtgärder under året.

De ekonomiska och finansiella förhållandena försämrades i början av 2016, till följd av ökad osäkerhet, geopolitiska risker och ökad volatilitet i finans- och råvarumarknaderna. Tillväxtekonomiernas och i synnerhet Kinas inbromsning stärkte farhågorna om den globala ekonomins utveckling. Dessutom var inflationsutvecklingen fortfarande svagare än väntat, framför allt på grund av det kraftiga fallet i oljepriserna då och den dämpade lönetillväxten. Tillsammans med sjunkande inflationsförväntningar på kort och medellång sikt signalerade detta ökad risk för ytterligare följdeffekter, eftersom det fanns en viss sannolikhet att de svaga inflationsförväntningarna skulle få arbetsmarknadens parter att skjuta upp lönehöjningar.

I januari bekräftade ECB-rådet därför på nytt sin framåtblickande vägledning genom att betona att rådet förväntade sig att ECB:s nyckelräntor skulle ligga kvar på eller under de nuvarande nivåerna under en längre period, betydligt längre än tidsramen för tillgångsköpen. Eftersom det var svårt att bedöma de motverkande faktorernas styrka och varaktighet ansåg ECB-rådet att den penningpolitiska inriktningen behövde granskas och eventuellt ändras vid det penningpolitiska mötet i mars 2016, då det skulle finnas mer information tillgänglig, bl.a. i form av experternas nya framtidsbedömningar.

Under det första kvartalet minskade utsikterna för en varaktig justering av inflationsbanan i riktning mot ECB-rådets mål på nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Framför allt skärptes de finansiella förhållandena, särskilt på aktie- och valutamarknaderna, vilket riskerade att försämra finansieringsvillkoren i den reala ekonomin. Ny information tydde också på att den ekonomiska återhämtningen hade tappat fart och att inflationen hade blivit negativ igen. Även om en stor del av den här nedgången kunde förklaras av sjunkande oljepriser var dessutom den underliggande prispressen svagare än förväntat. De marknadsbaserade inflationsförväntningarna på medellång sikt sjönk också, vilket ökade risken ännu mer för andra omgångens effekter. I mars reviderades ECB:s framtidsbedömningar om inflationen ned kraftigt. Därmed försköts också tidpunkten för när inflationen väntades återgå till ECB-rådets mål om nivåer under, men nära, 2 procent.

Dystrare utsikter krävde en kraftfull penningpolitisk reaktion i mars

Mot bakgrund av dessa förhållanden fanns det goda skäl för ECB-rådet att ompröva sin penningpolitiska inriktning och vidta ytterligare kraftfulla penningpolitiska stimulansåtgärder för att motverka de ökade riskerna för ECB:s prisstabilitetsmål. Därför införde ECB-rådet ett omfattande penningpolitiskt åtgärdspaket i mars 2016.

Vid sitt möte i mars beslutade ECB-rådet i) att sänka sina viktigaste styrräntor och framför allt sänka räntan på inlåningsfaciliteten till -0,40 procent^[38], ii) utöka de månatliga inköpen inom ramen för APP till 80 miljarder euro från och med april 2016 och att utöka emittent- och innehavsgränserna för inköp av vissa typer av värdepapper, iii) införliva ett nytt inköpsprogram för företagssektorn (CSPP) i APP för inköp av obligationer med hög kreditvärdighet (investment grade) som är emitterade i euro av företag utanför banksektorn som är etablerade i euroområdet, och iv) inleda en ny serie av fyra riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO-II), som var och en ska ha en löptid på fyra år med början i juni 2016. Dessutom fortsatte ECB-rådet i sin framåtblickande vägledning att förtydliga att ECB:s nyckelräntor väntades ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer under en längre period, betydligt längre än den nuvarande tidsramen för nettotillgångsköpen. ECB-rådet bekräftade också på nytt att inköpen skulle fortsätta fram till slutet av mars 2017, eller längre om det behövdes. De skulle under alla omständigheter fortsätta tills ECB-rådet såg en varaktig förändring av inflationsbanan i linje med inflationsmålet.

Syftet med dessa omfattande åtgärder var att skapa ytterligare lättnader i den privata sektorns lånevillkor och stimulera kreditgivningen till den privata sektorn för att därmed ge ytterligare bränsle för återhämtningen i euroområdet och skynda på inflationens återgång till de önskade nivåerna. Åtgärderna bidrog också till att minska den press som hade observerats på de finansiella marknaderna tidigare under året och förhindra att den försvårade genomslaget för den ackommoderande penningpolitiska inriktningen (se avsnitt 2.2 i kapitel 1). Sänkningen av räntan på inlåningsfaciliteten syftade till att skapa ytterligare lättnader i kreditvillkoren (se diagram 23). Banker vars likviditet överskrider kassakravet skulle alltså stimuleras att använda likviditet för att köpa andra tillgångar eller för att bevilja fler lån till den reala ekonomin. På så sätt har den negativa räntan på inlåningsfaciliteten förstärkt programmet för köp av tillgångar genom att stärka effekterna för omfördelningen av portföljer.

TLTRO-II var utformat för att vara en viktig del i processen med kreditlättnader och skapandet av nya krediter som bidrar till att de penningpolitiska åtgärderna får genomslag via bankutlåningen. Den högsta ränta som skulle tas ut fastställdes till räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna vid tilldelningen, men den faktiska räntan kunde vara så låg som räntan på inlåningsfaciliteten om en viss banks utlåning överskred det riktmärke som hade fastställts på förhand.^[39]

Genom att CSPP infördes fick Eurosystemets tillgångsköp ännu större genomslag i den reala ekonomin. För att nå så många företag och sektorer som möjligt betraktas ett brett spektrum av tillgångar som godtagbara.^[40] Det var i princip möjligt att göra inköp inom ramen för CSPP i både de primära och sekundära marknaderna.^[41]

Euroområdet visade sig vara motståndskraftigt under andra halvåret 2016, men den underliggande inflationen var fortfarande svag

Det politiska paket som antogs i mars 2016 och de befintliga kraftfulla penningpolitiska stimulansåtgärderna var avgörande för att stödja euroområdets motståndskraft mot den globala och politiska osäkerheten. I kölvattnet av den brittiska folkomröstningen om medlemskapet i EU i mitten av 2016 steg volatiliteten på de finansiella marknaderna initialt. Men marknadernas motståndskraft visade sig dock tillräcklig och reaktionerna blev därför tillfälliga. Denna motståndskraft understöddes av att centralbanker världen över stod beredda att tillhandahålla likviditet vid behov, tillsammans med ett strängt regelverk och strikt tillsyn av bankerna i euroområdet och ECB:s ackommoderande penningpolitiska åtgärder.

Konsekvenserna av utfallet för den brittiska folkomröstningen och andra geopolitiska osäkra faktorer i kombination med dämpade tillväxtutsikter i tillväxtekonomierna fortsatte att pressa ned den utländska efterfrågan och ansågs till en början skapa nedåtrisker för euroområdets ekonomiska utsikter för andra halvåret. Detta återspeglades också i ECB:s makroekonomiska framtidsbedömningar i september 2016, där prognosen för euroområdets tillväxt reviderades nedåt något, jämfört med bedömningarna i juni. Det underliggande pristrycket visade inte heller någon övertygande uppgång och var fortfarande bekymmersam. Framför allt var utsikterna för tillväxt och inflation i euroområdet fortfarande beroende av mycket gynnsamma finansieringsvillkor, vilket till stor del återspeglades i den ackommoderande penningpolitiska inriktningen.

ECB-rådet fortsatte därför under hösten att noga övervaka utvecklingen på de ekonomiska och finansiella marknaderna och betonade sitt engagemang för att upprätthålla det stora penningpolitiska stöd som krävs för att inflationen varaktigt ska återgå mot nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt. För att öka sin beredskap och handlingsförmåga gav ECB-rådet dessutom de berörda kommittéerna i Eurosystemet i uppdrag att undersöka alternativ som skulle göra det möjligt att genomföra APP på ett smidigt sätt fram till mars 2017 eller ännu längre vid behov.

Mot slutet av året fortsatte återhämtningen i euroområdet att visa motståndskraft mot den rådande osäkerheten, med stöd av ett fortsatt genomslag av de penningpolitiska åtgärderna i euroområdets reala ekonomi. Återhämtningen fortsatte i en måttlig men allt stabilare takt, framför allt tack vare en ökad inhemsk efterfrågan, ökade reala disponibla inkomster, varaktigt skapande av arbetstillfällen och fortsatt mycket gynnsamma finansieringsvillkor. Inflationen ökade också tack vara stigande energipriser och såg ut att återhämta sig ytterligare.

Syftet med det penningpolitiska paketet i december var att upprätthålla den stora penningpolitiska ackommoderingen

Utsikterna för en gradvis ökande inflation var fortfarande i hög grad beroende av stöd från en ackommoderande penningpolitik. Med tanke på den långvariga svagheten i den underliggande inflationen verkade det inte sannolikt att inflationen skulle röra sig mot de önskade nivåerna på ett varaktigt och stabilt sätt. Därför ansågs det nödvändigt att bibehålla den mycket omfattande graden av penningpolitisk ackommodering även efter mars 2017.

Vid sitt möte i december beslutade ECB-rådet därmed att i) förlänga tidsramen för sina inköp av nettotillgångar till efter mars 2017 genom att tillkännage att APP skulle fortsätta – tillsammans med återinvestering av de värdepapper som förfaller^[42] – med 60 miljarder euro per månad från och med april 2017 till och med december 2017, eller längre vid behov, och under alla omständigheter tills ECB-rådet såg en varaktig förändring av inflationsbanan i linje med inflationsmålet, och ii) förändra villkoren för APP från och med januari 2017 för att se till att programmet kan fortsätta smidigt genom att sänka den kortaste återstående löptiden för godtagbara värdepapper inom ramen för förvärvsprogrammet för den offentliga sektorn från två år till ett år och genom att tillåta inköp av värdepapper som har lägre ränta än ECB:s inlåningsränta i den utsträckning som detta är nödvändigt.^[43] ECB:s viktigaste räntor hölls oförändrade och ECB-rådet fortsatte att förvänta sig att de skulle ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer under en längre period och åtminstone längre än tidsramen för nettoinköpen av tillgångar. Dessutom återupprepade ECB-rådet sitt åtagande om att nära följa utvecklingen av utsikterna för prisstabilitet och använda alla verktyg de har tillgång till inom ramen för sitt mandat för att nå målet, om så behövs. Framför allt betonade ECB-rådet att det hade för avsikt att utöka programmets storlek och/eller förlänga det, om utsikterna skulle försämras under tiden, eller om de finansiella förhållandena skulle försvåra de fortsatta framstegen mot en varaktig uppgång i inflationen.

Syftet med besluten var att se till att upprätthålla de mycket gynnsamma finansiella förhållandena i euroområdet, eftersom detta fortfarande var avgörande för att uppnå ECB:s mål för prisstabiliteten. Framför allt var avsikten med att förlänga inköpen över en längre tidsperiod inom ramen för APP att skapa ett mer varaktigt stöd för finansieringsvillkoren och på så sätt få en mer hållbar överföring av stimulansåtgärderna för att upprätthålla den måttliga, men allt stabilare återhämtningen. Ett annat mål för Eurosystemets mer långvariga närvaro på marknaden var att skapa stabilitet i en omgivning med ökad osäkerhet, bland annat farhågor om de eventuella långsiktiga konsekvenserna av den brittiska folkomröstningen och eventuella politiska följder av det amerikanska presidentvalet. Att de månatliga inköpen sänktes något avspeglade ECB-rådets nya bedömning av riskbalanseringen, där förtroendet för euroområdets ekonomi totalt sett hade ökat, medan riskerna för deflation i stort sett hade försvunnit. Generellt syftade beslutet till att skydda de finansiella förhållandena i euroområdet och låta återhämtningen mogna och stärkas, trots eventuella yttre och inre chocker.

Penningpolitikens genomslag i de finansiella och ekonomiska förhållandena

ECB:s omfattande policyåtgärder är fortsatt effektiva och ger betydande ackommodering

De penningpolitiska åtgärder som har införts sedan mitten av 2014, då ECB för första gången införde de brett baserade lättnaderna, inklusive kreditlättnader, har varit en avgörande faktor för återhämtningen i euroområdet. De omfattande åtgärderna – tillgångsköpen, de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) och de låga styrräntorna – fortsätter att överföras till den reala ekonomin. Det har lett till att lånevillkoren har blivit betydligt lättare för hushåll och företag och att kreditgivningen har ökat, vilket stödjer de samlade utgifterna i hela euroområdet.

En stor del av ackommoderingen kom från nettoköpen inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP), vars fyra delprogram omfattar köp av en rad värdepapper utgivna av privat och offentlig sektor: förvärvsprogrammet för offentliga sektorn (PSPP), programmet för köp av tillgångssäkrade värdepapper (ABSPP), det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). Genomförandet av APP fortlöpte smidigt även under 2016. Flexibiliteten i APP gjorde det möjligt att hålla de sammanlagda genomsnittliga månadsköpen i linje med ECB-rådets mål, dvs. i genomsnitt 60 miljarder euro per månad från januari till mars 2016 och 80 miljarder euro per månad under resten av året. Inköpen var emellertid något lägre i augusti och december, perioder med normalt lägre marknadslikviditet, och något högre under de övriga månaderna. PSPP representerade fortfarande den allra största andelen av de totala inköpen (se diagram 24).

ECB:s åtgärder fortsatte att få genomslag via finansmarknaderna och banksystemet

ECB:s penningpolitiska åtgärder har fått en tydlig effekt på de finansiella referenstillgångarna. Framför allt har Eurosystemets tillgångsköp och de låga räntorna bidragit till en markant sänkning i penningmarknadsräntorna och statsobligationsräntorna sedan mitten av 2014.^[50] ECB:s penningpolitik bidrog också delvis till att skydda obligationsmarknaderna i euroområdet mot ökande statsobligationsräntor i USA i slutet av 2016. Dessutom har ECB:s åtgärder påverkat utvecklingen i andra segment av finansmarknaderna. Portföljomfördelning och positiva makroekonomiska effekter i samband med den mycket omfattande graden av penningpolitisk ackommodering kan framför allt ha underlättat aktiekursernas återhämtning. Eurons nominella effektiva växelkurs sjönk överlag under 2016.

ECB:s penningpolitiska åtgärder bidrog till att bankernas finansieringsvillkor förbättrades betydligt på två sätt. För det första tillhörde bankernas skuldinstrument de tillgångsklasser vars ränta sjönk avsevärt på medellång till lång sikt. Detta förklarades av portföljomfördelningseffekter från Eurosystemets tillgångsköp och lägre utbud till följd av att bankerna emitterade färre obligationer och i stället tog upp lån inom ramen för de långfristiga refinansieringstransaktionerna.^[51] Resultatet blev att bankernas sammansatta kostnader för skuldfinansiering minskade markant (se diagram 25). För det andra fortsatte bankerna att ersätta dyrare kortfristig marknadsfinansiering med TLTRO-finansiering (och använde dessutom möjligheten att förlänga TLTRO-I med TLTRO-II som är ännu billigare).^[52] Tre av de fyra planerade TLTRO-II-transaktionerna genomfördes 2016 och den fjärde ska ske i mars 2017.^[53] Fram till utgången av 2016 uppgick den totala volymen till 506,7 miljarder euro, eller cirka 43 procent av bankernas totala beviljade lån inom ramen för TLTRO-II.

APP och den negativa räntan på inlåningsfaciliteten har fått en begränsad övergripande effekt på bankernas lönsamhet eftersom olika komponenters effekter på bankernas inkomster till stor del tar ut varandra (se diagram 26). Å ena sidan ledde de båda åtgärderna till att räntorna sjönk för en stor andel finansiella tillgångar och räntemarginalerna krympte, vilket bidrog till lägre nettoränteintäkter. Å andra sidan genererade det ökade marknadsvärdet på bankernas innehav av statsobligationer kapitalvinster. Dessutom bidrog de senaste penningpolitiska åtgärdernas positiva effekter på de ekonomiska utsikterna till ökande lånevolymer och bättre kreditkvalitet.

Företagen i euroområdet främjades av ECB:s ackommoderande penningpolitiska inriktning

De penningpolitiska stimulansåtgärderna har fått ett anmärkningsvärt genomslag i bankernas utlåningsvillkor och nya krediter. Räntorna har sjunkit markant i ett brett spektrum av tillgångsklasser och kreditmarknader sedan juni 2014. Detta har lett till att företagen och hushållen i euroområdet har fått fördelaktigare lånevillkor. Bankernas utlåningsräntor för företag sjönk t.ex. med mer än 110 punkter mellan juni 2014 och december 2016 (se diagram 19).

Lättnaderna är också tydliga för små och medelstora företag – ryggraden i euroområdets ekonomi – som är starkt beroende av bankkrediter. Bankernas utlåningsvillkor för dessa företag har förbättrats påtagligt: sedan maj 2014 har bankernas utlåningsräntor på mycket små lån till företag minskat med ungefär 180 punkter. I undersökningen om företagens tillgång till finansiering i euroområdet fortsatte de små och medelstora företagen att rapportera om ytterligare förbättringar i kredittillgången och om en ökad vilja hos bankerna att tillhandahålla kredit till lägre ränta.^[54] Nya krediter från banker används fortfarande framför allt för att finansiera investeringsprojekt, lager och rörelsekapital.

Eurosystemets köp av tillgångar och de låga räntorna har skapat incitament för bankerna att bevilja fler lån, t.ex. genom att det har blivit mindre attraktivt att investera i värdepapper med lägre avkastning. Samtidigt har de sänkta TLTRO-II-kostnaderna för banker som arbetar aktivt med utlåning också uppmuntrat bankerna att bevilja fler krediter (eftersom en bank får billigare TLTRO-II-lån om dess utlåningsvolym överträffar bankens riktmärke). Detta bidrog till lättnader i kreditkraven och förbättrade villkor för banklån, vilket framgår av euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning.^[55] Följaktligen ökade efterfrågan på kredit och utlåningen till den privata sektorn i euroområdet fortsatte att återhämta sig gradvis. Mellan maj 2014 och december 2016 steg den årliga tillväxttakten i lån till hushåll från -0,1 procent till 2,0 procent och till icke-finansiella företag steg från -2,9 procent till 2,3 procent (se diagram 27).

De första beläggen för CSPP:s bidrag till lättare finansieringsvillkor för företag har varit uppmuntrande. Annonseringen av CSPP den 10 mars 2016 bidrog kraftigt till den pågående minskningen i spreadarna mellan avkastningen på obligationer som emitterats av icke-finansiella företag och en riskfri ränta (se diagram 28).^[56] Dessutom bidrog CSPP till den ökade emitteringen av företagsobligationer i euro under året (se diagram 29). Till följd av portföljomfördelningar ökade även efterfrågan på obligationer som inte är godtagbara inom ramen för CSPP som ökade emissionsvolymer. CSPP fick också betydande spridningseffekter för företagens finansieringsvillkor, när banklån ersattes med företagsobligationer, vilket skapade högre konkurrenstryck för bankerna och kraftigare sänkning av marginalerna i lån till stora företag.

CSPP fortsatte att genomföras enligt plan, med god fördelning av inköpen i fråga om rating, sektorer, länder och emittenter. Per den 31 december 2016 hade Eurosystemet ett innehav på ungefär 51 miljarder euro i obligationer som emitterats av företag som inte var banker, från 225 olika emittenter.

ECB:s ackommoderande politik bidrog i hög grad till den makroekonomiska utvecklingen i euroområdet.

Generellt har ECB:s penningpolitiska åtgärder sedan juni 2014 haft stora makroekonomiska effekter. Utan dessa åtgärder skulle både tillväxten och inflationen ha varit betydligt svagare under 2016. Framför allt försvann risken för deflation med hjälp av ECB:s åtgärder.

Den europeiska finansiella sektorn: förbättrad motståndskraft i ett läge med dålig lönsamhet

Vid ECB:s regelbundna bedömning av framväxande risker samt det finansiella systemets motståndskraft identifierades det under 2016 ett antal risker för euroområdets finansiella stabilitet. Sett i stort var emellertid systemstressen begränsad i euroområdet. Även om finansinstituten ofta uppvisade låg lönsamhet förbättrade de i många fall sin motståndskraft genom att t.ex. öka sina kapitaliseringsnivåer.

År 2016 var det andra helåret som ECB utövade sitt makro- och mikrotillsynsuppdrag efter inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen, som omfattar ECB och nationella behöriga myndigheter i euroområdet, i november 2014. ECB bidrog även till flera betydelsefulla regleringsinitiativ samt till åtgärder som syftar till att inrätta bankunionens tredje pelare – ett europeiskt insättningsgarantisystem.

Risker och sårbarheter i euroområdets finansiella system

ECB bedömer den finansiella stabilitetens utveckling i euroområdet och EU:s finansiella system för att upptäcka eventuella sårbarheter och orsaker till systemrisker. Detta uppdrag utförs tillsammans med Eurosystemets övriga centralbanker och Europeiska centralbankssystemet. Om systemrisker växer fram i det finansiella systemet åtgärdas detta genom makrotillsynspolitiken.

ECB redogör för sin analys av den finansiella stabiliteten i Financial Stability Review (FSR) som ges ut en gång i halvåret.^[60] ECB förser även Europeiska systemrisknämnden med analyser av den finansiella stabiliteten.

Inslag av turbulens på de globala finansmarknaderna 2016 samt oro över lönsamhetsutsikterna för bankerna i euroområdet

Sett i stort var systemstressen i euroområdet begränsad under 2016, trots kortvariga inslag av turbulens på de globala finansmarknaderna. Hit hör bland annat marknadens försämrade stämningsläge vid årets början, vilket utlöstes av volatila kinesiska aktiekurser och oro över tillväxtmarknaderna och senare under året byggdes på med den politiska osäkerhet som följde efter Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemskapet och det amerikanska presidentvalet. Aktiekurserna för banker i euroområdet hade tidvis hög volatilitet under 2016, vilket sammantaget bidrog till att den beräknade kostnaden för eget kapital ökade. Ett av de främsta skälen till detta var alltjämt marknadens oro för bankernas lönsamhetsutsikter i euroområdet i ett läge med låg tillväxt och låga räntor. Samtidigt bidrog den fortsatt ackommoderande penningpolitiken och den avtagande marknadsoron för Kina till att dämpa den tillfälligt ökade systemstressen i euroområdet, där standardindikatorerna för stressen på bank-, statsobligations- och finansmarknaderna låg kvar på låga nivåer i slutet av 2016 (se diagram 30).

I detta läge identifierades fyra större risker för euroområdets finansiella stabilitet under 2016 (se tabell 2). Sannolikheten för en global förändring av riskprissättningen ökade i ett läge med tilltagande politisk osäkerhet, sårbarheter i tillväxtekonomierna och relativt låg riskprissättning på marknaderna. Med det låga ränteläget fortsatte samtidigt investerarna att öka risknivåerna i sina portföljer. Vad gäller tillgångspriser låg avkastningen på företagsobligationer kvar på låga nivåer under 2016, medan vissa aktiemarknader visade tecken på att vara övervärderade. I vissa länder började det också komma tecken på att bostäder och kommersiella fastigheter var övervärderade.

Under 2016 har andra stora utmaningar på många sätt varit en följd av bank- och statsskuldkriserna. Banksektorn i euroområdet var fortsatt sårbar, trots den motståndskraft mot marknadsstress som beskrevs här ovan. När det gäller bankernas lönsamhetsutsikter i de utvecklade ekonomierna har den svaga ekonomiska tillväxten och det åtföljande låga ränteläget utgjort utmaningar (se diagram 31). Men trots dessa utmaningar har bankerna stärkt sin kapitalställning betydligt under senare år (vilket också bekräftas genom resultaten av det EU-omfattande stresstest som Europeiska bankmyndigheten genomförde 2016).

I vissa euroländer dämpades lönsamhetsutsikterna även av strukturell överkapacitet och en alltjämt bristfällig anpassning av affärsmodeller till det låga ränteläget (se ruta 7).

Stocken av nödlidande lån var fortfarande på en hög nivå i vissa euroländer, vilket väckte farhågor om den framtida banklönsamheten och finansiella stabiliteten (se ruta 8). Arbetet med att sänka nivån av nödlidande lån går fortfarande långsamt. På banknivå beror detta bland annat på otillräcklig operativ kapacitet, bristande erfarenhet av att hantera nödlidande lån, kapitalbegränsningar och låg lönsamhet. Andra hinder för att snabbt komma till rätta med de nödlidande lånen var strukturella faktorer, t.ex. ineffektiv insolvenslagstiftning, flaskhalsar i rättsväsendet, bristande administrativa förfaranden, en underutvecklad marknad för nödlidande lån samt redovisnings- och skattefrågor.^[61]

Även faktorer utanför banksektorn bidrog till risker för den finansiella stabiliteten under 2016. För det första ökade oron för hållbarhetsaspekterna i fråga om statens och de icke-finansiella sektorernas skuldsättning. För det andra ökade även risktagandet i den snabbt växande investeringsfondssektorn. Även om investeringsfonderna i euroområdet fortsatte att vara motståndskraftiga mot marknadsstress, visade de utflöden som skett från vissa förvaltningsfonder i Storbritannien efter folkomröstningen på sårbarheterna hos öppna fonder (fonder som kan emittera ett obegränsat antal andelar, samtidigt som investerarna när som helst kan lösa in sina investeringar). Riskerna förvärrades av att det har saknats ett systemperspektiv när sektorn reglerats och att det därför blir svårt att förhindra att det byggs upp sektorsomfattande risker.

En strukturell analys av euroområdets bredare finanssektor, som inbegriper försäkringsbolag, pensionsinstitut och skuggbanker, bekräftade att den finansiella sektorn utanför bankväsendet fortsatte att expandera under 2016.^[62] Samtidigt fortsatte banksektorn att gå i riktning mot mer traditionell verksamhet 2016. En övergång från centralbanks- och marknadsfinansiering till inlåningsfinansiering följdes av en lägre skuldsättningsgrad.

ECB:s makrotillsyn

Ansvaret för beslut om makrotillsynsåtgärder i euroområdet delas mellan de nationella myndigheterna och ECB. De nationella myndigheterna har kvar sin befogenhet att genomföra makrotillsynsåtgärder, medan ECB har befogenhet att komplettera de nationella myndigheternas åtgärder med de makrotillsynsinstrument som ECB har till sitt förfogande genom EU-lagstiftningen. Befogenheternas asymmetriska karaktär avspeglar den roll som ECB måste inta för att komma till rätta med en eventuell benägenhet att inte vidta åtgärder på nationell nivå.

Under 2016 fortsatte ECB och de nationella myndigheterna att föra breda diskussioner om såväl tekniska som policyrelaterade frågor rörande användningen av makrotillsynsinstrument. Genom dessa diskussioner bedömdes det om makrotillsynen hade rätt inriktning i alla länder som omfattas av den europeiska banktillsynen.

Makrotillsynspolicy under 2016

Under 2016 stärkte ECB sin samordnande funktion för makrotillsynen och sin externa kommunikation om makrotillsynsfrågor i syfte att förbättra insynen och understryka makrotillsynens betydelse. ECB-rådet offentliggjorde sin första makrotillsynsförklaring efter diskussioner i forumet om makrotillsyn, som består av ledamöter i ECB-rådet och ECB:s tillsynsnämnd. I mars och oktober offentliggjordes också de båda första numren av ECB:s Macroprudential Bulletin. Den har till syfte att öka öppenheten kring makrotillsynspolicyn, informera om aktuell forskning gällande makrotillsynsfrågor samt visa hur denna forskning tillämpas i ECB:s särskilda policyarbete. I det första numret av Bulletin diskuterades även ECB:s makrotillsynsram och dess koppling till andra forum och processer för makrotillsyn i EU.^[69]

I de länder som omfattas av den europeiska banktillsynen fullföljde ECB också sitt rättsliga mandat att bedöma de nationella myndigheternas makrotillsynsbeslut. Mer än hundra sådana beslut hade anmälts till ECB. De flesta rörde fastställande av kontracykliska kapitalbuffertar samt identifiering av systemviktiga kreditinstitut samt kalibrering av deras kapitalbuffertar. Utöver detta erhöll ECB anmälningar om genomförandet av systemriskbufferten samt riskviktsgolv i vissa länder.

Varje kvartal bedömer samtliga 19 euroländer de cykliska systemriskerna och fastställer nivån för den kontracykliska kapitalbufferten. I de flesta euroländer har de cykliska systemriskerna varit fortsatt begränsade. ECB-rådet ställde sig bakom de nationella myndigheternas beslut om den kontracykliska kapitalbufferten. Det gällde i synnerhet den betydande uppbyggnaden av cykliska systemrisker i Slovakien som ledde till beslutet att fastställa den kontracykliska kapitalbufferten i Slovakien till 0,5 procent från och med den 1 augusti 2017.

Under 2016 uppdaterade ECB, de nationella myndigheterna och rådet för finansiell stabilitet (FSB), i samråd med Baselkommittén för banktillsyn (BCBS), bedömningen av globala systemviktiga banker (G-SIB) i euroländerna. Denna bedömning resulterade i att åtta banker i Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna och Spanien tilldelades de internationellt överenskomna G-SIB-intervallen 1 och 3, vilket innebär kapitalbuffertnivåer på 1,0 respektive 2,0 procent.^[70] Dessa nya buffertnivåer gäller från och med den 1 januari 2018 och fasas in under en period. Listorna över globala systemviktiga banker och andra systemviktiga institut (O-SII) och deras buffertnivåer ses över årligen.

Nationella myndigheter beslutade även om kapitalbuffertar för de 110 andra systemviktiga instituten. De beslutade buffertnivåerna följer den nyligen införda ECB-metodiken för bedömning av andra systemviktiga instituts buffertar.^[71] Samtliga identifierade andra systemviktiga institut kommer att ha en strikt positiv kapitalbuffertnivå från och med 2019.

Makrotillsynsrelaterad stresstestning

Som ett led i sin makrotillsynsfunktion och som komplement till sitt aktiva deltagande i det EU-omfattande tillsynsstresstestet under 2016 utökade ECB stresstestet till att även omfatta makrotillsyn.^[72] Medan tillsynsstresstestet inriktades på att bedöma den direkta inverkan på enskilda bankers solvens, syftade det utvidgade stresstestet som även omfattade makrotillsyn till att kvantifiera potentiella andra omgångens effekter som uppstår till följd av att stress materialiseras. Studien byggde på en begreppsram som har utarbetats av ECB-personal och kommer att användas som stöd för kalibreringen av makrotillsynsåtgärder.^[73]

Det första steget blev att beräkna hur förändringar i stocken av aggregerade banklån skulle påverka banksolvensen. Därmed undanröjdes en del av den bristande konsekvens som uppstår till följd av antagandet om en statisk balansräkning i enlighet med metodiken för det EU-omfattande stresstestet. Därefter beräknades andra omgångens effekter på de makroekonomiska variablerna. Dessa avser bankernas potentiella justeringar när deras kapitalgrad faller under ett förutbestämt kapitalmål i ett negativt scenario. Vilken omfattningen blir beror på vilken justeringsstrategi som tillämpas: ju högre andel emission av eget kapital i justeringen, desto lägre blir andra omgångens makroekonomiska påverkan.

I det utökade stresstestet för makrotillsyn undersöktes inte bara banksektorns endogena respons på stress, utan även två andra kanaler som kan bidra till att andra omgångens kriseffekter reducerar banksolvensen ytterligare, närmare bestämt bankernas sammanlänkning och gränsöverskridande spridningseffekter genom innehav av eget kapital. Slutsatsen blev att den direkta spridningen genom interbankpenningmarknaderna sannolikt skulle bli begränsad, medan sektorsöverskridande spridningseffekter i första hand skulle påverka finansinstitut utanför banksektorn, framför allt värdepappersfonder och pensionsfonder.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

ECB fortsatte att förse ESRB:s sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet, med analyser, statistik, logistiktjänster och organisationsstöd. Tillsammans med ESRB:s rådgivande vetenskapliga kommitté och rådgivande tekniska kommitté utarbetade ECB:s kommitté för finansiell stabilitet en rapport om makrotillsynsfrågor som aktualiseras av de låga räntorna och strukturomvandlingen av EU:s finansiella system.^[74] I rapporten behandlas de risker som det låga ränteläget kan medföra för olika finansiella sektorer samt olika möjligheter att hantera detta i ett makrotillsynsperspektiv. Rapporten omfattar inte bara banker utan även andra typer av finansinstitut, finansiella marknader och marknadsinfrastruktur, övergripande frågor för hela det finansiella systemet samt samverkan med ekonomin i stort.

ECB har också understött ESRB:s arbete med de åtta landsspecifika varningar om sårbarheter inom sektorn bostadsfastigheter som offentliggjordes den 28 november 2016 genom att analysera indikatorer för obalanser och utarbeta modeller för övervärdering. De uppmärksammade sårbarheterna avsåg hushållens ökande skuldsättning, hushållens förmåga att betala tillbaka sina bolåneskulder eller bostadsfastigheternas värdering alternativt prisdynamik. Utan att det påverkar denna analys kan det konstateras att dataluckorna för fastigheter behöver täppas till ytterligare, vilket avspeglas i en ESRB-rekommendation om nödvändiga harmoniserade definitioner för att genomföra datainsamlingar för de båda sektorerna bostäder och kommersiella fastigheter.

ECB:s mikrotillsyn

År 2016 var det andra hela verksamhetsåret för ECB:s banktillsyn. Under året har verksamheten inom detta område fortsatt att bidra till en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet.

ECB har vidareutvecklat den gemensamma processen för samlad kapitalbedömning av de bankgrupper som står under ECB:s direkta tillsyn, offentliggjort högnivåbaserade förväntningar på bankernas interna processer för bedömning av kapitalbehov och likviditet samt utfärdat en rekommendation om bankernas utdelningsregler. ECB har även beaktat förtydliganden från Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten. De tillsynsrelaterade kapitaltilläggen omfattar nu två olika komponenter: dels ett krav som bankerna alltid måste uppfylla och följa, dels riktlinjer som inte per automatik leder till tillsynsåtgärder om de skulle överträdas. I det senare fallet görs en bedömning från fall till fall innan särskilda åtgärder eventuellt vidtas mot respektive bank. Under 2016 års gemensamma process för den samlade kapitalbedömningen avspeglade riktlinjerna resultaten av det stresstest som genomförts av EBA. Det samlade kapitalbehovet var i stort sett stabilt och har inte påverkats av den förändrade metodiken.

De nationella behöriga myndigheterna svarar för tillsynen av mindre betydande institut, under ECB:s överinseende. Vid tillsynen av mindre betydande institut tillämpar ECB en proportionerlig, riskbaserad metod, som kompletteras med sektorsövervakning för att få en bättre bild av förbindelserna mellan mindre betydande institut. ECB och de nationella behöriga myndigheterna fortsatte arbetet med att ta fram gemensamma standarder för tillsynen av mindre betydande institut. De har bland annat upprättat gemensam övervakning av institutionella skyddssystem^[75] som omfattar såväl betydande institut som mindre betydande institut.

EU:s banktillsyn harmoniserade även tillämpningen av de alternativ och handlingsutrymmen som föreskrivs i EU:s tillsynslagstiftning. Detta är ett viktigt steg på vägen för att säkerställa en enhetlig tillsyn och likvärdiga förutsättningar för betydande institut och mindre betydande institut. I vissa fall är emellertid regelverket i euroområdet fortfarande fragmenterat. Det krävs ytterligare harmonisering för att målet om en europeisk bankunion ska kunna nås.

Mot bakgrund av den europeiska banksektorns låga lönsamhet granskade ECB bankernas affärsmodeller och lönsamhetsfaktorer samt inledde en tematisk översyn. ECB tog även fram riktlinjer för hur bankerna ska hantera nödlidande lån, som fortfarande ligger på en hög nivå i vissa delar av euroområdet. I juni offentliggjorde ECB ett tillsynsutlåtande om bankernas styrning och riskaptit, där tillsynsförväntningarna slogs fast. ECB inledde även en riktad granskning av bankernas interna modeller, genomförde en inventering av IT-risker och förberedde riktlinjer för högt belånade transaktioner.

ECB:s banktillsyn ökade också sitt deltagande i globala forum genom att bli ledamot av FSB:s plenarförsamling.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamhet 2016.

ECB:s bidrag till regleringsinitiativ

Under 2016 har ECB bidragit till att det internationella och europeiska regelverket har utvecklats. ECB:s främsta mål har varit att säkerställa att regelverket på lämpligt sätt beaktar både makro- och mikrotillsyn samt att skapa en ram som främjar stabiliteten hos såväl enskilda institut som det finansiella systemet som helhet. För ECB:s del gällde några av de viktigaste regleringsfrågorna under 2016 att i) slutföra de internationella kapital- och likviditetsstandarderna för banker (Basel III), ii) se över EU-regelverket för mikro- och makrotillsyn (kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet – CRR/CRD IV), iii) åtgärda problemet med banker som är för stora för att få gå omkull samt iv) inrätta en kapitalmarknadsunion för EU och stärka regelverket utanför banksektorn. Utöver detta bidrog ECB under 2016 till fortsatta diskussioner om att inrätta bankunionens tredje pelare, närmare bestämt ett EU-omfattande insättningsgarantisystem.

Slutföra internationella kapital- och likviditetsstandarder för banker

Under 2016 bidrog ECB till en rad olika initiativ som syftar till att färdigställa det regelverk som utgör en respons på finanskrisen. Detta medförde också att Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) gjorde en omfattande översyn av den tillsynsram för bankerna som har gällt de senaste åtta åren. Basel III utgör en grundbult i de regleringsreformer som kom efter krisen och syftar till att säkerställa adekvata, internationellt jämförbara standarder samt att ge bankerna en viss säkerhet i fråga om regelverket. Detta kan bidra till att affärsmodellerna anpassas till de nuvarande förutsättningarna. Här bidrog ECB till den övergripande översynen av interna modeller i Basels kapitalregler i syfte att minska överdrivna variationer i riskvägda tillgångar, som utgör grunden för kapitalkrav. ECB bistod även BCBS och Europeiska bankmyndigheten (EBA) med att slutföra arbetet för att införa bruttosoliditet som säkerhetsmekanism (backstop) för riskbaserade kapitalkrav, särskilt i fråga om kalibrering av en lämplig miniminivå samt extrakrav för globala systemviktiga banker på grundval av en internationellt harmoniserad definition. Gruppen bestående av centralbankschefer och chefer för tillsynsmyndigheter (GHOS), som är tillsynsorgan för BCBS, välkomnade i januari 2017 de framsteg som gjorts för att slutföra regleringsreformerna till följd av krisen. Gruppen konstaterade emellertid att det krävdes mer tid för att slutföra reformförslagen innan de kunde granskas av gruppen. Detta arbete förväntas vara klart inom en snar framtid.

Översyn av EU-regelverket för mikro- och makrotillsyn

En av de stora utmaningarna när det gäller regelverket under 2016 och de kommande åren är att genomföra överenskomna internationella standarder i EU-lagstiftningen, vilket i huvudsak ska ske genom en översyn av CRR/CRD IV. Genom översynen av CRR/CRD IV införs skuldsättningsgrad i EU:s regelverk som ytterligare ett kapitalbaserat mått. Detta kompletterar den riskbaserade kapitalramen och den stabila nettofinansieringskvoten, ett långfristigt likviditetskrav som kompletterar befintliga kortfristiga krav som fastställts genom likviditetstäckningsgraden. Genom det nya regelverket fastställs korrekta incitament för banker och deras anställda och därigenom bidrar det också till ett mer stabilt tillhandahållande av finansiella tjänster till den reala ekonomin Denna översyn, som förväntas vara klar 2017, är en viktig fas i arbetet med att reformera regelverket i EU.

Ett annat viktigt regleringsinitiativ där ECB har bidragit stort är översynen av EU:s makrotillsynsram, som inleddes 2016. ECB stöder en omfattande översyn av makrotillsynsramen för att den ska effektiviseras, och under 2016 publicerades ett ECB-bidrag till Europeiska kommissionens samråd om översynen.^[76] Här är det viktigt att se till så att makrotillsynsramen avspeglar de nya institutionella förutsättningarna, framför allt inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen, samt att revidera och klargöra de specifika mikro- och makrotillsynsmyndigheternas särskilda befogenheter, effektivisera samordningsöverenskommelser mellan myndigheter, utöka makrotillsynsverktygen samt att göra dem enklare att aktivera för att myndigheterna ska kunna åtgärda systemrisker snabbt och effektivt. Detta kräver en genomgripande översyn av den nuvarande lagstiftningen eftersom makrotillsynsramen enligt CRR/CRD IV och ESRB-förordningen^[77] upprättades innan bankunionen och i synnerhet den gemensamma tillsynsmekanismen inrättades.

Åtgärda problemet med banker som är för stora för att få gå omkull

Ett annat viktigt regleringsinitiativ som ECB har bidragit till under 2016 var översynen av ramen för återhämtning och resolution. Syftet med denna översyn är att säkerställa att bankerna har tillräcklig och trovärdig förlustabsorberande kapacitet samt att det blir bankernas aktieägare och fordringsägare och inte skattebetalarna som får stå för resolutionskostnaderna. På internationell nivå har man redan enats om ett nytt koncept för total förlustabsorberande kapacitet (TLAC). Parallellt med detta har det i EU-ramen införts ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL), som gäller för samtliga kreditinstitut i EU, oavsett storlek. Såväl TLAC- som MREL-kraven medför att bankerna får bättre resolutionsmöjligheter, vilket skyddar den finansiella stabiliteten och förhindrar såväl moralisk risk som alltför hårt belastade offentliga finanser. De båda koncepten skiljer sig emellertid åt på vissa avgörande punkter, vilket kan leda till inkonsekvenser i regelverket samt snedvrida konkurrensen. Den pågående översynen av direktivet om återhämtning och resolution och andra relaterade EU-rättsakter utgör här en möjlighet att införa total förlustabsorberande kapacitet i EU för åtminstone globala systemviktiga banker samt att ytterligare harmonisera tillämpningen av minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder mellan EU:s medlemsstater, så att globalt verksamma institut omfattas av ett enhetligt regelverk i samtliga jurisdiktioner.

Finansiellt regelverk utanför banksektorn

Det är viktigt att det finns ett lämpligt regelverk även för finansinstitut utanför banksektorn. För detta ändamål har ECB bidragit till diskussionen om fullbordandet av den inre marknaden för finansiella tjänster och kapital, som resulterar i ännu mer likvärdiga förutsättningar för bank- och icke-banksektorn och stora framsteg i fråga om handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen. En ökad finansiell riskdelning, diversifiering och konkurrens mellan banker och enheter utanför banksektorn leder till ekonomiska fördelar. Kapitalmarknaderna kan utgöra ett viktigt komplement till bankerna när det gäller att tillhandahålla finansiering till ekonomin. Samtidigt får den här utvecklingen ofrånkomligen också konsekvenser för den finansiella stabiliteten och kan skapa nya risker.

Under 2016 fortsatte ECB att stödja åtgärderna för att påskynda kapitalmarknads­unionen. En fullt utvecklad kapitalmarknadsunion måste kunna åtgärda de lagstiftningsskillnader på nationell och europeisk nivå som utgör ett hinder för gränsöverskridande verksamhet, däribland insolvenslagstiftning och beskattning. Det är även viktigt att fastställa den rättsliga grunden för makrotillsynsverktyg som kan användas utanför banksektorn.

Ett europeiskt insättningsgarantisystem

Under 2016 bidrog ECB till de fortsatta diskussionerna om inrättandet av ett europeiskt insättningsgarantisystem och stöder färdplanen för att färdigställa bankunionen, inbegripet riskdelning (vilket omfattar både riskdelningssystemet i sig och en backstop-mekanism till den gemensamma resolutionsfonden) och relaterade riskreducerande åtgärder.

ECB anser att det är viktigt att ett sådant system införs så snart som möjligt och att det sker fortsatta framsteg för att minska risknivån. Ett europeiskt insättningsgaranti­­system är bankunionens tredje och slutliga pelare och dess inrättande skulle ytterligare förbättra och säkerställa den finansiella stabiliteten. Insättningsgarantin är både ett förhandsverktyg som ger ökad tillit och förhindrar bankrusningar och ett efterhandsverktyg som skyddar mot de negativa konsekvenserna av enskilda bankers fallissemang. Parallellt med detta bör fortsatta framsteg göras för att genomföra de återstående reformer som ska bidra till minskade risker i banksystemet.

Övriga uppgifter och aktiviteter

Marknadsinfrastruktur och betalningar

Finanssektorn, inbegripet dess underliggande marknadsinfrastruktur, behöver anpassas till dagens snabba tekniska utveckling och innovation som påverkar alla aspekter av våra liv. Digitaliseringen, globaliseringen och den ökade sammankopplingen har visserligen gett personer och företag ökade möjligheter till information, affärsverksamhet och kommunikation, men med det stigande antalet användare och data som är tillgängliga via digitala plattformar, molntjänster och via nätverk har också antalet möjliga kanaler för it-attacker ökat. It-brottslighet är inte ett hot bara för de enskilda marknadsaktörerna utan även för det övergripande driftsnätet och under 2016 var därför motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter en viktig fråga för ECB och Eurosystemet när det gäller marknadsinfrastruktur och betalningar.

Eurosystemet har också tittat närmare på marknadsinfrastrukturens framtida strategiska utveckling. Det undersöker hur likviditetshanteringen i samband med betalningar, värdepappersavveckling och Eurosystemets hantering av säkerheter kan effektiviseras. I nära samarbete med marknadsaktörerna undersöker Eurosystemet hur nya användarbehov kan tillgodoses och hur teknisk innovation kan användas för att ligga steget före framväxande risker, t.ex. it-hot.

Säkerhet och effektivitet är fortfarande högsta prioritet när marknadsinfrastrukturens framtid ska utformas. Att marknadsinfrastrukturen fungerar väl är avgörande för att upprätthålla förtroendet för euron och stödja de penningpolitiska transaktionerna. Eurosystemet spelar även en central roll för att säkerställa stabiliteten i Europas finansiella system och stimulera den ekonomiska aktiviteten.

Konsolidering av Target2 och T2S

Under 2016 behandlade Target2, Eurosystemets bruttoavvecklingssystem för betalningstransaktioner i euro, dagligen ett värde på i genomsnitt 1,7 biljoner euro. För att ge en uppfattning om hur mycket detta är kan man beskriva det som att Target2 var sjätte dag kommer upp i en volym som är jämförbar med euroområdets årliga BNP.

Target2-Securities (T2S) togs i drift i juni 2015 och bidrog därmed till ökad integration av den europeiska marknadsinfrastrukturen för värdepappersavveckling, som var ytterst fragmenterad. Plattformen är en viktig hörnsten i Europeiska kommissionens projekt för att upprätta en kapitalmarknadsunion och har lett till ett omfattande program för harmonisering efter handeln.

Två framgångsrika migreringsomgångar i mars och september 2016 ledde till att antalet värdepappersförvarare på T2S-plattformen ökade från fem till tolv^[82] och bearbetningsvolymen ökade till cirka 50 procent av den samlade volym som förväntas ha uppnåtts när de återstående nio deltagande värdepappersförvararna har anslutits till plattformen. När migreringen har slutförts 2017 beräknas T2S behandla i genomsnitt mer än 550 000 transaktioner per dag.

Funktionsmässigt handlar Target2 och T2S om effektiv likviditetshantering för betalningsöverföringar, värdepappersavveckling och hantering av säkerheter. Men eftersom de båda systemen har utvecklats vid olika tidpunkter körs de från olika plattformar och använder olika tekniska lösningar och miljöer. Det är därför logiskt att eftersträva synergieffekter mellan de båda systemen. De primära målen här är att modernisera Target2 genom att utnyttja de befintliga möjligheterna i T2S och att befästa de tekniska och funktionella komponenterna i Target2- och T2S-tjänsterna. Utöver detta ger konsolideringen en möjlighet att ytterligare förbättra motståndskraften mot it-angrepp och it-incidenter, förbättra de tjänster som erbjuds användarna samt upprätta en gemensam åtkomstkanal. Inom detta område kommer undersökningar att pågå under hela 2017.

Avvecklingstjänster för att stödja ögonblicksbetalningar

För Eurosystemet är den största utmaningen med digitaliseringen i betalningssektorn att säkerställa att införandet av de innovativa betalprodukter och betaltjänster som utvecklats av marknaden inte leder till en förnyad fragmentering av den europeiska marknaden.

Inom massbetalningssektorn var ett av de mest omdiskuterade ämnena under 2016 ögonblicksbetalningar, dvs. betalningar där mottagaren omedelbart får tillgång till pengarna. Systemet för ögonblicksbetalningar togs i drift i november 2016 och gör det möjligt att lansera lösningar för ögonblicksbetalningar till slutanvändarna. Senast i november 2017 räknar den europeiska finansmarknadsinfrastrukturen med att kunna behandla ögonblicksbetalningar på alleuropeisk nivå.

Eurosystemet kommer att stödja avvecklingen mellan massbetalningsinfrastrukturer som erbjuder avvecklingstjänster för alleuropeiska ögonblicksbetalningar i euro genom att erbjuda förbättrad Target2-funktionalitet för automatiserade clearingorganisationer samt främja dialog och driftskompatibilitet mellan dessa clearingorganisationer.

Eurosystemet undersöker också hur dess marknadsinfrastruktur skulle kunna se ut i framtiden och analyserar i samband med detta möjligheten att utveckla en Target-tjänst för avveckling av ögonblicksbetalningar i realtid med avveckling i centralbankspengar som är tillgänglig året runt, oavsett tidpunkt.

Eurosystemets framtida marknadsinfrastruktur och distribuerad datateknik

Inom ramen för sina strategiska överväganden om hur Eurosystemets framtida marknadsinfrastruktur ska se ut har ECB övervägt ett antal modeller för distribuerad databasteknik (distributed ledger technology, DLT) som nu är under utveckling. För att få ökad inblick i hur DLT kan komma att påverka marknadsinfrastrukturen, se specialinslaget på ECB:s webbplats.

En säker finansmarknadsinfrastruktur

Genom sin övervakningsfunktion främjar Eurosystemet säkra och effektiva finansmarknadsinfrastrukturer och stöder förändring när så krävs. I juli 2016 offentliggjorde ECB en reviderad version av Eurosystemets ram för övervakningspolicyn för att beskriva de senaste årens regleringsmässiga och övriga utveckling som har påverkat Eurosystemets övervakningsfunktion. ECB har det ledande övervakningsansvaret för tre systemviktiga betalningssystem (SIPS) – Target2, EURO1 och STEP2. Tillsammans med de nationella centralbankerna i euroområdet slutförde ECB 2016 en heltäckande bedömning av dessa systemviktiga betalningssystem mot bakgrund av kraven på övervakning i förordningen om systemviktiga betalningssystem^[83]. Under 2016 utökade ECB även sin övervakning av T2S i linje med värdepappersförvararnas ökade migrering till den gemensamma avvecklingsplattformen.

ECB publicerade även en rapport om en kriskommunikationsövning för finansmarknadsinfrastrukturer som är verksamma i euroområdet. Denna övning hade organiserats av Eurosystemets övervakningsansvariga och omfattade hela marknaden. Syftet med övningen var att utvärdera Eurosystemets beredskap att effektivt utföra sina operativa och övervakande uppgifter under krishändelser samt att förvissa sig om att olika aktörer har fungerande krishanteringsförfaranden för händelser med gränsöverskridande konsekvenser. På ett mer generellt plan samarbetar ECB med andra centralbanker, lagstiftare och myndigheter för att stärka hela finanssektorns motståndskraft mot it-attacker och bidrog till de internationella riktlinjerna om motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter^[84] som offentliggjordes under 2016.

Vad gäller centrala motparter har ECB bidragit till de internationella ansträngningar som har genomförts under ledning av G20:s behöriga standardiseringsorgan för att slutföra reformen av de globala derivatmarknaderna.

ECB fortsatte att delta i globala och EU-omfattande samarbetsöverenskommelser för vissa finansmarknadsinfrastrukturer utifrån en utgivande centralbanks perspektiv. I detta hänseende bidrog ECB till det fortlöpande arbetet i de tillsynskollegier för centrala motparter som har inrättats enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir). Utifrån samma perspektiv förberedde ECB, tillsammans med de nationella centralbankerna i euroområdet, den kommande auktorisationen av värdepappersförvarare i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler.

Finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

Administration av upplåning och utlåning

ECB ansvarar för administrationen av EU:s upplåning och utlåning enligt systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd (MTFA)^[85] och Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)^[86]. Under 2016 hanterade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Utestående lån från detta system uppgick den 31 december 2016 till 4,2 miljarder euro. Under 2016 hanterade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Utestående lån från denna mekanism uppgick den 31 december 2016 till 46,8 miljarder euro.

ECB ansvarar också för hanteringen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[87] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[88]. När det gäller EFSF hanterade ECB under 2016 diverse räntebetalningar och avgifter på lånen. ECB hanterade även ESM-medlemmarnas bidrag samt diverse ränte- och avgiftsbetalningar i förhållande till lånen inom denna mekanism.

ECB ansvarar slutligen för hanteringen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[89] Utestående lån från detta avtal uppgick den 31 december 2016 till 52,9 miljarder euro.

Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2016 erbjöd Eurosystemet en rad finansiella tjänster inom ramen för ERMS (Eurosystem Reserve Management Services), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders valutareserver i euro. Enskilda nationella centralbanker i Eurosystemet (”Eurosystemets tjänsteleverantörer”) erbjuder alla dessa tjänster på harmoniserade villkor som överensstämmer med allmänna marknadsnormer till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, verkar för att systemet fungerar problemfritt och ansvarar för rapporteringen till ECB-rådet.

Antalet kunder som utnyttjade ERMS uppgick under 2016 till 286, jämfört med 285 under 2015. När det gäller själva tjänsterna ökade under 2016 de totala tillgodohavandena (dvs. likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS med omkring 8 procent jämfört med slutet av 2015.

Sedlar och mynt

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet har ansvar för utgivningen av eurosedlar inom euroområdet och för att upprätthålla förtroendet för valutan.

Sedlar och mynt i cirkulation

Under 2016 ökade eurosedlarna i cirkulation i antal och värde med cirka 7,0 procent respektive 3,9 procent. I slutet av året uppgick antalet eurosedlar i cirkulation till 20,2 miljarder, vilket motsvarade ett värde av totalt 1 126 miljarder euro (se diagram 32 och 33). Högsta årlig tillväxttakt noterades för 100- och 200-eurosedeln, som under 2016 hade en tillväxt på 13,4 respektive 12,9 procent. Tillväxttakten för 50-eurosedeln var fortsatt dynamisk och uppgick till 9,9 procent, men hade dämpats något jämfört med föregående år.

Efter en översyn av valörstrukturen i eurons andra sedelserie, även kallad Europaserien, beslutade ECB-rådet att helt sluta producera 500-eurosedlar och att utesluta dem från Europaserien. Detta gjordes på grund av oron för att sedeln skulle kunna underlätta olaglig verksamhet. Utgivningen av 500-eurosedeln kommer att upphöra någon gång runt slutet av 2018, då 100- och 200-eurosedlarna i Europaserien enligt planerna kommer att införas. Övriga valörer – från 5 till 200 euro – kommer att behållas. Produktionen av eurosedlar sköts gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som tillsammans tilldelades produktionen av 6,22 miljarder sedlar 2016.

Med tanke på eurons internationella roll och det omfattande förtroendet för eurosedlarna kommer 500-eurosedeln att förbli lagligt betalningsmedel och kan även fortsättningsvis användas som betalningsmedel och värdebevarare. Precis som de övriga sedelvalörerna kommer 500-eurosedeln att behålla sitt värde och den kommer även fortsättningsvis att kunna växlas in vid de nationella centralbankerna i euroområdet under obegränsad tid.

Efter beslutet att upphöra med utgivningen av 500-eurosedlar minskade antalet 500-eurosedlar i cirkulation under 2016. Denna nedgång uppvägdes till viss del av en högre efterfrågan på 200-, 100- och 50-eurosedlar.

Räknat i värde uppskattas omkring en tredjedel av eurosedlarna i cirkulation finnas utanför euroområdet. Sedlarna förekommer i huvudsak i grannländerna och främst i de högre valörerna. De används som värdebevarare och för avveckling av transaktioner på internationella marknader.

Antalet euromynt i cirkulation ökade under 2016 med 4,2 procent och uppgick i slutet av 2016 till totalt 121,0 miljarder. I slutet av 2016 uppgick värdet av mynt i cirkulation till 26,9 miljarder euro, vilket var 3,6 procent högre än i slutet av 2015.

Under 2016 gjorde euroområdets nationella centralbanker äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 32,3 miljarder sedlar, vilket ledde till att omkring 5,4 miljarder av dessa togs ur cirkulation. Eurosystemet fortsatte även att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att säkerställa att deras maskiner uppfyller ECB:s krav på äkthets- och kvalitetskontroller av eurosedlar innan de återcirkuleras. Under 2016 gjorde kreditinstitut och andra professionella kontanthanterare äkthets- och kvalitetskontroller av omkring 33 miljarder eurosedlar med hjälp av sådana maskiner.

En ny 50-eurosedel

Den 5 juli 2016 presenterades den nya 50-eurosedeln, som kommer att sättas i omlopp den 4 april 2017. Introduktionen av den nya sedeln är det senaste steget i arbetet för att göra eurosedlarna ännu säkrare. Efter 5-, 10- och 20-eurosedeln är den nya 50-eurosedeln nu den fjärde valören som kommer att introduceras i Europaserien. Den har förbättrade säkerhetsdetaljer, bl.a. en ”smaragdfärgad siffra”, som visar en ljuseffekt som rör sig upp och ner och dessutom växlar färg när sedeln lutas, samt ett ”porträttfönster” – en innovativ detalj som användes första gången på 20-eurosedeln i Europaserien. När sedeln hålls mot ljuset visar ett transparent fönster i den övre delen av hologrammet ett porträtt av Europa (en gestalt ur den grekiska mytologin), som syns på båda sidorna av sedeln. Samma porträtt visas också i vattenmärket.

Inför lanseringen av den nya 50-eurosedeln genomförde ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet en kampanj för att informera både allmänheten och professionella kontanthanterare om den nya sedeln och dess utseende. De vidtog även en rad åtgärder för att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att förbereda sig för introduktionen av den nya sedeln.

Falska eurosedlar

Under 2016 minskade det totala antalet falska eurosedlar och cirka 685 000 förfalskningar togs ur cirkulation. I förhållande till mängden äkta eurosedlar i omlopp är andelen förfalskningar mycket låg. Diagram 34 visar hur mängden falska sedlar som tagits ur cirkulation har utvecklats över tid. Förfalskarna brukar främst rikta in sig på 20- och 50-eurosedlar och under 2016 utgjorde förfalskningar av dessa valörer sammanlagt cirka 80 procent av alla beslagtagna falska sedlar. Under 2016 minskade andelen förfalskade 20-eurosedlar.

ECB uppmanar fortfarande allmänheten att vara uppmärksam på eventuella förfalskningar, att tillämpa ”känn-titta-luta”--testet och att inte förlita sig på bara en säkerhetsdetalj. Personer som i sitt arbete hanterar kontanter erbjuds fortlöpande utbildning, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram för att underlätta Eurosystemets bekämpning av förfalskningar. ECB samarbetar för detta ändamål även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.

Statistik

Med de nationella centralbankernas stöd tar ECB fram, samlar in, sammanställer och publicerar statistik inom en rad olika områden. Statistiken är viktig som underlag för euroområdets penningpolitik, för ECB:s tillsynsuppdrag, för övriga ECBS-uppgifter och för Europeiska systemrisknämndens verksamhet. Statistiken används även av myndigheter, finansmarknadens aktörer, massmedia och allmänheten i stort.

Även under 2016 levererade ECBS den regelbundna statistiken för euroområdet utan problem och enligt tidsplan. Stora ansträngningar gjordes dessutom för att tillgodose ny efterfrågan på högaktuell och mer detaljerad kvalitetsstatistik på lands-, sektors- och instrumentnivå. Denna efterfrågan har lett till ett behov av att ”gå längre än aggregaten”, vilket också var temat för ECB:s åttonde statistikkonferens i juli 2016.^[90]

Ny och förbättrad statistik för euroområdet

I juli 2016 inledde ECB sin dagliga insamling av transaktionsdata för europenningmarknaden från de största bankerna i euroområdet. Dessa data omfattar de främsta marknadssegmenten (dvs. transaktioner med säkerhet, transaktioner utan säkerhet, valutaswappar och OIS) och cirka 45 000 transaktionsposter per dag. Denna information kommer att utgöra underlag för flera policyfunktioner och göra det möjligt att offentliggöra ny statistik.

Ny förbättrad statistik om försäkringsbolag har samlats in enligt förordning ECB/2014/50 (och Solvens II-direktivet) för det första och andra kvartalet 2016. Dessa data är resultatet av ett flerårigt samarbete mellan ECB och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt mellan de nationella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna och syftar till att minimera branschens rapporteringsbörda. När dessa data har bedömts och aggregerats kommer de enligt planerna att offentliggöras under 2017.

I april 2016 innehöll euroområdets utlandsställning för första gången en fullständig stock-/flödessammanställning och kvartalsräkenskaperna för euroområdet omfattade även ”vem-till-vem”-uppgifter för värdepapper utöver inlåning, och utlåning.

I september 2016 började ECB offentliggöra månadsmallar för ECB:s och Eurosystemets internationella reserver samt likviditet i utländsk valuta med en tidsförskjutning på 15 dagar, vilket innebar att offentliggörandet tidigarelagts med 15 kalenderdagar.

I november 2016 började ECB offentliggöra kompletterande och mer detaljerade kvartalsuppgifter om den finansiella hälsan hos betydande banker som står under ECB:s direkta tillsyn, där en del av statistiken även är tillgänglig per land och kategori. Detta kommer att leda till ökad öppenhet kring bankernas tillgångskvalitet samt stödja marknadsdisciplinen.

I december 2016 offentliggjorde ECB resultaten av den andra enkätomgången om hushållens finansiering och konsumtion, som omfattade över 84 000 hushåll i euroområdet (exklusive Litauen) samt Ungern och Polen (se även avsnitt 5 i kapitel 2). Analysen av dessa enkätresultat kommer att ge en bättre bild av hur mikroekonomisk heterogenitet påverkar det makroekonomiska utfallet.

Andra händelser på statistikområdet

ECBS fortsatte att utveckla nya eller väsentligt förbättrade mikrodataplattformar som primär statistikkälla. Detaljerad information innebär visserligen merarbete för ECBS statistikfunktion vad gäller databehandling och kvalitetssäkring, men har också fördelen att den kan minska arbetsbördan för uppgiftslämnarna. Den gör det också möjligt att snabbt och flexibelt anpassa sig efter användarbehov och leder till ökad kvalitet och konsekvens för de insamlade uppgifterna.

Den utgående datan från den centraliserade värdepappersdatabasen utökades för att bland annat underlätta hanteringen av säkerheter.

I maj 2016 godkände ECB en ny statistikförordning (ECB/2016/13) som innebär att det kommer att upprättas en detaljerad databas för harmoniserade data om krediter och kreditrisker för Eurosystemet. Från och med slutet av 2018 ger datasetet AnaCredit månadsinformation lån-för-lån om krediter som har beviljats av bankerna i euroområdet och deras utländska filialer till företag och andra rättsliga enheter såsom de har definierats i förordningen (omfattar inga fysiska personer). Parallellt med detta kommer ECBS-databasen RIAD (Register of Institutions and Affiliates Database) att få utökad kapacitet och omfatta nödvändig information om icke-finansiella företag.

I augusti 2016 ändrade ECB förordningen och riktlinjen om statistik över värdepappersinnehav så att det blir möjligt att samla in ytterligare redovisnings- och kreditriskattribut från bankgrupper. Listan över rapporterande bankgrupper ska också utökas så att den omfattar samtliga betydande grupper som står under ECB:s direkta tillsyn. Genom den ändrade riktlinjen införs det också ett regelverk för kvalitetssäkring av statistik i syfte att bedöma och säkerställa kvaliteten på utgående data.

ECBS lägger stor vikt vid att dess statistik ska hålla hög kvalitet och försöker samtidigt begränsa rapporteringsbördan till ett minimum. Det är därför avgörande att statistik- och tillsynskraven integreras så att bankernas samlade rapportering till myndigheter på nationell nivå och EU-nivå kan effektiviseras. Inom detta område inriktas arbetet framför allt på tre saker: i) att i samarbete med branschen utveckla bankernas integrerade rapporteringskatalog (Banks’ Integrated Reporting Dictionary – BIRD) som anger vilka gemensamma regler bankerna ska följa i samband med myndighetsrapportering^[91], ii) att fastställa en gemensam datakatalog (Single Data Dictionary) för Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen samt iii) att upprätta en gemensam, harmoniserad europeisk rapporteringsram för banker.

I oktober 2016 beslöt ECB att ytterligare öka öppenheten kring den konsekvensbedömning som görs för nya ECB-förordningar om EU-statistik genom att vid behov anordna offentligt samråd, utöver den undersökning av fördelar och kostnader som har genomförts sedan 2000.

I november 2016 undertecknade Europeiska kommissionen och ECB ett samförståndsavtal mellan Eurostat och ECB:s generaldirektorat för statistik om kvalitetssäkring av statistik som ligger till grund för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

Under 2016 fortsatte ECB också att göra sin statistik mer tillgänglig och användarvänlig, t.ex. genom en ny sökfunktion i Statistical Data Warehouse, dynamiska diagram, en uppdaterad ECBstatsApp och nya förklaringar på ECB:s webbplats ”Vår statistik”.

Ekonomisk forskning

Att producera högkvalitativ vetenskaplig forskning bidrar till att ge en stabil och fast bas för ECB:s policyanalys och utgör på så sätt ett viktigt bidrag till arbetet för att uppnå policymålen. Under 2016 gav ECB:s ekonomiska forskning nya inblickar i många utmanande och varierande analytiska prioriteringar. Utöver detta har verksamheten inom tre forskningsnätverk främjat ett intensivt samarbete mellan forskare inom hela ECBS.^[92]

ECB:s forskningsprioriteringar och forskningskluster

På ECB organiseras forskningen i sju olika forskningsgrupper som behandlar ett brett spektrum av ekonomiska och finansiella frågor (se figur 1). Dessa team hjälper till att samordna bankens forskningsprogram mellan de olika verksamhetsområdena. För att på bästa sätt utnyttja den stora forskningskapacitet som finns på ECB samarbetar grupperna med varandra när det gäller frågor av gemensamt intresse. Under 2016 inriktade ECB:s forskningsteam sin forskning på fyra huvudprioriteringar (se figur 2), som har gett inblickar när det gäller penningpolitikens transmission, den låga inflationens bakomliggande faktorer samt funktionssättet för nya institutionella arrangemang i EMU. Utöver dessa huvudområden har forskningen också inriktats på euroområdets låga tillväxtresultat, det globala ekonomiska läget, bank- och mikrotillsynen samt modellutveckling/-förbättring. I det sistnämnda fallet har tyngdpunkten legat på att ta fram mer uppdaterade modeller för respektive land och euroområdet för att få en mer ingående bild av samverkan mellan ekonomins finansiella och reala sektorer.

Eurosystemets/ECBS forskningsnätverk

Under 2016 gjorde Eurosystemets/ECBS forskningsnätverk betydande framsteg och samtliga tre nätverk har kunnat ge viktiga inblickar i hur EU:s och euroområdets ekonomier fungerar.

Wage Dynamics Network (WDN) slutförde sin tredje enkätomgång, som syftar till att bedöma hur företagen i EU har reagerat på de olika störningar och strukturreformer som ägt rum under perioden 2010–2013. Enkäten omfattar mer än 25 000 företag från 25 olika EU-länder och resulterar i ett helt harmoniserat dataset som möjliggör detaljerade analyser mellan länderna. Under året publicerade nätverket landsomfattande rapporter där de viktigaste resultaten presenteras samt en artikel i ECB:s Economic Bulletin, som behandlar omfattande nya rön om löneanpassning. En viktig insikt som framkommit under arbetet var att löneförändringar var mindre frekventa i EU-länderna under perioden 2010–2013 än under perioden före krisen (2002–2007). Detta förefaller åtminstone till viss del kunna förklaras med företagens motstånd mot att sänka grundlönerna, även om dessa löner var lägre i länder som omfattades av ett makroekonomiskt anpassningsprogram.

Household Finance and Consumption Network samordnar produktionen av enkäten om hushållens finansiering och konsumtion (HFCS) och analyserar resulterande data. Slutmålet är att förstå hur skillnader mellan konsumenterna kan bidra till att förklara den aggregerade ekonomiska utvecklingen. Under 2016 gav nätverket ut en rapport där det presenterar resultaten från den andra enkätomgången som omfattar över 84 000 hushåll i 20 länder. Ett viktigt fokus för enkäten är hushållens förmögenhet och dess fördelning mellan hushållen (se diagram 35). Medianhushållet har en nettoförmögenhet på 104 200 euro, där den 75:e percentilen i fördelningen uppgår till 258 800 euro, den 90:e percentilen uppgår till 496 000 euro och den 95:e percentilen till 743 900 euro. Nätverket bedrev forskning inom flera breda områden och undersökte bland annat de avgörande faktorerna för konsumtion, hushållens finansiella känslighet med avseende på utvärderingen av makrotillsynsverktyg och fördelningseffekter av tillgångspriser och penningpolitik^[93]. Nätverket mätte också förmögenhetsfördelningen mellan hushåll och undersökte hur konsumenternas utgifter svarade mot skattepolitiken.

Under 2016 har Competitiveness Research Network fortsatt att fungera som ett nav för ECBS-forskare som arbetar med att analysera konkurrenskraft och produktivitet. Forskningsresultaten var särskilt omfattande när det gäller internationell handel, internationell spridning av ekonomiska chocker samt resursfördelningens effektivitet inom EU. Ett av nätverkets viktigare resultat under 2016 var insamlingen och offentliggörandet av den femte omgången av nätverkets EU-dataset på företagsnivå. Detta dataset består av en omfattande uppsättning produktivitetsrelaterade indikatorer och är unikt sett till täckning och jämförbarhet mellan länderna. Med dessa nya data har forskningen kunnat ge inblickar om sambandet mellan produktivitetsvinster och nya arbetstillfällen i euroområdet.

Konferenser och publikationer

Under senare år har spetsforskningen och dialogen med ekonomer som arbetar inom den akademiska världen fått allt större betydelse eftersom de frågor som är relevanta för ECB ökar både i antal och komplexitet. Mot denna bakgrund anordnade ECB under 2016 flera evenemang för högnivåforskning, där några av centralbankernas mest angelägna frågor behandlades. Två betydande höjdpunkter under året var ECB:s forum om centralbanker i Sintra och ECB:s första årliga forskningskonferens. Andra viktiga konferenser var t.ex. det internationella forskningsforumet om penningpolitik, ECB:s nionde workshop om prognosmetoder och den tolfte nätverkskonferensen om forskning rörande konkurrenskraft.

En stor del av ECB:s forskningsresultat publicerades. Under 2016 publicerades 115 rapporter i ECB:s Working Paper-serie. Utöver detta publicerades 73 rapporter, där ECB-anställda varit antingen författare eller medförfattare, i tidskrifter med referentsystem. Dessa högkvalitativa forskningsrapporter utgjorde också basen för den förbättrade spridningen av forskningsresultat till en bredare allmänhet, t.ex. via ECB Research Bulletin.

Verksamhet och skyldigheter på lagstiftningsområdet

Under 2016 deltog ECB i flera rättsliga förfaranden på EU-nivå. ECB antog även flera yttranden till följd av det krav som fastställs i fördraget om att ECB ska höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Utöver detta övervakade ECB efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling. ECB antog slutligen ett antal rättsakter och instrument gällande sina tillsynsuppgifter.

ECB:s deltagande i rättsliga förfaranden på EU-nivå

I september 2016 kom EU-domstolens dom i överklagandet av två förenade mål som hade väckts av ett antal insättare i cypriotiska banker, som omfattades av 2013 års resolutionsåtgärder. Klagandena hävdade att ECB och Europeiska kommissionen hade gjort gällande de relevanta resolutionsåtgärderna baserat på sitt deltagande i Eurogruppens möten och sin roll vid förhandlingarna och antagandet av det cypriotiska samförståndsavtalet.

I de första förenade målen^[94] yrkade de klagande att Eurogruppens förklaring av den 25 mars 2013 om Cyperns finansiella stödprogram, och i synnerhet omstruktureringen av landets banksektor, skulle upphävas. EU-domstolen bekräftade tribunalens slutsats att Eurogruppens omtvistade förklaring inte kunde anses vara ett gemensamt beslut av kommissionen och ECB. EU-domstolen slog även fast att de cypriotiska myndigheternas antagande av den rättsliga ram som var nödvändig för omstruktureringen av bankerna inte kunde anses vara följden av ett påstått gemensamt beslut av kommissionen och ECB vilket påstås komma till uttryck genom Eurogruppens förklaring. Mot denna bakgrund ogillades målen.

I de andra förenade målen^[95] yrkade de klagande på ersättning för förluster som de påstod sig ha lidit till följd av de punkter som införts i det cypriotiska samförståndsavtalet vad gäller resolutionen av de båda cypriotiska bankerna och/eller upphävande av dessa båda omtvistade punkter. EU-domstolen upphävde tribunalens beslut om att talan inte kunde tas upp till sakprövning eftersom EU-institutionernas påstått rättsstridiga handlande, även inom den rättsliga ramen för fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen (”ESM-fördraget”), teoretiskt sett skulle kunna medföra ett ansvar enligt artikel 340.2 och 340.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för Europeiska unionen. Denna slutsats grundades på att Europeiska kommissionen enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen är skyldig att främja unionens allmänna intresse och övervaka tillämpningen av unionsrätten, samt dess skyldighet enligt artikel 13.3 och 13.4 i ESM-fördraget, närmare bestämt att säkerställa att de samförståndsavtal som ingås av ESM är förenliga med unionsrätten. EU-domstolen ansåg i huvudsak att sett till det mål av allmänintresse som eftersträvas av unionen, nämligen att trygga stabiliteten hos banksystemet i euroområdet, kunde de resolutionsåtgärder som fastställts i det cypriotiska samförståndsavtalet inte anses medföra ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som påverkar själva innehållet i klagandenas rätt till egendom. Europeiska kommissionen kunde därför inte anses ha bidragit till en överträdelse av klagandenas rätt till egendom genom att tillåta antagandet av de omtvistade punkterna i det cypriotiska samförståndsavtalet. EU-domstolen ogillade därför yrkandena om ersättning eftersom de var ogrundade.

I juli 2016 beslutade EU-tribunalen till ECB:s fördel i ett mål om upphävande och skadestånd avseende vissa av ECB-rådets beslut om att Bank of Greece skulle bevilja akut likviditetsstöd till grekiska banker. I mål T-368/15 hävdade sökanden att de omtvistade besluten om akut likviditetsstöd var olagliga och ”ofrånkomligen resulterade” i att de grekiska myndigheterna införde tillfälliga bankstängningar och kapitalkontroller under sommaren 2015, vilket i sin ledde till att sökanden lidit ”allvarlig och irreparabel skada”. Vad gäller yrkandet om upphävande slog tribunalen fast att det var uppenbart att villkoret inte var uppfyllt för att sökanden skulle vara direkt berörd av de omtvistade besluten om akut likviditetsstöd och ogillade därför yrkandet eftersom det var ogrundat. Tribunalen ansåg framför allt att i och med att taket bibehållits för det akuta likviditetsstödet medförde de omtvistade besluten inte något föreläggande av åtgärderna i fråga (dvs. kapitalkontrollerna), vilket innebar att de grekiska myndigheterna hade full frihet att vidta andra åtgärder. Tribunalen ogillade även yrkandena om skadestånd som ogrundade.

I maj 2016 prövade tribunalen 150 ECB-medarbetares överklagande (mål T-129/14 P) av personaldomstolens dom i mål F-15/10 om ECB:s pensionsreform. I maj 2009, efter en cirka två år lång reformprocess, beslutade ECB att frysa den befintliga pensionsplanen, som är ett hybridsystem, för att i stället anta ett nytt pensionssystem med ett förmånsbaserat system som första pelare och ett avtalsbaserat system som andra pelare. Pensionsrättigheterna förvärvas inom ECB:s pensionssystem för tjänstgöringsperioder från och med den 1 juni 2009. Detta gäller för samtliga anställda, inbegripet de som har påbörjat sin anställning senast den dag då reformen trädde i kraft, med ett enda undantag: personal som var mellan 60 och 65 år den 31 maj 2009 och fortfarande omfattades av ECB:s pensionsplan för sin tidigare och framtida tjänstgöring. I de 150 medarbetarnas överklagande kritiserades flera punkter i förstainstansdomen genom åtta olika yrkanden. I sin dom avseendet överklagandet fastställde tribunalen personaldomstolens dom och avslog samtliga åtta yrkanden i deras helhet, och bekräftade därigenom än en gång att ECB:s pensionsreform är helt laglig. Vad gäller det förfarande som tillämpats för att genomföra reformen ansåg tribunalen att ECB inte hade åsidosatt principerna om laglighet och rättssäkerhet. Tribunalen bekräftade att ändringarna av pensionsreglerna hade beslutats i enlighet med behörighets- och förfarandereglerna. Vad gäller de materiella frågorna föranledde denna dom en ingående analys av pensionsrättigheternas karaktär. Enligt tribunalen ingår inte pensionsrättigheter i begreppet ”lön” enligt direktiv 91/533^[96]. De utgör därför inte ett immateriellt inslag i anställningskontraktet och ECB har rätt att reformera pensionssystemet utan personalens samtycke. Vad gäller den förvärvade rättighet som de sökande åberopat, att gå i pension vid 60 års ålder utan att detta leder till sänkta förmåner, erinrade tribunalen om att enligt fast rättspraxis kan en tjänsteman endast göra gällande en förvärvad rättighet om den omständighet varpå rättigheten grundas har uppkommit innan bestämmelserna ändrades. Vidare ansåg tribunalen att de rättigheter som förvärvats av personal som hade fyllt 60 år när reformen trädde i kraft inte omfattades av reformen på grund av de övergångsregler som ECB hade planerat för som ett led i reformpaketet.

ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (”fördraget”) ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde.^[97] Samtliga ECB-yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning.

Under 2016 antog ECB åtta yttranden om förslag till EU-rättsakter samt 53 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

På EU-nivå gällde de viktigaste yttranden^[98] som antagits av ECB ett europeiskt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt ändringar av kapitalkravsförordningen (CON/2016/11), enad representation för euroområdet i Internationella valutafonden (CON/2016/22) och inrättandet av ett europeiskt insättningsgarantisystem (CON/2016/26).

Av de lagförslag som nationella myndigheter hörde ECB om handlade ett antal om sedlar och mynt^[99], översynen av betalningssystem^[100], systemet för kontoförda värdepapper^[101], obligatoriska krav för betalningar och autogireringar^[102] samt åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism^[103].

ECB antog yttranden om nationella centralbanker, bland annat om revisionskraven för en nationell centralbank^[104], en nationell centralbanks rapporteringsskyldigheter gentemot det nationella parlamentet^[105], funktionssättet för en nationell centralbanks beslutande organ^[106], den reducerade ersättningen för högre tjänstemän vid en nationell centralbank^[107], en nationell centralbanks förvärv av äganderätten till en enhet som utför penningpolitiska transaktioner i dess yttersta randområden och utomeuropeiska territorier^[108], en nationell centralbanks akuta likviditetsstöd^[109], en nationell centralbanks resolutionsuppgifter^[110], en nationell centralbanks roll i samband med ett insättningsgarantisystem^[111], de nationella centralbankernas tillsyn över tillhandahållandet av betaltjänster^[112], tredjepartsinstitutioner som erbjuder säker förvaring^[113] och konsumentkreditavtal^[114], nationella centralbankers drift av centrala kreditregister och register över bankkonton^[115], en nationell centralbanks insamling av finansiell statistik^[116], en nationell centralbanks roll när det gäller att bedöma konkurrensen på marknaden för hypotekslån^[117], en nationell centralbanks bidrag till en IMF-förvaltad fond^[118], en nationell centralbanks roll vid rapporteringen av avgifter kopplade till försäkringar^[119], de penningpolitiska instrumenten i nationella centralbanker utanför euroområdet^[120], förbud mot kvittning avseende kreditfordringar som mobiliserats som säkerhet hos centralbanker i ECSB^[121] och en nationell centralbanks utgivning av minnessedlar^[122].

ECB antog yttranden om olika aspekter av finansinstitutens verksamhet^[123], bland annat kreditinstituts insolvenshierarki för fordringsägare^[124], införandet av begränsningar för rörliga räntor på hypotekslån^[125], avkastningen på sparkonton^[126], amorteringskrav för bolån^[127], återbetalning av vissa spreadar som tagits ut på lån kopplade till utländsk valuta^[128], omstrukturering av lån i utländsk valuta^[129], reformen av kooperativa banker^[130], begränsningar i fråga om fast egendom eller aktiekapital som förvärvas av kreditinstitut^[131], utnämningen av en banks representanter i tillsynsnämnden^[132], amorteringar i förhållande till inkomst och belåningsgrad^[133], ett garantisystem för värdepapperisering av nödlidande krediter^[134], införandet av en skatt på vissa finansinstitut^[135], centrala kreditregisters funktionssätt^[136] samt nationella insättningsgarantisystems funktionssätt^[137].

ECB antog även ett yttrande om den roll som representanten för en nationell finansiell tillsynsmyndighet har ECB:s tillsynsnämnd^[138].

Åtta fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om nationella lagförslag konstaterades, varav det i vissa fall bedömdes handla om uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad^[139].

Det italienska ekonomi- och finansministeriet hörde inte ECB i fråga om lagdekretet om skyndsamma åtgärder för att skydda besparingar i banksektorn, som syftar till att fastställa den rättsliga ramen för att tillhandahålla extraordinärt offentligt finansiellt stöd till italienska banker. Det grekiska finansministeriet hörde inte ECB i fråga om lagen om elektroniska betalningar.

Slutligen hörde inte det ungerska ministeriet för nationalekonomi ECB i fråga om lagen om nationella organisationer för bostadsbyggande^[140], vilket väckte farhågor om ett eventuellt åsidosättande av centralbankens oberoende.

När det gäller Greklands, Ungerns och Italiens underlåtenhet att höra ECB ansågs det handla om en uppenbar, betydande och upprepad bristande efterlevnad.

Lagstiftning rörande den gemensamma tillsynsmekanismen

Under 2016 antog ECB flera rättsakter om utövandet av sina tillsynsuppgifter och dessa har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning samt på ECB:s webbplats. En förteckning över de rättsakter om banktillsyn som antagits under 2016 finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2016.

Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

Enligt artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB övervaka att de nationella centralbankerna i EU samt ECB självt inte bryter mot förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget eller i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

Övervakningen under 2016 visade att bestämmelserna i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets relaterade förordningar överlag respekterades.

Övervakningen visade att inte alla nationella centralbanker inom EU under 2016 hade någon ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaket. Särskilt behövde ett par nationella centralbanker säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket även när den senare är negativ.

ECB ansåg att Magyar Nemzeti Bank hade brutit mot förbudet mot monetär finansiering när den bildade och finansierade kapitalförvaltningsbolaget MARK Zrt., och att detta måste åtgärdas.

I maj 2016 beviljade Magyar Nemzeti Bank en likviditetsfacilitet på tre månader till det ungerska ersättningssystemet för investerare, Karrendezesi Alap. ECB ansåg att detta kunde vara i konflikt med förbudet mot monetär finansiering eftersom det fanns andra alternativ för att ge systemet kortfristig finansiering utan att Magyar Nemzeti Bank deltog. Detta ärende bör inte tolkas som prejudicerande.

För att följa upp de farhågor som behandlades i ECB:s årsrapporter 2014 och 2015 har ECB fortsatt att övervaka ett flertal program som lanserats av Magyar Nemzeti Bank 2014 och 2015. Programmen har inte samband med penningpolitiken och skulle kunna bedömas vara i konflikt med förbudet mot monetär finansiering i den utsträckning det skulle kunna tolkas som att Magyar Nemzeti Bank tar över statliga uppgifter eller på annat vis tillhandahåller staten finansiella fördelar. Det rör sig bland annat om ett program för Magyar Nemzeti Banks fastighetsinvesteringar, ett program för att främja finansiella kunskaper genom ett nätverk av sex stiftelser samt dessa stiftelsers investeringsstrategi, ett program för personalomflyttning av före detta anställda vid den ungerska finansinspektionen till MNB, ett program för köp av ungersk konst och kulturell egendom samt ett program för att stimulera banker att köpa godtagbara värdepapper, framför allt statsobligationer. Med tanke på programmens mängd, omfattning och storlek kommer ECB att fortsätta att noggrant övervaka transaktionerna för att säkerställa att de inte leder till en konflikt med förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling. Magyar Nemzeti Bank bör även säkerställa att de centralbanksmedel som centralbanken har tilldelat sitt nätverk av stiftelser inte används, direkt eller indirekt, till statsfinansiering. ECB kommer också att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav i börsen i november 2015 fortfarande kan innebära en risk för monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2016 minskat sitt innehav av tillgångar relaterade till Irish Bank Resolution Corporation (IBRC), främst genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En ännu ambitiösare försäljningsplan skulle dock kunna dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

Internationella och europeiska förbindelser

Europeiska förbindelser

Under 2016 upprätthöll ECB sin täta dialog med europeiska institutioner och forum, i synnerhet med Europaparlamentet, Europeiska rådet, Ekofinrådet, Eurogruppen och Europeiska kommissionen. Under året vidtogs ytterligare åtgärder för att fullborda bankunionen och fortsätta att reparera den finansiella sektorn i euroområdet. Den ekonomiska situationen i euroområdet liksom Greklands makroekonomiska anpassningsprogram stod också på dagordningen vid Eurogruppens och Ekofinrådets möten, i vilka ECB-rådets ordförande och andra ledamöter i ECB:s direktion deltog. Vikten av en sammanhållen strategi för finanspolitik, ekonomisk politik och strukturpolitik för att stärka återhämtningen i Europa var en fråga som diskuterades vid Europeiska rådets möten, i vilka ECB-rådets ordförande deltog.

Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union

Ytterligare insatser har gjorts för att fullborda den ekonomiska och monetära unionen (EMU) i linje med den färdplan som fastställdes 2015 i den så kallade fem ordförandenas rapport ”Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union”.

Framsteg har även gjorts vad gäller bankunionen i och med genomförandet av direktivet om återhämtning och resolution samt direktivet om insättningsgarantisystem. Under året har ECB också fortsatt att arbeta för avgörande steg som ska färdigställa bankunionen, framför allt genom tekniska diskussioner som syftar till att upprätta en trovärdig gemensam säkerhetsmekanism (backstop) för den gemensamma resolutionsfonden samt inrättandet av ett europeiskt insättningsgarantisystem. Tillsammans med bankunionen skulle en europeisk kapitalmarknadsunion kunna göra det finansiella systemet mer motståndskraftigt genom att förbättra riskdelningen över gränserna och göra det lättare för bredare grupper att få tillgång till finansiering.

Vad gäller ramverket för ekonomisk styrning inledde den europeiska finanspolitiska nämnden sin verksamhet. Framöver bör den europeiska finanspolitiska nämndens uppdrag och institutionella oberoende stärkas för att säkerställa att den kan spela en viktig roll för ökad insyn och förbättrad efterlevnad av det statsfinansiella regelverket.^[141] Den 20 september 2016 utfärdade rådet en rekommendation till länderna i euroområdet om att inrätta nationella produktivitetsnämnder. Produktivitetsnämnderna förväntas ge ny fart åt genomförandet av strukturreformer i euroländerna. För att de ska få fullt genomslag krävs inte bara att nämnderna har den höga tekniska kunskapsnivå som förväntas, utan också att de är helt oberoende. Produktivitetsnämndernas insatser skulle behövas för att säkerställa att den europeiska dimensionen beaktas i tillräcklig utsträckning. Detta ska ske genom att nämnderna utbyter bästa praxis mellan medlemsstaterna samt framhåller euroområdesdimensionen när produktivitetsfrågor bedöms och behandlas på medlemsstatsnivå.

ECB har också regelbundit framhållit vikten av att det nuvarande ramverket tillämpas enhetligt och konsekvent, då framstegen hittills varit otillfredsställande. Exempel på detta är det begränsade genomförandet av kommissionens landsspecifika rekommendationer (se även avsnitt 1.6 i kapitel 1) och den bristande efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens krav.

För att skapa det förtroende som krävs för att gå vidare med fördjupningen av EMU måste budgetbestämmelserna genomföras fullt ut och den ekonomiska politiken samordnas mer effektivt. ECB har framhållit vikten av att den delade suveräniteten utökas på medellång till lång sikt, t.ex. genom en förbättrad styrning i form av en övergång från regelverk till institutioner^[142].

Europa står samtidigt också inför utmaningar som ligger utanför det ekonomiska området, särskilt vad gäller migration och säkerhet. För att kunna ta itu med dessa utmaningar på ett hållbart sätt krävs det en stark ekonomi. Att färdigställa EMU utgör därför ett viktigt led i strävandena för att åstadkomma ett starkare Europa. Eurosystemet är redo att stödja detta arbete.

Demokratiskt ansvarsutkrävande

ECB är en oberoende institution som självständigt får använda sina instrument på det sätt som krävs inom ramen för dess mandat. Den nödvändiga motpolen till ett sådant oberoende är ansvarsutkrävande och i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att ECB i första hand utkrävs ansvar för sina handlingar av Europaparlamentet, det organ som består av EU-invånarnas folkvalda företrädare.

Under 2016 deltog ECB:s ordförande i fyra reguljära utfrågningar i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.^[143] Vid dessa utfrågningar fokuserade parlamentsledamöterna framför allt på ECB:s penningpolitik, finanssektorspolitik, makroekonomiska anpassningsprogram samt reformen av euroområdets styrning (se diagram 36).

Under 2016 beslöt ECB att för första gången offentliggöra sin återkoppling om de synpunkter som Europaparlamentet framfört i sin resolution om årsrapporten från föregående år. Detta beslut var en respons på ett förslag i Europaparlamentets resolution och utgör ett steg för att stärka ansvarigheten ytterligare.^[144] Denna återkoppling hade tidigare endast lämnats till parlamentsledamöterna tillsammans med årsrapporten.

ECB fullgör även sina skyldigheter när det gäller ansvarsutkrävande genom regelbunden rapportering samt genom att svara på skriftliga frågor från parlamentsledamöterna. Under 2016 har ECB:s ordförande tagit emot brev om dessa frågor och hans svar har publicerats på ECB:s webbplats.^[145] De flesta frågorna handlade om genomförandet av ECB:s extraordinära penningpolitiska åtgärder, de ekonomiska utsikterna och de makroekonomiska anpassningsprogrammen.

Liksom tidigare bidrog ECB till diskussionerna i Europaparlamentet och EU-rådet om lagförslag inom sitt behörighetsområde. Vid sidan av ramverket för ansvarighet har andra företrädare för ECB deltagit i offentliga möten vid utskottet för ekonomi och valutafrågor när det gäller tekniska diskussioner om frågor som rör ECB:s särskilda expertisområden och ansvarsuppgifter.

ECB utkrävs även ansvar för sin banktillsyn av såväl Europaparlamentet som rådet.^[146] Mer ingående information finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2016.

Internationella förbindelser

I ett besvärligt omvärldsklimat deltog ECB i diskussioner i internationella forum, samlade in uppgifter och informerade om sin egen penningpolitik, för att på så sätt stärka relationerna till viktiga internationella motparter. Detta var särskilt viktigt ett år som detta då de penningpolitiska myndigheterna världen över fortsatte att stödja den begynnande ekonomiska återhämtningen.

G20

Mot bakgrund av den fortsatt långsamma globala ekonomiska återhämtningen har G20 under Kinas ordförandeskap fokuserat på att främja den globala tillväxten och kunnat lyfta fram att strukturreformerna utgör ett viktigt komplement till finans- och penningpolitiken för att uppnå detta mål. Under detta G20-ordförandeskap har diskussionen om tillväxtmotorer också utvidgats till att inkludera innovation och digitalisering. G20 har även infört ytterligare åtgärder för att få till stånd en bättre inbördes utvärdering av strukturreformer inom ramen för sin "dagordning för förbättrade strukturreformer”. I ett läge med ökande strömningar av antiglobalisering har G20 fokuserat mer på frågor som rör klyftor och inkludering samt även uppmuntrat en utveckling som går mot rättvisare globala skatteförutsättningar med nytt fokus på verkligt ägande samt olika möjligheter att hantera skattejurisdiktioner som inte vill samarbeta. Även ECB:s ordförande deltar i mötena med G20-ländernas finansministrar och centralbankchefer, som har åtagit sig att föra ett nära samråd om valutamarknaderna och att undvika alla former av protektionism inom handels- och investeringspolitiken. Mot bakgrund av den senaste tidens terroristattacker har insatserna också skärpts för att komma till rätta med terrorismfinansiering. Stöd har också kunnat ges till slutförandet av de centrala delarna av det finansiella regelverket, med särskilt fokus på att de överenskomna reformerna av den finansiella sektorn ska genomföras snabbt, fullständigt och konsekvent. Vid toppmötet i Hangzhou uppmanade G20-ledarna också till fortsatta framsteg för grön finansiering och har i samband med diskussioner om den internationella finansiella arkitekturen undersökt möjligheterna till en utökad användning av särskilda dragningsrätter (SDR), breddat medlemskapet i Parisklubben samt främjat nya och befintliga multilaterala utvecklingsbankers roll.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

ECB fortsatte att främja gemensamma europeiska ståndpunkter vid Internationella valutafondens (IMF) diskussioner om fondpolicyn och den internationella finansiella arkitekturen sett i stort. Vad gäller IMF:s styrning trädde 2010 års omfattande reform av kvoter och styrningsregler i kraft i början av 2016 sedan den ratificerats av den nödvändiga majoriteten av IMF:s medlemmar. Detta har resulterat i att mer än 6 procent av kvotandelarna nu har tilldelats dynamiska tillväxtekonomier och utvecklingsländer, vilket bättre avspeglar deras ökade betydelse för den globala ekonomin. Som en del av detta reformpaket har Europas utvecklade länder förbundit sig att minska sin samlade styrelserepresentation med två platser.

ECB stöder ett starkt, kvotbaserat IMF som har tillräckliga resurser och spelar en central roll i det internationella monetära systemet, där det bidrar stort till global ekonomisk och finansiell stabilitet. Med stöd från EU:s medlemsstater fördubblades de samlade IMF-kvoterna till 477 miljarder SDR under 2016. IMF-medlemmarna, som omfattar ett antal EU-medlemsstater, utlovade också cirka 260 miljarder SDR för att säkerställa att fonden fortsatt får tillgång till bilaterala lån med en förstärkt styrning. Tidsplanen för diskussioner om den femtonde allmänna kvotöversynen ändrades så att översynen nu ska vara slutförd senast vid årsmötena 2019.

Det är av yttersta vikt att IMF:s utlåningspolicy är fortsatt relevant för medlemmarnas behov och IMF har därför undersökt om det globala finansiella säkerhetsnätet är adekvat, även sett till täckning, tillgänglighet samt kostnader för att tillhandahålla instrument för krisförebyggande och resolution.

Efter de kriser som har förekommit i vissa euroländer och EU:s och IMF:s utlånings- och anpassningsprogram för dessa länder med anledning av detta, publicerade IMF:s oberoende granskningsorgan (IEO) en omfattande rapport om fondens roll under dessa kriser och dess deltagande i finansiella stödprogram till Grekland, Irland och Portugal. Rapportens fokus låg visserligen först och främst på IMF:s beslutsprocess, men rapporten innehöll även vissa reflektioner om ekonomiska frågor, t.ex. krisens orsaker och policyvillkorens inriktning och lämplighet.

Tekniskt samarbete

ECB utvidgade sitt tekniska samarbete med centralbanker utanför EU i syfte att främja en sund centralbankspraxis och på så sätt bidra till global penningpolitisk och finansiell stabilitet. Samarbetet avspeglar ECB:s roll som större centralbank i den globala ekonomin. ECB fortsatte att samarbeta med centralbanker i G20:s tillväxtekonomier (t.ex. Indien och Turkiet) för att utbyta teknisk expertis och bästa praxis. Under 2016 undertecknades ett nytt samförståndsavtal med Banco Central do Brasil som bas för ett intensifierat samarbete, med fokus på viktiga centralbanksfrågor som penningpolitik, finansiell stabilitet och banktillsyn. Det förstärkta samarbetet med internationella och regionala organisationer understödde ECB:s utåtriktade verksamhet i Latinamerika, Asien och Afrika.

ECB fortsatte sitt samarbete med centralbankerna i länder som kan komma att gå med i EU, framför allt genom en rad regionala seminarier. Under särskilda evenemang behandlades institutionella utmaningar i samband med EU-anslutningen, makro- och mikrotillsyn samt centralbankens oberoende som en viktig del av en god ekonomisk styrning. Det tekniska samarbetet med centralbanker i EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer genomförs i nära samarbete med EU:s nationella centralbanker och kompletterar ECB:s regelbundna övervakning och analys av den ekonomiska och finansiella utvecklingen i dessa länder samt policydialogen med deras centralbanker.

Extern kommunikation

Att förklara ECB:s politik för EU-medborgarna

En öppen och transparent kommunikation stöder en effektiv centralbankspolitik. Den gör det möjligt för ECB att informera allmänheten och finansmarknaderna om sina mål och uppgifter, förklara skälen till sina åtgärder och på så sätt styra deras förväntningar. Med sin långa tradition av öppen kommunikation fortsatte ECB under 2016 att förbättra sin kommunikation genom att framför allt utveckla sin utåtriktade verksamhet och digitala kommunikation.

Utåtriktad verksamhet

Under 2016 vidareutvecklade ECB sina initiativ för att nå ut till allmänheten i syfte att skapa ökad förståelse för ECB:s politik och beslut och på så sätt skapa ökat förtroende hos euroområdets medborgare.

ECB välkomnade 522 besöksgrupper i Frankfurt och tog emot fler än 15 000 externa besökare från 35 länder. Besökarna erbjöds såväl allmänna presentationer som riktade presentationer där det funnits möjlighet att interagera med ECB:s experter. De kunde också se den nya ECB-byggnaden och dess konst- och euroutställningar under guidade turer. I juli 2016 började ECB även hålla öppet hus för lokalbefolkningen den första lördagen varje månad, något som lockat över 3 000 besökare under det andra halvåret.

För att förklara sina uppgifter för euroområdets yngre invånare anordnade ECB för sjätte gången tävlingen Generation €uro Students’ Award. Tävlingen, som är ECB:s främsta interaktionskanal med elever i åldern 16–19 år och deras lärare, syftar till att lära dem mer om penningpolitik och ECB. Eleverna deltar i ett rollspel där de får fatta penningpolitiska beslut utifrån sin diagnos av det ekonomiska och penningpolitiska läget i euroområdet.

ECB fokuserade även på de yngre åldersgrupperna. Den 3 oktober 2016 fick 230 barn i åldern 8–10 år och deras familjer komma till ECB som för andra dagen höll öppet hus för det populära tyska barnprogrammet ”Die Sendung mit der Maus”. Programmet innehöll guidade turer i byggnaden, presentationer, workshops om ECB:s roll och funktion, eurosedlar och euromynt samt utbildningsspel och ett antal utställningar.

Utåtriktad verksamhet genomfördes även utanför Frankfurt. Tillsammans med Irlands centralbank besökte ECB t.ex. Irlands nationella plöjningsmästerskap 2016, som är Europas största utomhusmässa och jordbruksutställning.

Ökad digitalisering

För att hålla jämna steg med nuvarande konsumtionsmönster för nyheter satsade ECB också mer på sin digitala kommunikation.

Vad gäller innehållet ökade ECB sina ansträngningar för att öka lättillgängligheten för allmänheten, genom att använda ett enkelt språk och digitala kommunikations­kanaler för att förklara annars rätt tekniska koncept så att besluten blir lättare att förstå. Ett exempel på detta är förklaringarna på ECB:s webbplats, som finns på många olika EU-språk. Detta digitala fokus åtföljdes också av en intensivare användning av infografik.

Tekniskt sett moderniserade banken sina webbplatser ytterligare. Såväl ECB:s som Europeiska systemrisknämndens webbplatser har blivit helt responsiva, så att webbsidor och viktiga publikationer kan visas optimalt oavsett vilken enhet läsaren väljer. Utöver detta har ECB tillgodosett den ökade efterfrågan på högkvalitativ webbströmning av olika evenemang.

Banken har ytterligare förstärkt sin närvaro på plattformar för sociala medier. ECB:s twitterkonto har nu mer än 360 000 följare och används för att lyfta fram publikationer och viktiga budskap från anföranden. I december 2016 höll ECB sin första livedebatt på Twitter. Benoît Cœuré besvarade då frågor som ställts av allmänheten under #askECB, vilket möjliggjorde direkt interaktion i realtid. ECB använder också sin YouTube-kanal för att lägga ut videoinnehåll och Flickr för fotografier. ECB har även ett LinkedIn-konto med cirka 43 000 prenumeranter.

Bilagor

Institutionell struktur

ECB:s beslutande organ och organisationsstyrning

Eurosystemet och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) styrs av ECB:s beslutande organ: ECB-rådet och direktionen. ECB:s allmänna råd är ECB:s tredje beslutande organ så länge det finns medlemsstater som ännu inte har infört euron. De beslutande organens uppdrag regleras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ECBS-stadgan och relevanta arbetsordningar.^[149] Beslutsfattandet inom Eurosystemet och ECBS är centraliserat. ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet bidrar emellertid strategiskt och operativt till Eurosystemets gemensamma mål, med beaktande av principen om decentralisering i enlighet med ECBS-stadgan.

När det gäller ECB:s banktillsynsuppdrag antar ECB-rådet rättsakter genom vilka den allmänna ramen för antagande av tillsynsbeslut inrättas samt godkänner, inom ramen för förfarande med implicit godkännande, utkast till tillsynsbeslut som har tagits fram av tillsynsnämnden.^[150] Mer ingående information om ECB:s tillsynsfunktion finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamhet 2016.

ECB-rådet

ECB-rådet är ECB:s viktigaste beslutande organ. Det består av ledamöterna i ECB:s direktion samt cheferna för de nationella centralbankerna i euroländerna. Rösträtterna för ledamöterna i ECB-rådet roterar enligt ett särskilt system som framgår av ECB:s webbplats.

ECB-rådet har normalt möten varannan vecka i ECB:s lokaler i Frankfurt am Main, Tyskland. Under 2016 hölls sammanlagt 23 möten. Möten om penningpolitiken hålls var sjätte vecka. En redogörelse från dessa penningpolitiska möten publiceras också, normalt fyra veckor efter mötet. Vid de andra mötena diskuterar ECB-rådet huvudsakligen frågor om ECB:s och Eurosystemets andra uppgifter och ansvarsområden. För att säkerställa att ECB:s penningpolitiska och andra uppgifter hålls åtskilda från dess tillsynsansvar håller ECB-rådet separata möten.

ECB-rådet kan även fatta beslut genom skriftligt förfarande. Under 2016 genomfördes fler än 1 400 skriftliga förfaranden, varav 1 000 förfaranden med implicit godkännande.

ECB-rådet

Mario Draghi ECB:s ordförande

Vítor Constâncio ECB:s vice ordförande

Josef Bonnici Chef för Central Bank of Malta (t.o.m. den 30 juni 2016)

Benoît Cœuré Ledamot av ECB:s direktion

Carlos Costa Chef för Banco de Portugal

Chrystalla Georghadji Chef för Central Bank of Cyprus

Ardo Hansson Chef för Eesti Pank

Boštjan Jazbec Chef för Banka Slovenije

Klaas Knot Chef för De Nederlandsche Bank

Philip R. Lane Chef för Central Bank of Ireland

Sabine Lautenschläger Ledamot av ECB:s direktion

Erkki Liikanen Chef för Suomen Pankki – Finlands Bank

Luis M. Linde Chef för Banco de España

Jozef Makúch Chef för Národná banka Slovenska

Yves Mersch Ledamot av ECB:s direktion

Ewald Nowotny Chef för Österreichische Nationalbank

Peter Praet Ledamot av ECB:s direktion

Gaston Reinesch Chef för Banque centrale du Luxembourg

Ilmārs Rimšēvičs Chef för Latvijas Banka

Jan Smets Chef för Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique

Yannis Stournaras Chef för Bank of Greece

Vitas Vasiliauskas Styrelseordförande för Lietuvos bankas

Mario Vella Chef för Central Bank of Malta (fr.o.m. den 1 juli 2016)

François Villeroy de Galhau Chef för Banque de France

Ignazio Visco Chef för Banca d’Italia

Jens Weidmann Chef för Deutsche Bundesbank

Främre raden (från vänster till höger): Yannis Stournaras, Carlos Costa, Ewald Nowotny, Vítor Constâncio, Mario Draghi, Sabine Lautenschläger, Benoît Cœuré, Chrystalla Georghadji, Philip R. Lane, Yves Mersch

Mellanraden (från vänster till höger): Ilmārs Rimšēvičs, François Villeroy de Galhau, Jens Weidmann, Erkki Liikanen, Jozef Makúch, Ignazio Visco

Bakre raden (från vänster till höger): Gaston Reinesch, Boštjan Jazbec, Ardo Hansson, Klaas Knot, Jan Smets, Peter Praet, Vitas Vasiliauskas

Anm. Luis M. Linde och Mario Vella var inte närvarande när fotot togs.

Direktionen

Direktionen består av ECB:s ordförande, vice ordförande och fyra andra ledamöter som Europeiska rådet utser med kvalificerad majoritet efter samråd med Europaparlamentet och ECB. Direktionen ansvarar för att förbereda ECB-rådets möten, genomföra penningpolitiken i euroområdet i enlighet med specificerade riktlinjer och ECB-rådets beslut samt ansvarar för ECB:s löpande arbete.

Direktionen

Mario Draghi ECB:s ordförande

Vítor Constâncio ECB:s vice ordförande

Benoît Cœuré Ledamot av ECB:s direktion

Sabine Lautenschläger Ledamot av ECB:s direktion

Yves Mersch Ledamot av ECB:s direktion

Peter Praet Ledamot av ECB:s direktion

Främre raden (från vänster till höger): Sabine Lautenschläger, Mario Draghi, Vítor Constâncio

Bakre raden (från vänster till höger): Yves Mersch, Peter Praet, Benoît Cœuré

ECB:s allmänna råd

ECB:s allmänna råd består av ECB:s ordförande, vice ordförande och cheferna för de nationella centralbankerna i EU:s 28 medlemsstater. Allmänna rådet medverkar bland annat till ECB:s rådgivande verksamhet, insamling av statistik, upprättande av de regler som krävs för att standardisera redovisning och rapportering av de nationella centralbankernas verksamhet, åtgärder rörande upprättande av fördelningsnyckeln för ECB:s kapital förutom de som fastställts i fördraget samt fastställande av anställningsvillkoren för ECB:s personal.

ECB:s allmänna råd

Mario Draghi ECB:s ordförande

Vítor Constâncio ECB:s vice ordförande

Marek Belka Chef för Narodowy Bank Polski (t.o.m. den 20 juni 2016)

Josef Bonnici Chef för Central Bank of Malta (t.o.m. den 30 juni 2016)

Mark Carney Chef för Bank of England

Carlos Costa Chef för Banco de Portugal

Chrystalla Georghadji Chef för Central Bank of Cyprus

Adam Glapiński Chef för Narodowy Bank Polski (fr.o.m. den 21 juni 2016)

Ardo Hansson Chef för Eesti Pank

Stefan Ingves Chef för Sveriges Riksbank

Mugur Constantin Isărescu Chef för Banca Naţională a României

Boštjan Jazbec Chef för Banka Slovenije

Klaas Knot Chef för De Nederlandsche Bank

Philip R. Lane Chef för Central Bank of Ireland

Erkki Liikanen Chef för Suomen Pankki – Finlands Bank

Luis M. Linde Chef för Banco de España

Jozef Makúch Chef för Národná banka Slovenska

György Matolcsy Chef för Magyar Nemzeti Bank

Ewald Nowotny Chef för Österreichische Nationalbank

Dimitar Radev Chef för Българска народна банка (Bulgarian National Bank)

Gaston Reinesch Chef för Banque centrale du Luxembourg

Ilmārs Rimšēvičs Chef för Latvijas Banka

Lars Rohde Chef för Danmarks Nationalbank

Jiří Rusnok Chef för Česká národní banka (fr.o.m. den 1 juli 2016)

Miroslav Singer Chef för Česká národní banka (t.o.m. den 30 juni 2016)

Jan Smets Chef för Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique

Yannis Stournaras Chef för Bank of Greece

Vitas Vasiliauskas Styrelseordförande för Lietuvos bankas

Mario Vella Chef för Central Bank of Malta (fr.o.m. den 1 juli 2016)

François Villeroy de Galhau Chef för Banque de France

Ignazio Visco Chef för Banca d’Italia

Boris Vujčić Chef för Hrvatska narodna banka

Jens Weidmann Chef för Deutsche Bundesbank

Främre raden (från vänster till höger): Yannis Stournaras, Carlos Costa, Ewald Nowotny, Vítor Constâncio, Mario Draghi, Mark Carney, Chrystalla Georghadji, Philip R. Lane

Mellanraden (från vänster till höger): Ilmārs Rimšēvičs, François Villeroy de Galhau, Jens Weidmann, Erkki Liikanen, Ignazio Visco

Bakre raden (från vänster till höger): Gaston Reinesch, Boštjan Jazbec, Lars Rohde, Ardo Hansson, Klaas Knot, Jan Smets, Jozef Makúch, Vitas Vasiliauskas, Dimitar Radev

Anm. Adam Glapiński, Stefan Ingves, Mugur Constantin Isărescu, Luis M. Linde, György Matolcsy, Jiří Rusnok, Boris Vujčić och Mario Vella var inte närvarande när fotot togs.

Organisationsstyrning

Förutom de beslutande organen omfattar ECB:s organisationsstyrning två högnivåkommittéer – revisionskommittén och etikkommittén – samt ett antal ytterligare externa och interna kontrollinstanser. Detta kompletteras av de etiska reglerna, ECB:s beslut^[151] om villkoren för bedrägeriutredningar samt reglerna för tillgång till ECB:s handlingar. Efter inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen har frågor som rör organisationsstyrning blivit ännu viktigare för ECB.

Revisionskommittén

ECB:s revisionskommitté bistår ECB-rådet med rådgivning och yttranden när det gäller i) den finansiella informationens integritet, ii) övervakning av interna kontroller, iii) efterlevnad av gällande lagar, förordningar och uppförandekoder samt iv) utförandet av revisionsfunktioner. Dess mandat finns på ECB:s webbplats. Revisionskommittén leds av Erkki Liikanen och hade 2016 ytterligare fyra ledamöter: Vítor Constâncio, Josef Bonnici^[152], Patrick Honohan och Ewald Nowotny.

Etikkommittén

Etikkommittén ger råd och vägledning i etiska frågor till ledamöterna i ECB-rådet, direktionen och tillsynsnämnden. Syftet med detta är att säkerställa att de olika uppförandekoderna för de organ som är involverade i ECB:s beslutsprocesser tillämpas på ett adekvat och konsekvent sätt. Dess mandat finns på ECB:s webbplats. Etikkommittén leds av Jean-Claude Trichet och har ytterligare två externa ledamöter: Patrick Honohan^[153] och Klaus Liebscher.

Externa och interna kontrollinstanser

Externa kontrollinstanser

I ECBS-stadgan föreskrivs två externa kontrollnivåer, som omfattar dels externa revisorer som utses på fem år enligt ett rotationssystem för att granska ECB:s årsbokslut, dels Europeiska revisionsrätten, som granskar effektiviteten i ECB:s förvaltning.

Interna kontrollinstanser

Ett system för interna kontroller i tre nivåer har upprättats vid ECB. Det består av i) ledningskontroller, ii) olika funktioner för övervakning av risker och efterlevnad, samt iii) en oberoende revisionsförklaring.

ECB:s interna kontrollstruktur baseras på ett synsätt som innebär att varje organisationsenhet (sektion, avdelning, direktorat eller generaldirektorat) har huvudansvaret för hanteringen av de egna riskerna och för att bedriva en effektiv verksamhet.

Kontrollstrukturen omfattar också uppföljningsmekanismer och effektiva processer för att uppnå en adekvat kontroll av finansiella och operativa risker samt ryktes- och uppföranderisker. Kontrollverksamheten på den andra nivån utförs av ECB:s interna funktioner (exempelvis funktionen för budget och finansiell kontroll, funktionerna för operativ och finansiell riskhantering, funktionen för kvalitetssäkring i fråga om banktillsyn eller efterlevnadsfunktionen) och/eller – beroende på vad som är relevant – av Eurosystemets/ECBS kommittéer (t.ex. kommittén för organisationsutveckling, riskhanteringskommittén eller budgetkommittén).

Därutöver, och oberoende av ECB:s interna kontrollstrukturer och riskhantering, utförs revisionsuppdrag även av ECB:s direktorat för internrevision under direktionens direkta ansvar, i enlighet med ECB:s revisionsstadga. ECB:s internrevision följer internationella standarder för yrkesmässig utövning av internrevision som antagits av The Institute of Internal Auditors (IIA). Kommittén för internrevision, som består av experter på internrevision från ECB, de nationella centralbankerna och de nationella behöriga myndigheterna, bistår Eurosystemet/ECBS och SSM i deras arbete med att uppnå sina mål.

ECB:s etiska regler

ECB:s etiska regler består av uppförandekoden för ledamöterna i ECB-rådet, tilläggskoden med etiska kriterier för ledamöterna i direktionen, uppförandekoden för ledamöter i tillsynsnämnden och ECB:s personalföreskrifter. Här fastställs etiska regler och vägledande principer för att se till att ECB:s arbetsuppgifter utförs med största tänkbara integritet, kompetens, effektivitet och transparens. Detta omfattar bland annat ingående bestämmelser för att undvika och hantera potentiella intressekonflikter samt begränsningar, rapporteringskrav och kontrollsystem för privata ekonomiska transaktioner, karantänsperioder för efterföljande yrkesverksamhet samt ingående regler för verksamhet utanför tjänsten och förbindelser med externa parter.

Åtgärder för att förebygga bedrägerier/penningtvätt

Europaparlamentet och rådet antog 1999 en förordning^[154] som bland annat ger Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att genomföra internutredningar av misstänkt bedrägeri inom EU:s olika institutioner, organ, kontor och byråer. Under 2016 genomfördes en revidering av den rättsliga ram för villkor i fråga om Olafs utredningar av ECB i syfte att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som godkänts av ECB-rådet 2004.^[155] Under 2007 upprättade ECB också sina interna strategier mot penningtvätt (AML) och finansiering av terrorism (CTF). Ett system för internrapportering kompletterar ECB:s ramar för AML/CTF för att säkerställa att all relevant information samlas in systematiskt och kommuniceras till direktionen på vederbörligt sätt.

Tillgång till ECB:s handlingar

ECB:s beslut om allmänhetens tillgång till ECB:s handlingar^[156] är helt i linje med de mål och standarder som tillämpas av andra EU-institutioner och organ när det gäller handlingars offentlighet. Det skapar större transparens, men tar samtidigt hänsyn till ECB:s och de nationella centralbankernas oberoende och upprätthåller sekretessen för vissa frågor som rör ECB:s fullgörande av sitt uppdrag. I och med ECB:s nya banktillsynsuppdrag kommer det också betydligt fler och mer komplicerade förfrågningar om tillgång till handlingar från medborgare och nationella myndigheter.

Som ett led i sitt åtagande i fråga om transparens och ansvarighet började ECB att i februari 2016 offentliggöra möteskalendrarna för samtliga direktionsledamöter och tillsynsnämndens ordförande med tre månaders eftersläpning.

Byrån för efterlevnad och organisationsstyrning

Byrån för efterlevnad och organisationsstyrning rapporterar direkt till ECB:s ordförande och hjälper direktionen att skydda ECB:s integritet och anseende, främja etiska uppförandekrav och stärka ECB:s ansvarighet och transparens. För att stärka såväl den övergripande samstämmigheten som effektiviteten i ECB:s ram för organisationsstyrning tillhandahåller byrån för efterlevnad och organisationsstyrning dessutom ett sekretariat för ECB:s revisions- och etikkommittéer och fungerar som gemensam kontaktpunkt för Europeiska ombudsmannen och Olaf.

Eurosystemets/ECBS kommittéer

Eurosystemets/ECBS kommittéer har fortsatt att spela en viktig roll genom att bistå ECB:s beslutande organ i fullgörandet av deras uppdrag. Kommittéerna har på begäran av både ECB-rådet och direktionen tillhandahållit sakkunskap inom sina kompetensområden och därmed underlättat beslutsprocessen. Ledamöterna i kommittéerna är i regel tjänstemän från Eurosystemets centralbanker. De nationella centralbankerna i medlemsstater som ännu inte har infört euron deltar dock i kommittémöten om frågor som ligger inom behörighetsområdet för ECB:s allmänna råd. Vissa av kommittéerna möts även i en SSM-sammansättning (dvs. med en företrädare från centralbanken och en företrädare från den nationella behöriga myndigheten i varje deltagande medlemsstat) när de bistår ECB i dess arbete om policyfrågor som rör tillsyn av kreditinstitut. Företrädare för andra behöriga organ kan också bjudas in till kommittéernas möten när detta bedöms vara lämpligt.

Det finns ytterligare två kommittéer. Budgetkommittén bistår ECB-rådet i frågor som rör ECB:s budget. Personalchefsmötet är ett forum för utbyte av erfarenheter, sakkunskap och information mellan Eurosystemets/ECBS centralbanker rörande personalledning.

Organisations- och personalutveckling

ECB:s personal

I januari 2016 tillsattes det en Chief Services Officer (CSO). Denna nya tjänst har inrättats för att i ännu högre grad stärka den operativa och analytiska kapaciteten, effektivisera organisationen, underlätta samordningen och utforma stödfunktonerna utifrån hela ECB:s behov. CSO, som bland annat ansvarar för administration och informationssystem, har även prioriterat utveckling av en mer holistisk strategisk planering för att ytterligare främja samarbetet mellan CSO:s verksamhetsområden och alla övriga verksamhetsområden.

I april 2016 inrättades ett nytt verksamhetsområde för samtliga ekonomirelaterade frågor. Till följd av detta kan den omorganiserade HR-funktionen nu helt fokusera på att tillhandahålla högkvalitativa HR-tjänster, så att ECB:s personal kan utveckla sin potential inom ramen för en modern och flexibel organisation. Att locka till sig och behålla kompetent personal och förvalta deras prestationer är en prioriterad fråga. Utöver detta ska ECB:s HR-avdelning lägga särskild vikt vid att säkerställa ECB-personalens hälsa och välbefinnande.

Under 2016 lades grunden för att förbättra den strategiska Business Partner-funktionen i syfte att stärka ECB:s hantering av medarbetarrelaterade frågor samt omvandla verksamhetskrav till HR-policybehov.

Andra frågor som har stått högt upp på ECB:s HR-agenda under 2016 har varit att stärka bankens kapacitet att förvalta förmågor och utveckla ledarskap samt att främja en högtstående kultur för yrkesetik och långsiktig organisatorisk hållbarhet. Särskilt fokus har lagts på att ta fram ett program för ledarskapsutveckling, som kommer att genomföras successivt under 2017 och 2018, att genomföra ett program för ”sunt ledarskap” samt att stödja ECB:s nyinrättade byrå för efterlevnad och organisationsstyrning i arbetet med att utveckla en obligatorisk etikutbildning.

Utöver detta har det genomförts ett antal HR-initiativ som syftar till att stärka den europeiska banktillsynsfunktionen. Bland annat har man fortsatt med den strategiska utvecklingen av ett systemomfattande tillsynsutbildningsprogram (som 1 900 personer har deltagit i) inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen, anordnat 28 teambuilding-evenemang för att stärka det landsövergripande samarbetet i gemensamma tillsynsgrupper samt framgångsrikt integrerat den första gruppen med 33 unga doktorander som har valts ut till traineeprogrammet för europeisk banktillsyn och som nu framgångsrikt har slutfört sin introduktion, utbildning och praktik på nationella behöriga myndigheter.

Under 2016 fortsatte ECB sina insatser för att uppnå en bättre könsfördelning, särskilt för chefsbefattningarna. Efter att ha nått en andel på 27 procent kvinnor på de ledande befattningarna och 18 procent kvinnor på de högre befattningarna i slutet av 2016, strävar ECB nu efter att nå sina interimsmål och slutmål för 2017 respektive 2019 (se figur 3). Sedan målen för antalet kvinnor samt en särskild handlingsplan infördes i juni 2013 har jämställdhetsfrågan stått högt upp på ECB:s dagordning, eftersom organisationen arbetar för att identifiera, locka och utveckla kompetenta kvinnliga medarbetare. Under 2016 har ECB genomfört ytterligare mångfaldsåtgärder, som bland omfattar stöd på hög nivå från direktionsledamoten Benoît Cœuré och CSO, en öppen dag för kvinnliga talanger med fokus på universitetsstudenter samt upprättandet av ett mångfaldsnätverk för ECBS och den gemensamma tillsynsmekanismen.

Utöver jämställdhetsfrågorna har ECB åtagit sig att främja samtliga mångfaldsaspekter i syfte att upprätta en inkluderande arbetskultur som utgår från ett gemensamt ansvar från de ansvariga parterna: ECB:s mångfaldsambassadörer, generaldirektoratet för HR-frågor, cheferna i stort och de befintliga mångfaldsnätverken, t.ex. kvinnonätverket, regnbågsnätverket samt ECB:s etniska och kulturella grupp.

Den 31 december 2016 hade ECB 2 898,5 beviljade heltidstjänster, räknat i heltidsekvivalenter, jämfört med 2 650 tjänster vid slutet av 2015. Antalet anställda som hade kontrakt med ECB, räknat i faktiska heltidsekvivalenter, uppgick till 3 171 (jämfört med 2 871 den 31 december 2015).^[157] Sammanlagt 208 nya visstidsavtal (tidsbegränsade eller omvandlingsbara till tillsvidareanställningar) erbjöds under 2016. Utöver detta beviljades 304 korttidsvikariat och ett antal anställningar förlängdes för att täcka upp för anställda som är borta från sin tjänst under kortare tid än ett år. Under hela 2016 fortsatte ECB att erbjuda personal från nationella centralbanker och internationella organisationer korttidsanställningar i upp till 36 månader. Den 31 december 2016 arbetade 250 personer från nationella centralbanker och internationella organisationer på ECB med olika uppdrag, vilket var en ökning med 11 procent jämfört med slutet av 2015. I september 2016 välkomnade ECB 14 deltagare i den elfte omgången av sitt doktorandprogram och den 31 december 2016 hade ECB 320 praktikanter (17 procent mer än 2015). ECB delade även ut fem stipendier inom ramen för Wim Duisenberg Research Fellowship Programme för framstående nationalekonomer och sex stipendier till unga forskare inom ramen för Lamfalussy Fellowship Programme.

Organisationen växte något i storlek, men 56 anställda med visstidsanställning eller fast anställning avslutade sin anställning eller gick i pension 2016 (jämfört med 53 under 2015) och 317 korttidskontrakt löpte ut under året.

Årsbokslut

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ar2016annualaccounts_sv.pdf

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2016

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/eurosystembalancesheet2016.sv.pdf

Statistikdel (endast på engelska)

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ar2016/EN_AR16_STATISTICAL_ANNEX.pdf

Förkortningar

Land

I enlighet med EU-praxis anges medlemsstaterna i alfabetisk ordning med utgångspunkt i landsnamnens stavning på respektive språk.

Övriga förkortningar

Konventioner som används i tabellerna

”-” uppgifter saknas/uppgifter kan inte förekomma

”.” uppgifter är ännu inte tillgängliga