Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Frågor och svar om EU:s utvidgning och Ekonomiska och monetära unionen (EMU)

Vilka länder har gått med i EU sedan ECB upprättades 1998?
Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland. Litauen, Malta, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien gick med i EU den 1 maj 2004. Bulgarien och Rumänien gick med i EU den 1 januari 2007. Kroatien gick med den 1 juli 2013. Det finns för närvarande fem kandidatländer för anslutning till EU: Albanien, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet. Anslutningskriterierna är identiska för alla länder och är desamma som definierades av EU-rådet i Köpenhamn 1993.
Antar nya medlemsstater automatiskt euron när de blir medlemmar i EU?
Nej, men de förväntas göra det när de uppfyller konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Till skillnad från Danmark har nya medlemsstater inte rätt att välja bort den gemensamma valutan genom s.k. opt-out.
Finns det någon bestämd tidsplan för när euron ska införas i EU:s nya medlemsstater.
Nej, det gör det inte. Detta noterade ECB-rådet i “Policy position of the Governing Council of the ECB on exchange rate issues relating to the acceding countries”, publicerad den 18 december 2003. För att anta euron måste de uppfylla en hög grad av hållbar ekonomisk konvergens. Detta bedöms av EU-rådet baserat på rapporter från kommissionen och ECB om i vilken grad de uppfyller konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Dessa rapporter utarbetas minst vartannat år eller på begäran av en medlemsstat som vill anta euron.
Vilka är konvergenskriterierna?
För att anta euron måste medlemsstaterna uppfylla en hög grad av hållbar ekonomisk konvergens. Detta bedöms efter hur väl Maastricht-kriterierna uppfylls. Dessa kriterier definieras i artikel 140 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och ytterligare i ett protokoll som bifogats till fördraget. Kriterierna omfattar:
  • hög grad av prisstabilitet. Detta betyder att en medlemsstat under en tidsperiod på ett år före granskningen ska uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte överstiger inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.
  • hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn. Det innebär att medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får anses ha ett alltför stort underskott av EU-rådet. Rådet beslutar om underskottet är för stort eller ej.
    1. underskottet får inte överstiga 3 % av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns finanser i förhållande till BNP till marknadspris.
    2. Andelen av den offentliga sektorns skuld i förhållande till BNP till marknadspriser får inte överstiga 60 %.
    Bedömningen av hur väl kraven på budgetdisciplin uppfylls tar också hänsyn till andra faktorer, t.ex. tidigare framsteg att minska budgetobalanser och förekomsten av särskilda eller temporära faktorer som påverkar sådana obalanser. Med tanke på de revideringar som gjorts till stabilitets- och tillväxtpakten som är i kraft sedan slutet av 2011 kommer bedömningen även att omfatta graden av överensstämmelse med de förbättrade reglerna för finanspolitiken. Bland annat förväntas medlemsstater som har en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % av BNP att i lämplig takt minska den till referensvärdet, dvs. i linje med det nyligen införda riktmärket för skuldreducering.
  • iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till euron. När en utvärdering görs för att se om detta kriterium uppfylls läggs vikten på att växelkursen ska vara nära centralkursen mot euron, under minst två år utan allvarligare spänningar, men samtidigt beaktas faktorer som kan ha skapat en växelkursappreciering.
  • varaktig konvergens … återspeglas i de långa räntorna. Det innebär att ”under en period av ett år före granskningen måste medlemsstaten ha haft en genomsnittlig långfristig nominell ränta som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntor i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntorna ska beräknas på grundval av långa statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner.
  • I bedömningen tas hänsyn till ett flertal andra faktorer vid bedömningen som t.ex. ”resultatet av marknadsintegration, situationen och utvecklingen av bytesbalansen samt en utvärdering av utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra index".
Dessa rapporter ska, i enlighet med artikel 140 i fördraget, omfatta en konvergensgranskning av i vilken utsträckning som den nationella lagstiftningen i var och en av dessa medlemsstater, inklusive stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 130 och 131 och med stadgan för ECBS och ECB.
Kommer EU:s nya medlemsländer att ansluta sig till växelkursmekanismen (ERM II) och, i så fall, på vilka villkor?
I enlighet med ERM2-resolutionen ska deltagande i växelkursmekanismen vara frivilligt för medlemsstater utanför euroområdet. Medlemsstater med undantag kan dock förväntas ansluta sig till mekanismen. En medlemsstat som inte från början deltar i växelkursmekanismen kan göra det vid ett senare tillfälle. Det finns inte några särskilda inträdeskrav men en överenskommelse måste träffas om centralkursen och fluktuationsutrymmet. Samtidigt, som nämndes ovan i fråga 4, är deltagande i ERM 2 under minst två år före konvergensbedömningen ett av kriterierna som ska uppfyllas för antagande av euron (se även pressmeddelandet ”Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU” av den 18 december 2003).
Vilken uppgift kommer ECB att ha när de nya ländernas centralkurser gentemot euron i ERM2 bestäms?
I enlighet med Europeiska rådets beslut i Amsterdam, den 16 juni 1997, fattas beslut om centralkurser gemensamt av finansministrarna och centralbankscheferna i länderna i euroområdet samt av ECB och av de finansministrar och centralbankschefer i länder utanför euroområdet som deltar i den nya mekansmen i enlighet med ett gemensamt förfarande med Europeiska kommissionen, och efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén. Finansministrarna och centralbankscheferna i medlemsstater som inte deltar i ERM II kommer att delta men har inte rösträtt i detta förfarande. Alla parter till överenskommelsen, även ECB, har rätt att inleda ett konfidentiellt förfarande för att ompröva centralkurserna (se även pressmeddelandet ”Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU” av den 18 december 2003).
Vilka är de ekonomiska fördelarna med euroområdets utvidgning?
Euron eliminerar växelkursrisker mellan de länder som antagit euron, vilket leder till lägre räntor, och den ger länderna möjlighet att få nytta av prisstabilitet som är ECB:s övergripande mål. Euron banar även vägen för en djup, likvid och integrerad kapitalmarknad mellan de länder som har antagit den gemensamma valutan. Man behöver inte längre växla pengar och betala överföringsavgifter när man reser genom euroområdet. Men, för att fullt ut kunna dra nytta av dessa fördelar måste varje land vara redo för euron. Detta bedöms genom konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget.
Har ECB något att säga till om i EMUs utvidgningsprocess?
ECB och den Europeiska kommissionen kommer att förbereda konvergensrapporter, antingen vartannat år, eller på begäran av en medlemsstat med undantag. Dessa rapporter ger underlag för EU-rådet att fatta beslut om huruvida den berörda medlemsstaten uppfyller kraven för att få anta euron. ECB:s konvergensrapporter finns tillgängliga under rubriken Publications på denna webbplats. Förutom att sammanställa konvergensrapporter samarbetar ECB med de nya EU-medlemmarnas nationella centralbanker för att underlätta för dem att så smidigt som möjligt integrera sina system med Eurosystemets operationella styrsystem.
I vilka ECB-organ deltar nya EU-medlemsstaters nationella centralbanker? Och i vilka blir de medlemmar när deras respektive länder antar euron?
Centralbankerna i nya medlemsstater i EU är fullvärdiga medlemmar i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och deras respektive chefer fullvärdiga medlemmar i Allmänna rådet. På samma vis kommer de nationella centralbankernas experter i ECBS kommittéer att vara fullvärdiga medlemmar när kommittéerna sammanträder i ECBS-sammansättning, dvs. med alla EU:s nationella centralbanker, inte bara de från euroområdet.. När nya medlemsstater har infört euron blir centralbankscheferna från de berörda nationella centralbankerna medlemmar i ECB-rådet och deras experter blir medlemmar i ECBS-kommittéerna när representanter för hela Eurosystemet träffas (dvs. med nationella centralbanker från hela euroområdet).
Kan nya medlemsstater börja använda euron som en parallell valuta, dvs. en euroisering, före anslutning till Eurosystemet?
Att ensidigt införa euron strider mot de underliggande ekonomiska resonemangen bakom EMU, som förutser att ett eventuellt införande av den gemensamma valutan sker i slutet av en konvergensprocess och att detta görs inom en multilateral ram. De olika etapperna för hur euron skall antas, vilka fastställts i fördraget, får inte kringgås av någon ensidig euroisering.
Är det möjligt för en medlemsstat i EU att behålla sin sedelfond vid inträde i ERM2?
ERM2 är ett multilateralt arrangemeng i vilket valutorna för medlemsstater utanför euroområdet knyts till euron och där beslut fattas i form av överenskommelser mellan berörda parter. En medlemsstat kan behålla ett eurobaserat sedelfondsarrangemang som ett ensidigt åtagande inom ERM2 under förutsättning att det finns en ömsesidig överenskommelse om att den fasta växelkursen i sedelfondsarrangemanget kan tjäna som valutans centralkurs i ERM2. Sedelfondsarrangemang som inte är eurobaserade är inte förenliga med deltagande i ERM2. Generellt sett varken uppmuntrar eller avråder ECB-rådet från att använda sedelfondsarrangemang. I vilket fall som helst kan sådana arrangemang inte anses som ett alternativ till två års deltagande i ERM2 (se ”Europeiska centralbankens råd - Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU”, 18 december 2003).
Hur påverkar utvidgningen strukturen i ECB:s beslutande organ?
Centralbankscheferna i alla EU-medlemsstater är fullvärdiga ledamöter i ECB:s allmänna råd, i vilket även ECB:s ordförande och vice ordförande ingår. När de nya medlemsstaterna har antagit euron kommer centralbankscheferna i respektive centralbank att bli medlemmar i ECB-rådet. Antalet medlemmar med rösträtt kommer dock inte att överstiga 21. Ledamöterna i ECB:s direktion får sex röster. Centralbankscheferna för de nationella centralbankerna får 15 röster och rösträtten kommer att roteras. Varje medlem med rösträtt kommer att ha en röst, enligt principen ”en person en röst”. Alla medlemmar har rätt att närvara och att yttra sig.
Kommer nya medlemsstater som deltar i ECBS att bidra till ECB:s kapital?
Ja. I enlighet med ECBS-stadgan ska alla nationella centralbanker som deltar i ECBS bidra till ECB:s kapital, i enlighet med en fördelningsnyckel som motsvarar medlemsstatens andel av gemenskapens befolkning och BNP i EU. De nationella centralbanker vars länder ännu inte har antagit euron behöver emellertid bara betala in 3,75% av hela det tecknade kapitalet.