Översikt

Utsikterna för den ekonomiska aktiviteten och inflationen i euroområdet har blivit mycket osäkra och beror i hög grad på hur det ryska kriget i Ukraina utvecklas, på effekterna av de nuvarande sanktionerna och på eventuella ytterligare åtgärder.^[1] Grundscenariot omfattar en inledande bedömning av krigets inverkan på euroområdets ekonomi, baserat på den information som fanns tillgänglig fram till den 2 mars 2022. Stigande energipriser och negativa förtroendeeffekter innebär en betydande motvind för den inhemska efterfrågan under den närmaste tiden, medan de aviserade sanktionerna och de kraftigt försämrade utsikterna för den ryska ekonomin kommer att försvaga euroområdets handelstillväxt. Grundscenariot bygger på antagandet att nuvarande störningar i energiförsörjningen och negativa förtroendeeffekter i samband med konflikten är tillfälliga och att de globala leveranskedjorna inte påverkas i någon större utsträckning. Baserat på dessa antaganden förutspås i grundscenariot att konflikten får en betydande negativ inverkan på tillväxten i euroområdet under 2022. Med tanke på utgångsläget för euroområdets ekonomi, med en stark arbetsmarknad och motvind till följd av pandemin och flaskhalsar i utbudet som antas avta, väntas den ekonomiska aktiviteten ändå öka i relativt stark takt under de kommande kvartalen. På medellång sikt förväntas tillväxten konvergera mot historiska genomsnittsnivåer, trots en mindre stödjande finanspolitisk inriktning och en ränteuppgång i linje med de tekniska antaganden som baseras på finansmarknadens förväntningar. Sammantaget beräknas den reala BNP-tillväxten bli i genomsnitt 3,7 procent 2022, 2,8 procent 2023 och 1,6 procent 2024. Jämfört med Eurosystemets prognoser från december 2021 har tillväxtutsikterna nedreviderats med 0,5 procentenheter för 2022, främst beroende på Ukrainakrisens inverkan på energipriser, förtroende och handel. Denna nedrevidering uppvägs delvis av en positiv överhängseffekt från upprevideringar för 2021. Tillväxten 2023 har nedreviderats med 0,1 procentenhet, men är oförändrad 2024.

Efter en rad exceptionella energiprischocker tyder konflikten i Ukraina på att den totala inflationen i grundscenariot ligger kvar på mycket höga nivåer under de kommande månaderna för att sedan långsamt avta mot målet. Den beräknas vara på i genomsnitt 5,1 procent för 2022, 2,1 procent för 2023 och 1,9 procent för 2024. Pristrycket på kort sikt har ökat avsevärt, särskilt i fråga om olje- och gasråvaror. Detta tryck bedöms bli mer långvarigt än väntat och endast delvis uppvägas av lägre tillväxteffekter till följd av lägre förtroende och svagare tillväxt i handeln i samband med konflikten. I avsaknad av ytterligare prischocker uppåt på råvaror väntas energiinflationen dock sjunka betydligt under prognosperioden. På kort sikt beror denna nedgång på baseffekter, medan de tekniska antagandena baserade på terminspriser inkluderar en nedgång i oljepriserna och grossistpriserna på gas, med ett försumbart bidrag från energikomponenten till den totala inflationen 2024 som följd. HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, på 2,6 procent är fortsatt hög 2022, vilket återspeglar en starkare prisutveckling för kontaktintensiva tjänster, indirekta effekter av högre energipriser och uppåtriktade effekter av kvarvarande flaskhalsar på utbudssidan. Allteftersom trycket lättas, väntas detta mått på underliggande inflation minska till 1,8 procent 2023 för att sedan stiga till 1,9 procent 2024 till följd av ökad efterfrågan, stramare arbetsmarknader och vissa andrahandseffekter på lönerna, i linje med historiska mönster. Jämfört med Eurosystemets prognoser från december 2021 har den totala inflationen, i kumulativa termer under prognosperioden, uppreviderats kraftigt, särskilt för 2022. Denna upprevidering återspeglar den senaste tidens överraskande data, högre priser på energiråvaror, ett mer ihållande uppåttryck från leveransstörningar och kraftigare löneökningar, vilket också berodde på den planerade höjningen av minimilönen i Tyskland. Upprevideringen tar också hänsyn till att enkätbaserade indikatorer för inflationsförväntningar på medellång sikt nyligen har återgått till nivåer som är förenliga med ECB:s inflationsmål. Dessa effekter uppvägde mer än väl de negativa inflationseffekterna av en betydande upprevidering av de marknadsbaserade antagandena om räntor och de negativa efterfrågerelaterade effekterna av konflikten i Ukraina.

På grund av den betydande osäkerheten om Ukrainakrisens påverkan på euroområdets ekonomi har två andra scenarier utarbetats, utöver grundscenariot. Jämfört med grundscenariot utgår ett ”negativt” scenario från att strängare sanktioner införs mot Ryssland, vilket leder till vissa störningar i de globala värdekedjorna. Ihållande nedskärningar i den ryska gasförsörjningen skulle leda till högre energikostnader och till minskad produktion i euroområdet, men detta skulle bara vara tillfälligt eftersom gasen ersätts med andra energikällor. Dessutom skulle geopolitiska spänningar bli mer ihållande än i grundscenariot, med ytterligare finansiella störningar och en mer ihållande osäkerhet till följd. I ett sådant scenario skulle euroområdets BNP-tillväxt bli 1,2 procentenheter lägre än i grundscenariot 2022, medan inflationen skulle bli 0,8 procentenheter högre. Skillnaderna skulle bli mer begränsade 2023. Tillväxten 2024 skulle bli något starkare än i grundscenariot i och med att ekonomin tar fart efter större negativa inverkan på den ekonomiska aktiviteten under 2022 och 2023. I takt med att olje- och gasmarknaderna blir mer balanserade skulle de stora energiprisstegringarna gradvis klinga av och få inflationen att sjunka under grundscenariot, särskilt 2024. I ett mer ”allvarligt” scenario ingår, förutom det negativa scenariots antaganden, en starkare reaktion från energipriserna på strängare utbudsminskningar, kraftigare priskorrigering på finansmarknaderna och större andrahandseffekter av stigande energipriser. Detta scenario skulle innebära en BNP-tillväxt under 2022 som ligger 1,4 procentenheter under grundscenariot, medan inflationen skulle bli 2,0 procentenheter högre. Betydligt lägre tillväxt och högre inflation jämfört med grundscenariot skulle också förekomma under 2023. Mer ihållande störningar till följd av kriget innebär att upphämtningseffekterna på tillväxten 2024 skulle bli relativt måttliga, medan kraftigare andrahandseffekter skulle uppväga de fallande energiprisernas negativa effekter på inflationen.

1 Den reala ekonomin

Den reala BNP-tillväxten dämpades till 0,3 procent under fjärde kvartalet 2021 pga. stramare flaskhalsar på utbudssidan, strängare pandemirestriktioner och högre energipriser, vilket i stort sett var i linje med förväntningarna i prognoserna från december 2021. Den privata konsumtionen minskade till följd av ökad smittspridning och förnyad pandemiosäkerhet, i kombination med en prisrelaterad nedgång i de reala disponibla inkomsterna. Däremot bidrog investeringar och offentlig konsumtion positivt till tillväxten och den ekonomiska aktiviteten återgick till samma nivå som före pandemin.

Den reala BNP-tillväxten väntas förbli dämpad under första kvartalet 2022 pga. skärpta rörlighetsrestriktioner, ihållande leveransstörningar, höga energipriser och konflikten i Ukraina (diagram 1). En nedgång i detaljhandelsförsäljningen i december 2021 (en minskning med 2,7 procent jämfört med november) och en nedgång i kontaktintensiva tjänster till följd av skärpta rörlighetsrestriktioner vid årsskiftet resulterade i en negativ överhängseffekt på tillväxten under första kvartalet 2022. Denna effekt tycks delvis ha uppvägts av en marginell månatlig ökning i detaljhandeln i januari 2022 (0,2 procent). Mer framåtblickande indikatorer, t.ex. inköpschefernas index (PMI) och Europeiska kommissionens indikator för tilltron till ekonomin, låg under januari och februari i stort sett kvar på de nivåer som noterades under fjärde kvartalet. Trots att PMI för leveranstider till tillverkningsindustrin förbättrades i januari och februari fortsätter indexet att signalera intensiva utbudsstörningar. De enkäter som dessa indikatorer baseras på genomfördes dock innan konflikten i Ukraina bröt ut. Även med beaktande av den fortsatta energichocken och den osäkerhet som orsakats av den ryska invasionen av Ukraina har den reala BNP-tillväxten för första kvartalet 2022 nedreviderats med 0,2 procentenheter jämfört med prognoserna från december, och förväntas nu bli 0,2 procent.

Utsikterna för euroområdets ekonomiska aktivitet har blivit mycket osäkra och i hög grad beroende av händelserna i Ukraina. Kriget i Ukraina försvagar tillväxtutsikterna på kort sikt, främst via handel, råvarupriser och förtroendekanaler. Sanktionerna och den ekonomiska inbromsningen för den ryska ekonomin tynger den utländska efterfrågan på export från euroområdet, även om de direkta handelsförbindelserna med Ryssland är begränsade. Stigande energipriser och negativa förtroendeeffekter i kombination med ett försämrat risksentiment och sjunkande aktiekurser tyder på en dämpad inhemsk efterfrågan. Trots detta utgår vi i vårt grundscenario från att eventuella störningar i energiförsörjningen i samband med konflikten kommer att vara tillfälliga och inte ha någon betydande varaktig inverkan på den ekonomiska aktiviteten i euroområdet. I ruta 3 beskrivs mer ingående vilka effekter konflikten förväntas få på euroområdets ekonomi och två alternativa scenarier som baseras på mer negativa antaganden presenteras.

Den ekonomiska tillväxten väntas fortfarande öka från och med andra kvartalet 2022 när ett antal motvindar börjar avta, men denna ökning dämpas av de negativa effekterna av konflikten i Ukraina. Den förväntade förbättringen på lite längre sikt bygger på ett antal stödjande faktorer: en avtagande ekonomisk påverkan av pandemin, en gradvis avveckling av flaskhalsar på utbudssidan och förbättrad konkurrenskraft i exportpriserna gentemot viktiga handelspartner. Konflikten i Ukraina väntas däremot ha en negativ inverkan på tillväxten i euroområdet. Även om programmet Next Generation EU (NGEU) väntas öka investeringarna i vissa länder innebär upphävandet av tillfälliga statliga stödåtgärder att finanspolitiken blir mindre stödjande, särskilt under 2022. Trots den ränteökning som ingår i de tekniska antagandena kommer finansieringsförhållandena fortsätta att vara gynnsamma. Trots de nedgraderade utsikterna på kort sikt väntas real BNP på det hela taget återgå till den bana som förväntades i prognoserna före pandemin (se diagram 2).

Den privata konsumtionen beräknas återhämta sig under 2022, trots den ökade osäkerheten pga. konflikten i Ukraina, och fortsätta vara den främsta drivkraften bakom tillväxten under prognosperioden. Mot bakgrund av skärpta pandemirelaterade restriktioner – särskilt i kontaktintensiva tjänster – och stigande energipriser sjönk privatkonsumtionen mer än väntat under fjärde kvartalet 2021 och låg 2,5 procent under nivån före pandemin. De högre energipriser som kraftigt tynger hushållens köpkraft innebär också en sannolik nedgång i privatkonsumtionen under första kvartalet 2022. Därefter väntas den privata konsumtionen öka, om än mer måttligt än väntat, vilket återspeglar ett visst försiktighetssparande och ytterligare energiprishöjningar till följd av kriget i Ukraina. Ökningen av den privata konsumtionen bygger på antaganden om en gradvis lösning på pandemisituationen, lättnader i utbudsbegränsningarna för konsumtionsvaror och endast ett tillfälligt avbrott i energiförsörjningen till följd av konflikten i Ukraina. Konsumtionen torde fortsätta att överstiga realinkomstutvecklingen 2023 till följd av ytterligare utnyttjande av det sparande som ackumulerats sedan början av 2020.

Höga arbetsinkomster understödjer tillväxten i de reala disponibla inkomsterna, medan högre inflationstakt och minskade finanspolitiska transfereringar bromsar. Real disponibel inkomst väntas minska kraftigt under första kvartalet 2022 till följd av högre inflation och lägre finanspolitiska nettotransfereringar. En återhämtning väntas från och med årets andra kvartal, till följd av förbättrade arbetsmarknader och, i mindre utsträckning, andra personliga inkomster, i linje med måttlig tillväxt i den ekonomiska aktiviteten. Däremot väntas finanspolitiska nettotransfereringar tynga inkomstökningen under 2022 i takt med att antalet personer i permitteringsprogram minskar – och arbetstagarna mestadels övergår till reguljär sysselsättning – samt att andra tillfälliga pandemirelaterade finanspolitiska åtgärder löper ut. Detta uppvägs delvis av nya åtgärder som syftar till att kompensera för effekterna av höga energipriser. Hög inflation dämpar den reala disponibla inkomsten starkare än väntat, vilket bidrar till att den sjunker 2022.

Hushållens sparkvot förväntas sjunka till under nivån före krisen, innan den stabiliseras mot slutet av prognosperioden. Sparkvoten väntas minska under hela 2022, och nedrevideras sedan något från de tidigare prognoserna. Även om konflikten i Ukraina skapar osäkerhet, som normalt skulle förväntas leda till ökat försiktighetssparande, uppvägs denna effekt mer än väl av att hushållen använder sparmedel för att, åtminstone delvis, dämpa energichockens negativa effekter på den reala konsumtionstillväxten. Normaliseringen av konsumenternas sparbeteende återspeglar lättnader i begränsningsåtgärderna och en minskning av pandemirelaterade försiktighetsskäl. Sparkvoten väntas i stort sett stabiliseras under sin historiska genomsnittsnivå fr.o.m. mitten av 2022. Det ihållande, om än svaga, underskridandet av det historiska genomsnittet återspeglar en partiell minskning av hushållens överskottssparande som har ackumulerats sedan pandemins början. Denna effekt avtar dock i och med den osäkerhet som orsakas av händelserna i Ukraina och av koncentrationen av överskottssparande till rikare och äldre hushåll med lägre konsumtionsbenägenhet, medan hushåll i lägre inkomstgrupper är mer exponerade för energiprischocken, även mot bakgrund av deras lägre buffertar.^[2]

Bostadsinvesteringarna väntas förbli positiva på kort sikt och avta under resten av prognosperioden. Bostadsinvesteringarna ökade något under fjärde kvartalet 2021, i stort sett i linje med förväntningarna i prognoserna från december 2021, och bristen på arbetskraft och råvaror tyngde ned aktiviteten på bostadsmarknaden. Trots kriget i Ukraina väntas bostadsinvesteringarna fortsätta att öka på kort sikt mot bakgrund av den fortsatt tydliga efterfrågan – som framför allt stöds av en stark efterfrågan från hushåll med högre inkomster – och vissa preliminära tecken på en lättnad av utbudsbegränsningarna. Efter en kort upphämtningsfas, där utbudsbegränsningarna väntas avta mer, torde ökningen i bostadsinvesteringarna dämpas under resten av prognosperioden. Trots detta kommer den även fortsättningsvis att stödjas av Tobins positiva Q-effekter och stigande disponibla inkomster, medan finansieringsförhållandena blir något mindre gynnsamma.

Företagsinvesteringarna väntas öka under prognosperioden och stå för en ökande andel av real BNP, trots konflikten i Ukraina, eftersom flaskhalsar på utbudssidan lättar och medel från Next Generation EU betalas ut. Efter den tillfälliga nedgång i företagsinvesteringar som observerades under tredje kvartalet 2021, främst till följd av flaskhalsar på utbudssidan, beräknas företagsinvesteringarna ha återgått till en mer dynamisk tillväxt under sista kvartalet 2021. Trots den ökade osäkerheten och volatiliteten på finansmarknaderna till följd av konflikten i Ukraina tyder företagens fortsatt starka förtroende och kapacitetsutnyttjande på kort sikt på en fortsatt positiv tillväxt, liksom en mer gynnsam bedömning av orderstocken för tillverkare av kapitalvaror. I takt med att utbudsstörningarna avtar förväntas investeringarna upprätthålla en dynamisk tillväxtbana, även om råvaruprisökningar, negativa förtroendeeffekter och handelsstörningar i samband med konflikten sannolikt kommer att fungera som broms. De positiva effekterna av NGEU-programmet och den förväntade vinstökningen 2022 och därefter väntas också ge stöd åt företagsinvesteringar under prognosperioden. Vidare kommer högre utgifter i samband med utfasningen av fossila bränslen i den europeiska ekonomin att ytterligare stimulera företagens investeringar på medellång sikt. Som ett resultat av detta torde företagsinvesteringar stå för en ökande andel av real BNP under prognosperioden.

Återhämtningen i handeln bromsas på kort sikt av Ukrainakonflikten, men torde stärkas senare under 2022. I slutet av 2021 fanns det tecken på återhämtning i utländsk efterfrågan på export från euroområdet, men Ukrainakriget leder till att utsikterna för export från euroområdet försämras på kort sikt. En viss förbättring av priskonkurrensförmågan och den förväntade återhämtningen i tjänstehandeln lär delvis uppväga den motvind som är en följd av konflikten. Följaktligen har kvartalsvisa tillväxttakter för euroområdets export nedreviderats för 2022. Den årliga tillväxttakten har dock uppreviderats till följd av positiva överhängseffekter från upprevideringar under andra halvåret 2021. På importsidan kommer en kortvarig dämpning av den ekonomiska utvecklingen i euroområdet sannolikt att leda till lägre tillväxttakt. Under 2022 väntas därför nettoexporten endast bidra måttligt till BNP-tillväxten. På kort sikt är utsikterna dock fortfarande osäkra pga. betydande nedåtrisker i och med störningar i leveranskedjorna till följd av bristen på viktiga insatsvaror från Ryssland. Om effekterna av konflikten, utbudsbegränsningarna och de pandemirelaterade restriktionerna avtar från och med andra halvåret 2022, kommer euroområdets handel att återgå till sin långsiktiga tillväxtbana. Kraftiga ökningar präglar handelsdeflatorerna efter energiprischocken, särskilt på importsidan. De kommer att kvarstå under hela 2022. Dessa innebär sannolikt också en betydande försämring av euroområdets bytes- och handelsbalans, som väntas normaliseras först från och med 2023.

Arbetsmarknaden fortsätter att stärkas. Sysselsättningen ökade med 0,5 procent under fjärde kvartalet 2021, med en ytterligare nedgång i arbetslösheten. Sysselsättningen väntas öka ytterligare under prognosperioden, trots ett visst nedåtriktat tryck från den ökade osäkerheten till följd av kriget i Ukraina. Dessutom kommer sannolikt arbetslösheten att påverkas negativt på kort sikt, men sett till genomsnittet på årsbasis beräknas den minska till 7,0 procent fram till 2024. Denna nedgång beror främst på en förväntad stark efterfrågan på arbetskraft i linje med den pågående ekonomiska återhämtningen.

Ökningen i arbetsproduktivitet beräknas gradvis avta under prognosperioden mot ett långsiktigt genomsnitt. Efter en tillfällig nedgång till följd av den dämpade ekonomiska aktiviteten förväntas arbetsproduktiviteten åter ta fart som resultat av starkare ekonomisk tillväxt och därefter gradvis normaliseras mot sitt långsiktiga genomsnitt före pandemin. Vid slutet av prognosperioden förväntas arbetsproduktiviteten (per anställd) ligga omkring 4,6 procent över nivån före krisen.

Jämfört med prognoserna i december 2021 har den reala BNP-tillväxten nedreviderats med 0,5 procentenheter för 2022, med 0,1 procentenhet för 2023 medan den är oförändrad för 2024. De nedgraderade utsikterna för 2022 återspeglar till stor del Ukrainakrisens inverkan på energipriser, förtroende och handel, och uppvägs delvis av en positiv överhängseffekt från upprevideringar för 2021. Under 2023 och 2024 uppvägs uppåtriktade effekter från ökad priskonkurrens till följd av högre kostnadstryck hos vissa viktiga handelspartner till stor del av antaganden om högre räntor och en negativ inverkan av högre energipriser.

2 Utsikter för de offentliga finanserna

Endast ett begränsat antal finanspolitiska stimulansåtgärder har tillkommit i grundscenariot efter prognoserna från december 2021. Efter den starka expansionen 2020 beräknas den finanspolitiska inriktningen i euroområdet, justerad för NGEU-bidrag, ha blivit stramare under 2021. Detta beror främst på ”oförutsedda intäkter” och andra faktorer, som ofta förekommer under en återhämtning. Den finanspolitiska inriktningen beräknas i nuläget bli ännu stramare under 2022, eftersom en betydande del av krisstödet till pandemin har upphört. Under resten av prognosperioden blir åtstramningen betydligt mindre. Jämfört med prognoserna i december 2021 väntas den finanspolitiska inriktningen vara mer expansiv 2022, cirka 0,2 procentenheter av BNP, och i stort sett oförändrad under 2023–2024. För 2022 återspeglar revideringarna bl.a. ytterligare stimulansåtgärder som regeringarna har infört som respons på omikron-vågen, nya åtgärder för att kompensera för högre energipriser samt en viss omsvängning när det gäller oförutsedda intäkter från 2021. Denna ytterligare finanspolitiska stimulans uppvägs delvis av en mer dämpad utgiftsökning, särskilt för offentlig konsumtion och transfereringar. Finanspolitiska antaganden och prognoser omges för närvarande av en hög grad av osäkerhet kopplad till kriget i Ukraina, och riskerna bedöms utgå från ytterligare stimulanser.

Euroområdets budgetsaldo väntas fortfarande förbättras stadigt under perioden fram till 2024, men med mindre än vad som förutsågs i prognoserna i december 2021. Budgetunderskottet i euroområdet beräknas ha legat fortsatt högt under 2021, efter att ha nått en topp 2020. Det betydligt förbättrade budgetsaldot under prognosperioden bedöms främst bero på konjunkturkomponenten och det lägre konjunkturrensade primära underskottet. I slutet av prognosperioden beräknas budgetsaldot vara –2 procent av BNP och därmed fortsatt under nivån före krisen. Efter den kraftiga ökningen 2020 förväntas den offentliga sektorns samlade skuldsättning i euroområdet minska under hela prognosperioden för att 2024 nå omkring 89 procent av BNP, vilket är över den nivå som rådde före pandemin. Minskningen bedöms främst bero på gynnsamma ränte-/tillväxtskillnader, men även på underskotts-/skuldanpassningar som sammantaget mer än uppväger de kvarstående, om än minskande, primära underskotten. Jämfört med prognoserna från december 2021 har budgetsaldots beräknade utfall för 2021 uppreviderats betydligt, vilket återspeglar både en högre intäktskvot och en lägre utgiftskvot. Trots det högre utgångsläget beräknas budgetsaldot 2024 nu bli lägre än vad som förutsågs i december, efter sämre makroekonomiska utsikter till följd av kriget i Ukraina och upprevideringar av räntebetalningarna som andel av BNP. Utvecklingsbanan för euroområdets samlade skuldkvot har nedreviderats under hela prognosperioden, främst på grund av gynnsamma baseffekter från 2021.

3 Priser och kostnader

Den totala inflationen uppgick till 5,8 procent i februari 2022 och beräknas förbli hög under de kommande kvartalen (diagram 3). Inflationen drivs främst av energiinflationen, som steg till omkring 32 procent i februari, främst på grund av högre gas- och eltaxor. Dessa båda komponenter väntas också hålla uppe energiinflationen på en hög nivå under året. Bidraget från bränslen väntas däremot avta under 2022 på grund av baseffekter och en förväntad nedåtgående kurva för oljepriserna. I januari ökade el- och gastaxorna kraftigt jämfört med månaden innan. Det nya året inleddes med prisändringar i många länder, och ytterligare höjningar väntas under året i takt med att de ökade grossistpriserna på gasterminer, en följd av kriget i Ukraina, gradvis slår igenom i konsumentledet (även om baseffekter innebär en viss nedgång i den årliga inflationstakten senare under året). HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, väntas ligga på 2,6 procent 2022 pga. hög efterfrågan, indirekta effekter av högre energipriser och pristryck längs prissättningskedjan till följd av flaskhalsar på utbudssidan. Livsmedelsinflationen ökade till 4,1 procent i februari och väntas förbli hög under hela 2022 på grund av höga råvarupriser och extraordinära ökningar av gas- och elpriserna. Dessa svarar för omkring 90 procent av de totala energikostnaderna inom industrin för förädlade livsmedel och är en viktig faktor för produktionen av gödselmedel. Den totala inflationen väntas sjunka under årets andra hälft till följd av stora negativa baseffekter och en förväntad nedåtgående kurva för oljepriserna.

Den totala HIKP-inflationen väntas minska från en genomsnittlig tillväxttakt på runt 5,1 procent 2022 till 2,1 procent 2023 och 1,9 procent 2024. Denna nedgång i den totala inflationen under prognosperioden återspeglar kraftiga nedgångar i energiinflationen i linje med antagandet att olje- och gaspriserna kommer att följa den nedåtgående kurvan för sina respektive terminspriser, trots en viss uppåteffekt från i) avskaffandet av tillfälliga finanspolitiska åtgärder för att sänka energipriserna 2023, ii) nationella åtgärder mot klimatförändringen 2023–2024, och iii) fördröjda effekter av tidigare kraftiga ökningar av grossistpriserna på gas. Livsmedelsinflationen förväntas också sjunka under prognosperioden. HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel, väntas lätta något och ligga på 1,8 procent 2023 för att sedan öka till 1,9 procent 2024. De inledande lättnaderna i inflationen beror på att uppåtriktade effekter från flaskhalsar på utbudssidan försvinner på effekterna av att ekonomin åter öppnas samt på baseffekter. Även om Ukrainakrigets negativa effekter på tillväxten kan ha vissa dämpande effekter, kommer dessa sannolikt att uppvägas av indirekta effekter från de högre energipriser som är en följd av konflikten. Den mindre uppgången 2024 är i linje med en åtstramning av produkt- och arbetsmarknaderna, en del andrahandseffekter på lönerna från inflationsuppgången under 2021 och 2022 samt långsiktiga inflationsförväntningar som förankras på ECB:s inflationsmål på 2 procent. Grundscenariots prognoser omges av betydande osäkerhet till följd av Ukrainakriget, särskilt med tanke på de kraftigt stigande energipriserna sedan de underliggande tekniska antagandena slutfördes. I de alternativa scenarier som presenteras i ruta 3 ingår höga energipriser.

Ökningen i ersättningen per anställd beräknas bli 3,6 procent 2022 och därefter minska till 2,9 procent 2024, och ligger därmed fortsatt över det historiska genomsnitt som uppmätts sedan 1999 (2,2 procent). Även om ersättningen per anställd, som i hög grad snedvridits av politiska åtgärder 2021, beräknas minska något, väntas enhetsarbetskostnaderna öka, drivet av lägre produktivitetstillväxt per anställd. Löneutvecklingen över genomsnittet återspeglar den stramare arbetsmarknaden, den förväntade höjningen av minimilönen i Tyskland i oktober 2022 och vissa andrahandseffekter av den höga inflationen.

Det externa pristrycket förväntas bli märkbart kraftigare än det inhemska pristrycket 2022, men sjunka till betydligt lägre nivåer under de senare åren av prognosperioden. Den årliga tillväxttakten för importdeflatorn väntas bli 8,2 procent 2022, främst pga. högre priser på olja och icke-energirelaterade råvaror, men även till följd av vissa ökningar i insatskostnaderna som beror på utbudsbrist. Från och med 2023 förväntas importpristillväxten dämpas och ligga på 0,7 procent 2024.

Jämfört med prognoserna i december 2021 har utsikterna för HIKP-inflationen uppreviderats med 1,9 procentenheter för 2022, med 0,3 procentenheter för 2023 och med 0,1 procentenhet för 2024. Tre fjärdedelar av den kumulativa revideringen avser volatila energi- och livsmedelskomponenter, medan den resterande fjärdedelen hänför sig till prognosen för HIKP-inflationen, exklusive energi och livsmedel. Dessa revideringar återspeglar den senaste tidens överraskande uppåtriktade data, ett starkare och mer ihållande uppåtriktat tryck från energipriserna (på grund av Ukrainakonflikten) och leveransstörningar samt kraftigare löneökningar, kopplade till den planerade höjningen av minimilönen i Tyskland. Vid upprevideringen beaktades också att enkätbaserade indikatorer för inflationsförväntningar på medellång sikt återgår till nivåer som är förenliga med ECB:s inflationsmål. Under prognosens senare år uppvägde dessa effekter mer än väl de negativa effekterna på inflationen av en betydande upprevidering av de marknadsbaserade antagandena om räntor och de negativa efterfrågerelaterade effekterna av konflikten i Ukraina.